Akvariestugan

[Nando]

Även jag gillar ”rabblandet”! Lär mig massor genom den här tråden!

[c90368]

Du har så rätt, Maths.
Trots att jag inte har haft möjlighet att studera just dessa; A. paulmuelleri, tidigare kan man ju tydligt se att de tillhör familjen liknande de du var inne på i ditt förra inlägg; A. hongsloi, viejita o.s.v. Här har vi många att jämföra med, går inte att räkna upp alla.
De följer ett ganska typiskt mönster i beteende, dels i sin miljö och även samverkan hona-hane. Vet man vad man skall kolla in är signalerna kristallklara.

I nuläget är hanen "cocky", men det är honan som, inom kort, tar över hela ruljangsen. När hon har bestämt sig för en lekplats förpassas hanen till karets ytterkanter för att "kolla läget"...
Ja, detta kan ju du lika väl som jag, Maths - så jag skall inte "sjunga för kören" och rabbla information ytterligare.
Jag måste säga att det är riktigt kul att ha Apistogramma igen!
Det skall bli intressant att följa de apor Inger har, i hennes tråd - och förhoppningsvis även få se bilder, filmer och få dela erfarenheter från alla andra på forumet som också håller dessa fina ciklider.

Kanske är bra att jag triggar igång Herr Bryzell ibland

[Mats Bryzell]

Kanske är bra att jag triggar igång Herr Bryzell ibland

Jag har tänkt lite på det där med att bli ”triggad” - och då menar jag triggad i positiv bemärkelse, alltså att man får lust att skriva om inredning och fiskbeteende, som är stora intressen för mig.
De som läser i den här tråden lite titt som tätt vet att vi flera gånger har snackat om detta med att skriva långt och utförligt, att packa ett inlägg med information och liksom göra en frågeställning eller ett problem lättare att förstå sig på, och kanske kunna få en lösning.
Ni vet också att jag ibland blir lite av en ”grumpy old man” och tappar sugen att skriva utförligare grejer.

Ett forum som detta tjänar i stor utsträckning som informationscentral, man vill ha ett snabbt och smärtfritt svar på någon fråga etc.
Ett längre, utförligare svar känns nog för de flesta som något trist och arbetsamt att läsa igenom, inte den quick-fix man så gärna vill ha.
Som sagt, jag har funderat på det här ett tag. Zoopet, som forum, rör på sig hela tiden och det man har skrivit i en tråd faller ganska snabbt i glömska - därav är korta svar på någon, eller några meningar det som tycks fungera bäst.
En grej som jag ofta glömmer bort är att det hela tiden kommer nya människor till forumet, och många som varit med ett tag faller ifrån. Det är ju självklart att nya medverkande på forumet inte har en aning om att det finns massor av svar på väldigt många frågor, att en mängd beskrivningar och förklaringar redan finns.
Jag har skrivit ganska mycket de senaste tio åren, det mesta ganska ytligt dravel men ändå några lite längre grejer som i någon mån varit till nytta för den som ställt frågan.

Jag gillar information. När jag är i behov av information letar jag där det finns heltäckande och detaljerad sådan.
När jag förmedlar information skriver jag ofta på ett sådant sätt som det jag själv vill läsa; utförligt och lättfattat med all den information jag vill åt.
När man skriver svar på frågor som upprepar sig väldigt ofta, kroknar man ibland mellan varven - och till slut så ”orkar” man inte skriva ett svar igen.

Så, tillbaka till det jag har funderat på; varför inte återanvända gamla svar?
Detta är inget jag uppmanar andra att ta efter, men jag tänkte på detta för egen del. Det handlar i stor utsträckning om ett svar till någon som inte har läst det gamla svaret innan… så, varför inte?

