Tror ni på spöken?

[Dysnomia]

Nej då Katharina, det var inte riktat mot dig!!

Och du har nog rätt att jag skriver i en påstående form, men jag hoppas förstås att jag inte har trampat någon på tårna.

Med min familjemedlem är det så att han faktiskt inte kan värja sig för de syner och besök han får. Han kan stå i en glasskioskkö och plötsligt se vad som ska hände den framför honom. Det är inte alltid trevliga saker, särskilt inte när han ser personens död. Dessutom svårt att värja sig mot, om han inte ska stanna hemma jämt.

Eller han kan besöka platser och få kontakt, vare sig han vill eller inte, med de energier/andar etc som finns där.
Det kan gå tid emellan, men sällan mer än några dagar. Klart att det påverkar honom, oavsett vilken inställning han har. Men han är en otroligt snäll och hjälpsam människa, som gärna vill hjälpa människor. Och andar, trots att det kan kosta på.

Det kan också vara lika jobbigt att avvisa dem som att hjälpa dem.
Därför anser jag (ser du, jag lär mig!) att all medial förmåga inte bara är av godo.

Det är jättejobbigt innan man lär sig hantera sin öppenhet.. Det suger enorma mängder kraft och energi ur en!
Din vän bör lära sig att "koppla ner", stänga av. Olika människor gör detta på olika sätt, men ett tips är att helt enkelt lära sig mer om chakra och använda sig av dessa.
Iris Hall har gjort en cd om detta som heter "The Secret Garden" som är jättebra.
Nu är det ju inte så lätt att dyka på sin omgivning och påtala nåt sånt här, men kanske du vid tillfällen kan ta upp ämnet "chakran" och se hur h*n reagerar? Det är definitivt inte bra (och trevligt) att gå öppen sådär..

http://www.maritaekman.se/chakra.htm

[A C-son]

Jag tror att man ska gå sin egen väg och följa sin instinkt men jag tror att din vän ska koncentra sig framöver på att inte bry sig så mycket om andra utan bry sig om sig själv istället. Det kan också vara en flykt, om jag koncentrar mig på andra så behöver jag inte ta itu med mig själv..

Det du skrev nu är med all säkerhet mycket viktigt och jag är övertygad om att det gäller alla typer av mänskliga relationer. Människor funderar oftast på vad de kan få ut av olika relationer/situationer istället för att fokusera på vad de kan stoppa in i dem. Återigen - vi LÄR oss att det allra bästa är att bry oss om våra medmänniskor (eller hur?) men det är i regel vår besatthet av andra människor/förutsättningar som orsakar problem. Krig/bråk/missförstånd etc etc är resultatet av att vi fokuserar på vad andra tycker/tänker/känner/menar/säger/gör etc etc. Den vise inser att det inte spelar någon roll, bara hur vi förhåller oss till det. Att t.ex "må dåligt" är en dålig förutsättning. Det kan låta radikalt men den lyckligaste/nöjdaste människan är förmodligen den mest självcentrerade.

[Katharina]

Det du skrev nu är med all säkerhet mycket viktigt och jag är övertygad om att det gäller alla typer av mänskliga relationer. Människor funderar oftast på vad de kan få ut av olika relationer/situationer istället för att fokusera på vad de kan stoppa in i dem. Återigen - vi LÄR oss att det allra bästa är att bry oss om våra medmänniskor (eller hur?) men det är i regel vår besatthet av andra människor/förutsättningar som orsakar problem. Krig/bråk/missförstånd etc etc är resultatet av att vi fokuserar på vad andra tycker/tänker/känner/menar/säger/gör etc etc. Den vise inser att det inte spelar någon roll, bara hur vi förhåller oss till det. Att t.ex "må dåligt" är en dålig förutsättning. Det kan låta radikalt men den lyckligaste/nöjdaste människan är förmodligen den mest självcentrerade.

Nej, det håller jag inte med om. Det finns många människor som fokuserar sig på sin olycka. Egentligen är all form av depression egoistisk. När jag är nere så kan jag önska att jag kunde jobba som volantär ett tag för att sluta fokusera på mig själv och min olycka..

Nej, jag menar att man inte ska engagera sig i att hjälpa andra och glömma sig själv eller rent av gömma sina egna problem i andras..
Varför går man så in i att hjälpa andra, det finns ett behov där och det är frågan om varför???
Lagom är bäst i alla lägen, tycker jag...

