Drömmen om ett Discusakvarium

[HeidiH]

Gillar din inställning!Hoppas att alla tar sigigenom det här! Diskusar är så fina!

Skickat från min GT-I9100 via Tapatalk 2

[Bluewing]

Nix , har inget extrakar och mina förråd är överbelamrade av tidigare intressen såsom en halv vägg med diabilder som aldrig gluttas på längre eller en diger samling Fantomen som måste sparas trots att de är lästa flera gånger etc. etc. Vissa saker är viktiga att spara trots att det är komplett omöjligt att svara på varför. Så det gör att jag inte knappt har några kvadratdecimeter att ställa ett reservkar på.

Blir glad och rörd av tanken att vilja låna ut ett kar så där bara, Woodlund.

Men så här är det faktiskt att det nästan känns lite skönt att detta hänt. Jag har ju investerat så mycket tid, känslor, tankar, engagemang och stålar i dessa underbara fiskar att jag nästan paralyserats vid tanken att något skulle kunna hända dem. Lite som med första hunden som jag "visste" att jag inte skulle fixa ett dödsfall. Nu blev det ändå så att han blev sjuk på ett oerhört jobbigt sätt och nästan smälte bort på slutet ändå. Jag var med vid avlivningen och grät mycket mer än jag någonsin gjort under mitt ihågkomna liv (dvs. jag minns det mest från ca 1,5 år och uppåt, men inget innan....). Men som sagt han dog, jag gick sönder och livet fortsatte och jag har nu en underbar hund i min Cilla (en underbar knäppcoated retriever) som jag känner jag inte heller kommer att fixa när hon dör heller för den delen.
Så här ser hon ut när vi har våra djupa och som mest givande samtal:

Nåväl nu har en av mina diskusar dött. Det som jag fasat för men som nu ändå hänt. Jag känner att livet fortsätter även här och att jag inser att jag inte kan göra mycket mer än att vårda dem efter bästa förmåga och att där går min förmågas gräns.
Så det känns nästan lugnare inombords nu faktiskt. Kan kanske till och med klara av att avliva en sjuk diskus också. Med en del tårar kanske, men ändå är det fullt möjligt. Så man kan säga att mina diskusar och jag har fått en mer balanserad relation efter detta och att jag egentligen känner mig beredd på vår fortsatta gemenskap. Lite som i nöd och lust som man lovar sin kvinna, så lovar jag att följa mina diskusar dit de går vad som än händer efter bästa förmåga.
Så du som funderar på diskus och tänker att du är rädd för att det ska gå illa och därför inte vågar? Glöm det. Du fixar det. Är de välskötta så är de riktigt robusta. Blir de sjuka så dör de, men det gör dina andra fiskar också. Så det är ingen skillnad egentligen mer än att du bör vara beredd på att gå närmare dina diskusar än dina andra fiskar och vara mer uppmärksam på deras kommunikation. Fördelen att våga ta diskus-språnget är ju att du blir mycket bättre på att läsa resten av dina fiskar på köpet. Så du blir en mycket bättre och klokare akvarist på kuppen. Tveklöst. Oavsett de dödsfall du kommer att troligen få uppleva.

[Tommy Vestlie]

*GILLA* (Ett extra plus för fantomen )

[Tommy Vestlie]

Allt ok Johnny?

[Bluewing]

Ja, egentligen är det nog det. Om din fråga i första hand gällde diskusarna så börjar de bli sig lika till stor del. Enda problemet egentligen är att de under 2 veckor med granulatmatning via foderautomat fullständigt snöat in på eller kanske jag skulle säga fastnat i ett enda foder. Speciellt de tunnare. Så just nu arbetar jag med att locka över dem till en bredare repertoar gällande maten då det inte är lyckat med så begränsad variation.

Sedan om frågan gällde mera mig också så är mycket på rätt väg även där. Jag arbetar med att acceptera min ålder kanske man skulle kunna kalla det och i och med det gå ner till heltid arbetsmässigt. Nu är jag inte där än riktigt men avsagt mig en del jobb så jag slutar helt jobba kvällar med start denna månad t.ex.
Är jag väldigt trött mellan öronen så tycker jag det blir svårt att nåt skriva i Zoopet, så då blir det tystare så här från mig i perioder. Eftersom jag trivs så bra så här så blir det ju sedan 14 inlägg när jag vaknar till. Lagom är liksom inte ett ord min hjärna är bra på. Men jag arbetar på med att minska uppdragen till en bra nivå. Tränar mindfulness 2 ggr per dag. Lyssnar på talböcker en hel del. Just nu på Belinda Bauer, som skriver läskigt bra böcker. Allt för att känna mer harmoni och glädje och vårda min hjärna så att jag kan fortsätta skriva odrägliga inlägg som aldrig tar slut länge än.

Så visst är allt ok
Du då, Tommy. Hur är det med dig då? Allt ok?

[Tommy Vestlie]

Skönt att höra. Själv sitter jag på X2000 på väg österut, att arbeta på ett tåg susandes genom det svenska landskapet är en absolut favoritsysselsättning.

