Allmänt meddelande

Kollapsa
No announcement yet.

Akvariestugan

Kollapsa
X
 
  • Filter
  • Klockan
  • Visa
Clear All
Nya inlägg

    Hahahaha! Fan vad man känner igen sig på något vis!
    /Johan

    Kommentera


      Ett tips!

      Kopiera hela texten och klistra in i Word "på rätt sätt" så blir det en njutning att läsa:-)

      Dina historier är läsvärda och det är utan tvekan att du har upplevt både roliga och dramatiska äventyr.

      En ann som harvar i Dator/affärsvärlden har också upplevelser, men läsvärdet av dem är lika med "null" för de som inte är insatta. Att baxa hem ett projekt som var "totalt otänkbart" från kundens sida genom ett tålmodigt arbete utsträckt över kanske två år, genom en väl genomtänkt plan och angreppssätt, är liksom inget som fängslar publikum, men är roande i min värld.
      Med goda idéer är det som med svamp; där man hittar en finns det ofta flera
      http://www.youtube.com/user/c90368
      /Maths

      Kommentera


        Ursprungligen postat av c90368 Visa inlägg
        Ett tips!

        Kopiera hela texten och klistra in i Word "på rätt sätt" så blir det en njutning att läsa:-)

        Dina historier är läsvärda och det är utan tvekan att du har upplevt både roliga och dramatiska äventyr.

        En ann som harvar i Dator/affärsvärlden har också upplevelser, men läsvärdet av dem är lika med "null" för de som inte är insatta. Att baxa hem ett projekt som var "totalt otänkbart" från kundens sida genom ett tålmodigt arbete utsträckt över kanske två år, genom en väl genomtänkt plan och angreppssätt, är liksom inget som fängslar publikum, men är roande i min värld.
        Texten är faktiskt "hackad", som vi säger i textmurvlarnas värld, men blir kompakt när man lägger den här på forumet. Jag kan dock stycka den lite i efterhand, så att det blir tydliga stycken (jag antar att det är det du menar..?).

        Prova att skriva din story "på rätt sätt" , och dra in den här. Är övertygad om att vi får ett gott flabb!


        Edit: fixat styckning.
        Senast ändrad av Mats Bryzell; 2015-01-23, 18:06.

        Kommentera


          Som vanligt!
          /Anders

          Medlem i NCS - givetvis!

          Kommentera


            Dådet utfördes av en ensam galning och hans sympatisörer..

            Normaliseringsprocessen..
            (Kommunicerar enbart i tankevurpor)

            Kommentera


              Glada miner indeed!
              Jag tänkte berätta om hur det kan gå (dubbelvikta människor i soptunnor och sådant...) när man röker jazztobak i Danmark, men det kanske blir lite hårt..?

              Kommentera


                Tycker det låter som en utmärkt idé!
                Dådet utfördes av en ensam galning och hans sympatisörer..

                Normaliseringsprocessen..
                (Kommunicerar enbart i tankevurpor)

                Kommentera


                  Ursprungligen postat av Mats Bryzell Visa inlägg
                  Glada miner indeed!
                  Jag tänkte berätta om hur det kan gå (dubbelvikta människor i soptunnor och sådant...) när man röker jazztobak i Danmark, men det kanske blir lite hårt..?
                  Haha, skulle faktiskt kunna bidra med en liten jazztobaksstory själv eftersom jag turnerar med artister som "har ögonen på sig".
                  I Helsingborg till exempel får snuten moralpanik och gör razzia med tjugo civilare och hundar på ens hotellrum, om man kommer farandes med "fel" artist...
                  /Johan

                  Kommentera


                    Ursprungligen postat av ettfettbranamn Visa inlägg
                    Tycker det låter som en utmärkt idé!
                    Ja, då åker vi till Danmark då...

