Drömmen om ett Discusakvarium

[Bluewing]

Jag vet inte var jag ska börja egentligen. Var uppe för att mata diskusarna och såg då att en av dem konstant missade maten. Den diskusen har dessutom magrat ordentligt sedan igår. Såg vad jag missat då att den har fullt utvecklad HiH. Ser dessutom liknande tecken på en annan diskus i bättre form. Detta trots att det är medicinerat i tre veckor med Antispot som är mot Vitaprick, Flagellater och HiH. Försökte fånga ur den som är sämst form för avlivning. Misslyckades med detta så det får bli i morgon eller helgen. Men kan se att tre av sju har lindrigare symptom. Just exakt i detta ögonblick så känns det som att jag aldrig någonsin kommer att ha diskus igen. Förstår att det låter hårt och fattar att det bara är en känsla. Men just nu är det en besvikelse, en sorg och det känns direkt smärtsamt. Dessutom känner jag mig arg, men vet inte riktigt var det ska riktas.
Känner en stor skuld då det känns som om gruppen trappar av allt eftersom och upplever det som att det är en egen oförmåga att ge dem det de behöver som orsakar detta.
Kommer att vila lite i att skriva i tråden tills de värsta känslorna lagt sig. Det är inte riktat emot er utan beror på ren självbevarelsedrift kan man säga. Behöver ta hand om dessa känslor. Möjligen får vi se hur många som finns kvar när jag under helgen går igenom status mera exakt med var och en.

[tonpet]

Ååå, lider med dig. Kan bara hålla tummarna och hoppas det löser sig för dig.
Vet att Tony pratade om en medicin som han hade som var väldigt bra mot mycket. Men vet ej mot vad.... Finns ej att få tag i den längre så han. Ringa kanske....

Skickat från min GT-I9100 via Tapatalk 2

[HWH]

Beklagar sorgen.

[Mats Bryzell]

Ja, ring Tony och hör vad han rekommenderar för motåtgärder. Hoppas verkligen att det ordnar till sig för din discusgrupp!

[Mr Woods]

Jag vet inte var jag ska börja egentligen. Var uppe för att mata diskusarna och såg då att en av dem konstant missade maten. Den diskusen har dessutom magrat ordentligt sedan igår. Såg vad jag missat då att den har fullt utvecklad HiH. Ser dessutom liknande tecken på en annan diskus i bättre form. Detta trots att det är medicinerat i tre veckor med Antispot som är mot Vitaprick, Flagellater och HiH. Försökte fånga ur den som är sämst form för avlivning. Misslyckades med detta så det får bli i morgon eller helgen. Men kan se att tre av sju har lindrigare symptom. Just exakt i detta ögonblick så känns det som att jag aldrig någonsin kommer att ha diskus igen. Förstår att det låter hårt och fattar att det bara är en känsla. Men just nu är det en besvikelse, en sorg och det känns direkt smärtsamt. Dessutom känner jag mig arg, men vet inte riktigt var det ska riktas.
Känner en stor skuld då det känns som om gruppen trappar av allt eftersom och upplever det som att det är en egen oförmåga att ge dem det de behöver som orsakar detta.
Kommer att vila lite i att skriva i tråden tills de värsta känslorna lagt sig. Det är inte riktat emot er utan beror på ren självbevarelsedrift kan man säga. Behöver ta hand om dessa känslor. Möjligen får vi se hur många som finns kvar när jag under helgen går igenom status mera exakt med var och en.

Det var tråkigt att höra, verkligen tråkigt...

[Shepard]

Tråkigt... Men med din kunskap, och omtanke om fiskarna, så tror jag du löser det

[Tommy Vestlie]

Johnny

Ville egentligen bara kort påminna dig om att det just nu är din frustration, sorg och kanske ilska som svärtar ned dina tankar genom att visa dig ett inlägg som du själv skrev för et tag sedan om hur du nu resonerar om en eller flera fiskar blir sjuka och dör, hur du resonerarde över att det är något som kan hända oss alla oavsett hur väl vi sköter om våra fiskar men att du aldrig skulle tveka en sekund över att skaffa dessa underbara fiskar igen. Vill minnas att du även skrev något i stil med att om alla skulle försvinna abrupt här och nu så skulle den resa du fått hittills vara värt det tusen ggr om.

