Akvariestugan

[Mats Bryzell]

Jag tycker att det ser riktigt bra ut, inte för att det inte var bra tidigare men nu känns inredningen ännu mera plattfiskanpassad Jag gissar att Scalarerna kommer att uppskatta dom där stora bladen också!

Japp! Hela min ursprungsidé med detta kar har totalt förändrats. Nu fick jag ta över de här scalarerna, och det är dessa som gäller - och då får det bli en inredningsmässig anpassning.
Scalarerna verka gilla sin nya omgivning - och framförallt så har de lite mer spejs att röra sig på.
Just nu bryr jag mig inte jättemycket om hur karet ser ut, det sätter sig senare.
Nu skall vattnet klarna lite och rutan putsas - så fortsätter jag en annan dag.

[c90368]

Det var fint förut, men lite grönt uppskattar min blick

[Mats Bryzell]

Det var fint förut, men lite grönt uppskattar min blick

Gôtt att höra, Maths!
Jag skulle vilja haft så lite grönt som möjligt - men nu har karet liksom tagit en annan riktning, så det är bara att go with the flow.

[c90368]

Gillar "the flow"

[Mats Bryzell]

Gillar "the flow"

Jodå, det blir fint när det hela har satt sig.

[c90368]

För er som undrar vem jag är som kommer in och gillar "gröna" saker i akvariet.
Jag gillar mycket grönska och var aktiv för några år sedan, just nu har jag av olika orsaker inga akvarier igång.

[Mats Bryzell]

För er som undrar vem jag är som kommer in och gillar "gröna" saker i akvariet.
Jag gillar mycket grönska och var aktiv för några år sedan, just nu har jag av olika orsaker inga akvarier igång.

En klassiker där, Maths!
Makalöst fint!

[Mats Bryzell]

Sådärja, nu skall äntligen scalarerna få vila ett tag.
Har idag monterat javaormbunke på tunna kvistar och placerat dessa högt upp i karet så att de kan växa fram från ovansidan av bakgrunden och fram i karet.

En idé jag haft är att försöka få en grön fond mot bakgrundens ovandel längs hela karet. Detta för att lägga så mycket av bakgrunden som möjligt i skugga.
Nu är den första, råa inredningen för att få till detta klart.

Scalarerna har nu fina simytor och de kan gå in hela vägen mot bakgrunden genom det centrala rotpartiet och dra sig bakom den nya roten i högerhörnet och fram, förbi den stora Echinodorus parviflorus-plantan.

Ja, karet ser inte så jädra snyggt ut just nu, men det är funktionellt och scalarerna tycks trivas fint trots att de har lite räddhågsna skrämselfärger på bilderna, tacka fasen för det som jag har hållt på de senaste dagarna.
Som sagt, nu får karet och fiskarna vila - och inredningen sätta sig.

[Bluewing]

Det är himla hyggligt av dig att vurma så för dina Scalarers tete-a-tete över ett dubbelsängsblad, Mats. Märktes när du satte in dessa Echinodorus också att akvariet fick något mera djup/dynamik. I like it!

[Mats Bryzell]

Det är himla hyggligt av dig att vurma så för dina Scalarers tete-a-tete över ett dubbelsängsblad, Mats. Märktes när du satte in dessa Echinodorus också att akvariet fick något mera djup/dynamik. I like it!

Ja, dom där scalarerna vänder jag gärna uppåned på karet för. De skall ha det gôtt!
Högersidan är absolut mer öppen, luftigare och djupare nu. Om det är så jädra snyggt vet jag inte, men det funkar.
När man ser karet irl nu har det blivit en femetta med den i mer skugga liggande bakgrunden - nu ser man den inte som en vägg längre.

[Inger H]

Det där blev ett kärleksnäste som heter duga med svärdsplantorna Mats , snyggt blev det också.

//Inger

[Mats Bryzell]

Det där blev ett kärleksnäste som heter duga med svärdsplantorna Mats , snyggt blev det också.

//Inger

Tack skall du ha Inger! Härligt att höra!

[c90368]

Läste om Gula Ciklider i Ingers tråd och ett minne väcktes. Letade i de mörkaste hörnen i datorn och hittade den artikel som publicerades i Ciklidbladet april 1985, långt före något internet.
Tror att den passar här, Mats B och jag är jämnåriga och detta är tråden för låånga inlägg

Måste medge att jag inte har kommit så mycket längre i min akvaristik än då för över trettio år sedan, håll till godo.

För ca. 12 år sedan försökte jag övertala min pappa att min barndom
skulle bli mycket lyckligare med ett akvarium. Det var svårt, mycket svårt
till och med eftersom min barndom enligt honom, redan var fulländad efter
diverse husdjur. Men vad är envisare än en 11-åring? Resultatet blev ett
25-liters akvarium med ordinarie innevånare, div slöjstjärtar, guppies,
svärdbärare, algätare med mera.

Detta akvarium sköttes lite till och från, men fiskarna överlevde trots
allt och efter något år utökades antalet liter med 100. Inköpt av en kompis
för en alltför liten summa. Troligtvis berodde det låga priset på
förfrågningar ca. tre gånger dagligen i 4 månader.

Nu hade jag ju ett "jätte"- akvarium, så då var ju frågan vad jag skulle
fylla det med. Först blev det mina gamla invånare som fick en större volym.
Växter började intressera mig. Så det inköptes en hel del olika arter.
Diverse "vanliga" fiskar införskaffades givetvis också.

