Mus
Tammusen (Mus musculus domesticus) härstammar från den vilda husmusen, som under tusentals år har levt i nära anslutning till människor. Genom långvarig avel har dagens tammöss utvecklats till sällskapsdjur med ett stort antal färg-, tecknings- och pälsvarianter.
Det finns bland annat kort- och långhåriga möss samt rexvarianter med lockig päls, satinvarianter med särskilt glansig päls och hårlösa varianter. Färg- och teckningsvariationerna är mycket stora, men djuren har i grunden liknande behov när det gäller skötsel, utfodring och miljö.
En vuxen tammus blir vanligtvis omkring 6–10 centimeter lång, exklusive svansen, och väger ofta cirka 25–50 gram. Storleken kan dock variera mellan olika avelslinjer.
Möss är mycket nyfikna, aktiva och uppmärksamma djur. De har ett välutvecklat luktsinne och kommunicerar med hjälp av bland annat kroppsspråk, doftmarkeringar och olika ljud, varav många ligger utanför människans hörselområde.
Tammöss lever vanligtvis omkring 1,5–3 år, även om enskilda individer kan bli äldre med god skötsel och lämplig utfodring.
De är främst skymnings- och nattaktiva men kan vara vakna och aktiva i kortare perioder under hela dygnet.
När de är vakna ägnar de sig bland annat åt att:
Möss är energiska djur som behöver en varierad och stimulerande miljö för att kunna utföra sina naturliga beteenden.
Möss är sociala gnagare. Enligt Jordbruksverkets regler ska gnagare, med undantag för guldhamstrar, hållas i par eller grupp om det inte finns särskilda skäl.
Honor fungerar vanligtvis bra tillsammans, särskilt i stabila grupper där djuren känner varandra.
Könsmogna okastrerade hanar kan däremot vara starkt territoriella och aggression mellan hanar kan förekomma. Jordbruksverkets allmänna råd anger därför att könsmogna okastrerade hanar inte bör hållas tillsammans.
Om en mus av särskilda skäl behöver hållas ensam är det viktigt att den får mycket stimulans och att orsaken till ensamhållningen regelbundet bedöms.
Vid grupphållning bör djuren ha flera gömställen och inredning som gör att de kan komma utom synhåll för varandra.
Par och grupper bör så långt som möjligt sättas samman av unga djur och därefter hållas stabila.
Tammöss är skickliga klättrare och använder både golvyta och höjd i sitt boende.
Enligt Jordbruksverkets minimikrav ska husmöss ha minst 0,09 m² tillgänglig yta. Vid grupphållning ska varje djur ha minst 0,018 m². Utrymmets kortaste sida ska vara minst 20 cm och höjden minst 20 cm.
Dessa mått är minimikrav. För god djurvälfärd rekommenderas ett större utrymme med möjlighet till klättring, gömställen, grävning och annan berikning.
Hyllplan får inte räknas in i den föreskrivna minsta golvytan.
Boendet ska vara välventilerat och rymningssäkert. Möss är mycket små och kan ta sig genom smala öppningar.
Möss ska ha tillgång till material som kan användas för att bygga bo. Jordbruksverket anger även att alla gnagare ska ha tillgång till gnagmaterial.
Boendet bör placeras på en lugn plats utan drag, starkt direkt solljus eller stora temperatursvängningar.
Normal rumstemperatur fungerar vanligtvis bra. Djuren ska skyddas mot både kraftig nedkylning och överhettning och alltid kunna uppnå termisk komfort.
Belysningen bör följa en regelbunden ljus- och mörkercykel så att mössen får en naturlig dygnsrytm.
Det ska samtidigt finnas mörka och skyddade platser där djuren kan vila ostört.
Möss är små, snabba och mycket skickliga på att klättra och ta sig genom smala öppningar.
Boendet ska därför kontrolleras noggrant så att:
Även lekhagar och tillfälliga utrymmen ska vara rymningssäkra.
Tammöss behöver daglig tillsyn och regelbunden rengöring.
Undvik att förändra hela miljön oftare än nödvändigt eftersom välbekanta dofter är viktiga för mössens trygghet och sociala kommunikation.
