Drömmen om ett Discusakvarium

[Bluewing]

En av Diskusarna har försvunnit sedan igår. Det är samma som varit i sämst skick. Har letat i en timme nu, men hittar ingen död Diskus, ingenting. Tycker att jag borde hitta rester åtminstone. Men nada. Mystiskt. Gör ett vattenbyte nu för säkerhets skull.
Även om jag nog hade behövt avliva den så känns det hela sorgligt och trist Fortsätter med ficklampa för att leta rester. Enda fördelen med detta är att jag hittade en pigg P. Albomaculatus som jag trodde försvunnit. Fortsätter med ficklampa under vattenbytet.

[heba]

Klurigt när en discus försvinner - mer förståeligt när det är en tetra , har du något utrymme bakom pumpen eller under någon rot? En död discus kan ju förorena rätt bra om den får ligga (vet av tråkig erfarenhet).
Hoppas du hittar den!
Kul istället att hitta fisk du trott var borta

[Bluewing]

Det är ju det som är det konstiga att resten verkar må utmärkt. Nu har jag ju 20 st vuxna Amanos, 25 malar och en miljon malajer. Så de kan ta ner en fisk ganska fort. Men känns ändå konstigt.

[Bluewing]

Suck... Det är lätt att gilla akvarier och allt som hör därtill när medvinden blåser en i nacken. Har ju försökt hålla en positiv ton i tråden kring Diskus och Diskushållning och det har inte varit så svårt när mycket har fungerat egentligen som jag har drömt om. Diskuskaret har varit till stor glädje. Det som hänt nu när en av Diskusarna dött är en av flera inte fullt så positiva tecken. Medicineringen var ett enda stort misstag egentligen. Jag fördröjde lidandet egentligen på en Diskus och efter det har flera vallisnerior börjat må sämre och bladen gulnar. En Diskus till som på sätt och vis står näst i tur börjar tunna ur mera.
Så hur knäppt det än låter så dyker självkänslan neråt och jag känner mig egentligen osäker nu. Det är lätt att ge andra råd när man tycker det funkar hemma. Svårt att ge sig själv råd när det inte går rätt väg.
Just nu är det en trög lunk i karet. Noll lek. Noll lekfullhet utan en loj iofs ganska skön lunk. Aptiten är däremot stor hos alla.
Äsch jag bara gaggar ser jag. Blev deppig och får skuldkänslor när jag inser att en av diskusarna dött. Så fortsätter jag skriva så blir det trist läsning. Jag sover på saken så får jag se om morgondagen känns annorlunda. Blä...

[Mats Bryzell]

Nja, det är la inte trist läsning direkt, förstår hur du känner det och känner igen mig i viss mån.
Se det som så att din discusgrupp nu går in i den "perfekta" fasen där gruppen i helhet blir mer samspelt och en mycket skönare, och mer intressant balans kommer att kunna uppstå. En gissning från min sida är att det i slutänden blir tre par i karet, tre par som på ett gott sätt kan leka, yngelvårda och ha lite yta att utföra sina sysslor på.
Jämför med mitt 540 där Stendker-turkarna gjorde precis som dina gör nu. I det karet var det åtta stycken från början, två dukade under, och det var först efter detta som de otroliga lekarna med stora yngelskockar från tre par satte igång.

Med det antalet amanos och malar åts nog den där döda discusen upp i ett nafs!

[KristianE]

Jag har funderat på det här med discusmängd och att det kommer gå åt fiskar när dom sätter gruppen.
Hur tror ni att det skulle fungera med ett eget kar för dom mobbade? Om man ser att man har 1-2 som är mobbade och man har en kompis som sitter i samma sits, skulle det då vara lönt att föra ihop dom här fyra i ett eget kar (eller hos någon annan)?

Tanken är väl att dom skulle bygga upp sin egen hirarki och skapa en egen grupp. Visst den gruppen kanske inte är något att dra upp yngel ifrån eftersom alla är "svaga" individer och man kanske inte ska avla vidare på den grenen i för många led.

[Mats Bryzell]

Jag har funderat på det här med discusmängd och att det kommer gå åt fiskar när dom sätter gruppen.
Hur tror ni att det skulle fungera med ett eget kar för dom mobbade? Om man ser att man har 1-2 som är mobbade och man har en kompis som sitter i samma sits, skulle det då vara lönt att föra ihop dom här fyra i ett eget kar (eller hos någon annan)?

Tanken är väl att dom skulle bygga upp sin egen hirarki och skapa en egen grupp. Visst den gruppen kanske inte är något att dra upp yngel ifrån eftersom alla är "svaga" individer och man kanske inte ska avla vidare på den grenen i för många led.

Det optimala är ju givetvis att så fort man urskiljer en eller flera "hack-kycklingar" att plocka ur dessa och sätta dom i ett annat kar så att de kan få lite ro och utvecklas vidare. När de fått lite fason kan man låta någon ta över dom etc.
Det lite delikata "problemet" med discus är att de är utpräglade säsongsfiskar som beter sig olika beroende på vilken cykel de befinner sig i.
Discus håller sig i större grupper (ej stim) under vissa perioder, och parar ut, leker och yngelvårdar i andra perioder.
I akvarium tillhandahåller vi (i de flesta fall) endast en miljö, som får gestalta ett skede i cykeln.
Discus går att ha i större grupper om man inreder spartanskt, och har så många individer att utparning och lek inte triggas. Man gör då så att karet liknar den period när gruppbeteendet är det som gäller.
I Johnnys fall är karet inrett på ett sådant vis att det liknar den miljö som discusen gärna uppsöker just vid utparning och lek. Då uppstår det på naturlig väg ett revirbeteende som gör att vissa individer helt enkelt inte "får plats". Det blir alltså en hierarki där ett eller ett fåtal par kan hålla en så kallad terrorbalans.
Att hålla tio discusar i ett kar på 400-500 liter kräver en nästan obefintlig inredning. Så fort en grupp discusar får inredning som triggar ett lekbeteende börjar hierarkibeteendet, som egentligen inte uppstår i naturen, där individer i låg rang kan simma undan och hålla sig borta.

[Bluewing]

Igår hade jag undervisat och haft hand om en grupp hela dagen och åkt långt så jag var rejält trött när jag upptäckte att jag numera har 9 Diskusar. Så idag med lite insikter från dig Mats så känns det helt ok igen.

Vad man vet och vad man tror kan ibland vara helt skilda saker. Jag trodde nog ( som jag inser så här efteråt) att jag skulle kunna bygga tillräckligt mycket revir så att 10 Diskusar kunde dra sig undan vid behov. Ett tag såg det också ut som om detta skulle fungera.
Men i takt med att Diskusarna blev större så var det som att attackerna mot de som var lägst i hierarkin fick mer pondus och att när skillnaden i storlek och muskelstyrkan började bli för stor så var det lite som att några då gav upp. I samband med det så började de stora Diskusarna hantera de som var lägst i rang som luft. Efter detta så hände något med de som var utanför. De största å sin sida simmar runt på ett coolare, självsäkrare sätt än tidigare.

Nu är ju hela detta karet som en grundskoleutbildning i Diskushållning för mig. Skulle jag gjort annorlunda om jag vetat att det skulle gå så här? Egentligen inte utom i det avseendet som Kristian är inne på, att ge bort de som är lägst i rang i tid till någon som har plats för dem. Men som det är nu så är någon/några inte i skicka att flytta. Ett annat kar då? Där kräver detta en skilsmässa då min kvinna tycker det räcker för henne med akvarium. Gillar ändå henne mer än mina akvarier så det är som det är.

Ett tomt kar med stor grupp Diskus passar inte mig alls. Jag älskar att se hur de boar in sig i ett revir och får ett hemmabeteende där med sin partner. Att se en fullstor Diskus ligga och smyga mellan rötterna och sedan glida fram när han lokaliserat mig framför karet gör fortfarande att det kommer en glädjeskjuts inombords. Däremot gör alla växter att de inte får plats i alla delar så det kan på sikt innebära att jag plockar bort de flesta vallisneriorna trots att de är vackra. Större Diskus kräver lite mer space. Jag märker att en trygg Diskus undviker de zoner som har för tät växtlighet.

Det jag nu inväntar med nyfiken förväntan är att få se detta som Mats pratar om i Mats 3000-litersbalja. I den storleken så får ju (om jag fattat rätt) en Diskusgrupp frihet att växla mellan stim och lekperioderna då utrymmet borde finnas.

Avslutningsvis så tack, Mats för kunskap som lindrar mer än den svider. Jag vet att du berättat detta tidigare om hur det kommer att gå i karet. Men jag trodde jag skulle kunna få det att fungera ändå Nu vet jag lite mera vem som hade rätt Och det var inte jag....

[Inger H]

Johnny, jag har läst igenom vad både du och Mats har skrivit flera gånger nu. Kan säga, att du och jag har ungefär samma "problem" med våra Diskusar. Har två som matstrejkar och går undan, men jag tänker inte medicinera igen.
Vi får se åt vilket håll det bär.

//Inger

[Bluewing]

Jag tror också att lite grand samma situation uppstått i våra kar. En situation som jag fullt ut kanske har förstått nu. Kanske ett typiskt problem i sig. Vi vill ha vissa fiskar i ett visst antal, i en viss färg etc. Men min önskelista kanske inte matchar fiskens naturliga beteenden optimalt. Då blir det kanske som vi har det?
Så vi är helt överens om att medicinering inte åtgärdar det egentliga problemet. Skulle kännas bra att kunna föra över dessa Diskusar till ett eget kar egentligen, men det har inte jag. Känner inte heller någon jag skulle kunna lämnat till. Den känslomässiga bindningen till dessa gör ju dessutom att det behövs en vårdnadsutredning om de ska flytta.

[Inger H]

Ja, det optimala skulle såklart vara ett sjukkar. Har har haft det förr, fått Diskusar friska som sedan fått gå tillbaka till huvudkaret. Efter ett tag började det om igen, så där höll jag på..
Usch, det blev så mentalt jobbigt så det var inte klokt.

