De är ju för söta!
-
Apornas rom försvann fort även denna gång. Men skam den som ger sig tycker hanen. Här kommer några bilder där man ser hur ”Don Juan” smyger bland växter och löv i sina försök att tjusa sin dam.Kommentera:
-
Vad roligt att du läst igenom hela tråden! Uppdateringar kommer, var så säker!Kommentera:
-
Så nu har man plöjt igenom denna tråd med
många fina bilder på dina kar som du verkligen har lyckats med. Väntar spänt på uppdateringar nu när man läst igenom allt och är i fas med nutid
Mvh
TommyKommentera:
-
Tack för svar! Jo jag tror också på ett större kar.
Jag har ett Lido också men bottenytan blir ju bara lite större. Jag får se vad jag hittar på.Kommentera:
-
Hej! Lillkaret är på 120L. Vet inte om det skulle funka med apor i 54L men det kan säkert någon annan svara på. I så fall får man nog satsa på ett par, inte en trio. Tror mitt lillkar är på gränsen till för litet för en trio om det skulle bli yngel.
Ja, ett stim fjärilar slår det mesta! Hoppas du får möjlighet att realisera den drömmen någon gång
Kommentera:
-
Hej!
Tack för din mysiga uppdatering!
Jag måste fråga dig hur stort är ”lillkaret”? Det vet jag att du skrivit någon gång men det är många sidor att kolla igenom.
Jag skulle gärna vilja skaffa några apistogramma men har bara ett 54 l
att tillgå. Mkt rötter och växter däri och de enda som bor där är fyra Fantomtetror och lite räkor. Men det känns litet för dem.?
Fjärilsciklider har jag suktat efter i många år, de är verkligen fina! Men än har det inte blivit några.
Jag har en gammal Akvariebok där insidan av pärmen har en bild på ett stim fjärilar mot mörk bakgrund, det är nog där suktandet började..Kommentera:
-
Fortsätter min beskrivning med mellankaret. Här är det mer liv och rörelse! Tetrorna (gul fantom och kolglöd) håller främst till i övre halvan och verkar uppskatta den täta växtligheten där. De leker ofta och det är rätt mycket fart på dem. De håller inte ihop i två stim utan blandar sig med varandra och ger ett visuellt mycket tilltalande intryck mot allt det gröna.
I den nedre halvan håller boliviantanterna (tre stycken), fjärilsparet och min gamle kakaduahane till. Det gnabbas en del om bästa platsen och de som oftast går vinnande ur dessa ”strider” är fjärilshanen eller kakaduahanen.
Fjärilsparet är nog de vackraste fiskarna jag har. De är som två glittrande ädelstenar med så jäkla mycket personlighet. Jag älskar dem! Honan är supertydlig i sina färger - man ser direkt om hon och han är i ofas. Eftersom karet inte är helt litet och dessutom väldigt tätt planterat kan hon, när detta händer, lätt komma undan hanens uppvaktning/jagande. Oftast är de dock i fas och då beter de sig som karets kungligheter.
Det är taskigt att säga det men bolivianerna och kakaduan går bara här i väntan på att de ska falla ifrån. Sedan tänker jag bara ha fjärilar, tetror och otocinclus samt räkor här. Jag är så väldigt glad över att jag tog tag i detta kar och fixade till det som jag vill ha det. Nu är det ren glädje att sitta framför karet och spana in allt som sker!Kommentera:
-
Så, nu är åttaåringens kalas avklarat och orden ”det var det bästa kalaset någonsin” gör det värt den anspänning dessa tillställningar ofrånkomligen medför för mig.
I lillkaret är trifasciatornas rom tyvärr borta. Det måste nästan vara honan själv som ätit äggen för jag har väldigt svårt att tro att kolglödstetrorna skulle vara de skyldiga. Eller kan det vara den andra honan? Trots den tråkiga detaljen är jag fortfarande så himla nöjd med karet. Jag har bara tre sorters fisk (ap. trifasciata, kolglödstetra och otocinclus) och det är väldigt lugnt i karet. Aporna glider fram nära botten. Först ser man dem inte men när man suttit en stund ser man ofta hanen komma glidande mellan några växter. Han glänser så fint i silver och blått. Ryggfenan har en rödaktig kant och när han ser någon av honorna, som brukar ansluta inom kort, kröker han kroppen, reser ryggfenan och får starkare färger. Honorna håller till på var sin sida av karet men glider fram till mitten när jag sitter framför karet och/eller kommer med mat. Båda kråmar sig för hanen och ser nästan ut som två ”s”. De har samtidigt en viss värdighet i sig. Allt går lugnt till och de framstår nästan som lite mystiska. Sedan är de plötsligt borta igen. Karet innehåller så mycket växter och rötter att stora delar av det är skymt framifrån. Fiskarna behöver alltså inte bli sedda om de inte ”vill”. Jag blir alltid väldigt harmonisk av att titta på lillkaret och dess invånare.Kommentera:
-
Ett problem med så många fina bilder i en tråd är att man blir "van" och inte kommenterar. Jag får skärpa mig, du är värd alla guldstjärnor som kan uppbådas
Kommentera:
Kommentera: