I lillkaret finns det minst tio Apistogramma atahualpa-yngel som föräldrarna sedan länge har slutat vakta och som är för stora för tetrorna att äta upp. Än så länge verkar föräldrarna inte störa sig på dem men jag antar att det kan bli problem när ynglen blir större eftersom de är rätt många och karet är rätt litet. I så fall får jag flytta de vuxna till storkaret tills ynglen är tillräckligt stora för att flytta hemifrån.
I svartvattenkaret är Apistogramma bitaeniata-ynglen mer ungdjur än yngel. Några är nästan i ”säljstorlek” men dessa lär jag aldrig lyckas håva upp utan att tömma karet nästan helt på vatten. Det rör sig bara om tre-fyra stycken ”yngel” och de får därför gå kvar med föräldrarna så länge det funkar.
I mellankaret fortsätter fjärilarna att trivas och de leker regelbundet. Tyvärr har det inte blivit fler frisimmande utan rommen försvinner ganska snabbt. Jag upplever det som att de inte vaktar helhjärtat utan glömmer av sig och ger upp rätt snabbt. Men så länge de är friska och välmående spelar det ingen roll!
Kulkaret rullar på. Kulorna är tuffa mot varandra och markerar/jagar men verkar aldrig skada någon fysiskt. De är supersöta och jag sitter ofta framför just det karet och småpratar med dem
.Storkaret är så lugnt och trevligt nu när det bara går mindre fisk i det. Jag gillade verkligen scalarerna men det är samtidigt skönt att inte ha dem kvar. Karet upplevs också som större nu tycker jag när det enbart huserar småfisk.
Lämna en kommentar: