Drömmen om ett Discusakvarium

[Nando]

Du har en slags stillsam värme i din respons Nando som definitivt berör. Jag märker hur du sprider värme och ger erkännanden lite här och var i forumet. Sådant uppskattas verkligen. Både av mig och andra.

Ja Neonregnbågarna är för en vanlig akvarist himla känslig, men i ett kar med en stabil balans säkert som vilken annan fisk som helst. Tror grundproblemet är det skick de kommer i. Lite som om de kommit från en längre sjukperiod från start. Skulle tro att om den kunde köpas från en inhemsk odlare så kanske de skulle vara i annat skick. Ingen aning. Men som de är nu så avråder jag från arten i varje fall om du är i början av en livslång karriär som akvarist.

Men flera av de övriga vanliga regnbågsvarianterna är mer än rekommendabla. Sedan är det där att man blir orolig lätt något som jag kan känna igen som ett livslångt gissel. Vi är några hundra miljoner människor runt planeten som har den varianten av omtanke i vår repertoar. Det är nog också just den talangen som fått mig att göra mina absolut knäppaste åtgärder med mina fiskar. Antyder inte i och med detta att du är likadan på den punkten. Utan pratar just om mig och kanske iofs Inger ibland och kanske också om o.s.v. Så att lära sig leva med sin oro när de fiskar man bekymrar sig för verkar må dåligt är verkligen en del i framgången som akvarist. Oro föder lätt snabba åtgärder medan lugnet bidar sin tid mera. Där har Zoopet för mig varit effektivare än en stark lugnande medicin med extra allt. Ett råd jag fick tidigt var att "sitta på händerna" ett visdomsord värdig Platon eller likvärdig källa.
Det sägs ju ofta att akvarium har en lugnande effekt. Tror att de som skrev det menar ett akvarium i balans med friska fiskar. Motsatsen är en intressant utmaning i början. Som sagt, pratar inte specifikt om dig, som i inläggen känns mycket lugn och sensibel. Utan om min egen tidigare tid med en Ferrari-hjärna utan bromsar.

Ditt svar gör mig glad, särskilt det du skriver i första stycket. Tack!

Det är svårt det där med oro. Man måste hitta något sätt att förhålla sig till den som funkar för en själv. Samtidigt är det ju som du säger en sorts omtanke också. Jag väljer aktivt robusta och "lätta" fiskar för att göra det enklare för mig själv och för att slippa oroa mig så mycket. Som det är nu med friska fiskar som verkar trivas ger mina akvarium mig mycket lugn och glädje. Förstår dock att det snabbt kan ändras om man åker på någon sjukdom eller annat problem.

Tack för att du uppdaterade och berättade hur läget är i dina kar nu!

[Bluewing]

Aha, tack. Gillar dina sydamerikanska Guinacara. Hade sådana för några år sedan och minns dem med värme. Fina och mycket trevliga.

Du har så rätt. Det är en sådan art som verkligen lämnar avtryck. En del arter minns man så som du beskriver.

[Camenius]

Här kan du se hur den såg ut innan en rensning:

https://youtu.be/U64r83v1uoM

Den började som en tuss stor som en matsked. En vacker mossa som växer kanon om den kan ligga hyggligt nära ytan. Annars med Co2 och näring så kan du försörja halva Säffle med Taiwanmossa efter ett tag.

Aha, tack. Gillar dina sydamerikanska Guinacara. Hade sådana för några år sedan och minns dem med värme. Fina och mycket trevliga.

[Bluewing]

OK, då förstår jag hur ditt läge är nu. Känner igen det där med att vilja ha kvar de fiskar man köpt och detta oavsett om man egentligen kunde göra något ”roligare” med karet. Då blir det ju som du säger att man får fasa in nya arter när de gamla dör av. Det är inget fel med detta alls tycker jag, tvärtom. Upplever inte att det bara är nya projekt som är intressanta att läsa om. Att få en målande beskrivning av den sköna lunk som ett väl ingånget kar puttrar på i kan vara minst lika givande. Jag var mer nyfiken på hur du hade det nu med akvarierna.

När jag skulle bestämma fiskar till mitt 240 liters var jag väldigt sugen på just neonregnbågar. En kvinna på Akvarielagret sa dock att dessa var ganska känsliga jämfört med andra regnbågar och att det är svårt att hitta bra exemplar. Eftersom jag är nybörjare och lätt oroar mig för mina djur kände jag då att det var bättre för mig att satsa på lite mer robusta arter. Tycker fortfarande att det är en väldigt vacker fisk, även om det inte blev några sådana för mig denna gång.

Jag uppfattar dig som en mycket klok person och du gör säkert helt rätt prioriteringar för dig och din familj nu. Är bara glad över att läsa dina inlägg och få lite uppdateringar ibland!

Trevlig kväll!

Du har en slags stillsam värme i din respons Nando som definitivt berör. Jag märker hur du sprider värme och ger erkännanden lite här och var i forumet. Sådant uppskattas verkligen. Både av mig och andra.

Ja Neonregnbågarna är för en vanlig akvarist himla känslig, men i ett kar med en stabil balans säkert som vilken annan fisk som helst. Tror grundproblemet är det skick de kommer i. Lite som om de kommit från en längre sjukperiod från start. Skulle tro att om den kunde köpas från en inhemsk odlare så kanske de skulle vara i annat skick. Ingen aning. Men som de är nu så avråder jag från arten i varje fall om du är i början av en livslång karriär som akvarist.

Men flera av de övriga vanliga regnbågsvarianterna är mer än rekommendabla. Sedan är det där att man blir orolig lätt något som jag kan känna igen som ett livslångt gissel. Vi är några hundra miljoner människor runt planeten som har den varianten av omtanke i vår repertoar. Det är nog också just den talangen som fått mig att göra mina absolut knäppaste åtgärder med mina fiskar. Antyder inte i och med detta att du är likadan på den punkten. Utan pratar just om mig och kanske iofs Inger ibland och kanske också om o.s.v. Så att lära sig leva med sin oro när de fiskar man bekymrar sig för verkar må dåligt är verkligen en del i framgången som akvarist. Oro föder lätt snabba åtgärder medan lugnet bidar sin tid mera. Där har Zoopet för mig varit effektivare än en stark lugnande medicin med extra allt. Ett råd jag fick tidigt var att "sitta på händerna" ett visdomsord värdig Platon eller likvärdig källa.
Det sägs ju ofta att akvarium har en lugnande effekt. Tror att de som skrev det menar ett akvarium i balans med friska fiskar. Motsatsen är en intressant utmaning i början. Som sagt, pratar inte specifikt om dig, som i inläggen känns mycket lugn och sensibel. Utan om min egen tidigare tid med en Ferrari-hjärna utan bromsar.

[Bluewing]

Dina och mina gissningar duger så bra så. Om inte Johan skulle dyka in här också förstås.
Mmm, har fattar det där med att dom är känsliga, praecoxarna . Det blir inte dom för mig. Jag har fortfarande inte bestämt mig. Jag drar nog medvetet, eller ja, undermedvetet, ut på det. Det är ju trevligt att ha det hela framför sig liksom. när beslutet väl är taget och fisken inkoppad är spänningen liksom över. Då börjar ett nytt kapitel. Spännande det också, men jag drar ut på detta för att jag fortfarande är så nöjd med att alls ha startat upp intresset igen.
Jo, parkinsonii är fina. Det kanske blir dom. Inte boesmanii dock, dom hade jag faktsikt ett kort tag för dom följde med 240t när jag fick det. 5 individer, varav 4 hanar. Men såklart, eftersom karet var så vansinnigt överbefolkat såg jag ju inget av deras naturliga beteende. Dom är fina, men jag vill hellre prova någon som inte ser fullt så konstgjort färgad ut. Dom ser lite ut som att dom är doppade i en färgburk på halva kroppen.
m.parva är fin! Om den skulle gå att få tag på.
2 powerheads stå på inköpslistan vid lön om inte lönen understiger räkningarna. Har dålig koll nu eftersom jag var ledig rätt mkt över helgerna. Jaja, det visar sig.
Men bra flöde planeras.Dom som redan gå i kuben gillar också starka flöden. Har ju tex pseudomugil furcatus som också är en regnbåge, fast liten.
Jo, jag såg dom fina Iratherina werneri idag. Drömde lite vid deras kar. Men det är också något för framtiden. Har haft dom förr och dom är så fina! Man blir liksom schockad varje gång en hane spänner fenorna och svartnar på ett ögonblick. Dom är underbara! Jag uppfattade dom inte heller som speciellt svåra. Ett väl inkört kar och liten mat, typ microask, smått granulat och frysfoder samt fina täta växter att leka i. Har för mig att jag hade flytande riccia till dom och gertruds blåögon på den tiden.