Ja du satte ju ribban när det gäller att svara på fråga ”om alt är ok” men det är bra, fick mig till att reflektera en liten stund över hur jag mår egentligen. Det är viktigt att ta sig tiden att göra det ibland.

Om vi börjar med akvaristiken så känns allt jättebra (ta i träd) diskuskaret mår prima, har gjort några smärre justeringar med gödningen men det tickar på, har sin gilla gång och alla såväl stora som små verkar må bra. Även om det är lite överbefolkat och kanske inte så traditionellt om man tittar på hur de flesta gör med sina diskuskar så gillar jag verkligen den kombination jag komponerat med olika arter och växter.

När det gäller 120 karet så är jag lite som ett litet barn inför helgen men det kanske du läst i min tråd

Hur är det med mig då?
Jag kan nog också benämnas som en person som har lite svårt för det där med lagom, har alltid haft en hög aktivitetsnivå på alla sätt och vis. Arbetar dessutom som ledare av större förändringar, något jag gjort i många år, så stor rörlighet, flexibilitet och "turbulens" har alltid varit en stor del av min vardag. Är man sådan som person så erfordrar det en stabilitet i den privata relation så man orkar vara den som på ett positivt leder andra genom förändringar som kanske inte initialt ses av individen som positiv. Så har det tyvärr inte alltid varit utan det blev två separationer under resan vilket varit ganska påfrestande men inte utan att det gett en massa lärdomar som jag är tacksam över att jag nu har med mig.

Jag har nu sedan en tid tillbaka träffat den som blivit min allra bäst vän här i livet, en fantastisk kvinna, som jag fått förmånen att dela mitt liv med så nu känns det verkligen som att alla pusselbitar fallit på plats. (nu råkar hon också vara medlem på Zoopet så det är tur jag känner så )

Så som svar på din fråga; Så visst är allt ok

Möjligen skrämmer vi livet ur andra Zoopet medlemmar med våra utlägg men vem vet kanske behöver vi alla denna fråga lite då och då:

Så hur mår ni övriga Zoopetvänner?

[Bluewing]

Detta var vad som flöt fram när jag bytte vatten nu:

Så nu är det åtta diskusar kvar. Det är de tunna som dör verkar det som.

[Einarsson]

Märkligt. Tråkigt. Svårt att se några direkta fel på den.

[HeidiH]

Skickat från min GT-I9100 via Tapatalk 2

[Inger H]

Detta var vad som flöt fram när jag bytte vatten nu:
[ATTACH]73728[/ATTACH]
Så nu är det åtta diskusar kvar. Det är de tunna som dör verkar det som.

F**n lider med dig Johnny, vet inte vad jag ska säga mer... fast jag vet att du vet .
Kram,

//Inger

[Mats Bryzell]

Sannerligen trist, Johnny, men nu kommer det där läget (som vi snackat om tidigare) då gruppen decimeras, men samtidigt stärks och du förhoppningsvis får en mindre men starkare, mer homogen trupp discusar.
Det finns faktiskt förmildrande omständigheter i det du upplever med discusarna just nu (tro mig, jag vet)!

[woodlund]

Det är alltid jäkligt trist att förlora fiskar sådär det är liksom som att någon hugger en i bröstet med en kniv vi får hoppas att det mäster Mats säger stämmer och att de kvarvarande 8 är starka individer som du får spendera många år framöver att avnjuta .

[Bluewing]

Tack för medkännande kommentarer.
De som har "gått i mål" känns robusta och äter som de ska. Det är de som är lägst ner på skalan som ryker eftersom. Känner nog ingen skuld faktiskt och gör inget annorlunda heller för den delen. Tänker också så här att eftersom körsbärsräkorna är i stadigt ökande borde värdena i vattnet vara riktigt ok då de ju ska vara känsligare än diskusarna egentligen gällande vattenkvalitén.

Är barnvakt denna helgen till två barnbarn så mitt i allt detta är ena gullsnuttan magsjuk och gullplutten (som är 5) springer och hoppar upp i knät på morfar och tjoar: jag älskar morfar! Så jag får kraftfull vaccination mot diskusdepp. Det känns riktigt bra med dem som lever ändå. Livet kan ju vara underbart och krångligt samtidigt ibland

[Bluewing]

Det är alltid jäkligt trist att förlora fiskar sådär det är liksom som att någon hugger en i bröstet med en kniv vi får hoppas att det mäster Mats säger stämmer och att de kvarvarande 8 är starka individer som du får spendera många år framöver att avnjuta .

Jodå så är det, men börjar nu tro att när detta är klart så kommer två till att glida vidare. Försöker vänja mig med tanken.

[Tommy Vestlie]

Trist läsning men samtidigt så vill jag gärna förmedla mitt i detta att det är en förmån att få följa ditt kars utveckling. Att kunna läsa om vad som händer, dina logiska såväl som känslomässiga analyser av vad som sker och varför. Analyser som dessutom kryddas av oerhört kompetenta expertkommentatorer med Mats B i spetsen, bättre mentorprogram för min egen resa kan jag inte tänka mig. Tack för att du delar med dig Johnny!