Arten återfinns i grunda (5-50 cm) stillastående ”torvkärrsliknande” vattensamlingar där vattnet skuggas av överhängande träd och buskar.
Kött- och allätare (insekter, små ryggradslösa djur etc.). Mata huvudsakligen med smått levande och fryst foder. Den tar dock oftast även torrfoder. Se till att inte övermata arten då den lät blir tämligen fet.
Arten är en s.k. ”bubbelbobyggare” där hanen konstruerar ett ”bubbelbo” byggt av växtdelar i ett rör, under ett stort blad eller något liknande. Vid byggandet tillåter han inte ens honorna att komma i närheten.
Vid leken som oftast sker under boet ”slingrar” sig hanen runt honan. Mjölke och några ägg avges och samlas upp av honan mellan bukfenorna och kroppen. Hanen flyttar sedan äggen till sitt bo, medan honan samlar upp de som hanen tappar. Detta upprepas tills alla ägg (knappt 20 st per lek) har förflyttats. Därefter vaktas äggen av hanen och kläcks efter ca. 1-3 dygn och hanen stannar sedan i boet i ytterligare några dagar (tills gulesäcken helt har absorberats. Först när ynglen blivit frisimmande och lämnat boet slutar han vakta dem. Precis före leken bleknar honans kroppsfärg och mörka vertikala band framträder på sidorna.
Betta-hanar är ofta kraftigt revirhävdande mot andra hanar. Arten hålls bäst par-eller gruppvis (då bara 1 hane) i ett artakvarium, men den kan även hållas ihop med andra små, fredliga och lugna fiskarter (då krävs ett något större akvarium). Om man håller den gruppvis (med fler än 1 hane) måste akvariet vara mycket större.
Akvariet bör vara relativt tätt planterat och med en del skuggande flytväxter (dämpad belysning) och gärna med en del rötter eller annat som gömställen. Ha också en del döda växtblad (t.ex. bok och ekblad) liggande på botten. När dessa blad löses upp bildas näringsämnen som fiskarna kan äta (speciellt yngel). Arten hoppar så man måste ha tättslutande täckglas. Se även till att ha ett rejält utrymme mellan vattenytan och akvariets ovankant så att den kan komma åt att simma upp och med hjälp av sitt s.k. labyrintorgan ”andas in” syre fråm luften. Filtreringen skall inte vara stark.
Vuxna hanar har en betydligt mer iriserande grön pigmentering på sididorna och på fenorna. De får också mörkare vertikala band på gällocken.
Kritiskt hotad enligt IUCN:s röda lista.
Betta albimarginata
Betta anabatoides
Betta balunga
Betta brownorum
Betta burdigala
Betta channoides
Betta compuncta
Betta dimidiata
Betta enisae
Betta falx
Betta hendra
Betta ideii
Betta imbellis
Betta macrostoma
Betta obscura
Betta pallifina
Betta patoti
Betta persephone
Betta prima
Betta rubra
Betta rutilans
Betta simplex
Betta smaragdina
Betta splendens
Betta taeniata
Betta tomi
Betta uberis
Betta unimaculata
Betta sp. 'Antuta'