Papyrocranus afer

Här anges från vilken världsdel en speciell art härstammar. Hela världsdelen är visserligern markerad, men detta innebär i regel inte att arten lever i hela det markerade området. 

Sannorlikare är att den bara finns i ett mindre område som t.ex. vid ett litet rev i en speciell sjö, i ett större flodområde etc. För närmare angivelse av området se "Utbredning" på varje fiskbeskrivning.

Olika fiskarter kräver olika storlek på akvariet. Vad som påverkar detta är naturligtvis i första hand fiskens storlek, men det finns också annat. Aktiva fiskar som simmar mycket kräver ett större akvarium än en mer passiv osv. 

Vi har angivit en siffra både för akvariets minsta längd och för dess minsta innerhåll i liter. Ofta följs dessa bägge siffror åt, men inte alltid. Framförallt väldigt aktiva fiskar vill ha relativt långa akvarier eftersom de simmar mycket och då behöver ett stort simutrymme. Andra ganska passiva men stora fiskarter äter kanske mycket och då krävs det ett stort liter-innehåll för att det är lättare att upprätthålla en biologisk balans i ett sådant akvarium. 

I regel följs dock de bägge måttstockarna åt. Vår angivelse kan bara ses som en ungefärlig utgångspunkt för hur litet ett akvarium kan vara. Ett större akvarium är aldrig fel och det är alltid lättare att sköta och hitta en biologisk balans ju större ett akvarium är.

I naturen lever olika fiskarter i olika vatten som håller olika temperaturer. Oftast är det tropiska fiskar som finns i våra akvarier, vilket innebär att de vill ha ganska varmt vatten. Vattentemperaturen kan dock variera under året även i tropiska vatten. Till skillnad från människan är fiskar växelvarma djur, vilket innebär att deras kroppstemperatur följer med svängningar i vattentemperaturen. Därför är det speciellt viktigt att vi har rätt temperatur på akvarievattnet. 

Arter som lever i vatten där det är stora svängningar i temperaturen mellan olika årstider är naturligtvis mindre känsliga för temperaturvariationer än de som lever i vatten där temperaturen är ungefär samma året runt. 

De temperaturer vi har angivit för varje art anger inom vilket intervall temperaturen skall hålla sig i akvariet för att fiskarna skall trivas.

pH är ett mått på vattnets surhet och alkalinitet och mäts i en skala från 0 till 14 där pH 7 står för neutralt vatten, över 7 är basiskt (alkaliskt) och under 7 är surt. pH-värdet bestäms av om den materia (t.ex. mineraler, organiskt material) som har löst sig i vattnet är alkaliskt eller surt och av mängden löst materia. 

Olika arter lever i naturen i olika sorters vatten. I Sydamerika och Asien är oftast vattnet surt (pH under 7) till neutralt (runt 7), i Västafrika relativt neutralt (runt 7), i Centralamerika och djupvattenssjöarna i Östafrika basiskt (över 7). 

Därför är det viktigt att fiskarna i akvariet har ungefär samma vatten. Vill du ha reda på mer om pH, som hur man mäter, eller hur man ändrar pH-värdet uppmanar jag dig till att gå in på rubriken "Akvarievatten" som du finner i huvudkolumnen till höger. Under rubriken "Akvarievatten" hittar du också mycket annan information om olika vattenkemiska förhållanden man måste tänka på. Till exempel är det mycket viktigt att känna till vattnets KH-värde. 

För varje fiskart har vi angivit ett intervall inom vilket pH-värdet skall befinna sig för att just denna art skall trivas. Visst kan man genom långsam tillvänjning vänja många arter till att överleva i vattenvärden som ligger utanför detta intervall, men det är definitivt inte att rekommendera eftersom det dels är frågan om djurplågeri och dels i det långa loppet ändå riskerar att ta en ände med förskräckelse. 

Ett annan viktig faktor vad gäller pH-värdet är att det hålls stabilt, dvs det får ej variera för mycket, stora hopp i pH-värdet (även om den övre och undre gränsen ligger inom intervallet) är mycket skadligt för många fiskarter. Mer om detta hittar du i avdelningen "Akvarievatten".

Att ange en arts max.längd är inte det enklaste. En art blir ofta olika stor i naturen och i akvarium (oftast större i akvariemiljö), hanar och honor är olika stora osv. När vi beräknat en arts längd har vi utgått från normal vuxen storlek i naturen, samt den största av honan och hanen (oftast hanen, men långtifrån alltid). 

Den längd vi angivit kan skilja sig ganska mycket från den längd de kan uppnå i akvarium. Ett exempel på ett släkte som blir betydligt större i akvarium är malawicikliderna i släktet Aulonocara. I naturen blir de oftast inte större är 9 cm, i akvarium blir de ofta 13-14 cm, dvs 50% längre. Anledningen till att en art blir större i akvarium än i naturen är tillgången på mat. I akvariet får de betydligt mer mat, som de inte behöver arbeta (motionera) för, än de får i naturen. 

Ett exempel på motsatsen är hajmalen (Pangasius hypophthalmus) som i naturen kan bli 130 cm, men som i akvarium kan bli 80 cm, ja ofta inte ens så lång. Anledningen till detta är att fiskarna behöver utrymme för att växa till naturlig storlek. Är akvariet för litet stannar den oftast upp i växten. 

Därför är det svårt att ange en exakt vuxenstorlek, men siffran som angivits är ändå en ungefärlig utgångspunkt.

Olika arter är olika väl anpassade till ett liv i akvarium. En del arter skall inte gå i akvarium. Vi har utifrån vår bedömning placerat samtliga arter i olika grupper allt efter deras svårighetsgrad, med 1 som enklast och 5 som svårast.
1 - Mycket tålig, fredlig och lämplig nybörjarart.
2 - Relativt tålig och fredlig art som normalt är lättskött.
3 - Lämplig som akvariefisk, men läs helst en bok och/eller prata med någon med erfarenhet av denna art, för att sätta dig in i dess speciella krav.
4 - Denna art är svår att hålla i akvarium och är bara lämplig för specialister som kan erbjuda arten rätt förhållanden i ett specialakvarium.
5 - Klart olämplig som akvariefisk. Oftast på grund av artens storlek och/eller aggressivitet.
Den gradering vi gjort är självklart beroende av vår erfarenhet (och av de övriga akvarister vi konsulterat) av just dessa fiskar. Andra akvarister kan ha kommit fram till andra slutsatser, utifrån de förhållanden de haft sina fiskar under. Dessa kan också ha rätt, även om de kanske inte satt samma "betyg" som vi gjort. 

Därför skall våra "betyg" inte betraktas som en evig sanning som inte kan ifrågasättas, utan bör tas med en nypa salt, men i alla fall tas som en utgångspunkt när det gäller att veta hur svårskött en art är.

Fiskar äter i och för sig oftast vad de erbjuds, men deras tarmsystem (långt för växtätare, kort för köttätare) kan ta skada om de utfodras med felaktig kost (speciellt känsliga är växtätarna). Därför skall man inte hålla rena växt- och köttätare ihop.

Köttätare

En art som i huvudsak lever av kött som kan komma från små ryggradslösa djur, snäckor, småfisk etc.

Allätare

En art som kan äta det mesta. 

Växtätare

En art som äter fiberrikt grönfoder – oftast alger, växtplankton men ibland akvarieväxter 

Kött och allätare

En allätare som i huvudsak äter kött. 

Växt och allätare

En allätare som i huvudsak äter grönt. 

SARF (Sveriges Akvarieföreningars Riksförbund) driver en odlingskampanj för att uppmuntra till odling av akvariefisk. Alla som är medlemmar i en SARF-ansluten akvarieförening kan delta i odlingskampanjen och t.ex. erövra märken efter hur framgångsrik man är som odlare. Även andra kan självklart ha nytta av att veta de olika odlingsvalörerna eftersom de anger svårighetsgraden för odling av de fiskar man har. 

Mer information om odlingskampanjen finns på SARFs hemsida. Följande nivåer finns - guld, silver och brons - de fiskar som är utmärkta med ett ? som odlingsvalör har ännu inte placerats på någon nivå. 

Dessutom finns något som heter "elit". Vissa arter har funnits under en längre tid i Sverige men aldrig odlats och dessa har alltså fått epitetet elit. Så snart någon har lyckats odla någon av dessa arter så flyttas arten direkt från "elit" till "guld". Vi var valt att ange de arter som nu är "elit" som "guld" eftersom vi inte har möjlighet att kontinuerligt uppdatera de förändringar som sker. För den som är intresserad av ta reda på vilka arter som är "elit" uppmanar vi att ni tittar på SARFs hemsida .

En del arter behöver gömställen. Beroende av art kan gömställena bestå av grottor med stenar eller rötter, täta växtsnår, sand som de kan gräva ned sig i etc..

Vissa arter skall man ha en grupp av. Hur många som behövs varierar mellan olika arter (mellan 4-20).

En del arter behöver gömställen. Beroende av art kan gömställena bestå av grottor med stenar eller rötter,  täta växtsnår, sand som de kan gräva ned sig i etc..

Fisken måste gå ensam eller ensam inom sin art. Exempel är kampfiskhane som inte kan gå med andra hanar. Har man flera så kommer enbart en överleva då de är så aggresiva.

Fisken behöver mörkare områden i akvariet. Mycket bra sätt att uppnå det med kan vara dekoration eller växter. I synnerhet flytväxter kan vara bra för detta syfte.

Fiskar som hoppar måste ha ett tättslutande täckglas på akvariet. Tänk på att även täcka foderluckor och liknande. Hoppare hittar oftas ut i minsta lilla springa.

