-
Nu tröttnar ni nog på mig men ett inlägg till måste det bli trots att de senaste inläggen är mina. Bluewing - tack igen för trådtipsen! Har börjat med Maths (C90...) tråd och hittills handlar den typ uteslutande om apisar vilket passar mig utmärkt. Blir barnsligt glad över att ha nästan 150 sidor att läsa! Fantiserar nämligen om ett kommande större kar i vilket jag bl.a. tänker våga mig på några roliga apisar. Men det ligger långt i framtiden. Desto bättre då att använda tiden till att samla på mig kunskap genom andras erfarenheter. Ska också bygga upp ett gren-, kvist- och stenlager så att jag kan välja och vraka när det väl blir dags. Min äldsta dotter säger att jag är rotgalen. Det har hon helt rätt i! -
Skönt att det är utrett att vi är känslomänniskor ut i fingerspetsarna och att hundar likväl som fiskar lindar sig runt våra hjärtan Emma, Thomas, Nando och andra som känner igen sig i beskrivningen. Det kluriga som känslomänniskor är väl den där riktigt tunna linjen mellan en varm och lycklig känsla och ett begär. När värmen och kärleken till nåt glider över i besatthet så är det snarare begär maskerat som eufori som gäller. Har slitit en hel del med detta tema under många år så att jag håller mig på rätt sida. Begär kidnappar hjärnan och skapar egentligen stress medan kärlek till något värmer och lugnar. Den linjen börjar jag kunna känna så smått nu efter 60 men for som en flipperkula på fel sidan om linjen under i varje fall minst 35 år. Så jag blir nyfiken på hur du ser på detta Emma?
Så denna hobby är på detta sätt som en utmanande träning för mig att lära mig bli kär som vi kallar det eller lycklig om man så vill utan att bli stressat euforisk. Så att det blir en cool och chillande lycka som håller under lång tid utan att bli som jag var förut, ett slags enmansfyrverkeri typ: åh vilket fint fyrverkeri - pang i backen med vidbränd hjärna- återhämtning- åh vilket fint fyrverkeri-pang i backen etc. i oändlighet. Att lära sig känna den linjen har varit något som jag på fullt allvar tror har räddat mitt liv.Lämna en kommentar:
-
Kul med hundplanerna också Miiaoo. Jag köpte min egen hund för sparade pengar när jag var 14 och jag minns fortfarande den underbara känslan över att få välja ras, uppfödare och senare valp. Att få ta ansvar över ett djur, uppfostra det och utveckla den där speciella relationen som kan uppstå mellan hund och människa var verkligen givande. Det formade min person tror jag. Jag önskar mina barn samma möjlighet men än är de för små. Din dotter har tur som har en så klok mamma!Lämna en kommentar:
-
Toppen Miiaoo, då är vi fyra!
Mina bolivianer har frisimmande för andra gången på kort tid. Jag sitter med ett löjligt flin och tittar in på yngelskocken och känner genuin glädje! Tänk att några silverskimrande småglin kan vara så fina!Lämna en kommentar:
-
HAhaha, underbara hund!!!
Vi överväger en till hund. Till äldsta dottern, snart 13. Hon är rätt ensam, när hon inte är i skolan då. Vi bor lite lätt isolerat och hon är inte supersocial direkt. Och dessutom blyg. Plus att hon och en till är dom enda utan egen häst. Vi har varken tid eller råd med häst just nu. Särskilt inte tid och ork eftersom hon skulle behöva mycket hjälp...
Så, hon har knåpat ihop ett kontrakt på vad hon ska ta ansvar för med denna lilla, so far, fantasihund. Eftersom vi har kvar Luna som just fyllde 11 och då hon är kärnfrisk och nog blir flera år till så blir det en mindre variant. Nämligen en liten rolig och krullig toy pudel. Luna fast i minatyr! Tror att det blir helt perfekt för alla inblandade! Dottern har stora planer för träning och en massa kuligheter med egen hund.
Nando, Ekenberg och johnny: Räkna in en till i det förälskade gänget!
Jag blir iofs snarast besatt mer än just förälskad men jaja, jag ska inte märk ord...
Lämna en kommentar:
-
Underbart, här får jag dessa kyssar av nikki när jag sitter på tok för länge framför något akvarium.....hon tycker definitivt att hennes promenader är viktigare en att sitta och titta på fiskar....Lämna en kommentar:
-
Kan inte låta bli att visa hur livet med en flatcoated retriever är dagligen. Jag och mitt livs kärlek skulle ta en selfie trodde vi......
