Drömmen om ett Discusakvarium

[Bluewing]

Låter kanonhärligt!
Du, Johnny - jag måste fråga; vilken storlek och vilka mått är det på karet där björnarna går?

Det karet är( lxbxh) 150 x 61/41 x 64. Frontrutan är ju välvd så därav 61/41 cm.

[Mats Bryzell]

Det karet är( lxbxh) 150 x 61/41 x 64. Frontrutan är ju välvd så därav 61/41 cm.

Ah, då vet jag - och kan liksom få en uppfattning, från filmen sett. Tack, Johnny!

[tanteva]

biffiga saker det där =D

[Bluewing]

Varning! Nu blir det massa bokstäver framöver! Dessutom är det ett sånt där djupt inlägg.....
Ibland skulle jag egentligen kunna döpa om min tråd till "Drömmen om ett bra liv" då den bakomliggande "motorn" för mig är att upptäcka och få kontakt med livet i alla dess former. Livet låter kanske stort och lite abstrakt. Men menar med det en känsla av att just leva. Att få finnas till. Den känslan blir som starkast när jag får kontakt med annat/andra som också lever och finns till. Det kan gälla kontakten/upplevelsen av en fisk, hund, skogen, naturen i stort, människor, fåglar eller vad det nu är.
När du är frisk eller ung och livet flyter på då tar många, precis som jag gjort, livet som givet, självklart på något sätt.
"Fördelen" med att upptäcka hur bräckligt livet är genom att du blir allvarligt sjuk, någon du älskar råkar ut för nåt, vare sig det är människa eller djur, är ju att det blir som ett uppvaknande. Livet ÄR bräckligt. Det kan ta slut när som helst. Kanske idag. eller om 20 år. Vi vet inte. En hjärnforskare sa en gång till mig att "hjärnans största bedrägeri är att den ger oss en känsla av att vi har kontroll, vilket är ett rent bedrägeri". Vi har inte och har aldrig haft kontroll över vår framtid. Känslan av kontroll är, skulle jag vilja påstå, en ren illusion.
Många av oss skjuter undan detta faktum och bedövar sig med mobiler, Facebook, drömmar om nya prylar eller kickar av olika slag. Tills livet skakar om en. Då vaknar man upp. Så för mig (kanske för dig också som läser detta) vill jag vara vaken alla dagar. Alla sekunder så att jag känner mig och mitt liv. Att jag lever.
Senaste uppvaknandet för mig var sommaren 2015. Då hade jag varitt allvarligt sjuk i ett år och hade livsenergi som en trött 95-åring. En natt tog sjukdomen över helt plötsligt. Jag dog. Andningen slutade fungera. I slutsekunderna var det ett rent helvete. Men det som hände efter detta var det häftigaste, härligaste jag upplevt och vare sig du kan benämna det att möta ett ljus, få prata med någon som kan allt om dig, få se sitt liv från början till slut i repris etc. som du säkert läst om ibland som en hallucination från en hjärna som börjar få syrebrist, eller som jag ser det och upplevde det, som något verkligt som jag inte kan förstå med hjärnan men kan förstå med hjärtat, så ändrades allt efter det. Mycket på grund av upplevelsen i sig men också för att jag hade ju millionersmillioner frågor som jag ville ha svar på. Om livet, om evigheten, om mig. Om allt.
Det sista jag hörde där jag var var att jag skulle bli frisk. När jag efter en okänd tid (där jag "var" fanns ingen tid) vaknade så var jag under den morgonen en av de lyckligaste människorna på jorden.
Så efter detta så finns det alltid en känsla av att allt livet är viktigt. Skalbaggen på stigen, den gamla Parkinsons regnbågsfisk på jobbet som nu börjar tappa syn, bli stel och närmar sig sitt livs slut, träden, du, folk på stan etc. etc. känns viktigt. Nu kanske du ser detta som ett tecken på att den där Blåvingen (jag heter Johnny....) blivit religiös. Men så känns det inte alls, utan det känns bara som om jag vaknat och aldrig vill sova bort det här livet, eller dagdrömma bort det.
Därav blir det ibland mindre inlägg här i Zoopet. Då det är så mycket spännande liv som ska upplevas eller tas hand om eller kännas medlidande med etc. Då försvinner jag ett tag, men är sedan strax tillbaka. Det är för att det här i forumet finns en del av er som också verkar vilja vara vakna. Som också verkar älska livet. Som också har fattat hur tokbräckligt allt som lever här är. Vare sig det är i akvariet, i naturen eller whatever.
De som är så av er känner jag att jag hör ihop med, vi gör denna resa som livet är tillsammans.
Så efter denna djupdykning i existensiella frågor blir det lite oklart för mig hur jag ska fortsätta inlägget
Du kanske undrar över syftet med inlägget? Finns väl inget sådant egentligen utan ville bara säga att det är viktigt att leva just nu och att det gäller så länge du lever. Du kanske också trivs med att leva vaken? Bilden som får bli avslutningen för dig som orkat läsa hela vägen är från Tandådalsfjällen och en fjällvandring där förra veckan. Vi hade här nyss sett massa Björnspillning och alla blev uppmärksamma och spattiga ett tag. Så himla härligt!!! Ha en riktigt bra dag!

