Drömmen om ett Discusakvarium

[Bluewing]

Det pratas så mycket om alla vackra/ovanliga/dyra L-malar, så man nästan glömmer av den kära gamla "byrackan" L144, men en stor och biffig ancistrushane är en väl så mäktig varelse att skåda som sina "finare" kusiner.

Ja Ancistrus är en tålig och intressant art som ju dessutom syns i karet till skillnad från många dyrare varianter.

[Bluewing]

Nu har Owroewefi haft frisimmande yngel en vecka. Längst hittills. Kan inte tänka annat än att det beror på de nya led-lysrören med dimmer. När det börjar bli allt mörkare i karet (en process på 10 minuter) så hämtar honan in ynglen till en stor lergrotta över natten. När det sedan börjar ljusna så plockar hon ut dom.

[Mats Bryzell]

Härligt att höra om dina sandfräsare. Ljuset du har installerat bidrar, kan jag tänka mig, till ett harmoniskt flöde i karet som skänker en naturlig lunk som fiskarna trivs med.
Toppstuff, Johnny!

[Bluewing]

Javisst på något sätt verkar allt som skapar en stressfri miljö skapa en positiva effekter som ringar på vattnet. Då menar jag inkörning, vattenbyten, fiskmängd etc. Stress betyder ju belastning egentligen. Efter några år nu så börjar jag så smått förstå och hitta rätta coola sengångareislowmotion-tempo. Börjar successivt minska vattenbyten och annat.

[Christer5]

Jag blir ofta stressad innan jag kommer igång med veckans vattenbyte etc.,ganska löjligt egentligen för jag gillar att pyssla om mina akvarier.Det är just att ta steget till att börja som stressar mig,varför vet jag inte.

[Bluewing]

Jag blir ofta stressad innan jag kommer igång med veckans vattenbyte etc.,ganska löjligt egentligen för jag gillar att pyssla om mina akvarier.Det är just att ta steget till att börja som stressar mig,varför vet jag inte.

Så här tänker jag på det: Hjärnan är ju lite underligt konstruerad Christer. Den försöker hela tiden spara energi vilket gör att den helst gör det den alltid gör och vill då att vi ska köra på i gamla hjulspår. Detta samtidigt som hjärnan egentligen behöver utsättas för nya saker för att utveckla nya områden och funktioner. Så när vi bryter rutiner och ska växla spår i hjärnan så kan det komma en känsla av olust. Lite som en lätt "rampfeber" inför att jag ska göra lite annorlunda saker en dag. Gör jag ofta nya saker så utvecklas hjärnan samtidigt som den spjärnar emot.
Sedan för oss folk som passerat 25 med lite marginal så arbetar arbetsminnet sämre och det kan göra att hjärnan helst vill slippa byta spår. Men den behöver byta spår varje dag. Sedan är det väldigt olika hur man reagerar vid nya aktiviteter. En del upplever ett djupt obehag/stress, andra en kittlande förväntan. Men oavsett hur vi upplever det så behöver vi förändringar för att inte åldras fortare än vad vi har lust. Nu beställde du ju ingen lång utläggning, men jobbar med ämnet och tycker det är intressant som bara den

Så jag tror din akvariedag är hjärngympa.

[Christer5]

Tack,är alltid intressant med dina inlägg

[Mats Bryzell]

Det är väldigt intressant med tanken om att befinna sig i ett konstant "nu" - där funderingar på "då" och "sedan" blir sekundära.

Jag kan relatera till Christers upplevda stress inför vattenbyte, ibland känns det lite trögt. Nyckelorden i det Christer skriver om i sitt inlägg är "att komma igång". Att komma igång är ett "nu" som ofta innebär framtagande av slangar, hinkar och andra förberedelser som i sig själva inte är så kul, men när man har förflyttat sig till nästa "nu", själva vattenbytet - och belöningen; vattenpåfyllnad, och senare; att se resultatet av ett fräscht vattenbytt kar - ja, då blir vattenbytandet en serie av "nu"-upplevelser som i helhet upplevs som positivt.

Jag har svårt att "komma igång" när jag skall skriva en artikel, sätta mig ner med en lång översättning eller ta mig an en korrekturläsning av en text någon annan människa har skrivit. När jag väl trängt igenom de första tröga minuterna, går det som en dans.

Någon sorts "mindfulness" är väl att landa i ett positivt "nu", att koppla av i nuet och öppna dörrar för de dolda talanger och kunskaper vi alla har inom oss - släppa fram dessa, bejaka dom och inkorporera dom i våra "nu"-sinnen - för att, med lite träning, äga dessa talanger och kunskaper helt och fullt.

Att lära sig nya saker, att tänka i nya banor (att inse att man ibland har fel) är roligt och spännande, men kan också göra ont - både fysiskt och psykiskt.
Stress kan, bland många andra faktorer, yttra sig genom att hjärnan ställs inför något okänt, eller ovant - men vi har verktygen för att klara av detta inom oss.
Det gäller bara att plocka fram dom.

