-
Inte så många till sju eller nio totalt plus röda regnbågar i samma antal. Tänker jag nu men man kan ju ändra sig. Vilket vatten har du i kranen? Dina verkar trivas med vad du har att erbjuda. Efter att ha haft hårt vatten från egen brun (16-17) så har kommunen precis i dagarna dragit in kommunalt vatten och det är mjukt(4). Så med tiden blir det ju mjukt i karen också. Fast jag kan ju springa ut och hämta vatten från slangen som vi vattnar med, det är fortfarande brunnsvatten. Lite opraktiskt vintertid dock.// AnnickaKommentar
-
Tycker regnbågarna går bra i mjukt vatten (4 här) med ett ph 7-8. Tror det lätt hamnar på våra värden med denna kombo i många kommuner. Så jag tror du kommer att märka att du hamnar mitt i prick. Vad jag förstår är många av de vanligare regnbågarna ganska tåliga och passar i våra vatten. Om Praecox är som andra regnbågar så trivs de ofta i en större grupp. Det var därför jag frågade hur du såg på antalet.Senast redigerad av Bluewing; 04 December 2017, 19:53.Kommentar
-
Jo du har säkert rätt och en större grupp är ju finare att titta på. Gott att höra om vattnet och det är ju ett vanligt värde på kranvatten.Köpte mina regnbågar på Hornbach i södra änden av Sthlm men de kan finnas i Norrköping också, så det får väl bli en tur dit.// AnnickaKommentar
-
Kommentar
-
Kommentar
-
När jag läser lite om Mbunas och annat igen så kommer jag ihåg hur mitt eget Malawiäventyr under 10 år tog slut. Berättelsen är från http://aemagasinet.se/senaste.html , där det var en krönika jag skrev:
Det finns en fisk jag aldrig glömmer, Pseudotropheus sp. 'elongatus aggressive’. En oerhört vacker, torpedformar Malawiciklid och den hetaste bekantskap jag har haft under mina över 50 år som akvarist. Föremålet för mina känslor var en hane som jag, tillsammans med några honor, köpte under en sommar på 80-talet av Runo Broddfors på Broddfors Zoologiska. Denna oerhört kunniga akvarist sade: – Nöj dig med en hane. De kan vara lite sura mot andra liknande hanar. – Inga problem, sa jag. – Jag hade mest zebror (någon Metriaclima-variant) i karet.
Numera heter den Chindongo bellicosus. Bilden från Zoopets fiskregister: https://www.zoopet.com/fiskar/fisk.php?NR=994&SOK=1
När jag kom hem släppte jag i mina Elongatus i mitt 460 liters Malawikar och såg hur hanen gjorde sig hemmastadd. Många fiskar är ju osäkra i början, men inte denna skönhet. Direkt efter inkoppning simmande han fullt utfärgad med en avspänd, självsäker hållning genom karet. Jag var så nöjd med mitt köp.
Nästa dag. Förväntansfullt närmade jag mig akvariet. Där var han, Elongatushanen. Lika vacker och lika nöjd. Men... Förutom något enstaka zebra-yngel så var karet tomt. Först blev jag bara stående, häpet stirrande och oförstående. Så plötsligt, med imponerande snabbhet, såg jag honom göra en attack upp mot ytan. Jag lyfte av rampen och tittade. Där, i högra hörnet precis vid ytan ovanpå mina grottformationer, låg en rejäl hög med zebror. Tre var döda och kropparna, som delvis låg över vattenytan, hade fullt av små bitmärken och fransiga fenor.. Medan jag undersökte gjorde Elongatushanen blixtsnabba attacker mot de zebror som skrämts ner av min hand. Min hjärna kokade snabbt över i ilska över denna fiende i karet som massakrerat de zebror som jag njutit och trivts med så länge. Jag sprang och hämtade håven, var fullt inriktad på att antingen personligen göra processen kort med denna Terminator, eller åtminstone ställa honom i en hink utanför Broddfors Zoologiska för att sedan raskt springa därifrån.
Ut med stenar, ännu mera stenar, Malawi i olika former och en överraskande mängd yngel. Till slut var akvariet helt tomt. För tomt. Var tog Elongatushanen vägen? Jag tittade från alla möjliga vinklar och blev allt hetare i min frustration. Började leta på golvet. Samma resultat. Förbannad och lite förvirrad satte jag tillbaka stenar och inredning. I med fiskarna igen och kände mig trots allt ganska nöjd. Nu var ju saken i varje fall löst.
Några timmar senare var jag tillbaka för att mata mina skyddslingar och stirrar då på en ensam fisk i karet, Terminator. Jag bara stirrade på honom och han stirrade hånfullt tillbaka. Alla fiskarna var uppe på ungefär samma ställe igen. Jag kände mig generad, besegrad, arg och full i skratt. Han var där igen.
Jag var lite i samma läge som deltagarna i Brynolf & Ljungs Street Magic, TV-serien där människor blir blåsta av två skickliga magiker. Tänkte att du vinner idag. Men i morgon åker du ut!
