Halloj igen, Johnny! 
Nu skall jag inte störa det sköna flow ni har i denna tråd med alltför mycket text i alltför många inlägg, det skapar obalans och är till förfång.
Så jag riktar mig till dig, Johnny, då du och jag haft denna lilla konversation i några av de senaste inläggen.
Jag vill klargöra några saker jag skriver om i mitt förra inlägg som du tog del av.
Discusar kan gå väldigt bra i högre ph, det handlar mer om hur de discusar man har är konditionerade.
Tar vi discus som är köpt hos Tony och liknande leverantörer och uppfödare, (och här vill jag flika in att jag tycker Tonys discus är av högsta kvalitet, och Tony själv en fullständig toppenkille med en kunskap som är vida överstigande något man själv aldrig kommer i närheten av. Läser Tony detta vill jag bara säga: Tack för senast - kanonfin fisk och en jädra härlig grill vi fick vara med på i er trädgård) så är ju idén att dessa discusar, eller åtminstone de flesta, skall gå att köra i vanligt kranvatten.
De vattenparametrar som gäller, skötselråd man får, den typ av mat som rekommenderas och de typer av åtgärdande medel för välbefinnande och eventuell sjukdom, skall man givetvis följa, använda och hålla sig till. Discusen är konditionerad för detta och trivs perfekt.
Det finns dock en vardaglig verklighet som träder in i det tillfälle man börjar med inkoppning av sina nyköpta fiskar. Den verkligheten består i att det är det egna karet som nu står för värdskapet och tillblivelsen av discusarnas nya "hem"-miljö.
Inte sällan skiljer sig det kar man själv har markant från det kar discusen gått i hos försäljaren. Försäljaren har rigorösa rutiner, i lättunderhållna kar utan inredning, där hög vattenbytarfrekvens går att nå utan större bekymmer. Blir en eller flera fiskar dåliga, hängiga, sjuka i en sådan miljö kan fisken snabbt föras över till ett kar för medicinering isolerat eller för hela gruppen. Det finns inga genvägar här utan ett fullödigt åtgärdsprogram kan fullföljas utan några direkta svårigheter eller bekymmer.
Vad som händer i det kar man har själv, hemma, blir ganska naturligt grunden för en helt annan miljö än den som finns hos försäljaren (om vi nu bortser från nakna kar och en discushållning som skiljer sig från den gängse), med inredning, växter och ofta en hel del annan fisk - som ju givetvis gör att de rigoröst hållna parametrar discusen är konditionerad för förändras.
Detta behöver inte betyda; till det sämre - men det betyder; en förändring - och här kan fisken utsättas för viss stress, både vad gäller vattenkvaliteten och det faktum att discusens beteende förändras då den kommer från en naken miljö till en annorlunda där parbildning, dominant/underdånigt beteende utkristalliseras, möjliga lekar o.s.v. ges utrymme.
Trots dessa "bekymmer" kan man givetvis hålla en jämn nivå på skötseln, med de rekommendationer man fått, för just de discusar man köpt.
För att ligga konstant på den skötselnivån gäller det att hålla sig still på en inställd "topp" - ungefär som när man ställer in en radiostation på ett mycket smalt frekvensområde - inte röra knappen, då försvinner stationen och byts ut mot brus och missljud. Lämnar man "toppen" det minsta inträder förändringar som gör att man dukar för problem.
Jag hade ett mycket intressant samtal med Kent i Nol, förra helgen då jag och Pia var där. Samtalet kretsade kring en grupp mycket fina Altumscalarer (redan sålda) som vi stod och beundrade. Jag berättade att jag var intresserad av Altumscalarer för mitt kommande kar, och Kent frågade mig om jag ville ha (billigare) VF-Altum, eller (dyrare) odlade?
Faktum är att jag blev helt ställd av frågan, och faktiskt inte riktigt kunde svara.
Kent berättade att VF Altum går i ett varmt vatten med lågt ph, runt 4-5 - och köper jag sådana tar jag mitt eget ansvar att se till att hålla en sådan miljö, jag får alltså gärna köpa sådana Altum, men Kent tar inget ansvar eller ger några garantier för att jag skall lyckas hålla dom.
Vad som händer med dessa Altumscalarer är att de hamnar i ett vatten som garanterat kommer att svaja och sträva mot ett högre ph.
I hög temperatur och lågt ph infinner sig de bakterie- och parasithämmande parametrar som Altumscalaren behöver för att klara sig - och med största sannolikhet klarar man inte av att hålla en så "exklusiv" kvalitet på vattnet, förändringar sker - och Altumscalarerna dukar sakta men säkert under.
Odlade Altum däremot är en annan femma - de är komditionerade för ett annat vatten och är "lättare" att hålla.
Nu skall jag berätta om de åtta Stendker Röd-Turkar jag hade i mitt 540-kar - och som du sett många bilder och filmer på.
Dessa kraftiga, feta, stöddiga och jävligt stora Stendkers är drivna i vanligt kranvatten - uppfödda på oxhjärta och snäva parametrar i övrigt.
Hos mig var vattnet lite mer åt "det vilda" hållet - tre par bildades omedelbart och miljön de hamnade i var en förändring för dom. Ungefär hälften av gruppen började skita vitt, de flämtade en aning och några matvägrade helt.
Jag inhandlade en kraftig medicin för dessa symptom och gjorde medicineringsfasen inte bara en full omgång, utan tre!
Medicineringen gav lyckat resultat och jag räddade sex av åtta - de två som dukade under var också de som inte hade bildat något par och som stod lägst i rang.
Nu vilade jag dock inte, efter att den ganska långa medicineringsperioden hade avslutats, utan jag ville förstå vad det hela handlade om.
Här blev det långt detektivarbete, främst på nätet, och jag läste om flera som hade en något annan inriktning inom discushållande, som passade min "stil".
En mycket bra liknelse jag läste var; om man jämför en människa som har ett hälsosamt matintag, med varierad kost (och att man undviker de största farorna som kolydrater o.s.v.) - och den kosthållning en vegetarian utgår ifrån - ser vi att den hälsosamt ätande klarar att äta även vegetarianens mat - medan vegetarianen (som ju har "toppat" sin kosthållning) inte fixar till exempel köttbaserad kost, och blir sjuk om detta skulle tillföras i maten.
Vad beror detta på? Jo, det är olika bakterifloror som härskar. Den allmänätande kan "roll with the punches" och klarar att äta "allt", medan vegetarianen måste hålla en viss kostinriktning.
Nu vill jag poängtera att jag inte på något sätt ser ner på vegetarianer och den kosthålning dessa utgår ifrån - min gamla morsa är vegetarian och har varit det i hela sitt liv - men hon har inte pådyvlat mig sin övertygelse, utan jag har fått äta vad jag velat, och därmed också utvecklat ett stort intresse för matlagning - givetvis köttbaserad, men jag äter gärna vegetariskt också.
För att återgå till akvariehållning då; Här blir det nu så att jag själv inte är speciellt intresserad av att "teknik-pilla" med mina kar, jag har inte lust att mäta, labba med diverse utrustning och hålla en smal skötselnivå.
Jag är mer intresserad av karets visuella miljö och fiskarnas beteende - därför följde jag (mina egna intentioner) och den riktning av discushållning som tillåter ett lite "svartare" vatten, lägre ph-nivåer samt en bred mathållning där mycket levande föda ingår - vill de fånga bananflugor och äta dessa så varsågod, vill de käka frukt och vitlök så varsågod, etc.
Det jag märkte med, bland andra, Röd-Turkarna var att de efter en tid fick en bred palett av möjligheter att själva handskas med diverse angrepp - alltså en bred grund att "stå på".
Skall man nu ha Fjärilsciklider i sitt kar, tillsammans med Discus så kan ju denna inriktning vara värd att fundera kring - då Fjärilsciklider (för att de inte skall utveckla de vaniga, trista åkommorna som Popeye, hih o.s.v.) med fördel kan gå i varmt vatten med ett lägre ph.
Nu skall jag inte störa det sköna flow ni har i denna tråd med alltför mycket text i alltför många inlägg, det skapar obalans och är till förfång.
Så jag riktar mig till dig, Johnny, då du och jag haft denna lilla konversation i några av de senaste inläggen.
Jag vill klargöra några saker jag skriver om i mitt förra inlägg som du tog del av.
