Meriones unguiculatus

Ursprung och kännetecken

Gerbilen (Meriones unguiculatus), ofta kallad mongolisk ökenråtta, härstammar från torra stäpp- och ökenområden i Mongoliet och norra Kina. I naturen lever den i sociala familjegrupper och gräver omfattande tunnelsystem som ger skydd mot rovdjur och stora temperaturskillnader.

Gerbiler är väl anpassade till ett liv i torra miljöer och har en effektiv vattenhushållning. Trots detta ska tamgerbiler alltid ha fri tillgång till färskt vatten.

En vuxen gerbil blir vanligtvis omkring 10–12 centimeter lång, med en svans som är ungefär lika lång som kroppen. Vikten ligger ofta mellan 70 och 120 gram. Gerbilen har en slank kropp, kraftiga bakben och en lång, hårbeklädd svans med en tydlig hårtofs längst ut.

Det finns många färgvarianter i fångenskap, bland annat agouti, svart, grå, vit, rödaktig och olika fläckiga varianter.

Livslängd och aktivitet

Gerbiler lever vanligtvis mellan 3 och 5 år, men vissa individer kan bli äldre med god skötsel och rätt utfodring.

De är ofta aktiva i flera kortare perioder under både dag och kväll och växlar mellan vila och aktivitet under hela dygnet. När de är vakna ägnar de mycket tid åt att gräva, bygga gångsystem, samla bomaterial, gnaga och söka efter föda.

Gerbiler är aktiva och nyfikna djur som behöver både fysisk och mental stimulans. De bör därför ha en varierad och berikad miljö där de kan utföra naturliga beteenden.

Social struktur och hållning

Gerbiler är sociala djur och lever naturligt i familjegrupper. Enligt Jordbruksverkets regler ska gnagare, med undantag för guldhamstrar, hållas i par eller grupp om det inte finns särskilda skäl. När djur sammanförs ska hänsyn tas till bland annat art, ålder och kön för att minska risken för osämja.

För sällskapshållning fungerar ofta två individer av samma kön bra tillsammans, särskilt om de är syskon eller har vuxit upp tillsammans.

Vanliga gruppsammansättningar är:

• Två gerbiler av samma kön
• Stabil grupp av samma kön som vuxit upp tillsammans
• Kastrerad hane tillsammans med en eller flera honor

Par och grupper bör helst sättas samman medan djuren är unga och därefter hållas stabila. Könsmogna okastrerade hanar bör enligt Jordbruksverkets allmänna råd inte hållas tillsammans. Djuren ska också kunna komma utom synhåll för varandra genom gömställen eller annan inredning.

Gerbiler som har varit separerade under längre tid bör inte sättas ihop direkt. Introduktion av vuxna djur måste ske försiktigt eftersom främmande individer kan reagera aggressivt på varandra.

Boende och inredning

Gerbiler behöver ett rymligt, säkert och välventilerat boende med god möjlighet att gräva. Eftersom grävning och byggande av gångsystem är mycket viktiga naturliga beteenden bör en stor del av boendet bestå av ett djupt lager lämpligt bottenmaterial.

Enligt Jordbruksverkets minimikrav ska gerbiler ha minst 0,12 m² tillgänglig yta. Vid grupphållning krävs minst 0,06 m² per djur. För en avelshona med kull vid grupphållning krävs minst 0,15 m². Utrymmets kortaste sida ska vara minst 25 cm och höjden minst 20 cm.

Dessa mått är minimikrav. För god djurvälfärd rekommenderas större utrymme som möjliggör djup grävbädd, aktivitet och variation.

Ett glas- eller plastterrarium med välventilerat och säkert lock fungerar ofta bra eftersom det tillåter ett tjockt lager strö och samtidigt minskar risken för rymning.

Gerbiler ska enligt L80 ha antingen ett gångsystem av rör eller liknande, eller ett bottenmaterial som gör att de kan gräva gångar. De ska dessutom ha tillgång till ren och finkornig sand för pälsvårdande sandbad.

Buren ska innehålla

• Ett djupt lager lämpligt strö som ger möjlighet att gräva och skapa gångar
• Rent och torrt bomaterial
• Bolåda eller bohåla
• Flera gömställen och tunnlar
• Gångsystem eller möjlighet att själv gräva gångar
• Springhjul med hel och slät löpyta
• Gnagmaterial såsom säkra grenar och träföremål
• Kartonger och pappersrör för aktivering
• Foderplats
• Vattenflaska eller stabil vattenskål
• Ren och finkornig sand för sandbad

Gerbiler ska ha bolåda eller bohåla med rent och torrt bomaterial. Om flera djur hålls tillsammans ska det finnas tillräckligt med bolådor eller bohålor för att undvika konkurrens och aggression. Bomaterialet ska ge möjlighet att bygga bo och kan exempelvis bestå av hö eller rivet papper.

