Drömmen om ett Discusakvarium

[Einarsson]

En del av hobbyn, tyvärr. Bara kämpa på!

[VisualDarkness]

Ibland är denna hobby grym men man får ta det och gå vidare. Du får trösta dig med att det nog är ett gott tecken att du blir så ledsen av döende husdjur, det är ett tecken på att du verkligen värnar om dem.

[Inger H]

Jodå så är det, men börjar nu tro att när detta är klart så kommer två till att glida vidare. Försöker vänja mig med tanken.

Varför tror du att två till kommer att gå åt? Visst var det väl bara två som var magra och underdåniga?
Det här är inte kul

//Inger

[Bluewing]

Nja. Det var egentligen 4 totalt som sett tunna ut trots att de äter. De övriga 6 är i en helt annan storlek och har lätt att bygga muskler, lagra fett.

[Einarsson]

Tycker du att de inte får tag på lika mkt mat vid matningarna eller äter de lika mkt som de andra men är ändå magra?

[Mats Bryzell]

Men, det är så här det brukar vara, mer regel än undantag faktiskt!
För ett par år sedan, när jag, Johnny och Anders var hos Tony och plockade ut de discusar som skulle bli denna tråd, och Johnnys kommande juveler, så minns jag tydligt att efter allt var packat och klart, instuvat i bilen och vi skulle skiljas åt så sa jag till Johnny; "kom nu ihåg att förr eller senare, lite beroende på hur karet kommer att utvecklas, blir det med största sannolikhet så att åtta, troligen sex - eller färre - kommer att klara sig riktigt fint och leva många, sköna år. Några stycken kommer att duka under, snabbt, eller efter en tid, kanske något år...".
Det som nu händer hos Johnny har absolut inget med misskötsel, dåligt vatten, sjukdom eller några andra orostecken att göra, utan är en följd av karets miljö och de säsongsbetonade beteenden som discusen har - ett förutsägbart scenario, med andra ord, inget konstigt, eller tråkigt i detta.
Nu stundar en ny period i detta kar, en ny era som förhoppningsvis kommer att innebära att ett eller flera par kommer att etableras och att (tror jag) lekar samt yngelsvärmar blir denna tråds signum en god tid framöver!
Njut och glädjs åt vad som komma skall!

[Inger H]

Gillar ditt inlägg väldigt mycket Mats

//Inger

[Bluewing]

Drömmen om ett Discusakvarium

Ja så där, Mats "Kristallkulan" Bryzell är det. I stort sett varenda förutsägelse om vad jag hade att vänta har faktiskt slagit in. Ibland har det stämt nästan läskigt väl. Tror också att det är en orsak till att det känns så konstigt coolt inombords trots det som händer nu. Jag kommer ihåg din kommentar hos Tony så exakt det är möjligt och hade nog hoppats/trott att det blir annorlunda. Men icke då. Samma föda, samma kar, men så vitt skilda utvecklingskurvor.

Så länge diskusarna inte växte sig över en viss storlek så följdes de åt upp till ungefär 75% storlek. Även om de lekte även då så är det som att de inte var riktigt vuxna, mera som en tonårsförälskelse. Mellan 75%-100% så hände det flera saker. Några i kullen biffade till sig ordentligt och fettade till sig snabbt så fort de åt. Det syns på deras kroppar att de är bredare, med underhudsfett etc. jämnt fördelade. De som inte "peakade" då stannade på 75% storlek och blev lätt "nerdeffade" på så sätt att det underhudsfettet inte växte till sig på samma sätt som de "peakade" individerna i gruppen. De som stannade vid dessa 75% blev också mera lättstressade, höll sig oftare i utkanterna i karet. Efter det så lägger de inte på hullet även om de äter, har fina gälar och bajsar som små gudar.
Det är lite som att de sista centimetrarna på diskusarna genererade allt större revir. Så sammantaget så rymmer inte ett 450 så många revir egentligen. Så det där med en diskus per 50 cm ler jag nog lite åt nu. Tänker att det gäller i ett kar där man håller dem i en gruppfas dvs. tämligen naket kar eller när hela gruppen av olika anledningar t.ex. litet kar, foder, genetiska förutsättningar etc. inte går över 75% storlek utan stannar kvar i ett slags ungdiskustillstånd. En fullt vuxen diskus vill ha space helt enkelt om man nu vill ha dem i ett slags parbildande tillstånd. När diskusen har rätt feeling av självsäkerhet så blir den ju märkbart robustare och det kan kännas som att den tål vad som helst egentligen. De tre i toppen äter allt, har tålt medicineringar, skitigt vatten etc. etc. men tuffar på som tåget.

Sedan är det också så att er medkänsla med både mig och huvudpersonerna i sammanhanget, diskusarna gör att jag inte känner mig vare sig ensam eller "fel" på något sätt. Känns peppande också att du Tommy känner att du har nytta av erfarenheterna goda som dåliga.
Jag ser ju att tråden som så läses av er där ute då det är 1000 visningar på de senaste 7 dagarna. Jag hoppas bara att de av er som funderar på diskus drar lärdom och blir taggade av kloka personers inlägg i tråden men inte blir avtända för en beroendeframkallande och ibland hjärtskärande resa som det kan innebära att ha diskus. Har du/ni större kar än mig typ 700 liter eller mer så gissar jag att du får rejält bredare marginaler än jag med mina 450. Men intressantare resa än en tillsammans med diskus får du leta efter.

[ettfettbranamn]

Haha.. Alltid lika kul att titta in här, sorg eller glädje är det alltid helt enligt den fantastiska läroplan som denna tråd är..kul att du tar så väl hand om dem.. Du bryr dig verkligen om orsak och verkan och lägger ner tillräckligt mycket tankemöda på dem för att analysera på ett sätt som man väntar sig från en vis "gammal go gubbe"..

Ville bara säga det.. Ehum.. Jaha, jag klickar väl vidare då.

[Bluewing]

Haha.. Alltid lika kul att titta in här, sorg eller glädje är det alltid helt enligt den fantastiska läroplan som denna tråd är..kul att du tar så väl hand om dem.. Du bryr dig verkligen om orsak och verkan och lägger ner tillräckligt mycket tankemöda på dem för att analysera på ett sätt som man väntar sig från en vis "gammal go gubbe"..

Ville bara säga det.. Ehum.. Jaha, jag klickar väl vidare då.

Det är inte så "bara" det där, utan en värmande spegling som gör att det känns meningsfullt att berätta när man får en sådan respons.
Det där med vad man väntar sig från gubbar då.... så beror väl på hur du vill ha det när fjunet försvunnit. Om du tycker utveckling är spännande ner till molekylnivå så fortsätter ju hjärnan spinna vidare i nya banor långt upp i ålder. Nackdelen är väl att aldrig få komma i mål utan ständigt vara på väg. Lite som att känna sig allt okunnigare ju mer man lär sig. Hur vill du bli själv? Trygg och förutsägbar eller bungyjump forever som det innebär att vara obotligt nyfiken?

[Tommy Vestlie]

Efter att ha läst fortsättningen på din tråd ikväll så känner att jag bara vill repetera vad jag skrev tidigare ikväll, men det vore ju tråkigt så varför inte istället överraska med att utrycka mig som mina barn skulle ha gjort. Fett nice J. . (Konstig känsla att din tråd har en av många toppar i samband med en händelse som jag själv skulle vara bedrövad över, funderar en extra gång över hur jag skall utrycka mig, beklaga eller ställa mig nyfiket till händelsen för att sedan förkovra mig i all tillgängligt data i syfte att lära. Erkänner att jag dras mest åt det sistnämnda)

[ettfettbranamn]

Haha, jag är definitivt för bungyjump.. rock n roll så länge det går

[Mu(sic)]

Det är väl inte ett dugg konstigt att din tråd har så många visningar Johnny. Den är makalös även för mej som inte är ( inte har hunnit bli?) intresserad av just diskus [emoji2]

[Likan]

Din tråd är underbar Johnny! Det vet du.

Trist på de som faller bort, klart det känns. Hoppas Mats teori stämmer, isf blir det till glädje.

[Rufus]

Diskus har jag aldrig testat, dvs jag vet inte så mkt om denna fisk, därför frågar jag. Vad händer om "75%" flyttar till ett eget kar? Kan de växa till sig och bli "100%" eller hur blir det?