Nu gick det en period med lite lugn och ro för invånarna, eftersom det
ständigt var ebb i plånboken. Dock lyckades jag byta min 25-liters burk mot
en dito 45-liters. Bytet gjordes med en kompis och jag har ännu inte förstått
varför han ville göra bytet. Den nya burken sattes dock på hyllan så länge
på grund av fortsatt ebb. Nästa händelse var sjukdom i min stora behållare
som vid det laget hade blivit befordrad till vardagsrummet. Intresset för
invånarna var väl inte det största just då, så rubbet åkte ut följt av
växterna. Därefter kokades gruset och akvariet rengjordes.

Nya planer var i antågande, Guramis inhandlades, bland annat en liten
Jättegurami. Allt var lugn och frid igen. Ända tills den dagen slangen till
utblåset på reningsverket behagade avlägsna sig ur akvariet och ta plats
på golvet. Givetvis fortfarande sprutande vatten. Resultatet blev att
vattennivån sjönk i akvariet och steg i vardagsrummet. Detta fortsatte tills
det var tomt i akvariet och fullt i rummet. Detta hände under
morgontimmarna så jag upptäckte detta lilla missöde när jag steg upp. Min
första tanke var ju givetvis fiskarna, och se, på botten fanns lite vatten
kvar, samt några levande fiskar. De hamnade i mitt lilla kar, med helt
nypåfyllt vatten. De överlevde faktiskt äventyret. Heltäckningsmattan gick
det dock inte så bra för, inte golvet heller förresten. Detta missöde
medförde dock att jag fick ha nöjet att ha burken i mitt rum i fortsättningen.

Återuppbyggnaden gick fort och utav bara farten fick 45-liters behållaren
egna invånare, mina första ciklider. Det var 4 st. gula ciklider som fick
göra sitt inträde där. Behållaren var till 75 % fylld med sten-vadå, mycket
sten? Det står ju i böckerna att ciklider ska ha många gömställen!

Ungefär så tänkte jag, att sedan sten och grus upptog så mycket volym att
det bara blev 15 liter vatten kvar i behållaren uppmärksammade jag inte
förrän fiskarna började må riktigt pyton. Men de överlevde, så ut med sten,
och in med vatten så skall väl allt bli frid och fröjd. Det blev det, för
två. De andra stod halvt uppätna och tryckte i ett hörn.

När jag skulle plocka ut de skadade upptäckte jag DET, min första rom.
Fram med alla fackböcker jag hade. Detta för att försöka ta reda på vad man
skulle göra nu. Tyvärr så ingick det bara en akvariebok i min samling av
facklitteratur (de andra två handlade om bilar), men där stod i alla fall
något om infusorier. Man skulle lägga en kålrot i vatten, så skulle man få
yngelfoder. Inte för jag fattade hur, men står det så står det. Jag fixade
burk och kålrot, medan mina föräldrar började fundera på om akvarievatten
kunde vara skadligt för tankeverksamheten. Yngel blev det inga, de åt upp
rommen. Men infusorier blev det desto fler, det märkte jag när en kompis
öppnade burken (som jag glömt bort) ett halvår efteråt.

Medan mina gula ciklider lade rom med jämna mellanrum,- tyvärr så åt de
rom lika ofta- så växte min Jättegurami till en storlek som enligt mitt tycke
gjorde honom förtjänt av en större behållare. Eftersom mina föräldrar hade
observerat att han blivit stor (stora fiskar intresserar alltid okunniga),
så godkändes mitt förslag att köpa ett 250-liters akvarium. Med detta
akvarium i min ägo så var det bara ciklider som gällde i fortsättningen. Dock
med en viss uppblandning av annan fisk, som smarta försäljare lyckades mer
eller mindre att lura på mig.

Fisksammansättningen blev som följer: En styck enormt stor Jättegurami
(slutar de aldrig att växa?), två stycken silverhajar, fyra stycken Barbus
filamentosus, sex stycken zebraciklider, två stycken Jack Dempsey, två
stycken eldbukar, en stycken jordätare, två stycken Texasciklider samt
diverse malar.

Denna sammansättning stod sig ganska länge, dock med vissa tillfälliga
besökare som kom, misshandlades och dog. Det som fascinerade mig med
dessa invånare var hur väl de anpassade sig till varandra. Silverhajar hör
ju till exempel inte alls hemma i denna samling av tuffa ciklider. Jag kan
dock lova att världens tuffaste silverhajar har simmat i mitt akvarium, har
någon sett en silverhaj sätta en Jack Dempsey- hane- ca. 12 cm. på plats
när han blir för påstridig? Eller har någon råkat ut för att två par
zebraciklider-ca 4 cm. som bor grannar har gått till gemensam attack mot
en Jättegurami, som börjat och närma sig halvkilot ? Allt detta studerade
jag med stor iver, visst var det roligt när cikliderna lade rom och vaktade
yngel.

Det som jag trots allt tyckte var intressant var hur fiskarna reagerade
gentemot varandra i olika situationer. I samband med detta började jag
fundera på ett biotopakvarium, där man verkligen kunde studera olika arters
påverkan på varandra. Problemet var bara det, att om en sådan sak skall
fungera något sånär, så måste man ha de yttre förutsättningarna, d.v.s. en
volym som gör att man kan bygga upp en naturtrogen miljö för fiskarna.

Jag började studera olika cikliders biotoper och vad jag kom fram till var
att Tanganyika- och Malawisjöns invånare behöver otroliga volymer
eftersom de lever i en miljö med öppet vatten och stora siktsträckor. De har
dessutom stora revir.

Mellanamerikaner, typ Cichlasoma, blir ganska stora och kommer från ett
ganska stort område, så där skulle man bli tvungen att skapa någon sorts
genomsnittsmiljö. Gemensamt för både afrikanerna och
mellanamerikanerna är också att det kan vara problem att passa in arter
som lever i deras naturliga miljö, typ stimfisk.

Mitt val hamnade därmed på de sydamerikanska dvärgcikliderna. De är
små, lever i en växtrik miljö, kommer från ett begränsat geografiskt område
och har massor med naturliga medinvånare som är lätta att få tag på. Så
mitt val blev sydamerikanska dvärgciklider, då i synnerhet Apistogramma-
arterna. Jag införskaffade ett antal fiskar till mitt 100-liters akvarium,
som givetvis inreddes efter deras önskemål.

Detta öppnade en helt ny värld i akvaristikens mysterier för mig. Det var
helt fantastiskt att se dessa små fiskar som uppförde sig precis som stora
"riktiga" ciklider. Bara det att de behövde så mycket mindre yta. Tyvärr så
blev de här fiskarna inte så gamla hos mig, eftersom alla akvarier såldes
strax efter. Jag behövde nämligen pengar till körkort.

Detta var del 1 av min tid som akvarist. Nu kom en tid med bilar,
motorcyklar och militärtjänst. Mina tankar och drömmar var dock kvar vid
Amazonfloden i Sydamerika.

Så för ett år sedan slog jag till och köpte ett 720-liters akvarium, som
jag nu under ett års tid har byggt upp till ett biotopakvarium. Det är dock
inte till 100 % "biotopiskt", eftersom jag har valt invånare från olika
sydamerikanska flodsystem. Alla är dock tagna från en regnskogsmiljö

Tyvärr visade det sig att intresset för Apistogramma- arter hade svalnat
avsevärt under min torrläggningsperiod. Så jag har haft avsevärda problem
att få tag på fiskar. Efter ett års ständiga efterforskningar min hemregion,
har jag bara lyckats få tag på fem olika arter. Däremot så har jag lyckats
iordningställa resten av akvariet med växter och invånare. Även de
tekniska installationerna börjar bli klara.

Reningen sköts av två stycken Eheim 2026, som ger en stor filtreringsyta
utan att det blir alltför klumpigt. Framförallt så får man en stor
vattengenomströmning utan en alltför koncentrerad vattenström.
Belysningen består av tre kvicksilverlampor av IKEA-typ, de är på 45 watt
var. Dessutom finns två st. 40 watts lysrör på 120 cm. Snart skall
belysningen troligtvis utökas med 4 st. gödlampor på ca. 100 watt var.
Dessa skall dock kopplas så, att de slås på successivt om morgonen under
ca. 30 minuter, för att därefter släckas när den övriga belysningen slås på.
Vid middagstid skall de sedan lysa ca. 2 timmar och sedan på kvällen
tonas ner under 30 minuter.

Detta är ju givetvis ett försök att få ett naturligt ljus under hela
dagarna. Det värsta jag vet är nämligen när man sitter framför akvariet på
kvällen och fiskarna har fullt dagsljus och sedan "klick" natt direkt.
Fiskarna får ju en smärre chock varje kväll. Dessutom missar man ju hela
skymningslivet i den värld man försöker studera.

Det skulle vara kul om någon med erfarenhet av grynings- och
skymningsljus skulle höra av sig. Jag vet inte själv om det är tekniskt
genomförbart, en tekniker jag har anlitat håller på att arbeta med det.

Växterna är ju minst lika viktiga som fiskarna i ett biotopakvarium, jag
har dessutom hela tiden strävat efter att skapa en riktig
undervattensdjungel. Ganska snart insåg jag att, om man ska ha ett 720-liters
akvarium inrett på ett naturtroget sätt, så får man ibland tänka mer på
fiskarna än på hur det ser ut.

Under året som har gått har jag misslyckats med åtskilliga växter som
enligt "bruksanvisningen" skulle gå hur bra som helst min miljö, med surt
och mjukt vatten. Nu har jag dock lyckats hitta växter som verkar trivas
ganska bra. Huvudplantor är ju givetvis svärdsplantor, de mest
dominerande är två st. Echinodorus osiris. Den ena med ca. 30 blad, den
andra med ca. 10 st. Den sistnämnda är dock på gång nu och jag tror det är
minst 8-10 blad som börjat knoppas vid roten. Den största har dessutom en
utstickare med ca. 10 små plantor på, som man nästan kan se hur de växer
från dag till dag. Sedan har jag 10 st. Echinodorus brevipedicellatus, 5 st.
som nu har stått på samma ställe sedan i mars-84 är verkligen en källa till
glädje. I fråga om dessa plantor, skulle jag tro att jag sköter dem lite
annorlunda mot vad andra kanske gör. Jag låter de gamla bladen sitta kvar
på plantan tills de i stort sett har upplösts helt och hållet, eftersom jag
anser att de gamla bladen tillhör helhetsbilden.

Dessutom tycks algätande malar gilla de riktigt gamla bladen. Malarna har
ju som bekant en förmåga att skrapa av det yttersta skiktet på friska blad,
detta problem slipper jag nu sedan det alltid finns gamla blad på plantorna.
De andra 5 plantorna har tillkommit lite senare och är dessutom placerade
så att de får ganska lite ljus, vilket hämmar deras tillväxt ganska mycket,
vilket är precis vad jag vill.

Echinodorus undulatus är dessutom representerad av 4 st. plantor, som
dock inte tycks trivas särskilt bra. De blad som fanns vid inköpet vissnade
ner ganska snabbt, visserligen började nya blad spira, nu dock mycket
långsamt. Tiden får utvisa vad det blir av dessa plantor. De här plantorna
är vad växtligheten i huvudsak är uppbyggd av. Som ni märker är det
ganska få arter av svärdsplantor och det är ju givetvis meningen eftersom
det skall försöka efterlikna verkliga förhållanden. Visst skulle det vara
roligt att ha 5-6 olika svärdsplantsarter, men då skulle det mer likna en
växtutställning istället för en flodböj i en regnskog. Den som bara har sett
dessa växter i det tillstånd de brukar befinna sig i när de står i
akvarieaffären, kan kanske tycka att det verkar lite. Jag kan dock garantera
att de fyller ut sin plats med råge. Övriga växter är till för att skapa
speciella miljöer för fiskarna, eller också enbart för ögats fägring.