                    Jag snubblade över den här rätt sköna bilden från ett gig med E-Type år 2000 (har jag för mig), tror att det kan vara Ljungby… skit samma.
                    Jag och basisten Johan Dereborn brukade, i slutet av showen, kasta våra guror tvärs över scenen, till varandra. Någon knäppte en bild på detta.
                    (bild längst ner)

                    Nåväl, jag kom att tänka på några flummiga minnen från de där turnéerna, speciellt minns jag när vi var i Danmark på Smukkeste-festivalen och lirade.
                    Det finns ett program på TV som heter Så Skall Det Låta, i bandet som lirar där sitter en jävla skön kille, Berka. Han spelar bl.a. keyboard och slagverk, mycket duktig musiker – på i stort sett alla instrument som finns. Berka var med i E-Type-bandet, som slagverkare. En gång när vi hade käkat på nån vägkrog ville det sig inte bättre än att vi faktiskt åkte ifrån honom, och ingen märkte det. Efter en stund ringer det på turnéledarens mobil; ”Ja, tjena, Berka här! Kan du kolla om jag sitter i bussen?”
                    Skön sägning av frånåkt.

                    I alla fall, jag visste inte vid tillfället när vi lirade ihop att Berka var så jävlig på så många instrument. Vi kommer till Danmark för festivalgig. Jag kan ju säga direkt att danskarna har en något mer… hm, avslappnad inställning till alkohol och jazztobak än vad vi highly strung svenskar har. Det var med andra ord inte den vanliga backen öl backstage, utan typ hela Carlsbergs bryggeri som tillfälligt hade placerats på området bakom scenerna. Det gick dessutom en helskön ”smokinglady” omkring och delade ut tjocka, feta jointar till hugade smokers.

                    Efter giget, på natten, var de bestämt att det skulle bli jamsession inför publik. Av någon anledning blev jag ombedd att medverka, likaså Berka. Visst inga problem! Vid det laget hade jag nog satt i mig den sedvanliga svenska backstagebacken med öl helt själv, och dessutom provat the smokingladys erbjudanden flera gånger om. En präktigt larmad Abbey går alltså upp på scenen för jam.

                    Det började hyfsat med nån typ av blues, Berka lirade trummor, jag rev av ett solo och allt kändes frid och fröjd. Jammet gled vidare och jag fortsatte med gott humör. Efter ett tag var det någon gitarrist som lirade jävligt bra, jag vred på skallen för att kolla vem det var – Berka igen. Jag tänkte dimmigt; jävvlarr vad lik Berka den killen är… Jazztobaken slog nu till riktigt bra för i nästa låt lirade Berka bas, som om han aldrig gjort något annat, för att senare magiskt glida över till keyboard o.s.v.
                    Bra röka med andra ord… jag visste ju inte.

                    Natten blev till morgon och vi skulle ta oss till hotellet medelst buss. Med tanke på diverse frånåkningar tidigare var inräkningen av oss skorstenar noggrann. Det visade sig att en annan medlem i bandet, keybordisten Frank, saknades, så vi irrade runt en stund och letade. Vi hittade Frank i en soptunna… lite skönt dubbelvikt, med fötterna upp och knäna i ansiktshöjd. När han hade vecklats upp bar det så iväg till hotellet.

                    För min del var det inte riktigt slut. Jag beslutade mig för att stanna i en av bussens sovhytter… För att göra en långdragen historia kort, kan jag berätta att jag inte riktigt somnade till utan, nu iklädd endast kalsonger och strumpor, fick för mig att en obehörig tagit sig ombord och skulle råna de som valt att sova i hytterna. (Rånaren var dock monitormixaren Steve som lufsade runt i bussen). I efterdyningarna av kvällens excesser fick jag en lätt anstrykning av vanlig hederlig panik och började skissa på en flyktplan, undan rånaren. Min sovhytt låg i golvnivå och jag tänkte att om jag rullar ihop mig till en boll, så kan jag rulla förbi rånaren och på så sätt ta mig ur bussen och tillkalla polis.

