Här tänkte jag vi kunde samla erfarenheter från mist, dvs när man hackar upp CO2-gasen i små mikrobubblor som man ska få att lägga sig under växternas blad så dom får massiv tillgång till CO2.
Jag själv upplevt både bra och dåligt resultat med mist och jag tror det beror på hur man använder misten.
Ursprungsreaktorn som Barr "uppfann" är en vanlig intern reaktor med en loopback så restgas tuggas sönder och skjuts ut ur reaktorn:
Denna reaktor löser upp gasen som vanligt och framåt kvällen när vattnet är väldigt syrehaltigt så börjar restgas byggas upp och loopbacken kickar in vilket leder till att den börjar mista.
Den verkar fungera bra, men eftersom man gillar att experimentera så inser man ju kvickt att man kan dra den där reaktorn till sin spets om man flyttar upp loopbacken till toppen av reaktorn så att ingen restgas kan bildas. Såhär kan det se ut:
Resultatet blir enbart mist. Knappt någon upplöst gas alls och därmed knappt någon pH-sänkning.
Man kan även mista med enbart finporiga stenar, t ex alträ eller aquaticecos superstenar som Kharn här på forumet använder:
Amano kör ju även på samma sätt med sina keramiska-ADA-diffusorer
Det intressanta med diffusorer är att man får en markant upplösning av gasen och därmed en pH-sänkning.
Tittar man kritiskt på det här så verkar det alltså som vägen till framgång är upplösning av gasen i vattnet med pH-sänkning enligt vanlig reaktormodell eller via diffusorer vilket leder till att jag själv undrar om mikrobubblorna i sig fyller någon annan funktion än att dom är irriterande.
En annan intressant sak är att mikrogödning tar bättre vid lägre pH så man får en extra bonus om man löser upp CO2 istället för att enbart mista.
Det vore intressant att se om någon kört enbart mist framgångsrikt utan någon större pH-sänkning...
Jag själv upplevt både bra och dåligt resultat med mist och jag tror det beror på hur man använder misten.
Ursprungsreaktorn som Barr "uppfann" är en vanlig intern reaktor med en loopback så restgas tuggas sönder och skjuts ut ur reaktorn:
Denna reaktor löser upp gasen som vanligt och framåt kvällen när vattnet är väldigt syrehaltigt så börjar restgas byggas upp och loopbacken kickar in vilket leder till att den börjar mista.
Den verkar fungera bra, men eftersom man gillar att experimentera så inser man ju kvickt att man kan dra den där reaktorn till sin spets om man flyttar upp loopbacken till toppen av reaktorn så att ingen restgas kan bildas. Såhär kan det se ut:
Resultatet blir enbart mist. Knappt någon upplöst gas alls och därmed knappt någon pH-sänkning.
Man kan även mista med enbart finporiga stenar, t ex alträ eller aquaticecos superstenar som Kharn här på forumet använder:
Amano kör ju även på samma sätt med sina keramiska-ADA-diffusorer
Det intressanta med diffusorer är att man får en markant upplösning av gasen och därmed en pH-sänkning.
Tittar man kritiskt på det här så verkar det alltså som vägen till framgång är upplösning av gasen i vattnet med pH-sänkning enligt vanlig reaktormodell eller via diffusorer vilket leder till att jag själv undrar om mikrobubblorna i sig fyller någon annan funktion än att dom är irriterande.
En annan intressant sak är att mikrogödning tar bättre vid lägre pH så man får en extra bonus om man löser upp CO2 istället för att enbart mista.
Det vore intressant att se om någon kört enbart mist framgångsrikt utan någon större pH-sänkning...
Kommentar