Vackert! Och man riktigt ser hur det osar om henne där framme.
Din beskrivning ger liv åt bilden på ett sätt som bara kan ha med hjärtat att göra. Bilden i sig är vacker, bildskön. Men men det du skrev om ditt livs kärlek ger ett oanat djup och en innifrånupplevelse av bilden. Nästan som att vara med.

Du har inte kvar någon liten bild eller film från den tiden du hade dina Iratherina och Gertruds? Det låter som en härlig kombo. Men kul hur som helst att du är i startläge för nya regnbågar. Lite off topic så vill jag nämna en helt fantastisk liten app som heter Dreams. Det är en sparas som man har för att spara till sånt man längtar efter och då sparar små minibelopp dagligen utan att det märks. Så har man tight i perioder med stålar så kan jag rekommendera den. Kul och taggande!

Sedan är det ju en ren välsignelse att ha fått träffa en människa man kan älska ett helt liv. Det är inte alla förunnat att ha det så. Vi har varit ihop i 43 år nu så även svavelosande blickar är ju också ett sätt att få bekräftelse på att man betyder nåt

[Bluewing]

Den här taiwanmossan. Har du någon/några bilder som visar den, tagna så man ser den i sin omgivning så att säga? Alltså inte i närbild.

Här kan du se hur den såg ut innan en rensning:

https://youtu.be/U64r83v1uoM

Den började som en tuss stor som en matsked. En vacker mossa som växer kanon om den kan ligga hyggligt nära ytan. Annars med Co2 och näring så kan du försörja halva Säffle med Taiwanmossa efter ett tag.

[miiaoo]

Praecox är en av de känsligaste fiskar jag haft. Så den är definitivt kinkig det ska jag säga och i ditt kar ganska liten. Mina är lite som i storlek som en sebrafisk i längd nu, men det är inte färdigväxt utan det är ungdjur. Lacustris tycker jag verkar vara helintressanta, men vad tycker du om Melanotaenia Parkinsoni då? Helmaffiga biffar på sina över 15 cm. Sällskapliga och så snygga när hanarna kampar.
Här kan du se en helt galen bild på dom vid matningen:

Annars så har du ju klassikern Boesmani som är riktigt snygg och lätt att få tag i.
Men när det gäller Parkinsoni så är det fart och fläkt. Vattnet för regnbågar sätter du sprutt på med en bra streamer. Då kan du ha ett härligt flöde på ett visst ställe som de och andra fiskar gärna hänger i.
Det är kul med nyfikna människor!
Sedan är Johan (Marten64) en rejält kunnig person på regnbågar. Du kommer väl ihåg att jag är världsmästare i gissning. Han vet mer men jag gissar gärna ihop med dig.

Dina och mina gissningar duger så bra så. Om inte Johan skulle dyka in här också förstås.
Mmm, har fattar det där med att dom är känsliga, praecoxarna . Det blir inte dom för mig. Jag har fortfarande inte bestämt mig. Jag drar nog medvetet, eller ja, undermedvetet, ut på det. Det är ju trevligt att ha det hela framför sig liksom. när beslutet väl är taget och fisken inkoppad är spänningen liksom över. Då börjar ett nytt kapitel. Spännande det också, men jag drar ut på detta för att jag fortfarande är så nöjd med att alls ha startat upp intresset igen.
Jo, parkinsonii är fina. Det kanske blir dom. Inte boesmanii dock, dom hade jag faktsikt ett kort tag för dom följde med 240t när jag fick det. 5 individer, varav 4 hanar. Men såklart, eftersom karet var så vansinnigt överbefolkat såg jag ju inget av deras naturliga beteende. Dom är fina, men jag vill hellre prova någon som inte ser fullt så konstgjort färgad ut. Dom ser lite ut som att dom är doppade i en färgburk på halva kroppen.
m.parva är fin! Om den skulle gå att få tag på.
2 powerheads stå på inköpslistan vid lön om inte lönen understiger räkningarna. Har dålig koll nu eftersom jag var ledig rätt mkt över helgerna. Jaja, det visar sig.
Men bra flöde planeras.Dom som redan gå i kuben gillar också starka flöden. Har ju tex pseudomugil furcatus som också är en regnbåge, fast liten.
Jo, jag såg dom fina Iratherina werneri idag. Drömde lite vid deras kar. Men det är också något för framtiden. Har haft dom förr och dom är så fina! Man blir liksom schockad varje gång en hane spänner fenorna och svartnar på ett ögonblick. Dom är underbara! Jag uppfattade dom inte heller som speciellt svåra. Ett väl inkört kar och liten mat, typ microask, smått granulat och frysfoder samt fina täta växter att leka i. Har för mig att jag hade flytande riccia till dom och gertruds blåögon på den tiden.

Kan bara inte låta bli att lägga in den här bilden också från fjällen senast.

Visst ser det vackert ut? Men det du som ser på bilden inte vet är att där framme åker min livs kärlek och är urförbannad på mig eftersom jag gett hennes skidor för bra glid.... bakåt som framåt. Det är därför hon traskar bredvid spåret uppför backen. Precis som livet ska vara

Återkommer med samma svammel om mina kvarvarande kar vid annat tillfälle. Se det som en följetong.

Vackert! Och man riktigt ser hur det osar om henne där framme.
Din beskrivning ger liv åt bilden på ett sätt som bara kan ha med hjärtat att göra. Bilden i sig är vacker, bildskön. Men men det du skrev om ditt livs kärlek ger ett oanat djup och en innifrånupplevelse av bilden. Nästan som att vara med.

[Camenius]

Fortsätter på Nando's fråga. Inte för att jag känner mig tvungen utan snarare att det känns lite skönt att tänka efter och göra klart sådant som annars bara simmar runt i bakhuvudet så att säga.

Nästa kar är ju mitt 450 där jag har en kvarvarande diskus, Bertil, 8 st. Guianacara Owroewefi, några Skalarer, några olika L-malar typ LDA031 och L200, 15 st Corydoras Duplicareus och en bunt Guldancistrus. Det karet kan man säga har hamnat i en slags låsning som jag bedömer själv beror på det som hände med diskusgruppen tidigare. Det som knäckte diskusarna var ju en form av flagellater och det som skapar HiH på mina Guianacaror är också en form av flagellater. Så länge jag sköter karet optimalt och byter vatten 50% varje vecka etc. så tillbakabildas symptomen och alla ser ut att vara friska. Skulle de vara i det läget skulle jag sälja diskusen och guianacarorna och då skulle det vara vidöppet vad som ska hända med det karet. Men... och då med ett stot MEN... när jag lämnar karen i drygt 2 veckor som jag gjorde nu över julen för att åka skidor i Tandådalen med fru och hundar, då blir ju miljön sämre i karen och ser då att en del symptom på Guianacarorna kommer tillbaka igen. Diskusen som jag iofs misstänker är bäraren av det som smittat Guianacarorna har aldrig några symptom.
Hur som helst så är läget så att eftersom det är något som inte är ok med fisken så kan jag ju inte gärna sälja dom, eftersom de blir symptomfria när jag har allt i perfekt skötsel så kan jag inte heller avliva dom. Så då blir det en låsning dvs. karet är ett slags sanatorium för kroniker som med rätt behandling kan få ett långt liv. Där har jag tänkt så det ryker ur öronen. Men jag har landat i att jag accepterar att det är som det är
Diskusen letar räkor i den fantastiska Taiwanmossan (som jag säkert slängt 30 liter av sammanlagt så här långt) medan jag fyller karet med vatten helt obekymrat. Här är denna oerhört vackra mossa som fungerar som en slags undervattens-åtel för Diskus och Skalarer genom att den är sprängfylld med Körsbärsräkor och räklingar.


Men om kronikerna inte fanns? Ja då skulle jag faktiskt som det känns idag i varje fall köra med Regnbågar även i detta karet. HiH och detta med flagellater verkar bara drabba ciklider så jag skulle nog behöva lämna dessa arter ett tag i detta karet. Men som sagt just nu är det ett limboläge med glad fisk som behöver pysslas om ordentligt. Så det accepteras för stunden. Inväntar en insikt om vad jag behöver göra. Än så länge har den inte anlänt.
Så om jag tänker på cikliders livslängd så kanske vi pratar om en vision på 5-10 år i detta karet.

Den här taiwanmossan. Har du någon/några bilder som visar den, tagna så man ser den i sin omgivning så att säga? Alltså inte i närbild.

[Inger H]

Så kul med liv i tråden igen, både gällande bilder och text, du har varit saknad bara så du vet det . Bilden på en sur Carina är bara så komisk, förstår henne precis .
Ha det gôtt!

//Inger

[Rufus]

Kan bara inte låta bli att lägga in den här bilden också från fjällen senast.

Visst ser det vackert ut? Men det du som ser på bilden inte vet är att där framme åker min livs kärlek och är urförbannad på mig eftersom jag gett hennes skidor för bra glid.... bakåt som framåt. Det är därför hon traskar bredvid spåret uppför backen. Precis som livet ska vara

Återkommer med samma svammel om mina kvarvarande kar vid annat tillfälle. Se det som en följetong.

Haha, underbar bild! En vinterskog kan vara så vacker så det känns inombords men också ge nerfallande snö i nacken och bakhala skidor. Hälsa kärleken att jag förstår henne

[Bluewing]

Kan bara inte låta bli att lägga in den här bilden också från fjällen senast.

Visst ser det vackert ut? Men det du som ser på bilden inte vet är att där framme åker min livs kärlek och är urförbannad på mig eftersom jag gett hennes skidor för bra glid.... bakåt som framåt. Det är därför hon traskar bredvid spåret uppför backen. Precis som livet ska vara

Återkommer med samma svammel om mina kvarvarande kar vid annat tillfälle. Se det som en följetong.

[Bluewing]

Det skall få ta tid denna gång, något jag lärt av dig.....det behöver ju inte gå så snabbt . Vad skönt att höra att du har hittat balans och harmoni i tillvaron, men jag måste säga att jag genom din berättelse fick känslan av att du tillhörde de som lyckats finna just detta. Jag hoppas verkligen att sjukdomen gett vika och du njuter av livet och allt det har att ge. Alltid lika roligt när du är här på forumet. Du är saknad. Bara ditt underbara sätt att avsluta ditt inlägg " min vän" värmer otroligt och ger mycket kraft. Hoppas vi hörs snart igen min vän.

Jo jag har och har haft balans ganska länge. Även när jag tidigare var sjuk. Men livet är som en lök. Vi skalar av ett lager i taget och det lagret representerar hur vi upplever vårt liv. Sedan när man mognar genom att det händer saker man kanske inte räknat med som öppnar ögonen. Då kommer man till nästa lager...och nästa... och nästa. Så om jag när jag är t.ex. 30 tycker att det HÄR är att vara i balans så kommer jag troligen när jag är 40, 50, och som jag som passerat 60 inse flera lager djupare att det här är balans och då på ett djupare och mycket mer komplext sätt. Sedan i det där med balans så är det väl ofta så att vi människor tror att livet är normalt när det händer bara bra saker och det känns som ett enda långt sommarlov. Medans det egentligen i olika delar händer ganska jobbiga, t.o.m. hemska saker och härliga saker och allt där emellan. DET är det normala egentligen.

Så det är väl det jag menar att jag nu i gubbläge börjat inse att det är att vara i balans att må dåligt, få ångest känna ensamhet och bli sjuk lika som att vara lycklig, möta kärlek, känna samhörighet. Det är acceptansen av allt som är att vara i balans. Inte att vara en solstråle 24/7 Livet är allt en bra himla häftig berg och dalbana som skrämmer livet ur mig ibland. Och allt det är ok. När jag var yngre var balans att känna sig glad, lugn och stillsam. Nu har jag insett att det är sånt som händer precis som det andra. Det som gör allt meningsfullt är väl hur vi är mot varandra. Äsch nu babblar jag på om sånt jag tänker på mycket.
Det jag läst mest hela livet är ju filosofi och då blir det toksvårt med korta responser. Du bryr dig ju också om och värmer andra med din vänlighet och det känns ju här i hjärtat också.

[Bluewing]

Nice att du är tillbaks i Zoopetvärlden igen.
Jag fattar att dom är poppis, dojjorna. Har haft ett par hundar tidigare som verkligen hade uppskattat skor, på den tiden. Nuvarande pudeltrasa har inbyggda snöskor, mao massor med päls i tassarna. Blir det för mycket så fastnar snön och hon går på klackar, då får jag klippa såklart, för hon är liksom inte så förtjust i högklackat. Hon är mer den naturliga typen.
Jag håller me Nando, har du tankar kring kar och framtid så är jag också nyfiken.
Sen har jag en annan fundering, kring dina sillar. Praecoxara alltså. Har du någon bild på dem i jämförelse med annan fisk, som storleksreferens?
Jag funderar ju fram och tillbaks på olika regnbågar och även om det inte är dags förrän typ februarilönen så vill jag har mer på fötterna när det gäller hur helheten blir med de olika sorterna. Jag vill inte ha för lika de fiskar som redan går i karen. Lika på höjden, dvs avlånga, eller för korta på längden. Jag vill ha en kontrast med andra ord. I 720t går ju praktbarberna som är lika glossocepsis incisus i färg så dom går bort där och även i kuben där de blir för maffiga och sannolikt tar över allt och dessutom käkar räkor som snacks.
Lacustris är väldigt snygga i färgen, men jag vet inte så mycket mer om dom.
Sen är det ju det där med att formen på kroppen anger lite hur strömt de lever naturligt i det vilda. Jag bör i så fall satsa på de med högre rygg då mitt vatten inte snurrar i något speciellt högt tempo. Filtrering finns det så det räcker, men det är inte hög fart på vattnet mer än lokalt.
Vad har du för sorter? Jag tycker mig komma ihåg praecox och g.incisus. Har du fler? Eller har testat fler?

Eller såklart om någon annan som läser detta vet mer? Alla funderingar, råd och tips är välkomna här eller i min egen tråd.

Praecox är en av de känsligaste fiskar jag haft. Så den är definitivt kinkig det ska jag säga och i ditt kar ganska liten. Mina är lite som i storlek som en sebrafisk i längd nu, men det är inte färdigväxt utan det är ungdjur. Lacustris tycker jag verkar vara helintressanta, men vad tycker du om Melanotaenia Parkinsoni då? Helmaffiga biffar på sina över 15 cm. Sällskapliga och så snygga när hanarna kampar.
Här kan du se en helt galen bild på dom vid matningen:

Annars så har du ju klassikern Boesmani som är riktigt snygg och lätt att få tag i.
Men när det gäller Parkinsoni så är det fart och fläkt. Vattnet för regnbågar sätter du sprutt på med en bra streamer. Då kan du ha ett härligt flöde på ett visst ställe som de och andra fiskar gärna hänger i.
Det är kul med nyfikna människor!
Sedan är Johan (Marten64) en rejält kunnig person på regnbågar. Du kommer väl ihåg att jag är världsmästare i gissning. Han vet mer men jag gissar gärna ihop med dig.