[A C-son]

Nej, det håller jag inte med om. Det finns många människor som fokuserar sig på sin olycka. Egentligen är all form av depression egoistisk. När jag är nere så kan jag önska att jag kunde jobba som volantär ett tag för att sluta fokusera på mig själv och min olycka..

Nej, jag menar att man inte ska engagera sig i att hjälpa andra och glömma sig själv eller rent av gömma sina egna problem i andras..
Varför går man så in i att hjälpa andra, det finns ett behov där och det är frågan om varför???
Lagom är bäst i alla lägen, tycker jag...

Enligt mig kan en självcentrerad människa omöjligen vara deprimerad såsom en deprimerad människa rimligtvis inte kan vara självcentrerad ty huruvida man upplever sitt liv som olyckligt eller inte är ytterst en tolkningsfråga. Förväxla inte självcentrering med egoism!
Min personliga uppfattning är att när en person som mår dåligt går in för att hjälpa andra så blir resultatet ofta att fler mår dåligt. Det är inte kreativt!

[Katharina]

Enligt mig kan en självcentrerad människa omöjligen vara deprimerad såsom en deprimerad människa rimligtvis inte kan vara självcentrerad ty huruvida man upplever sitt liv som olyckligt eller inte är ytterst en tolkningsfråga. Förväxla inte självcentrering med egoism!
Min personliga uppfattning är att när en person som mår dåligt går in för att hjälpa andra så blir resultatet ofta att fler mår dåligt. Det är inte kreativt!

Jo, det är ju inte bara på grund av andra man kan bli deprimerad. En dålig arbetsplats som man inte kan påverka eller andra plikter som man inte kommer undan kan ju göra en deppig och oharmonisk.
En tonårstjej som kommer i puberteten kan också bli deprimerad pga hormoner.
Frågan är vad som är hönan och vad som är ägget, blir man egoistisk av att vara deprimerad eller tvärt om??!

Förklara skillnaden mellan självcentrering och egoism, jag har lite svårt att skilja dem åt... En självcentrarad människa är väl alltid egoistisk?!

Ja, enda gången det kan vara kreativt är om 2 personer som mår dåligt hjälper varandra.. Det kan bli riktigt bra..

Det är av samma anledning jag inte tycker om att man ger energi från sig själv vid healing. Jag anser inte heller att vi har utbildning för att klara det efter en helgkurs... Jag gillar Reikihealing bättre..

[Dysnomia]

Tycker att det friskt missbrukas ordet "deprimerad" och "depression" här nu!
Ger mig lika fadd smak i munnen som frasen "ryck upp dig!" när man verkligen lider av en depression. Håll isär begreppen!

http://www.vardguiden.se/templates/Article.aspx?Articleid=3409

[A C-son]

Förklara skillnaden mellan självcentrering och egoism, jag har lite svårt att skilja dem åt... En självcentrarad människa är väl alltid egoistisk?!

Egoism är kopplat till begreppet behov. De flesta behov vi anser oss ha är enligt mig illusioner. Det handlar om perpektiv. Illusionerna övertygar oss bl. a om att vi måste slippa fysisk och psykisk smärta för att kunna vara/bli lyckliga. Barnaföderskor kan intyga att smärta och lycka inte är oförenligt. Jag lärde mig detta mycket tidigt då jag nästan hela mitt liv tränat kampsport. Den självcentrerade har tagit makten över sig själv och sina känslor, den egoistiske blir ofta ett offer för dem. Lyckan är ett beslut, inte en upplevelse.

[Katharina]

Tycker att det friskt missbrukas ordet "deprimerad" och "depression" här nu!
Ger mig lika fadd smak i munnen som frasen "ryck upp dig!" när man verkligen lider av en depression. Håll isär begreppen!
http://www.vardguiden.se/templates/A...Articleid=3409

Ja, sorry.. Sitter och jobbar och är inte hinner inte sitta och pilla med formuleringen. Helt klart är det skillnad och en riktigt depression kan ju vara rent fysisk orsak till. Men jag tror att den som är deppig tycker lika illa om att hör "fasen ryck upp dig" Uttrycket används slarvigt i vardagen också av hela svenska folket.. det är lika bra att du vänjer dig... De flesta vet ju skillnaden...

Egoism är kopplat till begreppet behov. De flesta behov vi anser oss ha är enligt mig illusioner. Det handlar om perpektiv. Illusionerna övertygar oss bl. a om att vi måste slippa fysisk och psykisk smärta för att kunna vara/bli lyckliga. Barnaföderskor kan intyga att smärta och lycka inte är oförenligt. Jag lärde mig detta mycket tidigt då jag nästan hela mitt liv tränat kampsport. Den självcentrerade har tagit makten över sig själv och sina känslor, den egoistiske blir ofta ett offer för dem. Lyckan är ett beslut, inte en upplevelse.