[Inger H]

Oj, det var ett djupt inlägg men så sant. Så är det med livet, alla har vi kanske gått igenom mindre rolig händelser under årens lopp, men när det där mindre rolig vänder och man ser det där mörka bli ljust igen då är livet åter på topp. När vi börjar komma upp lite i åren, så tänker vi nog just som du har skrivit Johnny
Ha en fin dag själv!

//Inger

[Mats Bryzell]

Mycket tänkvärd läsning.
Alltid lika intressant att läsa det du skriver.

[Bluewing]

Tackar mina fina vänner. Kvällens inlägg är inte djupt men mysigt. Här är kvällens gos med Guianacarorna.



Har efter olika försök landat i en avskalad inredning som fiskarna verkar trivas riktigt bra med. När de trivs så sprider det sig från karet.

[Inger H]

Fint trots avskalad inredning, och din discus häger fortfarande med . Vad är det för svart mojäng du har där vid förfiltret?
Funkar det bra med att ha strilröret längs långsidan i stället för på kortsidan?

//Inger

[Bluewing]

Fint trots avskalad inredning, och din discus häger fortfarande med . Vad är det för svart mojäng du har där vid förfiltret?
Funkar det bra med att ha strilröret längs långsidan i stället för på kortsidan?

//Inger

Tack Inger! Söker med ljus och lykta efter någon som kan överta denna diskus som tål allt. Men än så länge finns ingen. Mojängen är en streamer som lyfter vattnet från botten mot ytan. Blir en mjuk rörelse av den. Strilröret på kortsidan är en kanonplacering då hela ytan får en mjuk rörelse åt höger.
Du ser mer här:

https://youtu.be/jWFTN5kgJ7I

[Inger H]

... men varför har du då inte strilröret på kortsidan

//Inger

[Bluewing]

... men varför har du då inte strilröret på kortsidan

//Inger

Jodå det har jag plus ett från mitt andra filter som du ser från baksidan lite till höger ;-).....


Skickat från min iPhone med Tapatalk

[Mats Bryzell]

Härligt att få se både bild och film på ditt kar, Johnny!
Den fine dramatikern Lars Norén brukar alltid "skära bort, dra till och snöra åt" sina texter innan han blir nöjd. Jag håller på med något liknande i mitt kar nu, och det är intressant att se att du gör detsamma.
Det ser förjädra gôtt ut i baljan!

[Inger H]

Jodå det har jag plus ett från mitt andra filter som du ser från baksidan lite till höger ;-).....


Skickat från min iPhone med Tapatalk

Ok, då fattar jag

//Inger

[Bluewing]

Operation barrfri trädgård. Stor barrbuske med illvilliga rötter uppgrävd under osunt flåsande. Dvärgsyrénen längre bort ska grävas upp och omplanteras mitt i jordhögen.

[Bluewing]

Härligt att få se både bild och film på ditt kar, Johnny!
Den fine dramatikern Lars Norén brukar alltid "skära bort, dra till och snöra åt" sina texter innan han blir nöjd. Jag håller på med något liknande i mitt kar nu, och det är intressant att se att du gör detsamma.
Det ser förjädra gôtt ut i baljan!

Tack du. Ja om nu naturen ska få gå sina egna vägar gäller det att börja från ruta ett igen i inredningen då naturen liksom inte vill begränsa sig utan blir lite överambitiös. Lite fascinerad av att Guianacarorna med mindre växter tar allt mer utrymme i karet. Ska bli kul att se vart ditt kar tar vägen. Återkommer sedan med vad jag skulle kunna göra med min kub, ett Lido 125. Behöver syresättas.