550 liters Discus - Ett brutet löfte
Kollaps
X
-
-
-
De är pigga och glada igen. Hemma lever alla men fortfarande lite randigt och mörkt. Inte riktigt var, men mycket bättreLämna en kommentar:
-
-
Det glädjer mig att läsa att livet i lokalen går bra. Ett orosmoment eliminerat i alla fall. Då hoppas vi att karen hemma hos dig tar samma riktning.Lämna en kommentar:
-
Hej på er vänner.
Var på jobbet 05:30 idag så 15:00 hade jag jobbar mina åtta timmar. Nu sitter jag här i lokalen och njuter. Jädrans vad bra allt funkar här. Skall göra lite små vattenbyten men annars är allt strålande. Till och med adoketorna är lite mer framme. Ynglen är pigga och glada. Ja allt ser riktigt bra ut i lokalen. Hemma vet jag ju inte ännu. Skall njuta gör nu ett par timmar innan det är dax att be ge sig hemLämna en kommentar:
-
Så. Tillbaka till fiskarna nu......
Imorse fick jag plocka upp en död diskus igen, min vackra cobolt hona här hemma.
Funderade på om jag skulle strunta i att berätta det bara för att det börjar bli väldigt mycket döda diskusar här. Men kom fram till att detta är en del av min resa och det är ju den jag beskriver.
Jag har nu tappat räkningen på hur många jag förlorat, men väntar med att sammanfatta förlusten tills jag känner att detta är över. Honan som dog idag tillhörde inte de hängiga, men igår morse märkte jag att hon inte betedde sig som vanligt, höll sig liksom undan. Igår kväll stod hon i bland växterna alldeles under ytan och imorse låg hon död bland växterna.
Men det positiva är att de två mest hängiga kände bättre idag. Och även de som varit mörka är ljusare men ännu randiga. Så jag tänker ännu inte blåsa faran över men det ser bättre ut. Tyvärr var hon som dog ett av paren jag hoppades på. Men som sagt, det är inte mycket att göra åt.
Det ser bättre ut, hoppas det så förblir.
I lokalen var allt bra. Inga döda yngel och inga andra problem. Tack och lov.
Jag kör vidare med mediciner och vattenbyten och om inget mer hänt innan helgen börjar jag våga hoppas att det är över för denna gång ....Lämna en kommentar:
-
Du Plejaderna. Jag är ingen livscoach och tänker inte utge mig för att vara en sådan heller. Men jag försöker alltid vara livsbejakande, alltid säga ja till vad som kommer i min väg och göra det bästa av det. Jag har haft motgångar, flera gånger och varit olycklig också. Min far var den gladaste och lyckligaste person jag känt, tyvärr gick han bort tidigt. Men på något sätt var det då jag bestämde mig för att leva som han, glädjas åt det man hade istället för att se det man inte kunde få. Och framförallt känna lycka i stunden inte längtan efter något som kanske skall komma. Så jag börjar varje dag med att hitta något att vara lycklig över. Och sedan försöker jag hitta fler saker under dagen. Man får öva men helt plötsligt går det automatiskt. Just nu har jag börjat öva på att ge andra människor komplimanger , det är svårt men jag hoppas att även det skall gå med automatik med tiden. Tänka vad mycket bättre vi kan göra vår värld.....
Och jag vet fortfarande hur lycklig jag var när personalen på dagis frågade barnen vad dom skulle bli när de blev stora och min då fyra årige Jonatan svarade”Jag skall bli tjock”,
naturligtvis undrade fröknarna varför han ville bli tjock ” jo, för det är min pappa och han är alltid glad” som sagt, då känner man att man lyckats lite iallafall.Lämna en kommentar:
-
"Och jag vet fortfarande hur lycklig jag var när personalen på dagis frågade barnen vad dom skulle bli när de blev stora och min då fyra årige Jonatan svarade”Jag skall bli tjock”,
naturligtvis undrade fröknarna varför han ville bli tjock ” jo, för det är min pappa och han är alltid glad” som sagt, då känner man att man lyckats lite iallafall".
Vilken fin och gullig komplimang av din son
//IngerLämna en kommentar:
-
Och jag vet fortfarande hur lycklig jag var när personalen på dagis frågade barnen vad dom skulle bli när de blev stora och min då fyra årige Jonatan svarade”Jag skall bli tjock”,
naturligtvis undrade fröknarna varför han ville bli tjock ” jo, för det är min pappa och han är alltid glad” som sagt, då känner man att man lyckats lite iallafall.Lämna en kommentar:
Lämna en kommentar: