Tamråtta
Tamråttan (Rattus norvegicus domestica) härstammar från den vilda brunråttan. Genom långvarig avel har dagens tamråttor utvecklats till sociala och uppskattade sällskapsdjur med ett lugnare temperament och stor variation i färg, teckning och pälstyp.
Det finns bland annat korthåriga, rex med lockig päls, hårlösa varianter och så kallade dumbo-råttor med stora, lågt placerade öron.
Vuxna honor väger vanligtvis omkring 250–400 gram, medan hanar ofta väger omkring 400–700 gram. Storleken varierar mellan individer och avelslinjer. En vuxen råtta kan tillsammans med svansen bli omkring 30–50 centimeter lång.
Tamråttor är intelligenta och mycket nyfikna djur. De kan lära sig rutiner, känna igen människor, lösa problem och tränas att utföra olika beteenden.
Råttor kommunicerar med hjälp av kroppsspråk, dofter och ljud. En stor del av deras ljudkommunikation sker på frekvenser som människor inte kan höra.
Tamråttor lever vanligtvis omkring 2–3 år, även om vissa individer kan bli äldre.
De är främst aktiva under skymning, natt och tidig morgon men kan anpassa delar av sin aktivitetsperiod efter omgivningens rutiner.
Under sin aktiva tid ägnar de sig bland annat åt att:
Råttor behöver både fysisk aktivitet och mental stimulans varje dag.
Tamråttor är mycket sociala djur och omfattas av Jordbruksverkets huvudregel att gnagare, med undantag för guldhamster, ska hållas i par eller grupp.
Minst två kompatibla råttor bör därför hållas tillsammans. Mindre grupper med tre eller fler individer kan också fungera bra.
Vanliga gruppsammansättningar är:
Råttor som lever tillsammans bygger ofta starka sociala relationer och ägnar mycket tid åt att vila tillsammans, putsa varandra och leka.
Vid introduktion av nya individer ska hänsyn tas till bland annat ålder, kön och temperament. Introduktionen bör ske lugnt och kontrollerat.
Boendet ska innehålla flera gömställen och viloplatser så att djuren kan komma undan och ur synhåll för varandra.
Om allvarlig eller återkommande aggression uppstår kan djuren behöva separeras.
Råttor behöver ett rymligt och välventilerat boende med både god golvyta och möjlighet att klättra och röra sig på flera nivåer.
Enligt Jordbruksverkets minimikrav för brun råtta ska boendet ha minst 0,18 m² tillgänglig yta.
Vid grupphållning ska varje råtta ha minst 0,06 m².
För en avelshona med kull vid grupphållning krävs minst 0,08 m².
Utrymmets kortaste sida ska vara minst 30 cm och höjden minst 30 cm.
Dessa mått är minimikrav. För god djurvälfärd rekommenderas betydligt större utrymmen.
Eventuella hyllplan räknas inte in i den föreskrivna minsta golvytan.
En metallbur med god ventilation fungerar ofta bra. Galleravståndet ska vara tillräckligt litet för att även unga och små individer inte ska kunna ta sig ut.
Brunråttor ska ha tillgång till material som kan flätas samman och användas för bobygge. Alla gnagare ska dessutom ha tillgång till lämpligt gnagmaterial.
Boendet bör placeras på en lugn och välventilerad plats utan drag, starkt direkt solljus eller stora temperatursvängningar.
Råttorna ska skyddas mot både kraftig värme och kyla och kunna uppnå termisk komfort.
Normal rumstemperatur fungerar vanligtvis bra.
Belysningen bör följa en regelbunden ljus- och mörkercykel så att djuren får en naturlig dygnsrytm.
Det ska samtidigt finnas mörka och skyddade platser där råttorna kan vila ostört.
Råttor är intelligenta, skickliga klättrare och mycket duktiga på att gnaga.
Boendet måste därför vara rymningssäkert.
Kontrollera regelbundet att:
Även områden där råttorna får vistas utanför buren ska vara säkrade mot rymning, elektriska ledningar, giftiga växter och andra faror.
Tamråttor är renliga djur men behöver daglig tillsyn och regelbunden rengöring.
Undvik att förändra hela miljön oftare än nödvändigt eftersom välbekanta dofter har betydelse för råttornas trygghet och sociala kommunikation.
Tamråttor är allätare och behöver ett komplett och balanserat foder.
Brunråttor ska enligt Jordbruksverket ha fri tillgång till foder och alla gnagare ska ha fri tillgång till vatten.
Små mängder lämpliga grönsaker kan ges, exempelvis:
Små mängder frukt kan ges som ett tillfälligt komplement.
Mindre mängder lämpliga proteinrika livsmedel kan också ges, exempelvis kokt ägg.
Delar av fodret kan med fördel spridas eller gömmas i miljön för att stimulera naturligt födosök.
Råttor försöker ofta dölja sjukdom och smärta. Förändringar i aptit, kroppsvikt, aktivitet eller beteende bör därför tas på allvar.
Tamråttor kan bland annat drabbas av:
Luftvägsproblem är relativt vanliga hos tamråttor. Symtom kan bland annat vara nysningar, rosslande andning, ansträngd andning eller sekret runt nos och ögon.
Rödbrunt sekret runt ögon eller nos är ofta porfyrin. Små mängder kan förekomma tillfälligt, men större eller återkommande mängder kan vara ett tecken på stress eller sjukdom.
Knölar och tumörer förekommer också relativt ofta, särskilt hos äldre råttor.
Råttor kan försämras snabbt vid sjukdom. Veterinär bör därför kontaktas tidigt vid tydliga sjukdomstecken.
Tamråttor är intelligenta och aktiva djur som behöver dagliga möjligheter till både fysisk och mental stimulans.
Många råttor uppskattar även träning och kan lära sig enkla trick och uppgifter med positiv förstärkning.
Miljön bör vara varierad och ge råttorna möjlighet att klättra, utforska, gnaga, bygga bo och söka efter föda.
Tamråttor bör hanteras lugnt och försiktigt.
Låt gärna råttan själv komma fram och undersöka handen. Många tamråttor vänjer sig snabbt vid människor och uppskattar regelbunden kontakt.
Vid lyft ska kroppen stödjas ordentligt. En hand kan placeras under bröstkorgen samtidigt som den andra handen stödjer bakdelen.
Råttan ska inte:
Hantering bör ske över en säker yta, särskilt med unga eller ovana djur.
Könet hos tamråttor är vanligtvis relativt enkelt att bestämma.
Hos hanar är avståndet mellan könsöppningen och analöppningen tydligt större än hos honor. Hos könsmogna hanar är testiklarna vanligtvis mycket tydliga.
Hos honor sitter könsöppningen betydligt närmare analöppningen. Honorna har också synliga spenar, vilket hanar saknar.
Hos mycket unga råttor kan könsbestämningen vara svårare. Vid osäkerhet bör en erfaren person eller veterinär hjälpa till.
Tamråttor blir könsmogna tidigt, ofta redan omkring 5–6 veckors ålder.
Hanar och honor som inte ska användas i avel måste därför separeras i god tid för att undvika oplanerad fortplantning.
Dräktigheten varar vanligtvis omkring 21–23 dagar.
En kull kan bestå av många ungar, ofta omkring 6–15, men kullstorleken varierar.
Ungarna föds nakna, blinda och helt beroende av modern. Ögonen öppnas vanligtvis efter ungefär två veckor.
Ungarna ska hållas tillsammans med modern, eller en likvärdig ersättare, så länge de behöver hennes mjölk och omvårdnad.
Könen behöver separeras innan de blir könsmogna.
För en avelshona med kull vid grupphållning krävs enligt L80 minst 0,08 m² per hona med kull.
Om en hona är eller kan vara dräktig ska detta anges vid försäljning.
Avel bör endast bedrivas med friska djur och med god kunskap om genetik, hälsa och socialt beteende.
En flytt innebär en stor miljöomställning för tamråttor. För att minska stress bör övergången ske lugnt och gradvis.
Tamråttor ska som huvudregel hållas i par eller grupp.
Stabila grupper av kompatibla individer är viktiga för råttornas sociala behov.
Vid grupphållning ska djuren ha tillgång till flera viloplatser, gömställen och andra resurser så att konkurrens minimeras.
Var uppmärksam på:
Vid allvarlig eller återkommande aggression kan djuren behöva separeras.
Har du mer information om arten? Skicka gärna information till oss så uppdaterar vi artbeskrivningen
Skicka information
Danmark
Norge
Sverige