Nu har jag letat i din tråd i 45 minuter men hittar banne mig inte det inlägget och jag måste logga ut för tidiga kundmöten i morgon, så du får helt enkelt lite på mig när jag säger att du resonerar lite annorlunda och väldigt klokt när din tänka inte belastas av frustration.

Hittade dock nedan citat i din tråd där du faktiskt föredömligt beskriver delar av det jag letade efter för dina läsare.

Sen så lider jag givetvis med dig precis som alla andra här i forumet men det tror jag du vet.

Sådär. Nu har jag fått en lucka, läst igenom och tänkt vidare.

Först så slår det mig hur underligt jag reagerar. Kanske reagerar ni andra likadant. men när du Mats beskriver en situation där du får sjuka diskusar som dör, då känns det mycket bättre faktiskt. Menar inte att jag gottar mig i ditt/andras elände utan att jag behöver höra gång på gång att andra råkar ut för samma sak för att inte snöa in i skumögda skuldkänslor där jag både är och skapar ett misslyckande. Så det är läkande att uppleva att man delar en upplevelse i ett olyckligt/naturligt händelseförlopp. Så det känns lite som att jag gått ner några kilo mentalt när jag läser om andras genomgångna diskusbekymmer.

Men så här är det faktiskt att det nästan känns lite skönt att detta hänt. Jag har ju investerat så mycket tid, känslor, tankar, engagemang och stålar i dessa underbara fiskar att jag nästan paralyserats vid tanken att något skulle kunna hända dem. Lite som med första hunden som jag "visste" att jag inte skulle fixa ett dödsfall. Nu blev det ändå så att han blev sjuk på ett oerhört jobbigt sätt och nästan smälte bort på slutet ändå. Jag var med vid avlivningen och grät mycket mer än jag någonsin gjort under mitt ihågkomna liv (dvs. jag minns det mest från ca 1,5 år och uppåt, men inget innan....). Men som sagt han dog, jag gick sönder och livet fortsatte och jag har nu en underbar hund i min Cilla (en underbar knäppcoated retriever) som jag känner jag inte heller kommer att fixa när hon dör heller för den delen.

Nåväl nu har en av mina diskusar dött. Det som jag fasat för men som nu ändå hänt. Jag känner att livet fortsätter även här och att jag inser att jag inte kan göra mycket mer än att vårda dem efter bästa förmåga och att där går min förmågas gräns.
Så det känns nästan lugnare inombords nu faktiskt. Kan kanske till och med klara av att avliva en sjuk diskus också. Med en del tårar kanske, men ändå är det fullt möjligt. Så man kan säga att mina diskusar och jag har fått en mer balanserad relation efter detta och att jag egentligen känner mig beredd på vår fortsatta gemenskap. Lite som i nöd och lust som man lovar sin kvinna, så lovar jag att följa mina diskusar dit de går vad som än händer efter bästa förmåga.
Så du som funderar på diskus och tänker att du är rädd för att det ska gå illa och därför inte vågar? Glöm det. Du fixar det. Är de välskötta så är de riktigt robusta. Blir de sjuka så dör de, men det gör dina andra fiskar också. Så det är ingen skillnad egentligen mer än att du bör vara beredd på att gå närmare dina diskusar än dina andra fiskar och vara mer uppmärksam på deras kommunikation. Fördelen att våga ta diskus-språnget är ju att du blir mycket bättre på att läsa resten av dina fiskar på köpet. Så du blir en mycket bättre och klokare akvarist på kuppen. Tveklöst. Oavsett de dödsfall du kommer att troligen få uppleva.

[Jesper Broman]

Jag vet inte var jag ska börja egentligen. Var uppe för att mata diskusarna och såg då att en av dem konstant missade maten. Den diskusen har dessutom magrat ordentligt sedan igår. Såg vad jag missat då att den har fullt utvecklad HiH. Ser dessutom liknande tecken på en annan diskus i bättre form. Detta trots att det är medicinerat i tre veckor med Antispot som är mot Vitaprick, Flagellater och HiH. Försökte fånga ur den som är sämst form för avlivning. Misslyckades med detta så det får bli i morgon eller helgen. Men kan se att tre av sju har lindrigare symptom. Just exakt i detta ögonblick så känns det som att jag aldrig någonsin kommer att ha diskus igen. Förstår att det låter hårt och fattar att det bara är en känsla. Men just nu är det en besvikelse, en sorg och det känns direkt smärtsamt. Dessutom känner jag mig arg, men vet inte riktigt var det ska riktas.
Känner en stor skuld då det känns som om gruppen trappar av allt eftersom och upplever det som att det är en egen oförmåga att ge dem det de behöver som orsakar detta.
Kommer att vila lite i att skriva i tråden tills de värsta känslorna lagt sig. Det är inte riktat emot er utan beror på ren självbevarelsedrift kan man säga. Behöver ta hand om dessa känslor. Möjligen får vi se hur många som finns kvar när jag under helgen går igenom status mera exakt med var och en.

Japp jag läser här fortfarande. Men detta var inget roligt men jag kände att jag vill säga något.
Förstår att det känns fullständigt skit, men det är inte kört. Du kanske mister någon (tyvärr) men du har tagit dig igenom skit förr med dina fina fiskar, och det kommer du göra denna gången också.
Du fixar detta, det känner jag på mig

[Inger H]

F***n, jag ryser när jag läser det du skrivit Johnny, känner så väl igen din sorg, besvikelse och allt vad det nu är. Man känner sig så jäkla misslyckad som husse eller matte .
Ring Tony!

//Inger

[Einarsson]

Om du har problem med flagelater och skit så höj värmen! Värme är mycket effektivare än medicin (har varit för mig iaf) och skonsammare mot fiskarna.

[Bluewing]

Sådär. Nu tror jag att jag krisat klart för tillfället.

Tack för värmande ord och påminnelser om tidigare insikter.
Det blev inte så långt uppehåll i skrivandet direkt. Men igår var ett kort och intensivt helvete med hela registret av destruktiva tankebanor som "jag slänger hela skiten", "jag är en hemskt dålig djurägare", "totalt fiasko", "stackars diskusar som har hamnat här etc. etc.". Nu gör vi människor lite olika, men för min del har jag lärt mig via mindfulness att låta saker få ske. En smärta får finnas. En skuld får finnas, o.s.v. Så istället för att stänga locket så skruvar jag upp det och häller ut innehållet. Nackdelen med detta sätt att hantera obehag är ju att det blir hisnande obehagligt ett tag. Fördelen är att verkligheten sipprar in och skapar balans när känslan av obehag är uttömd. Så där börjar jag komma nu. Kan väl inte säga att natten var god, men morgonen känns avgjort bättre.

Igår så blev det dessutom så att sorgen blev en familjesorg på så sätt att min kvinna som utvecklat egna band mellan hjärta och diskusar (hon sitter med dem minst en halvtimme varje dag) var ledsen och nedstämd hon också. Så när jag sade då att nu får det räcka. Jag fixar tydligen inte diskus och det får bli enklare fiskar framöver så nickade hon instämmande.

Men i morse så sa hon att hon tror beslutet är fel. Att jag slitit så med detta för att det är viktigt för mig och att det omöjligen kan vara så att de är sjuka på grund av slarv. "Du måste förstås skaffa nya om det inte fixar sig med dessa", sa hon.
"Det är klart du ska ha diskus. Det är ju det du som är du numera." Avslutade hon sedan kommentaren med.
Då ska ni veta att hon allt sedan detta var på tapeten inte ville att vi skulle skaffa diskus. Att det är för dyra fiskar att köpa och på sätt och vis kan man säga att mitt köp av dessa skedde med ett knappt godkännande från hennes sida.

Men idag låter det annorlunda. Vilket känns helt fantastiskt.Ni förstår att jag är gift med världens bästa kvinna Ni har säkert också världens bästa partner, fattar jag. Men denna är min.

När nu den känslomässiga implosionen från igår börjar lägga sig så vaknar ju intellektet till liv.