[Bluewing]

Jag vill också sända dig en hälsning Johnny!
Det känns kul att vara tillbaka på forumet, även om det inte är vad det en gång var!
Vi får göra någonting nytt av det!

Hej mannen! Så himla gott att ha dig tillbaka. Helskönt!!!! Hur är det med dig då? Det enda man kan säga om saker och ting vare sig det är naturvetenskapligt eller filosofiskt eller vad det nu är. Kanske den enda sanning som existerar: Allt förändras alltid!
Så visst det är inte vad det varit men det är på väg att bli nåt nytt igen. Så zoopet är på väg att kläckas igen. Det finns så många nya fina, nyfikna människor här med kunskap och kunskapstörst. Så tar du dig tid så ser du att det finns nåt som spirar. Målsättningen för mig är att successivt satsa mer tid och engagemang här men när tiden finns. Blir så glad av dina rader

[Bluewing]

Fortsätter på Nando's fråga. Inte för att jag känner mig tvungen utan snarare att det känns lite skönt att tänka efter och göra klart sådant som annars bara simmar runt i bakhuvudet så att säga.

Nästa kar är ju mitt 450 där jag har en kvarvarande diskus, Bertil, 8 st. Guianacara Owroewefi, några Skalarer, några olika L-malar typ LDA031 och L200, 15 st Corydoras Duplicareus och en bunt Guldancistrus. Det karet kan man säga har hamnat i en slags låsning som jag bedömer själv beror på det som hände med diskusgruppen tidigare. Det som knäckte diskusarna var ju en form av flagellater och det som skapar HiH på mina Guianacaror är också en form av flagellater. Så länge jag sköter karet optimalt och byter vatten 50% varje vecka etc. så tillbakabildas symptomen och alla ser ut att vara friska. Skulle de vara i det läget skulle jag sälja diskusen och guianacarorna och då skulle det vara vidöppet vad som ska hända med det karet. Men... och då med ett stot MEN... när jag lämnar karen i drygt 2 veckor som jag gjorde nu över julen för att åka skidor i Tandådalen med fru och hundar, då blir ju miljön sämre i karen och ser då att en del symptom på Guianacarorna kommer tillbaka igen. Diskusen som jag iofs misstänker är bäraren av det som smittat Guianacarorna har aldrig några symptom.
Hur som helst så är läget så att eftersom det är något som inte är ok med fisken så kan jag ju inte gärna sälja dom, eftersom de blir symptomfria när jag har allt i perfekt skötsel så kan jag inte heller avliva dom. Så då blir det en låsning dvs. karet är ett slags sanatorium för kroniker som med rätt behandling kan få ett långt liv. Där har jag tänkt så det ryker ur öronen. Men jag har landat i att jag accepterar att det är som det är
Diskusen letar räkor i den fantastiska Taiwanmossan (som jag säkert slängt 30 liter av sammanlagt så här långt) medan jag fyller karet med vatten helt obekymrat. Här är denna oerhört vackra mossa som fungerar som en slags undervattens-åtel för Diskus och Skalarer genom att den är sprängfylld med Körsbärsräkor och räklingar.


Men om kronikerna inte fanns? Ja då skulle jag faktiskt som det känns idag i varje fall köra med Regnbågar även i detta karet. HiH och detta med flagellater verkar bara drabba ciklider så jag skulle nog behöva lämna dessa arter ett tag i detta karet. Men som sagt just nu är det ett limboläge med glad fisk som behöver pysslas om ordentligt. Så det accepteras för stunden. Inväntar en insikt om vad jag behöver göra. Än så länge har den inte anlänt.
Så om jag tänker på cikliders livslängd så kanske vi pratar om en vision på 5-10 år i detta karet.