Klimat och belysning

Boendet bör placeras på en lugn plats utan drag, starkt direkt solljus eller stora temperatursvängningar.

Gnagare får enligt L80 inte hållas vid temperaturer under 0 °C och ska alltid ha tillgång till en plats där de kan uppnå termisk komfort.

I hemmiljö fungerar normal rumstemperatur vanligtvis bra, förutsatt att djuren skyddas från extrem värme och kyla.

Belysningen bör följa en regelbunden ljus- och mörkercykel så att gerbilerna får en naturlig dygnsrytm. De ska samtidigt ha mörka och skyddade platser där de kan vila ostört.

Rymningssäkerhet

Gerbiler är snabba, nyfikna och duktiga på att hoppa och gnaga. Boendet måste därför vara rymningssäkert.

Lock och dörrar ska sluta ordentligt och ventilationsöppningar får inte vara så stora att djuren kan ta sig igenom. Material som lätt kan gnagas sönder bör undvikas på utsatta delar av boendet.

Kontrollera regelbundet att det inte har uppstått hål, lösa delar eller andra öppningar där djuren kan rymma.

Även lekhagar och tillfälliga utrymmen ska kontrolleras innan gerbilerna släpps ut.

Skötsel och hygien

Gerbiler är renliga djur och producerar relativt små mängder urin, men boendet behöver ändå kontrolleras regelbundet.

Dagligen

• Kontrollera att det finns färskt vatten och foder
• Kontrollera att alla djur verkar pigga och friska
• Ta bort lättfördärvliga matrester
• Kontrollera sandbad och gömställen
• Observera samspelet mellan djuren

Veckovis

• Rengör matskål och vattenbehållare
• Byt eller rengör sandbadet vid behov
• Ta bort smutsigt eller fuktigt strö
• Kontrollera att gångsystem och bon är torra och hela

Vid behov

• Genomför en större rengöring av boendet
• Spara gärna en mindre mängd rent gammalt strö eller bomaterial för att behålla välbekanta dofter
• Kontrollera kroppsvikt, tänder, hud, päls och klor

Undvik att förstöra hela tunnelsystemet oftare än nödvändigt. En alltför omfattande rengöring kan orsaka stress och förändra gruppens gemensamma doft.

Näring och utfodring

Gerbiler är allätare men deras naturliga kost består till stor del av frön, spannmål, växtdelar och mindre mängder animalisk föda.

Enligt Jordbruksverkets regler ska gerbiler ha fri tillgång till foder. Alla gnagare ska dessutom ha fri tillgång till vatten.

Basföda

• Ett komplett och välbalanserat gerbilfoder
• Spannmål, frön och växtdelar i lämplig sammansättning
• Färskt vatten varje dag

Kompletterande foder

Små mängder kan ges av exempelvis:

• Broccoli
• Paprika
• Gurka
• Morot
• Lämpliga torkade örter
• Mindre mängder insekter som mjölmask

Kompletterande foder ska ges måttligt så att det kompletta grundfodret fortfarande utgör huvuddelen av kosten.

Undvik

• Mycket fettrika fröer i stora mängder
• Stora mängder nötter
• Sockerrika livsmedel
• Saltade och kryddade produkter
• Godis och människomat
• Giftiga eller olämpliga växter

Hälsa och sjukdomstecken

Gerbiler försöker ofta dölja sjukdom och smärta. Förändringar i beteende, aptit, vikt eller aktivitetsnivå bör därför tas på allvar.

Vanliga hälsoproblem

Gerbiler kan bland annat drabbas av:

• Tandproblem och överväxta framtänder
• Sår och skador efter slagsmål
• Luftvägsinfektioner
• Hudproblem, parasiter och svamp
• Problem med doftkörteln på buken
• Knölar och tumörförändringar
• Mag-tarmproblem

God hygien, balanserad utfodring, låg stressnivå, rätt klimat och en stabil social grupp bidrar till att minska risken för sjukdom.

Kontrollera även djurens framtänder regelbundet. Tillgång till lämpligt gnagmaterial är viktig eftersom kaniner och gnagare enligt L80 ska ha gnagmaterial.

