Mistdiskussion

[PatrikS]

Aha, detta var ju högst intressant! Men målet vid mistmetoden är det omvända: att inte lösa upp CO2 i vattnet utan se till att koldioxiden distribueras just i form av så pass små bubblor att dessa främträder snarare som dimma (eng. mist). Syftet med detta är att få bubblorna att sätta sig eller i vart fall sakta passera växterna blad så att dessa kan ta upp koldioxiden i ren gasform.

[Erik...]

Nu har jag inte läst hela tråden så att det kan hända att ni redan diskuterat detta och då ber jag om ursäkt. Men det är så att CO2 löser sig betydligt bättre i vatten om vattnet är satt under tryck. Har någon av Er växtexperter provat att injisera CO2 under dessa förhållanden. T.e.x genom att att strypa en kraftig pump en decimeter utanför utloppet och släppt i CO2 i den "trycksatta" ledningen där emellan?
Kräver naturligt vis en backventil i CO2`s tillopp men det borde kunna funka.
Nu kommer man naturligt vis inte till 4 bar men CO2 löser sig i stor sett fullständigt efter det trycket.

Jo vi känner till att gaser löses lättare i vatten under tryck, det var inte det tråden handlade om, det handlade mer om att ge växterna Co2 utan att lösa allt i den fria vattenmassan, men ingen större skada skedd.

[defdac]

Har någon av Er växtexperter provat att injisera CO2 under dessa förhållanden.

Ja den här reaktorn jag gjorde fungerade ungefär så: http://www.defblog.se/picture/1628.html

1100 l/h ner i PET-flaskan där vattnet bara kan komma ut genom en väldigt smal, med skalpell, snittat 180-graders springa längst ner (ser ut som ett vitt streck). Loopbackventurin sprutade typ en meter pga övertrycket i flaskan vilket blev en lustig överraskning när jag hade slangen upp över vattenytan när jag satte igång pumpen första gången 8)

Men den producerade mest mist, dvs oupplöst CO2.

[LN]

Måste blivit blött kan man tänka.
Jag förstår Erik att jag är fel ute i syftningsfrågan....... men ändå inte. Om det nu är så att "man vill" att växterna ska komma åt kolet så torde borde det vara så att den bästa upptagningen sker om hela bladet blir utsatt för kol, och inte bara delvis som minibubblorna ger. För att mer dosering än så finns inte i det fria (läs naturen).

Och visst en fördel kan vara att man inte pumpar in så mycket syre i vattnet så att fiskarna får problem med att bli av med sitt överskott. Men den oundvikliga frågan blir.
Kräver akvarieväxterna ett sådan överskott av kol så att dom inte klarar sig med det " inom rimliga gränser" som en upplösning ger utan att skada fiskarna i byttan??

[PatrikS]

Larry, jag förstod inte riktigt vad du menar, kan du förtydliga?

Hur som helst så är grejen med mist är att man utgår ifrån att om växtbladet kommer i beröring med en liten CO2-bubbla som är 100 000 - 1 000 000 ppm ren koldioxid, låt vara att det kanske sker var femte minut, så är det bättre än om bladet kontinuerligt "badar" i näringslösning som innehållander enbart ca 30 ppm kol.

Dessutom utgår man ifrån att mist är skonsammare/mindre riskfylld för fiskarna än upplösning av gasen.

[Erik...]

De flesta av är inte ute efter att kopiera naturliga förhållanden, vill vi överträffa dessa, många är ute efter ett så snyggt akvarium som möjligt, andra kanske är mer inresserade av att forska, leta reda på gränsen för hur bra det kan bli.

Vi vill inte att våra växter ska "klara sig" vi vill helt enkelt att de ska växa så det "knakar", bubblar syrebubblor om dom, för mig är det ett "kärt besvär" att ansa, skörda växter. Iden med mist är ju att ge växterna mer tillgång till Co2 än vad som är möjligt med riskfri/lågrisk upplösning av Co2 i vattnet, men min ide är att det ska vara en kombination av så mycket man vågar lösa och mist ska komma som ett tillskott ovanpå det.

Naturen är fantastik, absolut, men om man ska vara ärlig vore det ganska snart lite trist om det verkligen var ett så litet snitt av naturen som ett akvarium motsvarar, det växer ofta ganska glest, växterna är ofta kala nertill, slam eller algbemängda osv. Om det växer riktigt tätt är det ofta bara ett sjok i ytan av en enda art som är kal och slambemängd lite längre ner. Jag skulle gärna kopiera naturen mera om jag hade ett akvarium (gärna flera) som vore större än min lägenhet, men tills dess inriktar jag mig på att överträffa

[LN]

Tack för era svar. Jag håller med hur Ni tänker.
Själv håller jag 10 ggr mer fisk i mina byttor än i naturen på samma yta. Av samma anledning som Ni nämner ovan. Försöker lära mig så mycket som möjligt om CO2 innan innan ja själv provar. Ursäkta defdac för mitt sidospår i tråden

[PatrikS]

Jag tror Erik uttryckte den allenarådande avsikten med ett växtakvarium: att överträffa naturen samtidigt som det skall se så naturligt som möjligt ut. Det ser oftast riktigt hemskt ut under ytan i de växtbevuxna naturliga vattendrag.

Men tillbaka till tråden:

- det vore extremt kul att veta *hur snabbt* ni som kör med upplösning får växtbubbel. Alltså riktiga bubblor, ej "syresvettningar".

