Drömmen om ett Discusakvarium

[Einarsson]

Ja det där låter ju underbart Gissar att det varit annorlunda med en sten under mossan....

Haha ja det händer att det gör ont också ibland, men det får man leva med. :-)

[Bluewing]

Har funderat en tid på detta med stress och vår hobby och kopplingar mellan dessa. I de perioder när jag känner mig lugn, stabil och harmonisk så reagerar jag på karen på samma sätt dvs. jag reagerar stillsamt, konstruktivt på händelser såsom sjukdomar och obalanser. Det leder i sin tur till rimliga beslut som oftast gör att jag låter karet få balansera sig och tar lugna metodiska beslut om det blir t.ex. en sjukdom i karet. Det i sin tur leder ofta till bättre processer i karet med friskare fiskar.Så är jag stressad agerar jag stressat och våra fiskar och akvarier har generellt ett lugnare tempo. Så stress leder ofta till felbehandlingar och överreaktioner.
Men inte bara kring detta utan stress leder till ett ommöblerande av karet med en felletande attityd. Jag shoppar mera när jag är stressad. Letar fel på prylar, lösningar, karstorlek, filterval, vattenbytesrutiner, etc. etc.
Är jag lugnare, fridfull, lycklig så är det inte samma tempo utan en coolare, mer tillåtande, mer ”chillande" attityd.


Så jag upplever att det är mina fiskar som på sätt och vis får betala när jag inte är i balans.
Sedan kanske det är så att många av oss börjar med akvarium för att ett akvarium inger lugn och harmoni. Att det ger oss en balans vi söker. Eller vi kanske i varje fall hoppas att det ska bli så.
Det jag kommit fram till är att vi som sköter karen behöver vara i samma harmoni för att kunna hantera våra kar på bästa sätt.
Nu kanske du som läser detta tycker att jag bara skrivit självklarheter. Att alla redan vet detta.
Läser jag i forumen och ser hur ofta ordet panik förekommer så tror jag att många av oss ser orsaken till att vi är stressade är det som händer eller inte händer i karet.
Medan grundorsaken oftare kanske är det som händer i oss själva. Kanske klokare ibland och gå en halvtimme, pysa med en kompis, meditera, coola ner sig för att landa ordentligt innan man börjar riva ur hela inredningen eller tillsätter en kaboom-medicinering, byter ut alla fiskar etc.


Är inte ute efter att skuldbelägga alla som skrivit panik, eller påstå att man är en dålig akvarist bara för att man är stressad eller olycklig. Bara det att man kanske kan pröva att tänka till lite några minuter innan vi använder akvarierna för att dämpa vår stress och oro. Så där går mina tankar. Hur tänker du själv?

Det är lätt hänt att vår oro går ut över andra

[Mats Bryzell]

Intressant inlägg, Johnny! Kul att läsa något matnyttigt här på forumet.
Akvariehanterandet är, för min del, något som liknar musicerande, matlagning och liknande övningar - alltså något med en konstnärlig aspekt. Om jag skulle få panik eller må dåligt av att syssla med akvariehållandets alla aspekter, trots det faktum att man kan bli nedstämd och tappa sugen av många anledningar, så skulle jag inte kunna hålla på med denna hobby.
Det är vad som sker i själva karet, inte utanför det, som är det intressanta - tycker jag.

Det verkar som att du har sköna grejer på gång, Johnny!?!

[Mats Bryzell]

Kanske skall tillägga och förtydliga lite; precis som Johnny skriver, tror även jag att det finns ett sammanhang mellan akvariehanterandet och det egna måendet, och kan man åstadkomma en hälsosam symbios är mycket vunnet - speciellt för karet!

[Bluewing]

Om jag hakar på där du slutar Mats, (i förra svaret) så har jag verkligen sköna grejer på gång. Har fått en rejäl grundkurs av livet själv om vad som är viktigt och inte och inser då hur mycket av det jag gjort, tänkt och bekymrat mig över varit ett sanslöst slöseri med tiden. Så mycket onödigt oroande, plockande och pillande jag ägnat mig åt egentligen.
När jag nu som nu sitter på Gotland och enda umgänget med diskusarna är via det fria övervakningssystem jag börjat med Manything, så ser jag ett gäng diskusar som gnabbas och mår alldeles utmärkt, jag ser Staghornalger i drivor som vajar vackert i karet, Guianacaror muckar på ett sätt som tyder på yngelvaktande etc. När jag sitter och ser detta då inser jag vad underbar hobbyn är när grejerna får hitta sitt eget flöde. Karet får gå sin egen väg. Den här förändringen har nog stundtals verkat funnits länge. Men egentligen så var det så att jag liksom släppte taget om karen och började se vad som händer istället. Just nu har jag t.ex. inte en prick på diskusarna, de bajsar som små gudar. Jag gör inte ett skit mer än matar och byter vatten faktiskt. Skrapar knappt alger på frontrutan. Så numera sitter jag verkligen och njuter av mina kar. Letar inte efter tecken på fel hela tiden.

Jag har väl fattat detta rent intellektuellt redan från våra första diskussioner. Men känslomässigt har jag inte varit på banan förrän nu denna sommar. Så de sköna grejerna är mer att jag faktiskt "ser" karet nu. Att jag "känner" vad som händer och att jag tillåter fiskarna att dö när det nu blir så. Förut var målsättningen maximal hälsa och det som ett slags tvång nästan. Nu är det nog så att jag försöker få kontakt med karet bara Det sista lät himla flummigt men det är så det är. Nu finns det en kontakt. En riktig sådan.