Vissa saker stiger upp till ytan:
- Dessa diskusar har haft flagellater ända sedan start. Eftersom detta fanns redan från början så har det ju inte skapats i karet enbart.
- En del symptom verkar vara kopplade till dålig filtrering och dålig cirkulation. Det beror på att filtret på vänstra delen är för svagt för karet och jag har ofta partiklar i vattnet etc. som visar att vattnet inte är tillräckligt rent. Detta ger en grogrund för bakterier och sjukdomar. Detta filtret kommer nu att bytas mot ett starkare. Eftersom karet är nära vårt sovrum är utmaningen att hitta ett filter som är tillräckligt effektivt men ändå tyst. JBL e1901 t.ex. som jag har på jobbet fixar effektiviteten men hörs en aning konstant Så det funkar inte. Tips om kraftfulla men tysta filter?
- Jag har ju introducerat flytväxter i karet för att få det dovare för diskusarna. Dessa minskar yt och vattenrörelse för mycket vilket motverkar optimal hälsa för diskusarna. Jag tar bort dessa och trimmar ner jättevallisnerian så att den inte lägger sig på ytan för att få mera snurr på vattnet.
- Jag har ju hela tiden bytt vatten var 3:e dag men övergått till en gång i veckan och kommer att återgå till mina naturliga rutiner dvs. var 3:e dag.
- En termostatvärmare hade gått sönder så istället för höjd temperatur har karet gått i några dagar på knappt 27 grader. Detta har ju gjort att flera sjukdomsalstrande processer fått fritt fram under ett par dagar på diskusar i dåligt skick. Denna insikt gör situationen idag begripligare. Skaffar ny termostatvärmare.
- Kommer att söka Tony under dagen för att diskutera igenom situationen.
- De diskusar som är i för dåligt skick kommer att avlivas tyvärr. I nuläget gäller det en av dem.
- Går detta åt skogen så kommer nya diskusar att inhandlas men först efter att ovanstående punkter är åtgärdade fullt ut.

[Mathias Nilsson]

Du, Johnny.



Du löser det! <3

[Einarsson]

Kör hårt. Jag tror du behöver sluta medicinera dock. Det slår ut filterbalansen i karet varje gång man gör det, åtminstone delvis. Behöver du behandla mot flagelater är det bättre att köra på värme, då det inte slår ut dina filter, då kan du döda flagelater samtidigt som du kan bibehålla balansen i dina filter.

Som jag sa innan, min erfarenhet av mediciner är att de oftast ställer till mer än de gör nytta. Särskilt när man inte har ett karantänskar. Dessutom inbillar jag mig att ju oftare man använder mediciner desto sämre fungerar de, att parasiterna och bakterierna utvecklar någon sorts motståndskraft mot dessa.

Men som sagt, en del av hobbyn, det löser sig, men eftersom du kontinuerligt haft problem så har ju aldrig källan riktigt försvunnit även om man släckt branden. Så min åsikt, nej till mediciner, värme mot flagelater, karantänskar på golvet (som du förvara någon annanstans när det inte används) om du måste medicinera. Allt för att låta det stora karet fungera på sitt eget sätt på sikt.

[Bluewing]

Kör hårt. Jag tror du behöver sluta medicinera dock. Det slår ut filterbalansen i karet varje gång man gör det, åtminstone delvis. Behöver du behandla mot flagelater är det bättre att köra på värme, då det inte slår ut dina filter, då kan du döda flagelater samtidigt som du kan bibehålla balansen i dina filter.

Som jag sa innan, min erfarenhet av mediciner är att de oftast ställer till mer än de gör nytta. Särskilt när man inte har ett karantänskar. Dessutom inbillar jag mig att ju oftare man använder mediciner desto sämre fungerar de, att parasiterna och bakterierna utvecklar någon sorts motståndskraft mot dessa.

Men som sagt, en del av hobbyn, det löser sig, men eftersom du kontinuerligt haft problem så har ju aldrig källan riktigt försvunnit även om man släckt branden. Så min åsikt, nej till mediciner, värme mot flagelater, karantänskar på golvet (som du förvara någon annanstans när det inte används) om du måste medicinera. Allt för att låta det stora karet fungera på sitt eget sätt på sikt.

Tycker du resonerar klokt, men måste man inte medicinera mot HiH?

[Einarsson]

Är inte HiH ett sent skede av hexamita-angrepp i regel? Dvs grundorsaken är flagelater, vilket man dödar effektivt med värme. Eller har jag fel? Inte så påläst på just HiH.