Förbjud Rottweiler

[VisualDarkness]

Jag kan inte komma på en hund som inte avlats på lydighet och hängivenhet till sin flockledare, det har nog varit huvudaspekten för avel på alla större hundar. Bland "riktiga kamphundar" är just lydnaden extremt viktig och därför kan de raserna bli bland de mest fantastiska sällskapen du kan tänka dig.

Det är dock här problemen uppkommer. En ägare (eller flera) måste tydligt ta rollen som en intressant och tydlig ledare vilken hunden följer i vått och torrt. Problemet är med andra ord fortfarande inte hunden i sig utan ägarens brist på ledarskap och engagemang. Visst finns det gentiska "fel" som ger ett aggressivt beteende men det gäller nästan alla djurarter och är helt enkelt naturens gång.

[bossep]

Får jag rekommendera att alla som postar här oavsett för eller emot läser denna utmärkta repport.
http://kennet.skk.se/skk/?id=904&sprak=sv Nu är det ju kennelklubben som gett ut den så man kan förstå varningen för blandraser! (Är inte de flesta eller kanske alla rashundar ett resultat av korsning och i viss mån inavel?)


För övrigt tror jag att båda lägren har både rätt och fel.
Det finns aggressiva hundraser både stora och små. (Rottweiler som den här tråden egentligen handlar om räknas INTE dit traditionellt).
Människans inverkan på hunden. Naturligtvis är den mycket stor både negativt och positivt. Både inom avel, handhavande och uppfostran.

[akvavirum]

Så ditt argument till att hundar inte kan vara farliga genetiskt är rätt och slätt att de har funnits som människans bästa vän i århundraden. Visst är hunden domesticerad, men det betyder ju just att den är avlad för att ge en genetisk förutsättning som människan vill ha. Det verkar alla i tråden acceptera, men att man skulle kunna avla fram "aggressivitet" eller liknande det är visst helt omöjligt. Eller menar du/ni på allvar att inga människor har försökt avlat för att få fram "kamphundar" eller andra så kallade aggressiva beteenden och tillhörande fysiska förutsättningar?

Visst påverkar miljön ingen kan påstå något annat, men jag tror att det finns få individer på denna jord som tror att arv inte har någon betydelse för beteendet. Det räcker ju att veta att arvet har betydelse och att människor i urminnes tider har avlat på vakthundar och aggressivitet i alla dess former för att inse att vissa raser har en större benägenhet till att vara farliga. Dels av psykiska förutsätningar hos rasen och dels av fysiska förutsättningar (stor och muskulös).

Herrejisses! Jag har väl för jösse namn inte nånstans skrivit att det INTE avlat för att få fram aggressivitet (människan igen du !!!) - det var knappast det mitt inlägg rörde sig om...

Jag har heller inte skrivit att hundar INTE KAN vara farliga! De föds som regel inte farliga, nä!!! Snarare BLIR de farliga i FEL händer - det är mer vanligt än att de föds farliga - framgår inte det i mina inlägg eller?

Sen skriver jag också att de har nedärvda instinkter - det du kallar arv............................ så jag har aldrig påstått att det inte existerar eller inte påverkar beteendet - så:
- DÄRFÖR är det så viktigt att man kan tillgodose hundens behov och krav - förstår fortfarande inte varför det är så svårt att förstå
Har man inte möjlighet eller resurs att ta hand om en viss hundras så är det väl för jösse namn inte svårare än att man måste kunna inse det?

En hund som FÅR DET DEN BEHÖVER är mindre farlig än många andra djur och människor - det som gör den aggressiv är oftast fel hantering/omvårdnad eller människor som hetsar dem att bli aggressiva

[akvavirum]

Det finns ett gammalt ordspråk som säger:
"Man ska inte döma hunden efter håren"

Fördomar har vi tillräckligt av på planeten, som det är bättre att ta itu med - istället för att skapa nya...

[CyaneaCapillata]

Håller med dig, Akvavirum!

Det är även, precis som du säger, mycket ovanligt att djur har någon slags mental åkomma. Det förekommer säkert (det finns alltid undantag), men inte alls så ofta som jag kan tycka att det åberopas. Tänk att den förklaringen ska vara lättare att dra till istället för att erkänna att man råkat göra något galet.