[Mats Bryzell]

Om jag hakar på där du slutar Mats, (i förra svaret) så har jag verkligen sköna grejer på gång. Har fått en rejäl grundkurs av livet själv om vad som är viktigt och inte och inser då hur mycket av det jag gjort, tänkt och bekymrat mig över varit ett sanslöst slöseri med tiden. Så mycket onödigt oroande, plockande och pillande jag ägnat mig åt egentligen.
När jag nu som nu sitter på Gotland och enda umgänget med diskusarna är via det fria övervakningssystem jag börjat med Manything, så ser jag ett gäng diskusar som gnabbas och mår alldeles utmärkt, jag ser Staghornalger i drivor som vajar vackert i karet, Guianacaror muckar på ett sätt som tyder på yngelvaktande etc. När jag sitter och ser detta då inser jag vad underbar hobbyn är när grejerna får hitta sitt eget flöde. Karet får gå sin egen väg. Den här förändringen har nog stundtals verkat funnits länge. Men egentligen så var det så att jag liksom släppte taget om karen och började se vad som händer istället. Just nu har jag t.ex. inte en prick på diskusarna, de bajsar som små gudar. Jag gör inte ett skit mer än matar och byter vatten faktiskt. Skrapar knappt alger på frontrutan. Så numera sitter jag verkligen och njuter av mina kar. Letar inte efter tecken på fel hela tiden.

Jag har väl fattat detta rent intellektuellt redan från våra första diskussioner. Men känslomässigt har jag inte varit på banan förrän nu denna sommar. Så de sköna grejerna är mer att jag faktiskt "ser" karet nu. Att jag "känner" vad som händer och att jag tillåter fiskarna att dö när det nu blir så. Förut var målsättningen maximal hälsa och det som ett slags tvång nästan. Nu är det nog så att jag försöker få kontakt med karet bara Det sista lät himla flummigt men det är så det är. Nu finns det en kontakt. En riktig sådan.

Helt underbart att läsa!
Du sätter fingret på just de aspekter som vi diskuterat tidigare - och som jag med största säkerhet, på ett klumpigt och bökigt sätt försökt framföra.
Inom musikaliska kretsar brukar vi kalla detta att vara "in the zone" - då man fullständigt släpper allt vad regler och harmonilära handlar om (you have to know the rules, to break them), och man efteråt frågar sig själv; vad hände där? Man har skapat något som ligger utanför det medvetna planet och gjort något på ren intuition.
Jag vet att ett akvarium har såpass många känsliga parametrar att hålla koll på, att det måste till en fast styrande hand, men en varlig sådan - fingertoppskänsla kanske man kan säga.
Det du säger är, för min del, inte det minsta flummigt - det är, som sagt, så det är! Du har kontakt!

[Inger H]

Jag läser vad ni pratar om med stort intresse pojkar. Johnny beskriver precis hur jag också har fungerat - då främst när jag hade Diskuskaren. Även jag letade hela tiden fel, fast det blev ju många "fel" också förstås.
Den där paniken har försvunnit, känns skönt. Njae, inte riktigt i ärlighetens namn, jag får smått panik om claddo dyker upp i något kar, för kom inte och säg att den är vacker .
Förlåt avbrottet .

//Inger

[Bluewing]

Helt underbart att läsa!
Du sätter fingret på just de aspekter som vi diskuterat tidigare - och som jag med största säkerhet, på ett klumpigt och bökigt sätt försökt framföra.
Inom musikaliska kretsar brukar vi kalla detta att vara "in the zone" - då man fullständigt släpper allt vad regler och harmonilära handlar om (you have to know the rules, to break them), och man efteråt frågar sig själv; vad hände där? Man har skapat något som ligger utanför det medvetna planet och gjort något på ren intuition.
Jag vet att ett akvarium har såpass många känsliga parametrar att hålla koll på, att det måste till en fast styrande hand, men en varlig sådan - fingertoppskänsla kanske man kan säga.
Det du säger är, för min del, inte det minsta flummigt - det är, som sagt, så det är! Du har kontakt!

Känns som en kanonvinkling, Mats. Mitt i prick!

Jag läser vad ni pratar om med stort intresse pojkar. Johnny beskriver precis hur jag också har fungerat - då främst när jag hade Diskuskaren. Även jag letade hela tiden fel, fast det blev ju många "fel" också förstås.
Den där paniken har försvunnit, känns skönt. Njae, inte riktigt i ärlighetens namn, jag får smått panik om claddo dyker upp i något kar, för kom inte och säg att den är vacker .
Förlåt avbrottet .

//Inger

Du är aldrig ett avbrott, Inger. Låter som om mycket landat i dig också.

[Inger H]

Känns som en kanonvinkling, Mats. Mitt i prick!


Du är aldrig ett avbrott, Inger. Låter som om mycket landat i dig också.

Hoppas att "landat" håller i sig när jag startar upp dom andra karen igen, men jag tror det. Suget efter Diskus sitter fortfarande i förstås, men jag tror inte att det blir så igen, fast man ska aldrig säga aldrig... .

//Inger

[Christer5]

Ibland gäller det att sitta på händerna

[Bluewing]

Ibland gäller det att sitta på händerna

Javisst Christer, så är det definitivt. Även om jag idag kanske njuter mer av att inte ens känna behovet av att använda händerna utan istället ett intresse för hur det utvecklar sig.

[Christer5]

Kanske det jag menar men jag skriver ju alltid kort

[Bluewing]

[Mu(sic)]

Det låter så himla klokt. Och viktigt också. (Jag har en massa tankar i huvet men jag kan inte formulera dom så nån förstår vad jag menar) Det ni pratar om är intressant

[Christer5]