En växtfamilj det tog ganska lång tid innan jag införskaffade är
Vallisneria. När man läser om den, så kommer man ganska snart framtill att
den är kalkälskande och till största delen kommer från Asien. Att den är
kalkälskande är nog sant, men den uppvisar en otrolig anpassningsförmåga och
med rätt belysning och näringsrikt vatten tycks den även trivas
regnskogsvatten.

Man förknippar den som sagt inte med Sydamerika direkt-inte jag i alla
fall- men enligt boken Biotop akvariet av Benny B. Larsen & Ingemann
Hansen skall olika Vallisneria- arter förekomma även i Sydamerikas
regnskogsfloder. Sa mot denna bakgrund har jag införskaffat 10 st.
Vallisneria spiralis (speciellt till utströmmaren) och 4 st. Vallisneria
gigantea som jag dock har placerat ganska så mörkt för att bromsa
tillväxten något.

Utöver dessa så har jag ett bestånd av 10 stycken Alternanthera reineckii
samt tre grupper med Mayaca species. Några växtarter till finns givetvis,
men endast enstaka exemplar som inte påverkar helhetsintrycket nämnvärt
mycket.

Så till fiskarna. Det man först ser är 4 st. altum scalarer, som dock är
långtifrån fullvuxna ännu, de är bara 12-15 cm höga. Närmast i storlek
kommer 4 st. Flaggciklider (Mesonauta festivus). Resten av cikliderna är
enbart dvärgciklider, 3 st. Aequidens dorsiger 1 hane och 2 honor, 6 st.
Nannacara anomala (Grön bågfensciklid) 2 hanar och 4 honor 2 st.
Apistogramma agassizii (Regnbågsciklid) 1 hane och 1 hona (har inte fått
tag på fler lustigt nog) 3 st. Apistogramma borellii 1 hane och 2 honor 6 st.
Apistogramma cacatuoides 2 hanar och 4 honor 3 st. Apistogramma
macmasteri 1 hane och 2 honor 6 st. Apistogramma trifasciatum 3 hanar och
3 honor (en hane för mycket av misstag)

Till det här kommer sedan tetror och andra fiskar.

25 st. Chareidon axelrodi (Kardinaltetra) 6 st. Hyphessobrycon
erythrostigma (Dolkstygnstetra) 2 hanar 4 honor 8 st. Nannostomus
marginatus (Smycketetra) 10 st. Nannostomus trifasciatus (Stor
Smycketetra) 6 st. Pyrrhulina filamentosus 5 st. Gasteropelecus sternicla
(Bilbukfisk) 15- 20 st. Guppies 1 st. Farlowella acus (vanlig Grenmal) 3 st.
Corydoras paleatus (Fläckig pansarmal) 3 st. Corydoras melini (Pannbands-
pansarmal) 10 st. Otocinclus affinis 1 st. Rineloricaria microlepidogaster 1
st. algätande mal som jag glömt namnet på och ej hittat i några böcker.

Många har säkert synpunkter på denna fisksammansättning. Så låt mig
motivera valet. För det första, vad har Guppies att göra i denna biotop ?

Svar: ingenting, utom en sak, föda yngel. Det finns nämligen ingenting
som får fiskar att bli piggare än levande foder och vad är då bättre än
yngel, som dessutom är snabba och svarfångade. Smycketetra då, en av
minsta akvariefiskar vi har. De kan väl inte överleva tillsammans med
Altum scalare ?

Jo, det klarar sig faktiskt bra eftersom det finns täta bestånd av
Svärdsplantor och buskiga ytväxter som är perfekta gömställen för dessa
fiskar. Faktum är att när de går i stim verkar de helt oberörda av de
betydligt större fiskarna. Sjuka, eller allmänt svaga, fiskar försvinner dock
ganska snabbt. Detta är en av de saker som jag tycker är så fantastiskt
roligt att studera.

Kardinaltetran är också en liten fisk i sammanhanget som man tycker kan
bli mat. Mina 25 Kardinaltetror går alltid i stim och har gjort det sedan de
införskaffades. Ingen av de större fiskarna har någonsin gjort några försök
att fånga dem. Detta visar helt klart att det som skrivs i vissa böcker inte
alltid är sanning om man har en för fiskarna lämplig miljö.

Många reagerar säkert på att jag har två hanar av flera ciklidarter. Det är
av ren nyfikenhet, för att se om ytan skulle räcka för dem att bilda var sitt
revir. Det gör den inte. Men ingen av de icke revirbildande hanarna har fått
några skador. Faktum är att de har varsin halva av akvariet. Enda
skillnaden är att om den dominerande hanen kommer in på den svagares
halva, så blir den svagare jagad. Däremot så har det inträffat att den
svagare bildat par och lagt rom och då jagat bort den dominerande hanen
och andra fiskar. Den svagare har alltså bildat en make-moderfamilj.

Dominerande hanen bryr sig däremot inte alls om honor han har rom med.
Detta har jag studerat både hos Apistogramma cacatuoides och
Bågfenscikliderna. Hos Apistogramma trifasciatum däremot finns ingen strid
mellan hanarna, trots att de är tre. De tycks ha väldigt begränsade revir och
rör sig väldigt lite utanför detta. Tyvärr så har de inte lekt ännu, så vad
som händer då vet jag ej.