Tänkte kommentera det där med arv. I många år har människor försökt att avla på beteenden. Ett exempel är grisarnas bökbeteende. Deras bökande förstör våra fina inhägnader och är inte så lätt att ge möjlighet till i dagens hållning. Detta "avelsförsök" på beteendet har pågått i hundratals år, men man har fortfarande inte lyckats hämma det. Jag ska inte säga att det är omöjligt att påverka beteende genom avel, man kan förstärka och hämma vissa beteendeuttryck. Man kan avla på djur som har mindre produktion av vissa hormoner som påverkar temperament, men vi kan aldrig avla bort beteenden. Det är ren mänsklig fåfänga att tro att detta är möjligt. Det som däremot definitivt skapar aggressivt beteende är felaktig hantering, och det beror helt på människor, inte på hundrasen.

[bossep]

Håller med dig, Akvavirum!

Det är även, precis som du säger, mycket ovanligt att djur har någon slags mental åkomma. Det förekommer säkert (det finns alltid undantag), men inte alls så ofta som jag kan tycka att det åberopas. Tänk att den förklaringen ska vara lättare att dra till istället för att erkänna att man råkat göra något galet.

Tänkte kommentera det där med arv. I många år har människor försökt att avla på beteenden. Ett exempel är grisarnas bökbeteende. Deras bökande förstör våra fina inhägnader och är inte så lätt att ge möjlighet till i dagens hållning. Detta "avelsförsök" på beteendet har pågått i hundratals år, men man har fortfarande inte lyckats hämma det. Jag ska inte säga att det är omöjligt att påverka beteende genom avel, man kan förstärka och hämma vissa beteendeuttryck. Man kan avla på djur som har mindre produktion av vissa hormoner som påverkar temperament, men vi kan aldrig avla bort beteenden. Det är ren mänsklig fåfänga att tro att detta är möjligt. Det som däremot definitivt skapar aggressivt beteende är felaktig hantering, och det beror helt på människor, inte på hundrasen.

Håller i stort sätt med dig. Man avlar på fysiska attribut och påverkar beteende.
Dock har vissa arter/raser en mer aggressiv natur en andra. Genom avel kan dessa aggressiva tendenser
minskas eller utvecklas, i många fall oavsiktligt.
Ett bra exempel är så kallade ”mördarbin”. Man korsade 2 relativt fredliga bi sorter för att få ökad honungsproduktion och fick i stället fram bin som attackerar allt och alla både enskilt och i ”flock”.
Samma sak gäller hundar.
Din jämförelse med bökande grisar är kanske lite annorlunda. Om vi förutsätter att alla ”gris raser” bökar är det mycket svårare att ”avla bort” detta beteende en om man hade en gristyp som inte bökade och en annan som gjorde detta. Exempelvis: Det finns en liten gris som inte bökar men producerar lite fläsk. Sedan korsar man den med en gris som producerar mycket fläsk och på så sätt kan man kanske få fram en gris som inte bökar men producerar mycket fläsk.

[Shepard]

Eftersom bökandet är ett naturligt beteende för grisar, som är till för att hitta mat, så är det nog både mycket svårt, och inte särskilt snällt, att försöka avla bort det.

Människan pillar och rotar för mycket för sitt eget, och andra arters, bästa...

[CyaneaCapillata]

Så, till skillnad från grisar (som alla har bökbeteenden) så finns hundar som aldrig uppvisar aggressiva beteenden...?

Ett beteende är inget fysiologiskt på något sätt. Det finns en bra definition på detta någonstans. Tyvärr kommer jag inte ihåg den exakta definitionen, men i grund och botten är ett beteende bara ett symptom en individ uppvisar efter att ha utsatts för en viss sorts retningar under särskilda förutsättningar. Det är en reaktion. Temperament är till viss del en arvbar egenskap, men beteenden är det inte. Visst, en viss hundras kan säkert ha hetare temperament, men det betyder inte alls att de måste vara aggressivare än andra raser. Det beror helt på omgivningen den lever i och andra förutsättningar som vi omöjligt kan råda över. Jag tror att vi skulle ha större framgång vad gäller aggressiva hundar att skola om människor till att hantera hundar på ett sätt som minimerar risken för aggression än att försöka avla bort det.