[BluesBoy]

- det vore extremt kul att veta *hur snabbt* ni som kör med upplösning får växtbubbel. Alltså riktiga bubblor, ej "syresvettningar".

Jag är inte säker på att jag förstod frågan? *Riktiga bubblor" vs. svettningar. Jag tycker svettningar har prio framför bubbelsläpp som ofta kommer från mikroskopiskt små skador. Men i alla fall:
Tidpunkten är helt beroende på hur mycket ljus jag dyngar på och vilken typ av växter jag driver. Dessutom påverkas den av hur mycket CO2 marginal man har när maskineriet drar igång.
Växtbubblet brukar man kunna se på en pH-plott. När konsumtionen ökar markant (typ vid 12-tiden) är inte bubblet långt borta :

http://www.bluesboy.se/viewimage.php?id=410

Med en halvfull burk med snabbväxare och 0,3 W/l drar mitt igång på allvar 3-5 timmar efter ljusstart. Med 0,7 W/l betyyydligt tidigare.

Typ sånt här bubbel har jag framåt kvällen när fotosyntesen har stånkat på optimalt med 0,3 W/l förutsatt att CO2:n inte har sjunkit för lågt
(Windows media 4.3 Mb):

http://www.bluesboy.se/movies/Kondukt12.wmv

(Windows media 7.7 Mb):

http://www.bluesboy.se/movies/Blues%20IV.wmv

[PatrikS]

Jo, så här menade jag:

a) svettningarna är egentligen otroligt små syrebubblor som man knappt kan se, typ 1/3 - 1/2 millimeter. Syresvettningarna verkar aldrig uppenbara sig ovanpå växternas blad.

b) bubblorna är just bubblor i ordets rätta bemärkelse: stora, fullt synliga, från1 mm i storlek och uppåt - riktigt julgransglitter med andra ord!

Exempel:
- heteranthera zosterifolia producerar bubblor som sitter fast på växten från 2 mm upp till 5 mm, med genomsnitt på ca 3 mm. Den växten är också otrolig på det sättet att bubblorna täcker bladsidorna på bägge sidor, och då menar jag inte bara vid bladkanterna, utan just att massa syrebubblor ligger rakt ovanpå bladet, ej bara vid kanterna.
- hemianthus umbrosium har, tack vare sina mycket kuperade blad, bubblor upp till 7 mm stora.
- Riccia har ca 2 mm stora bubblor överlag.

c) Pärlband från växterna som man brukar se från skadade delar är i min mening inget att gå på - det är ganska missvisande, så det kan man bortse ifrån.

Det jag alltså menar är hur fort får ni stora, fullt synliga bubblor a.k.a. "julgransglitter" efter att belysningen tänds? Det bästa vore också om ni samtidigt kunde ange ljusmängden i watt/liter, om ni har reflektorer samt vad ni har för ljusrör.

[defdac]

Syresvettningarna verkar aldrig uppenbara sig ovanpå växternas blad.

Jo det svettningar jag (och BluesBoy tippar jag) menar är dom svettningar som blir ovanpå bladen. Dvs en förhållandevis god indikation på att det är syreutveckling istället för mist. Helt bombsäkert är det inte men ganska.

Umbrosum:

http://www.defblog.se/picture/1554.html

arcuata:

http://www.defblog.se/picture/1490.html

H. verticillata:

http://www.defblog.se/picture/1405.html

L. inclinata var verticillata:

http://www.defblog.se/picture/1367.html

R. nanjenshan

http://www.defblog.se/picture/1304.html

Här är ett Glossostigmablad som fångat upp syrebubblor från underliggande blad:

http://www.defblog.se/picture/1152.html

och här är ett Glossoblad med syresvettningar ovanpå:

http://www.defblog.se/picture/1275.html

Ovanstående var med 0.7 Aquarellewatt/liter utan reflektorer på mellan 5-45 cm djup upplöst CO2.

Idag kom mitt bubbel igång med 0.5 watt/liter (2 Aquarelle, 2 Aquastar) med vitmålad ramp vid ungefär 2-3 timmar. Då var det glitter nära ljuset och pärlband lite här och var.

[defdac]

Syresvettningar liksom klibbar fast vilket syns tydligt på bilderna jag tagit. Mistbubblor lägger sig främst under bladen och brukar inte klibba fast på det sättet.

[Erik...]

Jag skulle tippa på att PatrikS gör skillnad på svettningar och bubblor, och menar då att svettningar är när det kan ses som väldigt små blanka prickar, som på verticillata-biden.

[PatrikS]

Perfekt med bilder - tack defdac!! Det är det jag menar med syresvettningar (små, knappt synliga syrebubblor)

H. verticillata:

http://www.defblog.se/picture/1405.html

Och det här är "riktiga" syrebubblor:

L. inclinata var verticillata:

http://www.defblog.se/picture/1367.html

R. nanjenshan

http://www.defblog.se/picture/1304.html

Hos mig uppträder bubblet (dvs. när små syresvettningar övergår i stora, fullt synliga syrebubblor) ca 1,5 - 2 timmar efter att ljuset går igång. Setup: 1 w/l kallvitt (6500 K) kompaktljusrör med en platt reflektor. Jag kör med ca 1 bbl/sek för mina 27 liter.

Om man få dra en kanske något förhastad slutsats utifrån endast defdacs och bluesboys tidsangivelser så verkar misten ge ungefär samma effekt som upplöst CO2.

[PatrikS]

Exakt, syresvettningar är i min mening små syreprickar - ungerfär i storlek av en "." Det är kanske bättre att säga "syreprickar"