                    Sagt och gjort, jag nystade ihop 1,90 cm kropp till en något större boll än jag visualiserat och rullade på något vis ur bussen. I strumplästen och kalsonger sprang jag gatan fram till hotellet och fick efter ett tag en något undrande portier att ringa det Danske Politi. När polisen kom till hotellet gick jag snällt med dom tillbaka till en lugnt sovande busspersonal för att peka ut rånaren…

                    Det hela slutade med att poliserna tyckte att jag borde lägga mig och sova som de andra och bad mig ta det lugnt nästa gång jag besökte Danmark.
                    Som sagt, Green, green grass of Denmark.
                    Bifogade filer

                    Kommentera


                      Ursprungligen postat av Mats Bryzell Visa inlägg
                      Glada miner indeed!
                      Jag tänkte berätta om hur det kan gå (dubbelvikta människor i soptunnor och sådant...) när man röker jazztobak i Danmark, men det kanske blir lite hårt..?
                      Kör för fan!
                      Jag och Jonte brukar skratta gott när vi träffas åt Bryzells storys!

                      Kommentera


                        tänk vad man får om man ber snällt

                        nu har jag ätit mat ( tur för alla här hemma ) och sitter och gottar mig med en öl och så, denna underbara historien, Tackar varmast och hjärtligast för dagen skratt!
                        /PIA

                        Jag är medlem i NCS - föreningen för dig som tycker om ciklider!

                        Kommentera


                          Ursprungligen postat av Mr Woods Visa inlägg
                          Haha, skulle faktiskt kunna bidra med en liten jazztobaksstory själv eftersom jag turnerar med artister som "har ögonen på sig".
                          I Helsingborg till exempel får snuten moralpanik och gör razzia med tjugo civilare och hundar på ens hotellrum, om man kommer farandes med "fel" artist...
                          Ös på, mon!

                          Kommentera


                            Nu hann du före! Gött! Här ska läsas!

                            Kommentera


                              Ursprungligen postat av Mats Bryzell Visa inlägg
                              Ja, då åker vi till Danmark då...

                              Jag snubblade över den här rätt sköna bilden från ett gig med E-Type år 2000 (har jag för mig), tror att det kan vara Ljungby… skit samma.
                              Jag och basisten Johan Dereborn brukade, i slutet av showen, kasta våra guror tvärs över scenen, till varandra. Någon knäppte en bild på detta.
                              (bild längst ner)

                              Nåväl, jag kom att tänka på några flummiga minnen från de där turnéerna, speciellt minns jag när vi var i Danmark på Smukkeste-festivalen och lirade.
                              Det finns ett program på TV som heter Så Skall Det Låta, i bandet som lirar där sitter en jävla skön kille, Berka. Han spelar bl.a. keyboard och slagverk, mycket duktig musiker – på i stort sett alla instrument som finns. Berka var med i E-Type-bandet, som slagverkare. En gång när vi hade käkat på nån vägkrog ville det sig inte bättre än att vi faktiskt åkte ifrån honom, och ingen märkte det. Efter en stund ringer det på turnéledarens mobil; ”Ja, tjena, Berka här! Kan du kolla om jag sitter i bussen?”
                              Skön sägning av frånåkt.

                              I alla fall, jag visste inte vid tillfället när vi lirade ihop att Berka var så jävlig på så många instrument. Vi kommer till Danmark för festivalgig. Jag kan ju säga direkt att danskarna har en något mer… hm, avslappnad inställning till alkohol och jazztobak än vad vi highly strung svenskar har. Det var med andra ord inte den vanliga backen öl backstage, utan typ hela Carlsbergs bryggeri som tillfälligt hade placerats på området bakom scenerna. Det gick dessutom en helskön ”smokinglady” omkring och delade ut tjocka, feta jointar till hugade smokers.

                              Efter giget, på natten, var de bestämt att det skulle bli jamsession inför publik. Av någon anledning blev jag ombedd att medverka, likaså Berka. Visst inga problem! Vid det laget hade jag nog satt i mig den sedvanliga svenska backstagebacken med öl helt själv, och dessutom provat the smokingladys erbjudanden flera gånger om. En präktigt larmad Abbey går alltså upp på scenen för jam.

                              Det började hyfsat med nån typ av blues, Berka lirade trummor, jag rev av ett solo och allt kändes frid och fröjd. Jammet gled vidare och jag fortsatte med gott humör. Efter ett tag var det någon gitarrist som lirade jävligt bra, jag vred på skallen för att kolla vem det var – Berka igen. Jag tänkte dimmigt; jävvlarr vad lik Berka den killen är… Jazztobaken slog nu till riktigt bra för i nästa låt lirade Berka bas, som om han aldrig gjort något annat, för att senare magiskt glida över till keyboard o.s.v.
                              Bra röka med andra ord… jag visste ju inte.

                              Natten blev till morgon och vi skulle ta oss till hotellet medelst buss. Med tanke på diverse frånåkningar tidigare var inräkningen av oss skorstenar noggrann. Det visade sig att en annan medlem i bandet, keybordisten Frank, saknades, så vi irrade runt en stund och letade. Vi hittade Frank i en soptunna… lite skönt dubbelvikt, med fötterna upp och knäna i ansiktshöjd. När han hade vecklats upp bar det så iväg till hotellet.

                              För min del var det inte riktigt slut. Jag beslutade mig för att stanna i en av bussens sovhytter… För att göra en långdragen historia kort, kan jag berätta att jag inte riktigt somnade till utan, nu iklädd endast kalsonger och strumpor, fick för mig att en obehörig tagit sig ombord och skulle råna de som valt att sova i hytterna. (Rånaren var dock monitormixaren Steve som lufsade runt i bussen). I efterdyningarna av kvällens excesser fick jag en lätt anstrykning av vanlig hederlig panik och började skissa på en flyktplan, undan rånaren. Min sovhytt låg i golvnivå och jag tänkte att om jag rullar ihop mig till en boll, så kan jag rulla förbi rånaren och på så sätt ta mig ur bussen och tillkalla polis.

                              Sagt och gjort, jag nystade ihop 1,90 cm kropp till en något större boll än jag visualiserat och rullade på något vis ur bussen. I strumplästen och kalsonger sprang jag gatan fram till hotellet och fick efter ett tag en något undrande portier att ringa det Danske Politi. När polisen kom till hotellet gick jag snällt med dom tillbaka till en lugnt sovande busspersonal för att peka ut rånaren…

                              Det hela slutade med att poliserna tyckte att jag borde lägga mig och sova som de andra och bad mig ta det lugnt nästa gång jag besökte Danmark.
                              Som sagt, Green, green grass of Denmark.


                              Hahhhaaaaa, denna var ju helt underbar!! kan se lille-Mats ( ) rullandes som en boll... hahhahaa
                              /PIA

                              Jag är medlem i NCS - föreningen för dig som tycker om ciklider!

                              Kommentera


                                Ursprungligen postat av Helene&Andreas Visa inlägg
                                Nu hann du före! Gött! Här ska läsas!
                                Ursprungligen postat av Mats Bryzell Visa inlägg
                                Ja, då åker vi till Danmark då...

                                Jag snubblade över den här rätt sköna bilden från ett gig med E-Type år 2000 (har jag för mig), tror att det kan vara Ljungby… skit samma.
                                Jag och basisten Johan Dereborn brukade, i slutet av showen, kasta våra guror tvärs över scenen, till varandra. Någon knäppte en bild på detta.
                                (bild längst ner)

                                Nåväl, jag kom att tänka på några flummiga minnen från de där turnéerna, speciellt minns jag när vi var i Danmark på Smukkeste-festivalen och lirade.
                                Det finns ett program på TV som heter Så Skall Det Låta, i bandet som lirar där sitter en jävla skön kille, Berka. Han spelar bl.a. keyboard och slagverk, mycket duktig musiker – på i stort sett alla instrument som finns. Berka var med i E-Type-bandet, som slagverkare. En gång när vi hade käkat på nån vägkrog ville det sig inte bättre än att vi faktiskt åkte ifrån honom, och ingen märkte det. Efter en stund ringer det på turnéledarens mobil; ”Ja, tjena, Berka här! Kan du kolla om jag sitter i bussen?”
                                Skön sägning av frånåkt.

