Zoopet

Fiskar är skapta för att äta olika slags föda


Text och foto (om ej annat anges): Kjell Fohrman

I naturen har alla fiskar anpassat sig till en viss sorts föda. En del är mer allsidiga medan andra är mycket specialiserade. Man kan urskilja följande huvudgrupper:

carnivora - köttätare (arter som lever på ryggradslösa djur och/eller ryggradsdjur).
omnivora - allätare (arter som äter det mesta).
herbivora - växtätare (arter som äter växter och/eller alger).
 
Tarmlängd avgörande

Fiskarna i de olika grupperna har ofta olika kroppsform och olika tänder som har anpassats till att "få tag i" den föda de föredrar. Vad som är ännu viktigare är att också magsäcken och speciellt tarmarna har anpassats till en viss sorts föda. Fiskätarna, (som ingår i carnivora gruppen) som äter andra fiskar, har oftast en mycket kort tarm och en stor matsäck, som har plats för större bytesdjur. Den födan är lättsmält och behöver därför ingen lång tarm. Hos allätare är tarmen längre. Växtätarnas tarm är extremt lång och anpassad för svårsmälta växtfibrer.

  Tropheus som är en växtätande ciklid från Tanganyikasjön har en tarm som är 5-10 gånger längre än en rovfisk i samma storlek.

Kallblodiga fiskar
Fiskar är kallblodiga (växelvarma) djur och kan inte tillgodogöra sig fett från varmblodiga djur (däggdjur) på samma sätt som fetter och proteiner från vattenlevande djur. Istället passerar det nästan osmält fiskarnas matsmältningskanal och förorenar akvarievattnet. Det har t.o.m. visat sig att lax som fått höga koncentrationer av fett från däggdjur har fått leverskador. Idag är det därför mycket ovanligt att torrfoder för akvariefisk innehåller ingredienser från däggdjur (se innehållsdeklarationen på foderburken), något som var betydligt vanligare förr.

Förvaring viktigt
Idag finns det ett brett utbud akvariefiskfoder av hög kvalité som innehåller de flesta vitaminer som fiskarna behöver. Det finns t.o.m. foder som är anpassade till olika fiskars behov med t.ex. mycket grönfoder för växtätarna eller speciella fodertabletter för malarna.

Vilket foder du än väljer, är det viktigt hur det förvaras och att det inte är för gammalt eftersom de nyttiga vitaminerna förstörs mycket snabbt. Placerar du t.ex. en öppen foderburk på lysrörsarmaturen handlar det om timmar innan fodret är värdelöst vad gäller vissa vitaminer. Placera istället fodret torrt och svalt så håller det sig mycket länge. Du kan ha en liten foderburk med lock placerad i akvariebänken, den kan du sedan fylla på när den är tom.

  I deras naturliga miljö finns det många olika sätt för fiskar att få i sig sin föda. Fotot visar rovfisken Nimbochromis livingstoni som lägger sig ner på sidan på botten och spelar död. När ett litet yngel nyfiket närmar sig så slukas det snabbt.

Alltid mätta
I sin naturliga miljö är fiskarna sysselsatta med att leta efter föda hela tiden och antalet fiskar i den biotop de lever har anpassats efter den mängd föda som finns. I ett akvarium serveras de allt på "ett fat" och det är då viktigt att komma ihåg att fiskar inte blir mätta på samma sätt som vi människor. Om man därför lägger i mycket mat så äter de hela tiden och slutar inte innan tarmarna är proppfulla och det inte finns plast för mer. Det tar dock inte många minuter innan tarmen börjar tömmas och det finns mer plats.

Därför är det oerhört viktigt att man doserar mängden mat man ger sina fiskar. Fiskarna har ingen förmåga att kunna avgöra när de fått tillräckligt. Det är därför de alltid verkar hungriga, även 10 minuter efter att man matat.

Fisken gillar fodret
Många anser att bara för att fisken gillar ett foder, är det ett bra foder. Inget kan vara mer fel och att tro att så är fallet är ju att tillskriva fiskarna en större intelligens än vi människor har. Att de helt automatiskt skulle känna till sin egen kostcirkel.

Därför är det upp till dig som fiskägare att ta reda på vad dina fiskar är anpassade till att äta. Det är du som väljer det korrekta fodret för dina fiskar. Fiskarna tar vad de får serverat.

 


















Zoopet i stolt samarbete med
Stuart Grant Cichlid Fund