[Christer5]

Mats

[Bluewing]

Tack,är alltid intressant med dina inlägg

Varsågod och tack för fina ord, Christer.

[Bluewing]

Det är väldigt intressant med tanken om att befinna sig i ett konstant "nu" - där funderingar på "då" och "sedan" blir sekundära.

Jag kan relatera till Christers upplevda stress inför vattenbyte, ibland känns det lite trögt. Nyckelorden i det Christer skriver om i sitt inlägg är "att komma igång". Att komma igång är ett "nu" som ofta innebär framtagande av slangar, hinkar och andra förberedelser som i sig själva inte är så kul, men när man har förflyttat sig till nästa "nu", själva vattenbytet - och belöningen; vattenpåfyllnad, och senare; att se resultatet av ett fräscht vattenbytt kar - ja, då blir vattenbytandet en serie av "nu"-upplevelser som i helhet upplevs som positivt.

Jag har svårt att "komma igång" när jag skall skriva en artikel, sätta mig ner med en lång översättning eller ta mig an en korrekturläsning av en text någon annan människa har skrivit. När jag väl trängt igenom de första tröga minuterna, går det som en dans.

Någon sorts "mindfulness" är väl att landa i ett positivt "nu", att koppla av i nuet och öppna dörrar för de dolda talanger och kunskaper vi alla har inom oss - släppa fram dessa, bejaka dom och inkorporera dom i våra "nu"-sinnen - för att, med lite träning, äga dessa talanger och kunskaper helt och fullt.

Att lära sig nya saker, att tänka i nya banor (att inse att man ibland har fel) är roligt och spännande, men kan också göra ont - både fysiskt och psykiskt.
Stress kan, bland många andra faktorer, yttra sig genom att hjärnan ställs inför något okänt, eller ovant - men vi har verktygen för att klara av detta inom oss.
Det gäller bara att plocka fram dom.

Bara att hålla med när det är så kloka ord. Även jag reagerar som Christer och du att det är en viss olust-tröskel som måste övervinnas först. Ser det som något naturligt.
Tycker du ringar in en viktig slutkläm nämligen att vi numera behöver öva oss i att bara vara. Så att vara närvarande är nog nyckeln till många goa sidoeffekter.

[Mu(sic)]

Jag skulle göra vattenbyte i söndags och har inte kommit igång än Som sagts ovan så räcker det ju att ta fram slangarna och det sen gör det sej självt. Men slangarna ligger kvar i städskåpet dom och nu är klockan alldeles för mycket

[Bluewing]

Jag skulle göra vattenbyte i söndags och har inte kommit igång än Som sagts ovan så räcker det ju att ta fram slangarna och det sen gör det sej självt. Men slangarna ligger kvar i städskåpet dom och nu är klockan alldeles för mycket

Så där går det till hos mig ibland också, Cathrin. Jag kan få en tråkattack dvs. ett kraftigt motstånd just innan jag ska göra vattenbytet.
Lite som inför en städning hemma. Om jag då istället tänker på att detta är min hobby och då ingår detta i min vård av fiskarna. Att jag letar inför ett varmt skäl till det jag ska göra. Då släpper bromsen direkt. Om jag istället försöker "skälla" på mig själv (lite som en tuff och lite elak hockeytränare i Canada)för att komma igång då blir det å andra sidan tvärstopp.

[Bluewing]

Är ledig i morgon så nu blidde det fredag plötsligt. Tänk så det kan gå.


Sent from my iPhone using Tapatalk

[Bluewing]

Vi snackar ofta här i forumet hur viktigt det är att låta processerna få sköta sig själv. Att inte lägga sig i. Sitta på händerna är ofta ett av de klokaste råd man kan ge en entusiastisk akvarist t.ex. Men det är viktigt ändå att hålla koll på sunda och osunda processer i karet. Mitt 450 asienkar t.ex. Du kan se hur det ser ut här:

https://www.youtube.com/watch?v=OtGf8Onb6E8

Nåväl. Det kunde märkas att trots regelbundna vattenbyten att mina regnbågsfiskar blev lojare, lite skyggare. Några slutade äta och tunnade ut och dog. Mina nu 25 Garra Flavatra och vuxna Siameser höll sig undan. Var i det närmaste osynliga.
Rengjorde först innerfiltret (Juwels) filterkuddar. Veckan efter gjorde jag rent ytterfiltrets filtermattor (JBL Cristalprofi e1901 ett av de bästa filter jag ägt alla kategorier). Nu är alla fiskar, regnbågarna (Parkinsons Regnbågsfisk) och Garra Flavatra som nyfödda. Pigga, matglada, allt är stenkul. Alla rutiner som förut. Enda skillnaden är rengöring av igenklabbade filter.
Så i detta karet var det på väg att bli osunda processer i filtret trots goda VB-rutiner. Så glöm inte i alla våra inlägg att karet ska få sköta sig själv att ibland behöver filtret göras rent om det verkar gå lite sämre än det annars brukar göra i karet.

Hmm. Ser nu att de senaste 7 inläggen i Zoopet har mig som avsändare. Undrar om man fastnar i ett spam-filter snart.