                                I alla fall, jag visste inte vid tillfället när vi lirade ihop att Berka var så jävlig på så många instrument. Vi kommer till Danmark för festivalgig. Jag kan ju säga direkt att danskarna har en något mer… hm, avslappnad inställning till alkohol och jazztobak än vad vi highly strung svenskar har. Det var med andra ord inte den vanliga backen öl backstage, utan typ hela Carlsbergs bryggeri som tillfälligt hade placerats på området bakom scenerna. Det gick dessutom en helskön ”smokinglady” omkring och delade ut tjocka, feta jointar till hugade smokers.

                                Efter giget, på natten, var de bestämt att det skulle bli jamsession inför publik. Av någon anledning blev jag ombedd att medverka, likaså Berka. Visst inga problem! Vid det laget hade jag nog satt i mig den sedvanliga svenska backstagebacken med öl helt själv, och dessutom provat the smokingladys erbjudanden flera gånger om. En präktigt larmad Abbey går alltså upp på scenen för jam.

                                Det började hyfsat med nån typ av blues, Berka lirade trummor, jag rev av ett solo och allt kändes frid och fröjd. Jammet gled vidare och jag fortsatte med gott humör. Efter ett tag var det någon gitarrist som lirade jävligt bra, jag vred på skallen för att kolla vem det var – Berka igen. Jag tänkte dimmigt; jävvlarr vad lik Berka den killen är… Jazztobaken slog nu till riktigt bra för i nästa låt lirade Berka bas, som om han aldrig gjort något annat, för att senare magiskt glida över till keyboard o.s.v.
                                Bra röka med andra ord… jag visste ju inte.

                                Natten blev till morgon och vi skulle ta oss till hotellet medelst buss. Med tanke på diverse frånåkningar tidigare var inräkningen av oss skorstenar noggrann. Det visade sig att en annan medlem i bandet, keybordisten Frank, saknades, så vi irrade runt en stund och letade. Vi hittade Frank i en soptunna… lite skönt dubbelvikt, med fötterna upp och knäna i ansiktshöjd. När han hade vecklats upp bar det så iväg till hotellet.

                                För min del var det inte riktigt slut. Jag beslutade mig för att stanna i en av bussens sovhytter… För att göra en långdragen historia kort, kan jag berätta att jag inte riktigt somnade till utan, nu iklädd endast kalsonger och strumpor, fick för mig att en obehörig tagit sig ombord och skulle råna de som valt att sova i hytterna. (Rånaren var dock monitormixaren Steve som lufsade runt i bussen). I efterdyningarna av kvällens excesser fick jag en lätt anstrykning av vanlig hederlig panik och började skissa på en flyktplan, undan rånaren. Min sovhytt låg i golvnivå och jag tänkte att om jag rullar ihop mig till en boll, så kan jag rulla förbi rånaren och på så sätt ta mig ur bussen och tillkalla polis.

                                Sagt och gjort, jag nystade ihop 1,90 cm kropp till en något större boll än jag visualiserat och rullade på något vis ur bussen. I strumplästen och kalsonger sprang jag gatan fram till hotellet och fick efter ett tag en något undrande portier att ringa det Danske Politi. När polisen kom till hotellet gick jag snällt med dom tillbaka till en lugnt sovande busspersonal för att peka ut rånaren…

                                Det hela slutade med att poliserna tyckte att jag borde lägga mig och sova som de andra och bad mig ta det lugnt nästa gång jag besökte Danmark.
                                Som sagt, Green, green grass of Denmark.
                                Va fan... Bilden från Ljungby känns väldigt bekant... Tror bestämt jag var där.. Tänk om man vetat om Bryzell då!

                                Fantastisk story som vanligt! Episk igen! Hahaha

                                Kommentera

                                Sparar...
                                X