Detta jag har skrivit här är ju givetvis bara lite av alla de beroenden jag
har studerat mellan de olika arterna och mellan individer inom samma art.
Som ni kanske redan har förstått, så tar jag inte vara på varken rom eller
yngel, utan låter naturen ha sin gång. Detta beror på att jag inte har
utrymme att ha en massa yngelakvarier. Kanske är det bara tur eftersom
det har givit mig en ny syn på detta med att ha fiskar i akvarium. Jag är
säker på att det finns många som har samma situation som jag, d.v.s. ett
stort akvarium ensamt där fiskarna får "sköta sig själva".

Därför skulle jag vilja att det skrevs lite mer om fiskarnas naturliga
miljö med även växter och medinvånare medtagna.

Hur uppträder fiskarna beroende på medinvånare ?

Hur påverkar olika växter deras beteende ?

Påverkar olika växter deras lek, även om de inte leker på eller i växter ?

Kan man under en längre tid ha både jägaren och den jagade i samma akvarium?

Hur påverkar belysningen fiskarnas beteende under en längre tid ?

Skall man kanske reglera temperaturen mellan natt och dag ? En sol i zenit
över Amazonas måste väl höja temperaturen under dagen ?

Kan man åstadkomma en slambotten som håller i längden och inte grumlar så
mycket ?

Som ni märker vill jag ha fart på en diskussion som kan ge oss "vanliga"
ciklidägare lite mer kunskaper om våra skyddslingar. Det är ju inte alla som
har möjlighet att ha flera specialakvarier med enbart ciklider, speciellt för
odling.

Många, tror jag, intresserar sig istället för deras beteenden, inte enbart
i samband med lek. Så fram för fler miljöbeskrivningar Vad har du för fiskar
tillsammans ? Det är ju mycket möjligt att dina Apistogramma uppvisar ett
helt annat beteende än mina !

Vad vi framförallt skall komma ihåg, är att det kanske inte är de vackraste
fiskarna som är roligast i långa loppet.

[Inger H]

Läste om Gula Ciklider i Ingers tråd och ett minne väcktes. Letade i de mörkaste hörnen i datorn och hittade den artikel som publicerades i Ciklidbladet april 1985, långt före något internet.
Tror att den passar här, Mats B och jag är jämnåriga och detta är tråden för låånga inlägg

Måste medge att jag inte har kommit så mycket längre i min akvaristik än då för över trettio år sedan, håll till godo.

För ca. 12 år sedan försökte jag övertala min pappa att min barndom
skulle bli mycket lyckligare med ett akvarium. Det var svårt, mycket svårt
till och med eftersom min barndom enligt honom, redan var fulländad efter
diverse husdjur. Men vad är envisare än en 11-åring? Resultatet blev ett
25-liters akvarium med ordinarie innevånare, div slöjstjärtar, guppies,
svärdbärare, algätare med mera.

Detta akvarium sköttes lite till och från, men fiskarna överlevde trots
allt och efter något år utökades antalet liter med 100. Inköpt av en kompis
för en alltför liten summa. Troligtvis berodde det låga priset på
förfrågningar ca. tre gånger dagligen i 4 månader.

Nu hade jag ju ett "jätte"- akvarium, så då var ju frågan vad jag skulle
fylla det med. Först blev det mina gamla invånare som fick en större volym.
Växter började intressera mig. Så det inköptes en hel del olika arter.
Diverse "vanliga" fiskar införskaffades givetvis också.

Nu gick det en period med lite lugn och ro för invånarna, eftersom det
ständigt var ebb i plånboken. Dock lyckades jag byta min 25-liters burk mot
en dito 45-liters. Bytet gjordes med en kompis och jag har ännu inte förstått
varför han ville göra bytet. Den nya burken sattes dock på hyllan så länge
på grund av fortsatt ebb. Nästa händelse var sjukdom i min stora behållare
som vid det laget hade blivit befordrad till vardagsrummet. Intresset för
invånarna var väl inte det största just då, så rubbet åkte ut följt av
växterna. Därefter kokades gruset och akvariet rengjordes.

Nya planer var i antågande, Guramis inhandlades, bland annat en liten
Jättegurami. Allt var lugn och frid igen. Ända tills den dagen slangen till
utblåset på reningsverket behagade avlägsna sig ur akvariet och ta plats
på golvet. Givetvis fortfarande sprutande vatten. Resultatet blev att
vattennivån sjönk i akvariet och steg i vardagsrummet. Detta fortsatte tills
det var tomt i akvariet och fullt i rummet. Detta hände under
morgontimmarna så jag upptäckte detta lilla missöde när jag steg upp. Min
första tanke var ju givetvis fiskarna, och se, på botten fanns lite vatten
kvar, samt några levande fiskar. De hamnade i mitt lilla kar, med helt
nypåfyllt vatten. De överlevde faktiskt äventyret. Heltäckningsmattan gick
det dock inte så bra för, inte golvet heller förresten. Detta missöde
medförde dock att jag fick ha nöjet att ha burken i mitt rum i fortsättningen.

Återuppbyggnaden gick fort och utav bara farten fick 45-liters behållaren
egna invånare, mina första ciklider. Det var 4 st. gula ciklider som fick
göra sitt inträde där. Behållaren var till 75 % fylld med sten-vadå, mycket
sten? Det står ju i böckerna att ciklider ska ha många gömställen!

Ungefär så tänkte jag, att sedan sten och grus upptog så mycket volym att
det bara blev 15 liter vatten kvar i behållaren uppmärksammade jag inte
förrän fiskarna började må riktigt pyton. Men de överlevde, så ut med sten,
och in med vatten så skall väl allt bli frid och fröjd. Det blev det, för
två. De andra stod halvt uppätna och tryckte i ett hörn.