Jag skall ge ett litet exempel nedan. För något halvår sedan kom det upp en fråga om Tanganyikaciklider, snäckskalslekare, om dom stimmar, om det gick att ha dessa i mindre kar och hur man skall slippa bråk och tillhörande elände o.s.v.
Jag svarade såhär;

”Tanganyika-ciklider är verkligen kul och intressanta fiskar att hålla i akvarium.
Vad jag tror vi måste etablera omedelbart är att snäckskalslekare, eller ciklider överhuvudtaget, inte är stimfiskar. Vi kan alltså inte tänka på dessa fiskar med idén att de bildar stim.
Många snäckskalslekare är dock kolonibildande och uppträder i mycket små och löst hållna grupper.
Ett liknande beteende kan man exempelvis se hos de olika ”prinsessorna” (finns ett långt avsnitt i min ”Akvariestugan”-tråd om en fin koloni med N. gracilis).

När man är på gång att starta ett kar med snäckskalslekare måste man veta hur dessa ciklider beter sig i sin naturliga miljö. När man ser detta beteende förstår man ganska snabbt att det inte går att överföra idéer om att hålla den här typen av ciklider i akvarium utan aggressiva revirbråk och ett ständigt jagande - med slutresultat att många av karets individer blir uppkörda i hörnen av karet med apati och död som sista utväg.
Man kan alltså inte förhindra att dessa ciklider ”bråkar” med varandra.

Nu är det dock så att många snäckskalslekare är lätta att sköta om och de är lätta att få att leka, även i mindre akvarium. Detta är ”lätt” under ett ganska snävt tidsperspektiv - ända tills de yngel som växer upp vill etablera nya revir och bilda nya kolonier och små grupper.

Låt oss nu titta på hur det ser ut i Tanganyikasjön, på en mycket stor sandbotten som är fullständigt full av snäckskal. Lagret av snäckskal går metervis ner i sanden och det finns, i stort sett, inga begränsningar för att tillåta nya hanar och honor muta in små revir och bilda en liten koloni på några meters omkrets.
I en hanes revir kan det ingå flera honor som har varsit mindre revir med snäckskal.
Hanen patrullerar ett större område och slåss konstant med andra hanar som har sina respektive revir. Honorna - inom en hanes revir - slåss konstant med varandra och skyddar sina respektive små revir, som kan innehålla tio-femton snäckskal.

Nu kommer koloni- och gruppbeteendet in i bilden. Inom en hanes revir kan hanen och ett flertal honor väldigt löst acceptera de yngel som ständigt produceras. Det förekommer att en hona kan jaga och äta upp en annan honas yngel, men i de flesta fall är ynglen väldigt självständiga och simmar snabbt ut och utforskar omgivningarna.
Under ungdomstiden håller sig ynglen nära den plats där det fötts och söker ofta skydd i något snäckskal i närheten av den hona som är modern.
Snart blir ynglen större och håller sig en bit ovanför snäckskalsbädden och letar efter något bra ställe där det inte finns någon dominant hane. Där kan han bilda ett eget litet revir, expandera det med tid och locka till sig lekvilliga honor - och så är cirkeln sluten. Detta pågår ständigt, i stor förändring, med grävande och flyttande av snäckskal. Nya kolonier bildas, i en ständig cykel.

För nu över denna sinnebild till ett mindre akvarium…
Det går att hålla snäckskalslekare på ett fint sätt i akvarium, speciellt i initialskedet, när kolonibildandet inte är så utpräglat. Men skall man långvarigt få det att fungera måste man vara medveten om att dessa ciklider är aggressiva gentemot varandra - och att man ständigt får plocka ur yngel (vilket är svårt), som av naturliga skäl inte kan etablera sina egna revir - som om de yngel man plockar bort har dragit iväg till andra ställen över den enorma sandytan med obegränsad tillgång av snäckskal.

Det är faktiskt ganska hårt arbete att hålla en god balans och harmoni i ett Tanganyika-kar med snäckskalslekare - hårdare ju mindre karet är.”

Exemplet är hyfsat informativt och ger en ganska god bild av hur man kan tänka kring just dessa ciklider. Problemet är dock att man kanske inte direkt sätter sig ner och plitar ett liknande svar två veckor senare…
Nu är det ju inte så ofta frågor kring T-ciklider framförs på forumet, men låt oss säga att en liknande fråga kommer om något år eller så. Då skulle det kunna fungera att reprisera svaret ytterligare en gång.