Tammöss är allätare och behöver ett näringsmässigt balanserat foder.
Enligt Jordbruksverkets regler ska möss ha fri tillgång till foder och alla gnagare ska ha fri tillgång till vatten.
Små mängder lämpliga grönsaker kan ges som komplement, exempelvis:
Mindre mängder animaliskt protein, exempelvis lämpliga insekter eller kokt ägg, kan ges som en del av en varierad kost.
Delar av fodret kan med fördel spridas i ströet eller gömmas så att mössen får möjlighet att söka efter föda.
Möss är små bytesdjur och försöker ofta dölja sjukdom och smärta. Förändringar i beteende, aptit, vikt eller aktivitetsnivå bör därför tas på allvar.
Tammöss kan bland annat drabbas av:
Luftvägsproblem är relativt vanliga hos möss. Symtom kan vara nysningar, rosslande eller ansträngd andning, rinnande nos eller minskad aktivitet.
Tumörer, särskilt juvertumörer, förekommer också hos möss och är vanligare hos äldre individer.
Möss är små djur som kan försämras snabbt vid sjukdom. Veterinär bör därför kontaktas tidigt om djuret visar tydliga tecken på ohälsa.
Möss är intelligenta och aktiva djur som behöver daglig stimulans.
En varierad och berikad miljö hjälper mössen att utföra naturliga beteenden och minskar risken för understimulering.
Möss bör hanteras lugnt och försiktigt.
Låt gärna musen först vänja sig vid handen och själv komma fram. Vid lyft är det bäst att kupa händerna runt djuret eller låta det gå in i ett litet rör eller annat tryggt föremål som sedan kan lyftas.
Hantering bör ske nära golvet eller över en säker yta eftersom möss är snabba och kan hoppa ur händerna.
Musen bör inte lyftas eller bäras i svansen vid vanlig hantering.
Undvik att väcka eller jaga en sovande mus för onödig hantering.
Könet hos möss kan vanligtvis bestämmas genom att försiktigt undersöka djurets undersida.
Hos hanar är avståndet mellan könsöppningen och analöppningen tydligt större än hos honor. Hos könsmogna hanar kan testiklarna ofta ses.
Hos honor ligger könsöppningen närmare analöppningen. Spenarna kan också vara synliga, framför allt hos äldre honor.
Hos mycket unga djur kan könsbestämningen vara svårare. Vid osäkerhet bör en erfaren person eller veterinär hjälpa till.
Tammöss blir könsmogna tidigt, ofta redan omkring 4–6 veckors ålder. Hanar och honor behöver därför skiljas åt i tid om avel inte planeras.
Dräktigheten varar vanligtvis omkring 19–21 dagar och en kull består ofta av omkring 6–14 ungar, men kullstorleken kan variera.
Ungarna föds nakna, blinda och helt beroende av modern. Ögonen öppnas vanligtvis efter ungefär två veckor.
Ungarna ska hållas tillsammans med modern eller en likvärdig ersättare så länge de behöver hennes mjölk och omvårdnad.
Eftersom möss kan föröka sig snabbt är det viktigt att könsbestämma ungarna korrekt och separera könen i god tid.
Om en hona är eller kan vara dräktig ska detta anges vid försäljning.
Avel bör ske med friska djur och med god kunskap om genetik, hälsa och djurens sociala beteende.
En flytt innebär en stor förändring för möss och bör ske så lugnt som möjligt.
Möss ska enligt huvudregeln hållas i par eller grupp. Jordbruksverket anger samtidigt i de allmänna råden att könsmogna okastrerade hanar inte bör hållas tillsammans, eftersom risken för aggression och slagsmål kan vara stor.
Stabila grupper av honor är därför ofta den enklaste gruppsammansättningen för sällskapsmöss. Enskilda djurs beteende måste alltid följas och djur som skadar eller utsätter varandra för allvarlig stress kan behöva separeras.
Har du mer information om arten? Skicka gärna information till oss så uppdaterar vi artbeskrivningen
Skicka information
Danmark
Norge
Sverige