När jag skulle plocka ut de skadade upptäckte jag DET, min första rom.
Fram med alla fackböcker jag hade. Detta för att försöka ta reda på vad man
skulle göra nu. Tyvärr så ingick det bara en akvariebok i min samling av
facklitteratur (de andra två handlade om bilar), men där stod i alla fall
något om infusorier. Man skulle lägga en kålrot i vatten, så skulle man få
yngelfoder. Inte för jag fattade hur, men står det så står det. Jag fixade
burk och kålrot, medan mina föräldrar började fundera på om akvarievatten
kunde vara skadligt för tankeverksamheten. Yngel blev det inga, de åt upp
rommen. Men infusorier blev det desto fler, det märkte jag när en kompis
öppnade burken (som jag glömt bort) ett halvår efteråt.

Medan mina gula ciklider lade rom med jämna mellanrum,- tyvärr så åt de
rom lika ofta- så växte min Jättegurami till en storlek som enligt mitt tycke
gjorde honom förtjänt av en större behållare. Eftersom mina föräldrar hade
observerat att han blivit stor (stora fiskar intresserar alltid okunniga),
så godkändes mitt förslag att köpa ett 250-liters akvarium. Med detta
akvarium i min ägo så var det bara ciklider som gällde i fortsättningen. Dock
med en viss uppblandning av annan fisk, som smarta försäljare lyckades mer
eller mindre att lura på mig.

Fisksammansättningen blev som följer: En styck enormt stor Jättegurami
(slutar de aldrig att växa?), två stycken silverhajar, fyra stycken Barbus
filamentosus, sex stycken zebraciklider, två stycken Jack Dempsey, två
stycken eldbukar, en stycken jordätare, två stycken Texasciklider samt
diverse malar.

Denna sammansättning stod sig ganska länge, dock med vissa tillfälliga
besökare som kom, misshandlades och dog. Det som fascinerade mig med
dessa invånare var hur väl de anpassade sig till varandra. Silverhajar hör
ju till exempel inte alls hemma i denna samling av tuffa ciklider. Jag kan
dock lova att världens tuffaste silverhajar har simmat i mitt akvarium, har
någon sett en silverhaj sätta en Jack Dempsey- hane- ca. 12 cm. på plats
när han blir för påstridig? Eller har någon råkat ut för att två par
zebraciklider-ca 4 cm. som bor grannar har gått till gemensam attack mot
en Jättegurami, som börjat och närma sig halvkilot ? Allt detta studerade
jag med stor iver, visst var det roligt när cikliderna lade rom och vaktade
yngel.

Det som jag trots allt tyckte var intressant var hur fiskarna reagerade
gentemot varandra i olika situationer. I samband med detta började jag
fundera på ett biotopakvarium, där man verkligen kunde studera olika arters
påverkan på varandra. Problemet var bara det, att om en sådan sak skall
fungera något sånär, så måste man ha de yttre förutsättningarna, d.v.s. en
volym som gör att man kan bygga upp en naturtrogen miljö för fiskarna.

Jag började studera olika cikliders biotoper och vad jag kom fram till var
att Tanganyika- och Malawisjöns invånare behöver otroliga volymer
eftersom de lever i en miljö med öppet vatten och stora siktsträckor. De har
dessutom stora revir.

Mellanamerikaner, typ Cichlasoma, blir ganska stora och kommer från ett
ganska stort område, så där skulle man bli tvungen att skapa någon sorts
genomsnittsmiljö. Gemensamt för både afrikanerna och
mellanamerikanerna är också att det kan vara problem att passa in arter
som lever i deras naturliga miljö, typ stimfisk.

Mitt val hamnade därmed på de sydamerikanska dvärgcikliderna. De är
små, lever i en växtrik miljö, kommer från ett begränsat geografiskt område
och har massor med naturliga medinvånare som är lätta att få tag på. Så
mitt val blev sydamerikanska dvärgciklider, då i synnerhet Apistogramma-
arterna. Jag införskaffade ett antal fiskar till mitt 100-liters akvarium,
som givetvis inreddes efter deras önskemål.

Detta öppnade en helt ny värld i akvaristikens mysterier för mig. Det var
helt fantastiskt att se dessa små fiskar som uppförde sig precis som stora
"riktiga" ciklider. Bara det att de behövde så mycket mindre yta. Tyvärr så
blev de här fiskarna inte så gamla hos mig, eftersom alla akvarier såldes
strax efter. Jag behövde nämligen pengar till körkort.

Detta var del 1 av min tid som akvarist. Nu kom en tid med bilar,
motorcyklar och militärtjänst. Mina tankar och drömmar var dock kvar vid
Amazonfloden i Sydamerika.

Så för ett år sedan slog jag till och köpte ett 720-liters akvarium, som
jag nu under ett års tid har byggt upp till ett biotopakvarium. Det är dock
inte till 100 % "biotopiskt", eftersom jag har valt invånare från olika
sydamerikanska flodsystem. Alla är dock tagna från en regnskogsmiljö

Tyvärr visade det sig att intresset för Apistogramma- arter hade svalnat
avsevärt under min torrläggningsperiod. Så jag har haft avsevärda problem
att få tag på fiskar. Efter ett års ständiga efterforskningar min hemregion,
har jag bara lyckats få tag på fem olika arter. Däremot så har jag lyckats
iordningställa resten av akvariet med växter och invånare. Även de
tekniska installationerna börjar bli klara.