En frisk gerbil

• Är aktiv, alert och nyfiken
• Har tät och välskött päls
• Har klara ögon och torr nos
• Äter och dricker normalt
• Gräver och utforskar sin miljö
• Interagerar normalt med sina gruppmedlemmar
• Har normal avföring
• Har stabil kroppsvikt

Kontakta veterinär vid

• Slöhet eller tydligt minskad aktivitet
• Aptitförlust
• Viktnedgång
• Synliga sår eller bitskador
• Tunn, tufsig eller fläckvis päls
• Klåda eller hudförändringar
• Andningssvårigheter
• Rinnande ögon eller nos
• Diarré eller förstoppning
• Tandskador eller svårigheter att äta
• Knölar eller svullnader
• Plötsliga förändringar i beteende

Motion och aktivering

Gerbiler har ett stort behov av både fysisk aktivitet och mental stimulans.

Lämplig aktivering

• Djup grävbädd
• Tunnelsystem
• Kartongrör och kartonger
• Springhjul med slät löpyta
• Gnagmaterial
• Sandbad
• Fodersök där delar av fodret sprids eller göms i ströet
• Säker lekhage under uppsikt

L80 kräver att gnagare hålls i en berikad miljö. För grävande djur bör miljön ge möjlighet att gräva och för hamstrande arter möjlighet att samla foder.

Hantering

Gerbiler bör hanteras lugnt och försiktigt. Låt gärna djuret först vänja sig vid handen och själv komma fram.

När en gerbil behöver lyftas kan den försiktigt kupas mellan händerna. Hantering bör ske nära golvet eller över en säker yta eftersom gerbiler är snabba och kan hoppa oväntat.

Gerbiler ska aldrig lyftas eller bäras i svansen. Svansen är känslig och huden kan skadas allvarligt om djuret hålls fast i den.

Undvik att väcka eller jaga djuret i boet för vanlig hantering.

Könsbestämning

Könet på gerbiler kan vanligtvis bestämmas genom att försiktigt undersöka djurets undersida.

Hos hanar är avståndet mellan könsöppningen och analöppningen tydligt större än hos honor. Hos vuxna hanar brukar testiklarna också vara synliga.

Hos honor sitter könsöppningen betydligt närmare analöppningen.

Hos unga djur kan könsbestämning vara svårare. Vid osäkerhet bör en erfaren person eller veterinär hjälpa till.

Uppgift om djurets kön ska finnas i försäljningsfaktabladet när könet kan avgöras genom okulärbesiktning eller enkel undersökning.

Fortplantning

Gerbiler blir könsmogna vid ungefär 8–10 veckors ålder. Om avel inte planeras ska hanar och honor därför hållas åtskilda eller i lämpliga enkönade grupper.

Dräktigheten varar vanligtvis omkring 24–26 dagar och en kull består ofta av 3–7 ungar.

Ungarna föds nakna, blinda och beroende av modern. De ska hållas tillsammans med modern, eller en likvärdig ersättare, så länge de behöver hennes mjölk och omvårdnad. Jordbruksverkets allmänna råd anger att gerbilungar bör hållas med modern i minst tre veckor efter födseln.

Om en hona är eller kan vara dräktig ska denna information anges i faktabladet vid försäljning, eftersom eventuell dräktighet är ett uttryckligt krav i L80.

Avel bör ske med hänsyn till djurens hälsa, temperament och sociala förutsättningar.

Flytt till ett nytt hem

En flytt innebär en stor miljöförändring för gerbiler. Åtgärder som underlättar miljöomställningen ska finnas med i ett försäljningsfaktablad enligt L80.

För en trygg flytt

• Förbered boendet i förväg med strö, foder, vatten, sandbad och gömställen.
• Behåll samma foder den första tiden och gör eventuella foderbyten gradvis.
• Ta med en mindre mängd rent strö eller bomaterial från det tidigare boendet så att välbekanta dofter finns kvar.
• Flytta gerbiler som lever tillsammans samtidigt så att den etablerade gruppen inte splittras i onödan.
• Låt djuren få lugn och ro efter ankomsten.
• Undvik omfattande rengöring eller stora förändringar av miljön de första dagarna.
• Kontrollera att alla djur äter och dricker och beter sig normalt.
• Var extra uppmärksam på gruppens sociala beteende efter flytten och kontrollera att ingen individ jagas, bits eller hindras från mat och gömställen.
• Introducera nya djur mycket försiktigt och sätt inte främmande vuxna gerbiler direkt tillsammans.