För att göra det mera överskådligt har vi försökt dela in de olika arterna i olika grupper. Denna indelning är dock inte på något sätt en vetenskaplig indelning, utan mer en praktisk ur sök- och/eller skötselsynpunkt.

För varje grupp finns därför en sida med text och något/några foton där gruppen beskrivs främst utifrån hur de skall skötas.

Väljer du att klicka på en speciell grupp kommer enbart de arter med som är placerade i denna grupp. Klickar du inte på någon grupp kommer samtliga arter med.

En del arter lever i sötvatten som innehåller så gott som 0% salt, andra i saltvatten som innehåller minimum 3,5% salt (ca. 3,5 liter till 100 liter vatten). Allt däremellan är bräckvatten, eller brackvatten som man ibland kallar det. Det gäller t.ex. arter som i naturen lever i mynningarna till floder som rinner ut i havet. Dessa arter trivs bäst i bräckt vatten.

Allt vatten räknas som bräckt när det har en salthalt som ligger mellan 0-3.5%. I praktiken brukar man dock bara tala om bräckvatten när salthalten ligger mellan 0,5% och 1,5%. Ofta när man håller bräckvattenfisk i akvarium ligger salthalten på ungefär 1,5%.

En del arter vandrar i naturen, ibland går de ut i havet för att leka eller tvärtom och är därför anpassade för att leva i vatten med olika salthalt. Dessa arter är här med i flera olika grupper, ibland kanske i både söt-, bräck- och saltvatten, andra kanske trivs i både söt- och bräckvatten då är de uppsatta där etc..

Klickar du därför på t.ex. bräckvatten får du med arter som trivs i bräckvatten, men de kan också finnas med i saltvattengruppen och/eller sötvattengruppen.

Klickar du inte på någon kommer samtliga arter som trivs i sötvatten med.

Olika arter lever i naturen i olika sorters vatten. I Sydamerika och Asien är oftast vattnet surt (pH under 7) till neutralt (runt 7), i Västafrika relativt neutralt (runt 7) , i Centralamerika och djupvattenssjöarna i Östafrika basiskt (över 7).

Därför är det viktigt att fiskarna i akvariet får ungefär samma vattenförhållanden. Vill du ha reda på mer om pH som hur man mäter, eller på hur man ändrar pH-värdet, uppmanar jag dig att gå in på rubriken "Akvarievatten" som du finner i huvudkolumnen till höger.

Söker du efter en eller flera arter som trivs bäst i antingen neutralt, surt eller basiskt vatten klickar du på respektive. Klickar du inte på någon grupp kommer samtliga arter med.

En del arter trivs i ett bredare spektrum av pH, i så fall är de inlagda i flera av grupperna t.ex. både i neutralt och basiskt (eller surt), en del kanske trivs i alla vatten (vad gäller pH) och finns då med i alla tre grupperna.

Under denna rubrik beskrivs varifrån arten har sitt ursprung. Ibland finns samma art i flera världsdelar, då är den naturligtvis medräknad i alla världsdelar där den förekommer. Värt att nämna är också världsdelen "Oceanien" dit vi också räknar Australien. Detta är väl inte helt korrekt, men vi har gjort så av praktiska skäl. Om du klickar på en av världsdelarna, kommer enbart arter som kommer från denna världsdel med. Klickar du inte på någon världsdel kommer samtliga arter med.

IUCNs rödlistning av hotade arter

Rödlistning är en klassificering av olika arter (djur och växter) där en bedömning görs av resp. arts ”utdöenderisk”. Syftet med klassificeringen är att ta reda på vilka arter som hotas och utifrån detta utreda vilka åtgärder som behöver vidtas för att förbättra en hotad arts situation. Denna rödlistning samordnas av Internationella naturvårdsunionen (IUCN)

Det internationella kodsystem som de olika arterna är kategoriserade inom är dessa

EX (Extinct) = Utdöd.
EW (Extinct in the wild) = Utdöd i vilt tillstånd
RE (Regionally extinct) = Nationellt utdöd
CR (Critically endangered) = Akut hotad
EN (Endangered) = Starkt hotad
VU (Vulnerable) = Sårbar
NT (Near threatened) = Nära hotad
LC (Least concern) = Idag ej hotad (arter som inte står inför större hot inom en nära framtid)
DD (Data deficiency) = Kunskapsbrist (man har än så länge inte tillräcklig kunskap om arten för att kunna göra en säker bedömning).
NE (Not evaluated) = Ej bedömd

I alla Zoopets artbeskrivningar har denna klassificering lagts in och ytterligare information om de främsta orsakerna är till att olika arter utrotas, samt hur man som akvarist skall agera om man håller arter som är klassificerade som utrotningshotade etc. kan du läsa i denna Zoopetartikel.