Lämna en kommentar:
-
Ekenberg och Bluewing, tack för er fina respons på mitt inlägg! Då är vi i vart fall tre som känner dessa känslor. Tur att jag har en förstående man. Jag råkade nämligen kläcka ur mig ”jag är nykär, men inte i dig” till honom en morgon! Han bara log och sa att han var glad för min skull!
Det här med att träffa vänner på Zoopet och vilja uttrycka sig i skrift känner jag verkligen igen! Det är något särskilt att kunna diskutera ett gemensamt intresse med likasinnade. När jag pratar om fiskar med mina kollegor får de snabbt en frånvarande och glasartad blick...
Ekenberg - jag önskar dig verkligen all lycka med dina discusvalpar! Klart de tycker att husse är bäst!Lämna en kommentar:
-
Så skön läsning, Nando. Kan gott känna igen mig i det mesta som du skriver. Det är verkligen som en förälskelse när allt fått ett skönt flow och man är i början av projektet. Förr eller senare glider det över till en relation som när det är som bäst för oss känslomänniskor blir en livslång kärlek med sina ups and downs. Tror kanske det blir för dig som för mig dvs. som en slags kläckningsprocess för mig som människa. Låter säkert flummigt för många men jag tycker denna hobby i kombination med Zoopet gav personlig utveckling ett nytt ansikte. Jag utvecklades som människa i alla dessa samtal på Zoopet. Hittade nya vänner. Hittade lusten att berätta saker och ting i skrift etc. så det som sker med oss här är ju på riktigt.
Svaret är lika vinklat för Thomas och hans nya modiga val.Lämna en kommentar:
-
Hej Nando, vad underbart att läsa ditt inlägg.....skönt att se att även andra jämför akvariehobbyn som en förälskelse. Började nästan tro att det bara var jag, ja osså Johnny då. Jag hade många sömnlösa nätter där jag funderade på om jag skulle våga att ta steget......sedan kom äntligen dagen när jag vågade...och nu känns det som en härlig förälskelse, har just besökt mina diskusar och det är ju nästan så att det känns som känslorna är besvarade...
Lämna en kommentar:
-
Egentligen var det en längtan efter husdjur, främst hund, kombinerat med en verklighet som i nuläget inte medger något hundinnehav som väckte tanken på akvarium. Jag har vuxit upp med husdjur och önskar att mina barn ska få möjlighet till detsamma. Eftersom de är för små för hamster och vi redan har fullt upp med dagishämtningar/lämningar i kombination med jobb vilket omöjliggör hund, kändes fiskar som ett realistiskt alternativ. Jag hade akvarium som barn och vi funderade på det i omgångar. Efter sommaren bestämde vi oss och köpte ett lagom litet 120 liters. Barnen var glada. Jag blev besatt!
Det var så oerhört givande att studera fiskarna och läsa på om de olika sorterna. Upptäckte Zoopet och snöade in fullständigt på inredning och olika fiskars beteenden. Ganska snabbt hade vi köpt ett 240 liters och jag gick loss fullständigt med inköp av rötter och stenar. Planerade mina fiskinköp noggrant, torrinredde och startade igång det större karet. Växter planterades och fiskar köptes. Barnen är fortsatt intresserade men i ärlighetens namn måste jag säga att detta är min hobby nu!
Det har varit som en nyförälskelse där jag tidvis inte kunnat sova på nätterna för att jag har planerat vilka fiskar jag ska köpa och hur jag bäst ska inreda för att de ska trivas. Jag som aldrig har varit aktiv på något som helst socialt medium hade helt plötsligt blivit guldmedlem i Zoopet och dessutom börjat göra inlägg i olika trådar. Det känns märkligt med samtidigt fantastiskt roligt! Tänk att ha en hobby som man faktiskt kan utöva hemifrån! Perfekt när man, som jag, har små barn och dåligt med tid. Dessutom är det rogivande att sitta framför karen och betrakta det som sker. Lycka!Lämna en kommentar:
-
Ja om man gillar hund är det svårt att vara utan. Jag förstår dig.Ursprungligen postat av NandoLämna en kommentar:
-
Måste bara tillägga att Ingers och dina hundbilder är jättefina! Jag saknar verkligen att ha hund.Lämna en kommentar:
Lämna en kommentar: