Drömmen om ett Discusakvarium
Kollaps
X
-
-
Halloj Johnny!
Är lite numb såhär på måndagsförmiddagen - var på en fin minnesträff för vår vän Mats Olausson igår. Det var en härlig kväll samtidigt som man var lite nere och ledsen för att en så fin vän och musiker gått bort.
Samtidigt ligger vår äldste kattpojke och håller på att dö bort - och det där med att ta ett avlivningsbeslut närmar sig med stormsteg.
Det jag skriver här nu är fullständigt ovidkommande i sammanhanget, i denna tråd - men jag kunde inte låta bli att ryckas med i din beskrivning om hur du kände inför ditt avlivande av din discus.
Själv har jag extremt svårt att avliva fisk, det har hänt vid ett fåtal gånger under årens lopp, och det är lika jobbigt varje gång!
Så, Johnny, jag vill bara säga att känner med dig!
Nu skall de sex återstående discusarna du har bli något i hästeväg fina - så är det bara!Kommentar
-
Kan bara instämma med föregående skribenter som är klart bättre på att uttrycka sig än vad jag är , det är inte en trevlig känsla att behöva avliva en fisk , man (jag) brukar känna en maktlöshet och nästan som ett litet svek mot fisken för att inte kunnat läsa signalerna eller kunnat hjälpa fisken att bli bättre men efter ett par minuter brukar detta släppa och en annan känsla infinner sig, det är den känslan av att man på ett humant sätt fått fisken att slippa plågas vidare och att den helt klart plågas mindre avlivad än vad den gjorde innan man avlivade den .
Kort sammanfattning av all skit jag just skrivit är att du gjorde helt rätt som avlivade fisken Johnny , och som Tommy skrev innan nu är det dags att se framåt och ge all kraft åt att bygga upp dina diskusar till några av Sveriges finaste individer , är det någon som klarar detta så är det du
BjörnKommentar
-
Halloj Johnny!
Är lite numb såhär på måndagsförmiddagen - var på en fin minnesträff för vår vän Mats Olausson igår. Det var en härlig kväll samtidigt som man var lite nere och ledsen för att en så fin vän och musiker gått bort.
Samtidigt ligger vår äldste kattpojke och håller på att dö bort - och det där med att ta ett avlivningsbeslut närmar sig med stormsteg.
Det jag skriver här nu är fullständigt ovidkommande i sammanhanget, i denna tråd - men jag kunde inte låta bli att ryckas med i din beskrivning om hur du kände inför ditt avlivande av din discus.
Själv har jag extremt svårt att avliva fisk, det har hänt vid ett fåtal gånger under årens lopp, och det är lika jobbigt varje gång!
Så, Johnny, jag vill bara säga att känner med dig!
Nu skall de sex återstående discusarna du har bli något i hästeväg fina - så är det bara!
Det med vänner som dör är ju inte lätt och det kan kännas gott att liksom låta det mola inombords ett tag.
Sedan låter det där med katten tufft. Avgjort värre än diskusar. För egen del väntar jag oftast för länge och ångrar mig efteråt....
Ja gällande diskusarna så är det definitivt målsättningen. Så ska det bli.Kommentar
-
Kan bara instämma med föregående skribenter som är klart bättre på att uttrycka sig än vad jag är , det är inte en trevlig känsla att behöva avliva en fisk , man (jag) brukar känna en maktlöshet och nästan som ett litet svek mot fisken för att inte kunnat läsa signalerna eller kunnat hjälpa fisken att bli bättre men efter ett par minuter brukar detta släppa och en annan känsla infinner sig, det är den känslan av att man på ett humant sätt fått fisken att slippa plågas vidare och att den helt klart plågas mindre avlivad än vad den gjorde innan man avlivade den .
Kort sammanfattning av all skit jag just skrivit är att du gjorde helt rätt som avlivade fisken Johnny , och som Tommy skrev innan nu är det dags att se framåt och ge all kraft åt att bygga upp dina diskusar till några av Sveriges finaste individer , är det någon som klarar detta så är det du
Björn
Sedan skriver ju du ju inte skit för att du inte blommar ut i texten så kopiöst som jag och flera andra gör här. Rätt på är ju också bra!Kommentar
-
Jösses, vad har jag gjort för att förtjäna ett sådant fantastiskt omdöme? Tack det värmer en ung själ i en gammal kropp eller hur nu det varProud member of Aquascapers of SwedenKommentar
-
Det fungerar bra i karet och flera hål är nu helt borta. De som varit sämst börjar så smått få normala färger. Bilden här är på en av honorna som leker regelbundet nu efter medicineringen. Stormtrivs med inredningen som skulle sett ut så här från start.
De L200 som släppts i har varit totalt osynliga sedan dess. Typiskt L-malarKommentar
-
Vi får väl se hur det blir med yngelfrågan. Men det häftigaste är hur honan som varit ett benrangel börjar lägga på hullet. Flagellol bet bra på flagellaterna.
Så det känns gott i karet. Diskusarna är också avgjort mer harmoniska med sex individer i karet.Kommentar
-
Skönt att höraKommentar
-
Kommentar
-
Låter bra Johnny.
Nu är ju gjort gjort men att du redan släppt i malarna... Var det inte de som matvägrade? Nu blir det ju svårare att se om de äter. Förhoppningvis tar sig matningen nu med nytt kar, där de lär trivas bättre än karantänakvariet. Jag håller tummarna för det iaf.450l, 350l, 125l, 54l och 45l. Fokus på malar, tillsammans med gott & blandat.
Kommentar
-
Drömmen om ett Discusakvarium
Låter bra Johnny.
Nu är ju gjort gjort men att du redan släppt i malarna... Var det inte de som matvägrade? Nu blir det ju svårare att se om de äter. Förhoppningvis tar sig matningen nu med nytt kar, där de lär trivas bättre än karantänakvariet. Jag håller tummarna för det iaf.
Karantän är nödvändigt/ behövs inte. Medicinera absolut/ onödigt med medicinering om de verkar friska. Etc. Etc.
Skönt och bra att andra engagerar sig. Mitt ibland dessa råd som många gånger är byggd på mångårig erfarenhet, behöver man ju ta sina egna beslut och lita på magkänslan.
Upplevde att den malen som jag avlivade reagerade på medicinen och ville därför inte köra en extra gång. Upplevde dessutom att de stressades av det nakna karet trots malgrottorna. Så nu har jag släppt i dem i ett kar med god tillgång på vegetabilier. Bra eller inte. Det lär visa sig så småningom.Kommentar
Kommentar