Jag får alltså skärpa mig och förstå att nya deltagare på forumet inte har läst det jag, och många, många andra har skrivit vid tidigare tillfällen. Jag glömmer bort detta faktum, och lever i det förgångna… det hör åldern till.

Så, nu skall det tas nya tag. Jag gillar att skriva och skall försöka vara lite mer aktiv i fortsättningen. Att sprida god och detaljrik information kan ju inte vara fel, även om det skulle kunna bli saxningar från något äldre inlägg, någon gång ibland.

Ha nu en alldeles underbar fortsatt helg!

[c90368]

Helt förbaskat underbart att du du tolkade mitt svar på samma sätt som jag tänkte när jag skrev det, allt kan ju misstolkas.

Jag instämmer i det du skriver, det är synd att så mycket bra information och kunskap sjunker allt djupare ner i forumets bottenlösa glömska.

[Nando]

Det tycker jag låter jättebra Mats! Trevlig helg!

[Jenny_E]

Jag har tänkt lite på det där med att bli ”triggad” - och då menar jag triggad i positiv bemärkelse, alltså att man får lust att skriva om inredning och fiskbeteende, som är stora intressen för mig.
De som läser i den här tråden lite titt som tätt vet att vi flera gånger har snackat om detta med att skriva långt och utförligt, att packa ett inlägg med information och liksom göra en frågeställning eller ett problem lättare att förstå sig på, och kanske kunna få en lösning.
Ni vet också att jag ibland blir lite av en ”grumpy old man” och tappar sugen att skriva utförligare grejer.

Ett forum som detta tjänar i stor utsträckning som informationscentral, man vill ha ett snabbt och smärtfritt svar på någon fråga etc.
Ett längre, utförligare svar känns nog för de flesta som något trist och arbetsamt att läsa igenom, inte den quick-fix man så gärna vill ha.
Som sagt, jag har funderat på det här ett tag. Zoopet, som forum, rör på sig hela tiden och det man har skrivit i en tråd faller ganska snabbt i glömska - därav är korta svar på någon, eller några meningar det som tycks fungera bäst.
En grej som jag ofta glömmer bort är att det hela tiden kommer nya människor till forumet, och många som varit med ett tag faller ifrån. Det är ju självklart att nya medverkande på forumet inte har en aning om att det finns massor av svar på väldigt många frågor, att en mängd beskrivningar och förklaringar redan finns.
Jag har skrivit ganska mycket de senaste tio åren, det mesta ganska ytligt dravel men ändå några lite längre grejer som i någon mån varit till nytta för den som ställt frågan.

Jag gillar information. När jag är i behov av information letar jag där det finns heltäckande och detaljerad sådan.
När jag förmedlar information skriver jag ofta på ett sådant sätt som det jag själv vill läsa; utförligt och lättfattat med all den information jag vill åt.
När man skriver svar på frågor som upprepar sig väldigt ofta, kroknar man ibland mellan varven - och till slut så ”orkar” man inte skriva ett svar igen.

Så, tillbaka till det jag har funderat på; varför inte återanvända gamla svar?
Detta är inget jag uppmanar andra att ta efter, men jag tänkte på detta för egen del. Det handlar i stor utsträckning om ett svar till någon som inte har läst det gamla svaret innan… så, varför inte?

Jag skall ge ett litet exempel nedan. För något halvår sedan kom det upp en fråga om Tanganyikaciklider, snäckskalslekare, om dom stimmar, om det gick att ha dessa i mindre kar och hur man skall slippa bråk och tillhörande elände o.s.v.
Jag svarade såhär;

”Tanganyika-ciklider är verkligen kul och intressanta fiskar att hålla i akvarium.
Vad jag tror vi måste etablera omedelbart är att snäckskalslekare, eller ciklider överhuvudtaget, inte är stimfiskar. Vi kan alltså inte tänka på dessa fiskar med idén att de bildar stim.
Många snäckskalslekare är dock kolonibildande och uppträder i mycket små och löst hållna grupper.
Ett liknande beteende kan man exempelvis se hos de olika ”prinsessorna” (finns ett långt avsnitt i min ”Akvariestugan”-tråd om en fin koloni med N. gracilis).

När man är på gång att starta ett kar med snäckskalslekare måste man veta hur dessa ciklider beter sig i sin naturliga miljö. När man ser detta beteende förstår man ganska snabbt att det inte går att överföra idéer om att hålla den här typen av ciklider i akvarium utan aggressiva revirbråk och ett ständigt jagande - med slutresultat att många av karets individer blir uppkörda i hörnen av karet med apati och död som sista utväg.
Man kan alltså inte förhindra att dessa ciklider ”bråkar” med varandra.

Nu är det dock så att många snäckskalslekare är lätta att sköta om och de är lätta att få att leka, även i mindre akvarium. Detta är ”lätt” under ett ganska snävt tidsperspektiv - ända tills de yngel som växer upp vill etablera nya revir och bilda nya kolonier och små grupper.

Låt oss nu titta på hur det ser ut i Tanganyikasjön, på en mycket stor sandbotten som är fullständigt full av snäckskal. Lagret av snäckskal går metervis ner i sanden och det finns, i stort sett, inga begränsningar för att tillåta nya hanar och honor muta in små revir och bilda en liten koloni på några meters omkrets.
I en hanes revir kan det ingå flera honor som har varsit mindre revir med snäckskal.
Hanen patrullerar ett större område och slåss konstant med andra hanar som har sina respektive revir. Honorna - inom en hanes revir - slåss konstant med varandra och skyddar sina respektive små revir, som kan innehålla tio-femton snäckskal.

Nu kommer koloni- och gruppbeteendet in i bilden. Inom en hanes revir kan hanen och ett flertal honor väldigt löst acceptera de yngel som ständigt produceras. Det förekommer att en hona kan jaga och äta upp en annan honas yngel, men i de flesta fall är ynglen väldigt självständiga och simmar snabbt ut och utforskar omgivningarna.
Under ungdomstiden håller sig ynglen nära den plats där det fötts och söker ofta skydd i något snäckskal i närheten av den hona som är modern.
Snart blir ynglen större och håller sig en bit ovanför snäckskalsbädden och letar efter något bra ställe där det inte finns någon dominant hane. Där kan han bilda ett eget litet revir, expandera det med tid och locka till sig lekvilliga honor - och så är cirkeln sluten. Detta pågår ständigt, i stor förändring, med grävande och flyttande av snäckskal. Nya kolonier bildas, i en ständig cykel.

För nu över denna sinnebild till ett mindre akvarium…
Det går att hålla snäckskalslekare på ett fint sätt i akvarium, speciellt i initialskedet, när kolonibildandet inte är så utpräglat. Men skall man långvarigt få det att fungera måste man vara medveten om att dessa ciklider är aggressiva gentemot varandra - och att man ständigt får plocka ur yngel (vilket är svårt), som av naturliga skäl inte kan etablera sina egna revir - som om de yngel man plockar bort har dragit iväg till andra ställen över den enorma sandytan med obegränsad tillgång av snäckskal.

Det är faktiskt ganska hårt arbete att hålla en god balans och harmoni i ett Tanganyika-kar med snäckskalslekare - hårdare ju mindre karet är.”

Exemplet är hyfsat informativt och ger en ganska god bild av hur man kan tänka kring just dessa ciklider. Problemet är dock att man kanske inte direkt sätter sig ner och plitar ett liknande svar två veckor senare…
Nu är det ju inte så ofta frågor kring T-ciklider framförs på forumet, men låt oss säga att en liknande fråga kommer om något år eller så. Då skulle det kunna fungera att reprisera svaret ytterligare en gång.