[Guppy55]

Jag tycker inte att nån hundras ska förbjudas. Men om man har en aggresiv hund kanske man borde infomera folk om det.Man måste ju tänka på att alla hundägare älskar ju sina hundar,för dom känns det ju svårt om man måste avliva hunden eller liknande för att den är aggresiv. Man bör dock plocka upp efter sina hundar. Men nu var ju rottwilelier ämnet. Nej jag tycker inte att man ska förbjuda rottwiliers för dom är nästan som helt vanliga hundar(lägg märke till att jag sa nästan),man kanske kan förbjuda vissa personer att skaffa rottwilier för att dom inte klarar av dom.Ja,det är ju vad jag tycker.



//Amanda

[karrokaja]

Jag tycker inte att nån hundras ska förbjudas. Men om man har en aggresiv hund kanske man borde infomera folk om det.Man måste ju tänka på att alla hundägare älskar ju sina hundar,för dom känns det ju svårt om man måste avliva hunden eller liknande för att den är aggresiv. Man bör dock plocka upp efter sina hundar. Men nu var ju rottwilelier ämnet. Nej jag tycker inte att man ska förbjuda rottwiliers för dom är nästan som helt vanliga hundar(lägg märke till att jag sa nästan),man kanske kan förbjuda vissa personer att skaffa rottwilier för att dom inte klarar av dom.Ja,det är ju vad jag tycker.



//Amanda

Det där men att alla hundägare älskar sina... nej det stämmer inte.
Det är många fall att man skaffar en hund för att vara cool. Man bryr sej alltså inte ALLS om hunden, bara sin egen image.
Då blir ju hunden självklart ett nervvrak... Och sånt där borde man ha ett "körkort"
Hur motiverad är du till att skaffa hund?

Testet ska utföras så att man kan se skillnad på accessoar-syndromet Och viljan att verkligen ha en vän som är lite hårigare.

Och detta accessoar-syndrom jag pratar om... men det vet ni ju...

Är gäng av olika slag som ska ha en fett muskelberg vid sin sida (ofta INTE Rottweiler)
Som fungerar som penisförlängare eller maktfaktor.

Och sen finns det dessa som skaffar en liten hund (så liten som det går) Sprayar ner dom med parfymer, sätter på dom små söta kläder.
Målar deras naglar osv osv Och dessa kallar sej djurvänner??:/ dessa hundar är också väldigt oförutsägbara.
Pluset med detta är att blir du attackerad av en chihuahua så stampar du på den och så är problemet löst

Så att alla ägare älskar sina hundar är inte sant.
Men dom som gör! Absolut... Man vill ju inte tänka så att min hund är aggresiv, att min hund helt oprovocerat kan bita ett barn.
Det vill man ju inte och man försöker säkert komma på lösningar som ska förhindra avlivning.

Hade jag haft en egen hund som bitit en unge utan att visa att närvaron av barnet var irriterande...
Alltså oprovocerat gått till attack. Först hade jag ju blivit otroligt ledsen över vad hunden gjort. Och försökt komma på en massa förklaringar, men så funkar det inte.... jag hade avlivat den.
Vilket fruktansvärt trauma för en unge. Och har hunden gjort det en gång så kan det säkert hända igen.

Men om en hund tydligt visar att "GRRRR jag gillar inte barn...morr gå bort" Då hade jag gjort som någon skrev tidigare,
gjort ett märke, te x en tröja där det står klart och tydligt att hunden inte är lämplig för barn.