Discusar kan gå väldigt bra i högre ph, det handlar mer om hur de discusar man har är konditionerade.
Tar vi discus som är köpt hos Tony och liknande leverantörer och uppfödare, (och här vill jag flika in att jag tycker Tonys discus är av högsta kvalitet, och Tony själv en fullständig toppenkille med en kunskap som är vida överstigande något man själv aldrig kommer i närheten av. Läser Tony detta vill jag bara säga: Tack för senast - kanonfin fisk och en jädra härlig grill vi fick vara med på i er trädgård) så är ju idén att dessa discusar, eller åtminstone de flesta, skall gå att köra i vanligt kranvatten.
De vattenparametrar som gäller, skötselråd man får, den typ av mat som rekommenderas och de typer av åtgärdande medel för välbefinnande och eventuell sjukdom, skall man givetvis följa, använda och hålla sig till. Discusen är konditionerad för detta och trivs perfekt.
Det finns dock en vardaglig verklighet som träder in i det tillfälle man börjar med inkoppning av sina nyköpta fiskar. Den verkligheten består i att det är det egna karet som nu står för värdskapet och tillblivelsen av discusarnas nya "hem"-miljö.
Inte sällan skiljer sig det kar man själv har markant från det kar discusen gått i hos försäljaren. Försäljaren har rigorösa rutiner, i lättunderhållna kar utan inredning, där hög vattenbytarfrekvens går att nå utan större bekymmer. Blir en eller flera fiskar dåliga, hängiga, sjuka i en sådan miljö kan fisken snabbt föras över till ett kar för medicinering isolerat eller för hela gruppen. Det finns inga genvägar här utan ett fullödigt åtgärdsprogram kan fullföljas utan några direkta svårigheter eller bekymmer.
Vad som händer i det kar man har själv, hemma, blir ganska naturligt grunden för en helt annan miljö än den som finns hos försäljaren (om vi nu bortser från nakna kar och en discushållning som skiljer sig från den gängse), med inredning, växter och ofta en hel del annan fisk - som ju givetvis gör att de rigoröst hållna parametrar discusen är konditionerad för förändras.
Detta behöver inte betyda; till det sämre - men det betyder; en förändring - och här kan fisken utsättas för viss stress, både vad gäller vattenkvaliteten och det faktum att discusens beteende förändras då den kommer från en naken miljö till en annorlunda där parbildning, dominant/underdånigt beteende utkristalliseras, möjliga lekar o.s.v. ges utrymme.
Trots dessa "bekymmer" kan man givetvis hålla en jämn nivå på skötseln, med de rekommendationer man fått, för just de discusar man köpt.
För att ligga konstant på den skötselnivån gäller det att hålla sig still på en inställd "topp" - ungefär som när man ställer in en radiostation på ett mycket smalt frekvensområde - inte röra knappen, då försvinner stationen och byts ut mot brus och missljud. Lämnar man "toppen" det minsta inträder förändringar som gör att man dukar för problem.
Jag hade ett mycket intressant samtal med Kent i Nol, förra helgen då jag och Pia var där. Samtalet kretsade kring en grupp mycket fina Altumscalarer (redan sålda) som vi stod och beundrade. Jag berättade att jag var intresserad av Altumscalarer för mitt kommande kar, och Kent frågade mig om jag ville ha (billigare) VF-Altum, eller (dyrare) odlade?
Faktum är att jag blev helt ställd av frågan, och faktiskt inte riktigt kunde svara.
Kent berättade att VF Altum går i ett varmt vatten med lågt ph, runt 4-5 - och köper jag sådana tar jag mitt eget ansvar att se till att hålla en sådan miljö, jag får alltså gärna köpa sådana Altum, men Kent tar inget ansvar eller ger några garantier för att jag skall lyckas hålla dom.
Vad som händer med dessa Altumscalarer är att de hamnar i ett vatten som garanterat kommer att svaja och sträva mot ett högre ph.
I hög temperatur och lågt ph infinner sig de bakterie- och parasithämmande parametrar som Altumscalaren behöver för att klara sig - och med största sannolikhet klarar man inte av att hålla en så "exklusiv" kvalitet på vattnet, förändringar sker - och Altumscalarerna dukar sakta men säkert under.
Odlade Altum däremot är en annan femma - de är komditionerade för ett annat vatten och är "lättare" att hålla.
Nu skall jag berätta om de åtta Stendker Röd-Turkar jag hade i mitt 540-kar - och som du sett många bilder och filmer på.
Dessa kraftiga, feta, stöddiga och jävligt stora Stendkers är drivna i vanligt kranvatten - uppfödda på oxhjärta och snäva parametrar i övrigt.
Hos mig var vattnet lite mer åt "det vilda" hållet - tre par bildades omedelbart och miljön de hamnade i var en förändring för dom. Ungefär hälften av gruppen började skita vitt, de flämtade en aning och några matvägrade helt.
Jag inhandlade en kraftig medicin för dessa symptom och gjorde medicineringsfasen inte bara en full omgång, utan tre!
Medicineringen gav lyckat resultat och jag räddade sex av åtta - de två som dukade under var också de som inte hade bildat något par och som stod lägst i rang.
Nu vilade jag dock inte, efter att den ganska långa medicineringsperioden hade avslutats, utan jag ville förstå vad det hela handlade om.
Här blev det långt detektivarbete, främst på nätet, och jag läste om flera som hade en något annan inriktning inom discushållande, som passade min "stil".
En mycket bra liknelse jag läste var; om man jämför en människa som har ett hälsosamt matintag, med varierad kost (och att man undviker de största farorna som kolydrater o.s.v.) - och den kosthållning en vegetarian utgår ifrån - ser vi att den hälsosamt ätande klarar att äta även vegetarianens mat - medan vegetarianen (som ju har "toppat" sin kosthållning) inte fixar till exempel köttbaserad kost, och blir sjuk om detta skulle tillföras i maten.
Vad beror detta på? Jo, det är olika bakterifloror som härskar. Den allmänätande kan "roll with the punches" och klarar att äta "allt", medan vegetarianen måste hålla en viss kostinriktning.
Nu vill jag poängtera att jag inte på något sätt ser ner på vegetarianer och den kosthålning dessa utgår ifrån - min gamla morsa är vegetarian och har varit det i hela sitt liv - men hon har inte pådyvlat mig sin övertygelse, utan jag har fått äta vad jag velat, och därmed också utvecklat ett stort intresse för matlagning - givetvis köttbaserad, men jag äter gärna vegetariskt också.
För att återgå till akvariehållning då; Här blir det nu så att jag själv inte är speciellt intresserad av att "teknik-pilla" med mina kar, jag har inte lust att mäta, labba med diverse utrustning och hålla en smal skötselnivå.
Jag är mer intresserad av karets visuella miljö och fiskarnas beteende - därför följde jag (mina egna intentioner) och den riktning av discushållning som tillåter ett lite "svartare" vatten, lägre ph-nivåer samt en bred mathållning där mycket levande föda ingår - vill de fånga bananflugor och äta dessa så varsågod, vill de käka frukt och vitlök så varsågod, etc.
Det jag märkte med, bland andra, Röd-Turkarna var att de efter en tid fick en bred palett av möjligheter att själva handskas med diverse angrepp - alltså en bred grund att "stå på".
Skall man nu ha Fjärilsciklider i sitt kar, tillsammans med Discus så kan ju denna inriktning vara värd att fundera kring - då Fjärilsciklider (för att de inte skall utveckla de vaniga, trista åkommorna som Popeye, hih o.s.v.) med fördel kan gå i varmt vatten med ett lägre ph.
Men känner en bakspark som skickar iväg mig 50 m framåt hur som helst. Diskuskaret blir verkligen hot stuff när jag tänker i dessa banor. Återkommer när jag får ett break igen.
Sedan är det gäller det där med var och ens nivå, vad skiljer en byggnadsingenjör som kan beräkna hållfastheten i ett bygge och snickaren som direkt ser på en bjälke om det kommer att hålla? Båda besitter en skicklighet och båda behövs. Finns ingen topp och botten i denna diskussion vad mig anbelangar.
Men om jag fattat rätt så är inte co2/syre automatiskt i en slags tvångsstyrd balans utan man kan ha hög Co2 och hög syrehalt i vattnet samtidigt. Men du kan också ha hög Co2- halt och låg syrehalt samtidigt.
Kommentar