Jag får alltså skärpa mig och förstå att nya deltagare på forumet inte har läst det jag, och många, många andra har skrivit vid tidigare tillfällen. Jag glömmer bort detta faktum, och lever i det förgångna… det hör åldern till.

Så, nu skall det tas nya tag. Jag gillar att skriva och skall försöka vara lite mer aktiv i fortsättningen. Att sprida god och detaljrik information kan ju inte vara fel, även om det skulle kunna bli saxningar från något äldre inlägg, någon gång ibland.

Ha nu en alldeles underbar fortsatt helg!

Saxningar är inte fel! Sparar du själv sådana inlägg, bortsett från här i forumet då?
Jag har lärt mig väldigt mycket (även inom andra hobbys) just genom forum. Det krävs en del sållande och källkritik (läser man aktivt brukar man ganska snabbt lära sig vilka som har koll och som man kan lita på) men både stora och små diskussioner och svar har sin nytta. De längre svaren är givande men mitt i resten av livet kanske det blir sånt man sparar till sen. Jag har konstant ca 10 fönster öppna i chrome med artiklar att läsa när tid finns osv.

Äldre inlägg går också att hitta, lättast genom googling men även att läsa igenom gamla trådar. Jag har nu konnik ca halva den här tråden...

[Manado]

Jag har tänkt lite på det där med att bli ”triggad” - och då menar jag triggad i positiv bemärkelse, alltså att man får lust att skriva om inredning och fiskbeteende, som är stora intressen för mig.
De som läser i den här tråden lite titt som tätt vet att vi flera gånger har snackat om detta med att skriva långt och utförligt, att packa ett inlägg med information och liksom göra en frågeställning eller ett problem lättare att förstå sig på, och kanske kunna få en lösning.
Ni vet också att jag ibland blir lite av en ”grumpy old man” och tappar sugen att skriva utförligare grejer.

Ett forum som detta tjänar i stor utsträckning som informationscentral, man vill ha ett snabbt och smärtfritt svar på någon fråga etc.
Ett längre, utförligare svar känns nog för de flesta som något trist och arbetsamt att läsa igenom, inte den quick-fix man så gärna vill ha.
Som sagt, jag har funderat på det här ett tag. Zoopet, som forum, rör på sig hela tiden och det man har skrivit i en tråd faller ganska snabbt i glömska - därav är korta svar på någon, eller några meningar det som tycks fungera bäst.
En grej som jag ofta glömmer bort är att det hela tiden kommer nya människor till forumet, och många som varit med ett tag faller ifrån. Det är ju självklart att nya medverkande på forumet inte har en aning om att det finns massor av svar på väldigt många frågor, att en mängd beskrivningar och förklaringar redan finns.
Jag har skrivit ganska mycket de senaste tio åren, det mesta ganska ytligt dravel men ändå några lite längre grejer som i någon mån varit till nytta för den som ställt frågan.

Jag gillar information. När jag är i behov av information letar jag där det finns heltäckande och detaljerad sådan.
När jag förmedlar information skriver jag ofta på ett sådant sätt som det jag själv vill läsa; utförligt och lättfattat med all den information jag vill åt.
När man skriver svar på frågor som upprepar sig väldigt ofta, kroknar man ibland mellan varven - och till slut så ”orkar” man inte skriva ett svar igen.

Så, tillbaka till det jag har funderat på; varför inte återanvända gamla svar?
Detta är inget jag uppmanar andra att ta efter, men jag tänkte på detta för egen del. Det handlar i stor utsträckning om ett svar till någon som inte har läst det gamla svaret innan… så, varför inte?

Jag skall ge ett litet exempel nedan. För något halvår sedan kom det upp en fråga om Tanganyikaciklider, snäckskalslekare, om dom stimmar, om det gick att ha dessa i mindre kar och hur man skall slippa bråk och tillhörande elände o.s.v.
Jag svarade såhär;

”Tanganyika-ciklider är verkligen kul och intressanta fiskar att hålla i akvarium.
Vad jag tror vi måste etablera omedelbart är att snäckskalslekare, eller ciklider överhuvudtaget, inte är stimfiskar. Vi kan alltså inte tänka på dessa fiskar med idén att de bildar stim.
Många snäckskalslekare är dock kolonibildande och uppträder i mycket små och löst hållna grupper.
Ett liknande beteende kan man exempelvis se hos de olika ”prinsessorna” (finns ett långt avsnitt i min ”Akvariestugan”-tråd om en fin koloni med N. gracilis).

När man är på gång att starta ett kar med snäckskalslekare måste man veta hur dessa ciklider beter sig i sin naturliga miljö. När man ser detta beteende förstår man ganska snabbt att det inte går att överföra idéer om att hålla den här typen av ciklider i akvarium utan aggressiva revirbråk och ett ständigt jagande - med slutresultat att många av karets individer blir uppkörda i hörnen av karet med apati och död som sista utväg.
Man kan alltså inte förhindra att dessa ciklider ”bråkar” med varandra.

Nu är det dock så att många snäckskalslekare är lätta att sköta om och de är lätta att få att leka, även i mindre akvarium. Detta är ”lätt” under ett ganska snävt tidsperspektiv - ända tills de yngel som växer upp vill etablera nya revir och bilda nya kolonier och små grupper.

Låt oss nu titta på hur det ser ut i Tanganyikasjön, på en mycket stor sandbotten som är fullständigt full av snäckskal. Lagret av snäckskal går metervis ner i sanden och det finns, i stort sett, inga begränsningar för att tillåta nya hanar och honor muta in små revir och bilda en liten koloni på några meters omkrets.
I en hanes revir kan det ingå flera honor som har varsit mindre revir med snäckskal.
Hanen patrullerar ett större område och slåss konstant med andra hanar som har sina respektive revir. Honorna - inom en hanes revir - slåss konstant med varandra och skyddar sina respektive små revir, som kan innehålla tio-femton snäckskal.

Nu kommer koloni- och gruppbeteendet in i bilden. Inom en hanes revir kan hanen och ett flertal honor väldigt löst acceptera de yngel som ständigt produceras. Det förekommer att en hona kan jaga och äta upp en annan honas yngel, men i de flesta fall är ynglen väldigt självständiga och simmar snabbt ut och utforskar omgivningarna.
Under ungdomstiden håller sig ynglen nära den plats där det fötts och söker ofta skydd i något snäckskal i närheten av den hona som är modern.
Snart blir ynglen större och håller sig en bit ovanför snäckskalsbädden och letar efter något bra ställe där det inte finns någon dominant hane. Där kan han bilda ett eget litet revir, expandera det med tid och locka till sig lekvilliga honor - och så är cirkeln sluten. Detta pågår ständigt, i stor förändring, med grävande och flyttande av snäckskal. Nya kolonier bildas, i en ständig cykel.

För nu över denna sinnebild till ett mindre akvarium…
Det går att hålla snäckskalslekare på ett fint sätt i akvarium, speciellt i initialskedet, när kolonibildandet inte är så utpräglat. Men skall man långvarigt få det att fungera måste man vara medveten om att dessa ciklider är aggressiva gentemot varandra - och att man ständigt får plocka ur yngel (vilket är svårt), som av naturliga skäl inte kan etablera sina egna revir - som om de yngel man plockar bort har dragit iväg till andra ställen över den enorma sandytan med obegränsad tillgång av snäckskal.

Det är faktiskt ganska hårt arbete att hålla en god balans och harmoni i ett Tanganyika-kar med snäckskalslekare - hårdare ju mindre karet är.”

Exemplet är hyfsat informativt och ger en ganska god bild av hur man kan tänka kring just dessa ciklider. Problemet är dock att man kanske inte direkt sätter sig ner och plitar ett liknande svar två veckor senare…
Nu är det ju inte så ofta frågor kring T-ciklider framförs på forumet, men låt oss säga att en liknande fråga kommer om något år eller så. Då skulle det kunna fungera att reprisera svaret ytterligare en gång.