Reningen sköts av två stycken Eheim 2026, som ger en stor filtreringsyta
utan att det blir alltför klumpigt. Framförallt så får man en stor
vattengenomströmning utan en alltför koncentrerad vattenström.
Belysningen består av tre kvicksilverlampor av IKEA-typ, de är på 45 watt
var. Dessutom finns två st. 40 watts lysrör på 120 cm. Snart skall
belysningen troligtvis utökas med 4 st. gödlampor på ca. 100 watt var.
Dessa skall dock kopplas så, att de slås på successivt om morgonen under
ca. 30 minuter, för att därefter släckas när den övriga belysningen slås på.
Vid middagstid skall de sedan lysa ca. 2 timmar och sedan på kvällen
tonas ner under 30 minuter.

Detta är ju givetvis ett försök att få ett naturligt ljus under hela
dagarna. Det värsta jag vet är nämligen när man sitter framför akvariet på
kvällen och fiskarna har fullt dagsljus och sedan "klick" natt direkt.
Fiskarna får ju en smärre chock varje kväll. Dessutom missar man ju hela
skymningslivet i den värld man försöker studera.

Det skulle vara kul om någon med erfarenhet av grynings- och
skymningsljus skulle höra av sig. Jag vet inte själv om det är tekniskt
genomförbart, en tekniker jag har anlitat håller på att arbeta med det.

Växterna är ju minst lika viktiga som fiskarna i ett biotopakvarium, jag
har dessutom hela tiden strävat efter att skapa en riktig
undervattensdjungel. Ganska snart insåg jag att, om man ska ha ett 720-liters
akvarium inrett på ett naturtroget sätt, så får man ibland tänka mer på
fiskarna än på hur det ser ut.

Under året som har gått har jag misslyckats med åtskilliga växter som
enligt "bruksanvisningen" skulle gå hur bra som helst min miljö, med surt
och mjukt vatten. Nu har jag dock lyckats hitta växter som verkar trivas
ganska bra. Huvudplantor är ju givetvis svärdsplantor, de mest
dominerande är två st. Echinodorus osiris. Den ena med ca. 30 blad, den
andra med ca. 10 st. Den sistnämnda är dock på gång nu och jag tror det är
minst 8-10 blad som börjat knoppas vid roten. Den största har dessutom en
utstickare med ca. 10 små plantor på, som man nästan kan se hur de växer
från dag till dag. Sedan har jag 10 st. Echinodorus brevipedicellatus, 5 st.
som nu har stått på samma ställe sedan i mars-84 är verkligen en källa till
glädje. I fråga om dessa plantor, skulle jag tro att jag sköter dem lite
annorlunda mot vad andra kanske gör. Jag låter de gamla bladen sitta kvar
på plantan tills de i stort sett har upplösts helt och hållet, eftersom jag
anser att de gamla bladen tillhör helhetsbilden.

Dessutom tycks algätande malar gilla de riktigt gamla bladen. Malarna har
ju som bekant en förmåga att skrapa av det yttersta skiktet på friska blad,
detta problem slipper jag nu sedan det alltid finns gamla blad på plantorna.
De andra 5 plantorna har tillkommit lite senare och är dessutom placerade
så att de får ganska lite ljus, vilket hämmar deras tillväxt ganska mycket,
vilket är precis vad jag vill.

Echinodorus undulatus är dessutom representerad av 4 st. plantor, som
dock inte tycks trivas särskilt bra. De blad som fanns vid inköpet vissnade
ner ganska snabbt, visserligen började nya blad spira, nu dock mycket
långsamt. Tiden får utvisa vad det blir av dessa plantor. De här plantorna
är vad växtligheten i huvudsak är uppbyggd av. Som ni märker är det
ganska få arter av svärdsplantor och det är ju givetvis meningen eftersom
det skall försöka efterlikna verkliga förhållanden. Visst skulle det vara
roligt att ha 5-6 olika svärdsplantsarter, men då skulle det mer likna en
växtutställning istället för en flodböj i en regnskog. Den som bara har sett
dessa växter i det tillstånd de brukar befinna sig i när de står i
akvarieaffären, kan kanske tycka att det verkar lite. Jag kan dock garantera
att de fyller ut sin plats med råge. Övriga växter är till för att skapa
speciella miljöer för fiskarna, eller också enbart för ögats fägring.

En växtfamilj det tog ganska lång tid innan jag införskaffade är
Vallisneria. När man läser om den, så kommer man ganska snart framtill att
den är kalkälskande och till största delen kommer från Asien. Att den är
kalkälskande är nog sant, men den uppvisar en otrolig anpassningsförmåga och
med rätt belysning och näringsrikt vatten tycks den även trivas
regnskogsvatten.

Man förknippar den som sagt inte med Sydamerika direkt-inte jag i alla
fall- men enligt boken Biotop akvariet av Benny B. Larsen & Ingemann
Hansen skall olika Vallisneria- arter förekomma även i Sydamerikas
regnskogsfloder. Sa mot denna bakgrund har jag införskaffat 10 st.
Vallisneria spiralis (speciellt till utströmmaren) och 4 st. Vallisneria
gigantea som jag dock har placerat ganska så mörkt för att bromsa
tillväxten något.

Utöver dessa så har jag ett bestånd av 10 stycken Alternanthera reineckii
samt tre grupper med Mayaca species. Några växtarter till finns givetvis,
men endast enstaka exemplar som inte påverkar helhetsintrycket nämnvärt
mycket.

Så till fiskarna. Det man först ser är 4 st. altum scalarer, som dock är
långtifrån fullvuxna ännu, de är bara 12-15 cm höga. Närmast i storlek
kommer 4 st. Flaggciklider (Mesonauta festivus). Resten av cikliderna är
enbart dvärgciklider, 3 st. Aequidens dorsiger 1 hane och 2 honor, 6 st.
Nannacara anomala (Grön bågfensciklid) 2 hanar och 4 honor 2 st.
Apistogramma agassizii (Regnbågsciklid) 1 hane och 1 hona (har inte fått
tag på fler lustigt nog) 3 st. Apistogramma borellii 1 hane och 2 honor 6 st.
Apistogramma cacatuoides 2 hanar och 4 honor 3 st. Apistogramma
macmasteri 1 hane och 2 honor 6 st. Apistogramma trifasciatum 3 hanar och
3 honor (en hane för mycket av misstag)

Till det här kommer sedan tetror och andra fiskar.

25 st. Chareidon axelrodi (Kardinaltetra) 6 st. Hyphessobrycon
erythrostigma (Dolkstygnstetra) 2 hanar 4 honor 8 st. Nannostomus
marginatus (Smycketetra) 10 st. Nannostomus trifasciatus (Stor
Smycketetra) 6 st. Pyrrhulina filamentosus 5 st. Gasteropelecus sternicla
(Bilbukfisk) 15- 20 st. Guppies 1 st. Farlowella acus (vanlig Grenmal) 3 st.
Corydoras paleatus (Fläckig pansarmal) 3 st. Corydoras melini (Pannbands-
pansarmal) 10 st. Otocinclus affinis 1 st. Rineloricaria microlepidogaster 1
st. algätande mal som jag glömt namnet på och ej hittat i några böcker.

Många har säkert synpunkter på denna fisksammansättning. Så låt mig
motivera valet. För det första, vad har Guppies att göra i denna biotop ?

Svar: ingenting, utom en sak, föda yngel. Det finns nämligen ingenting
som får fiskar att bli piggare än levande foder och vad är då bättre än
yngel, som dessutom är snabba och svarfångade. Smycketetra då, en av
minsta akvariefiskar vi har. De kan väl inte överleva tillsammans med
Altum scalare ?

Jo, det klarar sig faktiskt bra eftersom det finns täta bestånd av
Svärdsplantor och buskiga ytväxter som är perfekta gömställen för dessa
fiskar. Faktum är att när de går i stim verkar de helt oberörda av de
betydligt större fiskarna. Sjuka, eller allmänt svaga, fiskar försvinner dock
ganska snabbt. Detta är en av de saker som jag tycker är så fantastiskt
roligt att studera.

Kardinaltetran är också en liten fisk i sammanhanget som man tycker kan
bli mat. Mina 25 Kardinaltetror går alltid i stim och har gjort det sedan de
införskaffades. Ingen av de större fiskarna har någonsin gjort några försök
att fånga dem. Detta visar helt klart att det som skrivs i vissa böcker inte
alltid är sanning om man har en för fiskarna lämplig miljö.

Många reagerar säkert på att jag har två hanar av flera ciklidarter. Det är
av ren nyfikenhet, för att se om ytan skulle räcka för dem att bilda var sitt
revir. Det gör den inte. Men ingen av de icke revirbildande hanarna har fått
några skador. Faktum är att de har varsin halva av akvariet. Enda
skillnaden är att om den dominerande hanen kommer in på den svagares
halva, så blir den svagare jagad. Däremot så har det inträffat att den
svagare bildat par och lagt rom och då jagat bort den dominerande hanen
och andra fiskar. Den svagare har alltså bildat en make-moderfamilj.

Dominerande hanen bryr sig däremot inte alls om honor han har rom med.
Detta har jag studerat både hos Apistogramma cacatuoides och
Bågfenscikliderna. Hos Apistogramma trifasciatum däremot finns ingen strid
mellan hanarna, trots att de är tre. De tycks ha väldigt begränsade revir och
rör sig väldigt lite utanför detta. Tyvärr så har de inte lekt ännu, så vad
som händer då vet jag ej.

Detta jag har skrivit här är ju givetvis bara lite av alla de beroenden jag
har studerat mellan de olika arterna och mellan individer inom samma art.
Som ni kanske redan har förstått, så tar jag inte vara på varken rom eller
yngel, utan låter naturen ha sin gång. Detta beror på att jag inte har
utrymme att ha en massa yngelakvarier. Kanske är det bara tur eftersom
det har givit mig en ny syn på detta med att ha fiskar i akvarium. Jag är
säker på att det finns många som har samma situation som jag, d.v.s. ett
stort akvarium ensamt där fiskarna får "sköta sig själva".

Därför skulle jag vilja att det skrevs lite mer om fiskarnas naturliga
miljö med även växter och medinvånare medtagna.

Hur uppträder fiskarna beroende på medinvånare ?

Hur påverkar olika växter deras beteende ?

Påverkar olika växter deras lek, även om de inte leker på eller i växter ?

Kan man under en längre tid ha både jägaren och den jagade i samma akvarium?

Hur påverkar belysningen fiskarnas beteende under en längre tid ?

Skall man kanske reglera temperaturen mellan natt och dag ? En sol i zenit
över Amazonas måste väl höja temperaturen under dagen ?

Kan man åstadkomma en slambotten som håller i längden och inte grumlar så
mycket ?

Som ni märker vill jag ha fart på en diskussion som kan ge oss "vanliga"
ciklidägare lite mer kunskaper om våra skyddslingar. Det är ju inte alla som
har möjlighet att ha flera specialakvarier med enbart ciklider, speciellt för
odling.

Många, tror jag, intresserar sig istället för deras beteenden, inte enbart
i samband med lek. Så fram för fler miljöbeskrivningar Vad har du för fiskar
tillsammans ? Det är ju mycket möjligt att dina Apistogramma uppvisar ett
helt annat beteende än mina !

Vad vi framförallt skall komma ihåg, är att det kanske inte är de vackraste
fiskarna som är roligast i långa loppet.

Maths (c90), vad jag är glad, att du har skrivit allt detta

//Inger

[Rufus]

Jag håller med Inger, så trevlig läsning!