Nästa dag skulle jag fånga honom. På golvet framför akvariet låg en torr, vackert blå pinne. Elongatushanen stirrade på mig med tomma ögon. Jag kan än idag inte förklara varför jag gjorde nästa handling. Jag släppte ned honom i akvariet. Han singlade långsamt ned till botten. Jag tittade på honom en kort stund och gick besviken därifrån. Senare så tänkte jag att det där var ju dumt och gick tillbaka för att ta ur honom ur karet. Då ryckte det lite i ena gällocket. – Han lever!
Fascinerat så stirrade jag på honom under en timme medan hans kroppsdelar bit för bit började röra sig. Tre timmar senare låg han på buken och andades hårt mekaniskt. Som en Zombie i Walking Dead - fiskversionen. Efter några dygn var han i stort stort sett i skick som ny och alla fiskar var återigen ihopträngda på en liten yta utsatta för massiva och skoningslösa attacker. Men nu hade denna Terminator väckt mitt intresse. Så alla övriga fiskar såldes. Det visade sig att han i stort sett ignorerade Melanochromis auratus, som han senare delade kar med. Han blev sedermera pappa till en mängd hetlevrade Elongatus som alldeles säkert drev sina ägare till vansinne.
Han levde i flera år och bjöd på mycket underhållning. Den oåterkallerliga döden mötte han först under en varm sommar när jag semestrade på Öland. Svärmor, semestervikarien, ringde då och berättade:
Svärmor: – Alla fiskar är döda...
Jag: – Döda?
Svärmor: – Döda!
Jag: –???
Svärmor: – Förresten…
Jag: – Ja!?
Svärmor: – Det är inget vatten i akvariet…
Jag: – Inget vatten!!! Var är vattnet då?!
Svärmor: – Ingen aning…
Jag: (stum och i chock)
Svärmor: – Parketten är alldeles mjuk…. det ska den väl inte vara?
Där tog det slut för den hetaste fiska jag ägt, Elongatus. Du borde testa den!
Väl hemma så ledde allt detta till torkfläktar i evighet och en nylagd snygg parkett. Det blev slutet på en 10-årsperiod med det vi då sa: Malawi.Senast redigerad av Bluewing; 06 December 2017, 11:27.Kommentar
-
Wow, vilken berättelse!
Terminator var verkligen ett bra namn på den fisken...
/Alex
375 + 112 liter drömmarKommentar
-
Kommentar
-
Hej Bluewing....
sitter här med hjärtat i halsgropen och hoppas att allt går väl när ni skall få upp akvariumet i spiraltrappan......lite nackdelen när man är ny på forumet, man ligger ju inte riktigt i fas. Men jag har ett otroligt nöje av att läsa ikapp mig på ditt och andra medlemmars äventyr. Är hemma sjuk idag, vad passar väl då bättre. Jag hade själv diskus för 25 år sedan, den var inte så vanlig här då kan man väl lugnt säga, en grupp på åtta individer i mitt 540 liters, men den lyckan blev kort.....alla fick "hål i huvudet" och trots medicinering blev avlivning det mest humana både för fiskarna och för mig.....sedan har jag inte riktigt vågat mig på diskus igen. Men fortfarande en av de absolut vackraste invånarna i ett akvarium i mitt tycke.... nä nu måste jag läsa vidare, vill ju se om akvariumet kommer upp, eller om du gjorde som jag...gav upp och ställde det i hallen istället....Kommentar
-
Ja det var allt ett himla äventyr. Min fru sprang ut och gömde sig när vi svor och stånkade som mest. Du vet ju själv som har en trång trappa upp. Hade inte karet haft välvd framruta som vi tog utåt hade det inte fungerat alls. Tur att svågern hade byggarbetarhänder som av järn. Roligt när någon tar sig tid att läsa om alla mina virriga resor och misstag.Kommentar
-
Jag vill ju inte missa något......och vad kan man bättre använda en förkylning till.....Kommentar
-
Man ska vara tacksam för att man har en bra zoohandlare i stan. I Västerås finns det egentligen bara en av den gamla stammens handlare. ZooHoo med en Assar som ägare som varit med så länge jag minns. Beställde mina kommande guldklimpar Melanotaenia Praecox där i måndags. Ringde nyss och fick då höra en glad Assar säga: -dina Praecox har kommit nu!
Så jag handlar på detta ställe istället för på nätet. För jag vill att det ska finnas kvar.
Först en bild som kopplat till Thomas inlägg om äventyret med karet på övervåningen. Här står jag helnöjd efter att ha varit så himla stressad. Allt gick bra och jag är lyckligast i världen :
Här är mina Praecox och väntar på husse:
Titta in om du kör förbi Västerås någongång.
Finns det nåt bättre av doften av inpyrd skogsmosse blandat med härsken fiskmat? Hemkänsla säger jag:
På fredag kommer 15 Neonregnbågar hem för att få en paradisisk tillvaro.
Kommentar
-
Fasen vad härligt!
Kommentar
Kommentar