Jag får alltså skärpa mig och förstå att nya deltagare på forumet inte har läst det jag, och många, många andra har skrivit vid tidigare tillfällen. Jag glömmer bort detta faktum, och lever i det förgångna… det hör åldern till.

Så, nu skall det tas nya tag. Jag gillar att skriva och skall försöka vara lite mer aktiv i fortsättningen. Att sprida god och detaljrik information kan ju inte vara fel, även om det skulle kunna bli saxningar från något äldre inlägg, någon gång ibland.

Ha nu en alldeles underbar fortsatt helg!

Jag som är ganska ny här på forumet uppskattar verkligen detta och att du fortsätter och skriver:-)
Läser med stort intresse.

[Mats Bryzell]

Saxningar är inte fel! Sparar du själv sådana inlägg, bortsett från här i forumet då?

Det finns artiklar och annat i skrift, förutom det som finns här på forumet, som jag har sparat.

[Mats Bryzell]

Jag som är ganska ny här på forumet uppskattar verkligen detta och att du fortsätter och skriver:-)
Läser med stort intresse.

Låter verkligen kul att höra! Om jag så bara når ett fåtal, känner jag mig glad och nöjd!

[Mats Bryzell]

Ja, det gick ganska fort… elva dagar.
Idag drog A. paulmuelleri-honan på sig sin gula lekdräkt. Nu har hon hittat ett bra ställe att lägga sina ägg. Hanen är förpassad till andra sidan karet.
Han tar en lov bortåt honan men där får han inte vara någon längre stund - precis som det skall vara!
Nu skall han bara göra sitt vid själva leken, sedan är det förorten som gäller för hans del.

https://www.youtube.com/watch?v=oFEsCaa2Lyg

https://www.youtube.com/watch?v=Qr4jEJi135w

[Inger H]

Ja, det gick ganska fort… elva dagar.
Idag drog A. paulmuelleri-honan på sig sin gula lekdräkt. Nu har hon hittat ett bra ställe att lägga sina ägg. Hanen är förpassad till andra sidan karet.
Han tar en lov bortåt honan men där får han inte vara någon längre stund - precis som det skall vara!
Nu skall han bara göra sitt vid själva leken, sedan är det förorten som gäller för hans del.

https://www.youtube.com/watch?v=oFEsCaa2Lyg

https://www.youtube.com/watch?v=Qr4jEJi135w

Kul med filmerna, aha din hona kör också bort hanen. Som jag skrev i min tråd så gör inte honan så den här gången, men det behöver förmodligen inte betyda att ev. yngel klarar sig den här gången.

//Inger

[Mats Bryzell]

Kul med filmerna, aha din hona kör också bort hanen. Som jag skrev i min tråd så gör inte honan så den här gången, men det behöver förmodligen inte betyda att ev. yngel klarar sig den här gången.
//Inger

Det beror lite vilken familj (eller vad det kallas?) av Apistogramma det handlar om, alltså om hanen är mer eller mindre aktiv i yngelvården.
Hanen är aktiv, men med skiftande avstånd från honans revir.
Har man ett hyfsat tilltaget kar - typ 540 och uppåt - och där det inte finns störande element i form av andra ciklider så kan man tydligt se dessa revirstrukturer.

Ge dina apor lite mer tid så blir det fina yngelskockar inom kort!

[Inger H]

Det beror lite vilken familj (eller vad det kallas?) av Apistogramma det handlar om, alltså om hanen är mer eller mindre aktiv i yngelvården.
Hanen är aktiv, men med skiftande avstånd från honans revir.
Har man ett hyfsat tilltaget kar - typ 540 och uppåt - och där det inte finns störande element i form av andra ciklider så kan man tydligt se dessa revirstrukturer.

Ge dina apor lite mer tid så blir det fina yngelskockar inom kort!

Det är unga exemplar jag har, så mer tid behövs såklart

//Inger

[c90368]

Vilken superhärlig bild av en Ap hona som gör sitt.

[Nando]

Fina filmer och bild! Vad roligt med lek, hoppas på smått senare då!