[Shepard]

Det där med "penisförlängare" gäller även de som inte råkar ha det organet För ett antal år se´n såg jag två "coola" tjejer som kanske var i 18-årsåldern, som stod i ett gathörn och rökte, med varsin minst sagt jättelik hund, såg ut som nå´n sorts mastiff. Det lyste "åh vad vi är coola" om dem, se´n att det egentligen visade hur osäkra de var innerst inne begrep de nog inte själva. Men hade inte velat vara hundrädd (och överkänslig mot cigarettrök) och gått runt det gathörnet. Hundarna räckte väl tjejerna till midjan, minst, om jag minns rätt. Brydde de sig särskilt mycket om djur? Troligtvis inte, det kändes lång väg att det inte var därför de hade dem. Och även om de hade lagt ner lite tid på att träna hundarna, så hade de aldrig kunnat hålla dem om de hade fått för sig nå´t.

Vid ett annat tillfälle hade några tjejer på en glassbars uteservering parkerat två stora hundar (såg ut som pitbulls, men kändes lite för stora för det, amerikansk bulldog kanske) rakt över den enda vägen man kunde ta till entren. Jag är inte hundrädd, men jag klev väldigt försiktigt över dem, om man säger så.

[DaRe]

Ett beteende är inget fysiologiskt på något sätt. Det finns en bra definition på detta någonstans. Tyvärr kommer jag inte ihåg den exakta definitionen, men i grund och botten är ett beteende bara ett symptom en individ uppvisar efter att ha utsatts för en viss sorts retningar under särskilda förutsättningar. Det är en reaktion. Temperament är till viss del en arvbar egenskap, men beteenden är det inte. Visst, en viss hundras kan säkert ha hetare temperament, men det betyder inte alls att de måste vara aggressivare än andra raser. Det beror helt på omgivningen den lever i och andra förutsättningar som vi omöjligt kan råda över. Jag tror att vi skulle ha större framgång vad gäller aggressiva hundar att skola om människor till att hantera hundar på ett sätt som minimerar risken för aggression än att försöka avla bort det.

Aggresivare eller hetare temperament är bara en lek med ord.

Ett beteende är exempelvis lekbeteendet hos en fisk och jag kan lova dig att ynglen som jag plockar upp från mina ciklider då de är nykläckta uppvisar samma lekbeteende som sina föräldrar utan att någonsin ha sett dem eller andra fiskar.

Däremot finns de som hävdar att om man låter föräldrarna skydda sina yngel så blir ynglen bättre på att skydda sina yngel i sin tur. Dvs en kombination av arv och miljö verkar då troligt. Föga överraskande! Det är underligt varför det ska vara så tabu att säga att man kan ärva ett beteende.

Det finns en grov missuppfattning att det är skillnad mellan beteende och fysiologi. Det är därför hjärnans beteende tycks så magiskt för många. Jag tror inte att jag svävar med alltför mycket osanning om jag hävdar att om utseendet skiljer så finns goda anledningar att tro att hjärnan sklijer sig åt och därmed beteende/värderingar osv. Ett organ som alla andra.

[CyaneaCapillata]

Så du menar att ett djur skulle kunna födas till att vara aggressiv? Att det är något man inte kan påverka? Det var ju en intressant tanke... Men jag ser inte logiken. Är människor också födda till att vara arga och ilskna då? Eller är detta något exklusivt för djur?

Jag skulle inte jämföra lekbeteende med aggressivitet. Visst tror jag att ett djur som växer upp med en aggressivare förälder tar med sig detta (miljö), men inte på samma sätt som ett lekbeteende. Lekbeteendet beror på att något uppfattas av arten som sexigt, vilket alltså leder till att den individ som kan uppvisa detta sexiga får para sig mer än andra. Det är liksom evolutionärt betingat. Det är alltså inte själva beteendet som nedärvs. Men aggressiva beteenden uppkommer ju bara när något provocerar. Kan provokationer nedärvas? Svaret är Nej. Jag står fast vid att beteenden som aggressiva beteenden inte nedärvs.

Jag hänvisar till mitt tidigare inlägg om att vi vet mycket lite om hjärnan. Vi har ingen aning om hur vår personlighet skapas. Eller är du precis som dina föräldrar? Och i så fall, vad är det som påverkat det? Själva det genetiska arvet, eller din uppfostran och levnadsmiljö?

[karrokaja]

Förbjud fåren istället dom är ju galna hahha

[karrokaja]