//Inger

[Mats Bryzell]

Halloj Johnny och Inger.
Det jag beskriver ovan är en väg discushållningen kan gå. Jag har också funderat kring varför discus (som ju är lite speciella) gör som de gör i akvarium.
När man läser mer djuplodat kring dessa ciklider börjar man inse vilken ofattbart komplicerad struktur de har i sitt beteende, hur många faktorer som spelar in - för att inte tala om hela den vetenskap deras mathållning erbjuder i motstånd när man vill försöka förstå hur de äter. Kanske är det på det viset att just komplexiteten - om vi tar kosten som ett exempel - är en orsak till att man så lätt får/har "matproblem" med discus?

Jag tror att man måste försöka distansera sig emotionellt (jag har fruktansvärt svårt för detta själv) till sina discusar, och hålla dessa efter en plan om att vissa individer, efter ett tag, kommer att duka under. Eventuellt kan man förbereda en reservplan - med ett eller flera kar exempelvis, där man vårdar sjuklingar eller låter hack-kycklingar få en tillflyktsort etc.
Eller så låter man ett bra kar med discus "fixa till sig själv". De som (plågsamt nog) faller ifrån, får göra detta och en starkare kärntrupp kan bildas.

Faktum är att jag själv tvekar en aning till discus i mitt nya kar - inte för att jag är skraj att förlora några stycken, eller att jag inte tycker de är några av de vackraste fiskar man kan ha i akvarium - utan för att jag vet att man har en ganska lång "discusperiod" i karet när man väl har bestämt sig.
Jag kommer inte att fokusera på discus i brådrasket när jag besätter den nya baljan - jag har andra ciklider i blick, till en början.

Inger och Johnny - ta ett djuuuuupt andetag nu, så ordnar allt i karen upp sig till det bästa!

[Inger H]

Japp, jag tar ett djuuupt andetag och låter karet "fixa till sig själv". Man får helt enkelt tänka lite klart och inte engagera sig för mycket i just detta kar. Jag fortsätter att sköta karet så som jag har gjort - räcker inte det så får det bli på det viset. (säger jag, som inte alls är speciellt kaxig av mig).
Hobbyn måste få vara rolig och inte ångestladdad, jag har ju tre andra kar att glädjas åt "om det värsta skulle hända" .
Mats, vad jag gillar dina texter .

//Inger

[Mats Bryzell]

Japp, jag tar ett djuuupt andetag och låter karet "fixa till sig själv". Man får helt enkelt tänka lite klart och inte engagera sig för mycket i just detta kar. Jag fortsätter att sköta karet så som jag har gjort - räcker inte det så får det bli på det viset. (säger jag, som inte alls är speciellt kaxig av mig).
Hobbyn måste få vara rolig och inte ångestladdad, jag har ju tre andra kar att glädjas åt "om det värsta skulle hända" .
Mats, vad jag gillar dina texter .

//Inger

Det låter toppenbra, Inger!
Du har helt rätt i att hobbyn inte skall vara ångestframkallande, utan vara något man njuter av. Då blir skötandet och pillandet med karen en upplevelse som snarare känns avkopplande - man sätter på lite go' musik, häller upp ett glas vin och byter vatten på karen - ungefär så.
En känsla av uppgivenhet infinner sig alltid när man inte riktigt är med på noterna om vad som händer i ens kar när något går snett. Tar vi discus som exempel har vi så många små "tecken" på att något inte står rätt tll; flämtningar med stora gällocksrörelser, andas bara med en gäle, prickar, vitskitande, matvägran, hih, hudåkommor o.s.v in absurdum - så att man nästan inte kan koppla av någonsin, man känner ett tvång att hela tiden upprätthålla perfekta parametrar - man får, som jag brukar säga; tvångest.
När det känns så är det inte roligt, men det känns oftast bättre om man förstår vad som sker med fiskarna och karet, när man får en mer enhetlig bild av hur discus fungerar - det blir liksom inte så dramatiskt då.

Om vi bortser från de strikta skötselrutiner som uppfödare och discushållare på mer professionell nivå måste hålla, så tror jag att en lite "lugnare" men ändå bestämd skötsel - utan tvångest - är vägen att gå med sina discusar. Låter man karet mogna och få andas i jämna andetag (givetvis med adevkat skötsel) så faller även fiskarnas välmående in i en skön, balanserad lunk.

[Likan]

Drömmen om ett Discusakvarium

Den här tråden fortsätter att vara som en informationskanal, eller vad man ska säga. det tackar jag för!

Jag vet inte hur jag ska formulera mig men om det är någon tröst så lär vi oss andra även av den resan ni gör.

Som jag sagt förr så lär jag aldrig skaffa diskus men jag tycker verkligen att det är intressant att läsa i era trådar. Just beteenden ligger mig varmt om hjärtat och här sprudlar det om det!

För att vara lite novis så tänkte jag komma med en fråga ang gruppdynamik/sammanhållning. Om någon av er vet, Mats kanske? - Fungerar Diskus och Scalarer likadant (på ett ungefär)?
Just om vi tänker på tex rang, mobbning, revir, parbildande....