Deformerad fisk och tivoli akvarier är känsloladdade ämnen som jag har diskuterat med ett antal akvarister och "vanliga" akvarieägare. Vid flera tillfällen har jag fått tillräckligt goda motargument för att själv byta åsikt i vissa frågor. Det är viktigt att hålla ett öppet sinne och inte vara sämre än att man kan ändra sig och inte fördömma något utan välgrundade argument.
I botten är jag som djurvän motståndare till odlingsformer som är kraftigt deformerade och som hindrar artens naturliga beteende, fortplantning, rörelsefrihet och välmående. Förutom deformiteter är jag även motståndare till att odla på exemplar som t.ex. är mentalt störda i aggressiv riktning, eller som har bristfällig instinkt gällande vård av avkomman (om det gäller arter som i naturen tar hand om sin avkomma) samt har dåligt immunförsvar eller allmänt dålig tålighet i förhållande till ursprungsformen, även om det inte syns på utseendet.
Extrema exempel på deformationer som jag inte accepterar är t.ex. himmelstittare (guldfisk variant med gigantiska ögonbubblor med pupillen pekande uppåt, dubbla stjärtfenor, ingen ryggfena, förkrympt ryggrad osv...) Ett annat exempel är de extremt långa slöjvarianterna av guppyhannar som gör att fiskarna inte kan simma horisontellt utan istället tvingas simma vertikalt vid matdags och sedan ligger och flåsar på bottnen av utmattning. Långfenade varianter av svärdbärare där hannens gonopodium blir obrukbart är ytterligare ett exempel. Att det finns människor som AVSIKTLIGT odlar fram sådana deformiteter får mig att må illa eftersom det är så själviskt av odlaren och visar på brist av respekt för djuren och deras välbefinnande.
När det gäller tivoliakvarier vill jag personligen inte inreda mina akvarier med dödskallar, sjunkna skepp, regnbågsfärgat grus, glasdjur, diskolampor etc eftersom jag föredrar lite mer naturlig, alternativt lättskött eller praktisk inredning. Ändå vill jag inte klandra dem som använder dekorationssaker i akvarium, så länge de inte är till skada för organismerna i akvariet tycker jag det är upp till var och en hur man inreder akvariet efter sitt eget tycke och smak. På utställningen som MAF anordnade förra året såg jag bl.a. akvarium som akvariekonsulent Jan Lyngdorf från Danmark hade inrett med en stil som kunde konkurrera med Las Vegas, men efter ett knaggligt samtal (jag är dålig på Danska) fick jag mig ändå en tankeställare som jag tycker alla akvarister borde ha i åtanke.
När det kommer till kritan är det hur man tar hand om sina skyddsligar som är mest viktigt för deras välmående. En grupp milt deformerade levandefödare i ett väldimensionerat tivoliakvarium som tas väl omhand med daglig tillsyn, näringsriktig kost, regelbundna vattenbyten osv kan mycket väl kallas för god akvaristik då det ger en god tillvaro för djuren.
Däremot en grupp från början välskapta malawiciklider som är nerkörda i ett litet akvarium med dåligt vatten, som matas med felaktigt foder och som bråkar och biter sönder varandra bl.a. för att den sparsamma "naturliga" inredningen inte gav tillräckligt skydd i det begränsade utrymmet kan knappast räknas som god akvaristik.
~~~ Max Photo ~~~
I botten är jag som djurvän motståndare till odlingsformer som är kraftigt deformerade och som hindrar artens naturliga beteende, fortplantning, rörelsefrihet och välmående. Förutom deformiteter är jag även motståndare till att odla på exemplar som t.ex. är mentalt störda i aggressiv riktning, eller som har bristfällig instinkt gällande vård av avkomman (om det gäller arter som i naturen tar hand om sin avkomma) samt har dåligt immunförsvar eller allmänt dålig tålighet i förhållande till ursprungsformen, även om det inte syns på utseendet.
Extrema exempel på deformationer som jag inte accepterar är t.ex. himmelstittare (guldfisk variant med gigantiska ögonbubblor med pupillen pekande uppåt, dubbla stjärtfenor, ingen ryggfena, förkrympt ryggrad osv...) Ett annat exempel är de extremt långa slöjvarianterna av guppyhannar som gör att fiskarna inte kan simma horisontellt utan istället tvingas simma vertikalt vid matdags och sedan ligger och flåsar på bottnen av utmattning. Långfenade varianter av svärdbärare där hannens gonopodium blir obrukbart är ytterligare ett exempel. Att det finns människor som AVSIKTLIGT odlar fram sådana deformiteter får mig att må illa eftersom det är så själviskt av odlaren och visar på brist av respekt för djuren och deras välbefinnande.
När det gäller tivoliakvarier vill jag personligen inte inreda mina akvarier med dödskallar, sjunkna skepp, regnbågsfärgat grus, glasdjur, diskolampor etc eftersom jag föredrar lite mer naturlig, alternativt lättskött eller praktisk inredning. Ändå vill jag inte klandra dem som använder dekorationssaker i akvarium, så länge de inte är till skada för organismerna i akvariet tycker jag det är upp till var och en hur man inreder akvariet efter sitt eget tycke och smak. På utställningen som MAF anordnade förra året såg jag bl.a. akvarium som akvariekonsulent Jan Lyngdorf från Danmark hade inrett med en stil som kunde konkurrera med Las Vegas, men efter ett knaggligt samtal (jag är dålig på Danska) fick jag mig ändå en tankeställare som jag tycker alla akvarister borde ha i åtanke.
När det kommer till kritan är det hur man tar hand om sina skyddsligar som är mest viktigt för deras välmående. En grupp milt deformerade levandefödare i ett väldimensionerat tivoliakvarium som tas väl omhand med daglig tillsyn, näringsriktig kost, regelbundna vattenbyten osv kan mycket väl kallas för god akvaristik då det ger en god tillvaro för djuren.
Däremot en grupp från början välskapta malawiciklider som är nerkörda i ett litet akvarium med dåligt vatten, som matas med felaktigt foder och som bråkar och biter sönder varandra bl.a. för att den sparsamma "naturliga" inredningen inte gav tillräckligt skydd i det begränsade utrymmet kan knappast räknas som god akvaristik.
~~~ Max Photo ~~~
Kommentar