Drömmen om ett Discusakvarium

[Bluewing]

Precis så är det Inger. Cilla ser verkligen Meija som sin valp. Hon vakar, styr, fostrar konstant. Att se dessa två umgås är djupt rörande. Cilla morr-pip-pratar så som en tik gör med sin egen valp. Meiji å sin sida är oerhört busig men också lyhörd. Så de tillrättavisningar hon gör fattar Meija snabbt. I natt sov Meija till nästan 7 och har inte pipit eller så:
Ute är Meija inte så lugn som på filmen. Hon formligen älskar att vara ute i trädgården. För henne och oss är ju detta med en grön varm jul en oerhörd bonus. Nu blev det ju som att få en valp i mars snarare än i december.
Så här lägger hon sig ofta när Meija vilar

[Inger H]

Jag riktigt känner valplukten på den lilla, den brukar kännas mest mellan nostipp och ögonen . Duktiga Meija som har sovit hela natten Blir så himla valpsugen när jag ser bilderna.

//Inger

[Bluewing]

Förstår valpsuget 😉

[Bluewing]

Gott Nytt på er vänner i Zoopet!
Firar idag 36-årig bröllopsdag med mitt livs kärlek, valp, hund och fiskar.

[Inger H]

Varmt grattis till er

//Inger

[tonpet]

Grattis , Gott Nytt År på er

[Mu(sic)]

Grattis!

[Bluewing]

Stort tack Inger, Tony och Cathrin

[Bluewing]

Vad ska man egentligen skriva om när allting går som det ska i karen? När man myser och umgås med sina fiskar och ingen dör eller ser sjuk ut? När det inte är odrägligt med alger? När man har lagom mängd kar och en balanserad blandning av fiskar så att man bara trivs med?
Jag hade en period när jag liksom bara startade upp massa kar, drömde om fiskar, växter och annat som jag inte hade haft. Så en dag gick jag i mål. Nu hade jag det jag ville ha. Nu är karen som jag vill. Först blev det nästan en baksmälla egentligen. Som ett slags tomrum efter alla drömmar om ett ÄNNU bättre kar, med ÄNNU mer speciell fisk.
Nu när mina diskusar och andra är som nära, kära vänner. När både de och jag trivs med varandra då är det nästan som en slags kärleksrelation i ett långvarigt förhållande.
Man liksom bara finns med varandra och för varandra. Så vi har ett mycket lyckligt äktenskap nu, jag och min fru, mina nu två hundar och alla mina fiskar.
Nyast i hemmet är ju inte någon fisk utan Meija, en nu 10 veckors Flatcoated Vampyr som är lite smågalen på ett charmerande sätt. Just nu ligger hon och sover på höger fot så den foten får domna bort. Tänker inte flytta på den. Här är hon i en attack på mina fingrar:

Den andra damen Cilla, ägnar sig mest åt att just nu leta efter ätbara äckligheter under snön, därefter pussa på husse. Hundar skapar en för mig tidigare oanad äckeltålighet. Här är damen med supernäsan:

På det akvaristiska planet laddar jag batteriet inför urladdningen i nästa AEMagasinet och börjar fundera på att köra ett nano som lowtech dvs. utan pump och filtrering. Blir en spännande utmaning.
Var ju tidigare sjuk men är nu frisk vilket då gör att egentligen allt är roligt men på ett nytt sätt. Att känna sig närvarande och nästan smart stundtals. Känna sig pigg som för 10 år sedan gör att hela livet känns som renoverat. Då blir även mina femåriga Kardinaltetror som alldeles nya
Roligt att du tog dig tid att läsa lite nonsens om vad som händer på Diskusgatan mitt i Sverige.

[Mats Bryzell]

Jag läser allt du skriver här, Johnny!
Gôtt att se att allt är tipp-topp!

[Inger H]

Gillar "nonsensläsning" jag .

//Inger

[Mu(sic)]

Och jag läser väldigt gärna!

[Rufus]

Haha förstår precis ditt bryderi, vad skriva när allt flyter. (Blev ju lite tokig formulering i akvariesammanhang. &#128516 Men det är ju inget bryderi egentligen, för dig alltså. Du skriver ju ngt trevligt ändå. Roligt med valp i huset lite baby light liksom. Men de blir stora och kloka snabbt de små fyrbenta.

[Bluewing]

Haha förstår precis ditt bryderi, vad skriva när allt flyter. (Blev ju lite tokig formulering i akvariesammanhang. &#128516 Men det är ju inget bryderi egentligen, för dig alltså. Du skriver ju ngt trevligt ändå. Roligt med valp i huset lite baby light liksom. Men de blir stora och kloka snabbt de små fyrbenta.

Tycker nog att du fick till det alldeles särskilt bra egentligen Ja det är roligt med valp i huset. Det som nästan är mest spännande är att följa dynamiken mellan vår 3,5 åriga tik Cilla och nykomlingen Meija.

Men åter till det där att det är lugnt här hemma med karen. Det är egentligen en fortsättning för mig på den filosofi som Mats Bryzell pratat mycket om, att karet behöver mogna in sig själv och att denna process tar mycket lång tid. Som ett exempel: efter det att jag klorin"behandlade" mitt diskuskar så har det tagit hela 1,5 år innan jag kan se att karet äntligen börjar stabiliseras. Det har behövts många behandlingar med stabiliserande naturpreparat, massa vattenbyten, tålmodigt väntande, för att få tillbaka karet som det var. I samband med denna nya coolare skötselattityd så blev det också en lugnare inställning till förändringar överlag. Fiskbyte, ändring av inredning etc. Allt blev mera ett nyfiket iakttagande av vart karet tar vägen. Men har märkt här på Zoopet och i andra forumsammanhang att det är måttligt intressant att läsa om för många. Vi delar med oss av förväntningar, drömmar och förändringar. Men är kanske inte lika intresserad av att ta del av varandras vardag.
Så hobbyn ger mig mer idag egentligen, men mina erfarenheter kanske inte känns så stimulerande att ta del av i andra hand.
Nu tycker jag ju egentligen att fler på Zoopet skulle ta mer tid att njuta av sina befintliga fiskar och beskriva, notera vad de malar och tetror man har faktiskt gör. Men det är jag det. Tycker att vår vardag är det mest intressanta just nu. Inte då bara min utan även er andras vardag.

[Mats Bryzell]

Bra inlägg, Johnny!
Akvaristik på forum handlar i väldigt hög grad om; problem…
Med andra ord är de flesta ämnen som dryftas på ett forum som detta problemrelaterade.
Nu kanske det är att ta i, att säga att alla frågeställningar är problem - men det handlar oftast om något som behöver få en lösning - frågor om sjukdomar, knasiga värden på vatten, varför fiskar jagar varandra och/eller inte trivs o.s.v. in absurdum.

När man är aktiv på ett forum, t.ex. Zoopet, och själv ”inte har några problem” utan hyfsat lätt kan åtgärda de flesta smågrejer som händer, blir man lite av en krankenschwester, vilket i de flesta fall är givande, jag menar, det är ju gôtt att kunna hjälpa till och se att det fixar sig för någon annan.

Det vanligaste är att man möts en kort tid på forumet, snackar kort om något i ett fåtal inlägg - och sedan är kontakten mer eller mindre över.
Men, vissa människor får fäste på ett helt annat sätt, man engagerar sig och bygger upp en alldeles speciell relation. Man fortsätter att snacka i trådarna, oavsett om det handlar om det ursprungliga ämne tråden en gång hade, eller inte.
Jag har till och med börjat umgås med flera Zoopetare irl, en samling människor där du, Johnny, ingår.

Det blir givetvis naturligt att de ämnen man diskuterar i de trådar där man känner varandra lite bättre än bara flyktigt, går lite mer på djupet.
Så var det i denna tråd då vi talade så ofta om det där med att låta karet gå in sig och vilken tid det kan ta innan ett lugn etableras.
Kanske är sådant måttligt intressant för de flesta att läsa om, men jag gillar det.
Då blir även sådant som vardag, lugn och ro, att allt flyter på i karen och fungerar, trevlig läsning. Det var ju dit vi strävade en gång, eller hur?

Så, det är härligt att höra att du trivs fint och har det bra!