Hmmm... Jag måste fundera lite tror jag..

Solen skiner ute!!!! Åhh vad jag älskar sommar och sol!!!!
Jobbar hemma och passar valp, lugnt och skönt!!

[Dysnomia]

Uttrycket används slarvigt i vardagen också av hela svenska folket.. det är lika bra att du vänjer dig... De flesta vet ju skillnaden...

Det är "my mission" att rätta de som använder orden felaktigt. Det är tillräckligt illa att vara deprimerad utan att ordet syftar till att ha en eller flera dåliga dagar.
Och nej. Jag kommer aldrig att "vänja mig" vid missbruket av ordet. Jag fortsätter att rätta. Det är som du säger, väldigt vanligt.
Om de flesta vet skillnaden låter jag vara osagt. Jag hoppas det.

Åter till ämnet.

[A C-son]

Solen skiner ute!!!! Åhh vad jag älskar sommar och sol!!!!

Ditt beslut att stoppa in en positiv mening i diskussionen innebär att jag genast tycker bättre om dig.

[Katharina]

Ditt beslut att stoppa in en positiv mening i diskussionen innebär att jag genast tycker bättre om dig.

Så trevligt för dig då.

Ha ha.. Var jag självcentrerad nu och inte brydde mig om omgivningens åsikter om mig utan anser att jag duger bra alldelles på egen hand?!!

Har du missat att solen alltid skiner på min avatar?! För att muntra upp, lysa upp eller upplysa.. (-:

[Katharina]

Egoism är kopplat till begreppet behov. De flesta behov vi anser oss ha är enligt mig illusioner. Det handlar om perpektiv. Illusionerna övertygar oss bl. a om att vi måste slippa fysisk och psykisk smärta för att kunna vara/bli lyckliga. Barnaföderskor kan intyga att smärta och lycka inte är oförenligt. Jag lärde mig detta mycket tidigt då jag nästan hela mitt liv tränat kampsport. Den självcentrerade har tagit makten över sig själv och sina känslor, den egoistiske blir ofta ett offer för dem. Lyckan är ett beslut, inte en upplevelse.

Egoism är för mig att bara tänka på sig själv även om det går ut över andra. Självcentrering är att man upplever det som att allting snurrar kring mig.
Omtanke och empati som är motsats till egoism är något vi måste lära oss. Man kan generellt säga att barn är egoister och kändisar är självcentrerade. (Det är lustigt att det går att se på en skådis som slår igenom att efter genombrottet så är det som om de hela tiden tittar i en spegel, de är inte medvetna/koncentrarade på omgivningen längre utan på sig själva och hur de ter sig på duken).

Det känns som att egoism ofta är knutet till matriel eller behov som du skriver. Men jag kan inte känna att självcentrering är positivt.

Jag kan ju känna att jag själv tar för lite plats, att jag gärna ser till familjens bästa och i slutändan så mår jag inte bra och då mår hela familjen dåligt iaf... Det är nog många mammors dilemma... Man ska fokusera mer på sig själv så det blir en bra balans. Om jag inte mår bra och har ett meningsfullt liv så blir mina barn bara självcentrerade eller får skuldkänslor.
Vad kallar man den formen av egoism som behövs här, självfokus?! Antioffermentalitet..
Ett stort fel hos många svenska föräldrar, tycker jag. De upphör att vara individer och blir "Oskar och Eriks mamma och pappa"..

[mazzkot]

Hej, Jag vill inte nämna några namn så jag säger som några har sagt innan att en utav mina familjemedlemmar var när hon/han var i min ålder och upp till typ 22 (15-22 år) Synsk, Och hon/han kunde kolla på en männinska och se in i deras liv om vad som hänt och vad som kommer hända , Och istället för att bli rädd så blev hon/han intresserad och började studera och läsa om andar som hon/han säger att det är, Och hon/han sa att det hände något fruktansvärt och hon/han sa att det var ungefär som om när man blir intresserad av kriminella gäng fast andligt men hon/han vägrar att berätta vad det var ! Så jag undrar om någon av er kanske vet vad som kan ha hänt ?
Och jag kanske ska lägga till det att när han/hon var ca 15-16 år så dog hennes/hanns farfar, då hon var på ett läger så kom han till henne/honnom och berättade för henne/honom att han var död och sen den dagen så kunde hon/han när hon var i den staden där han begravdes gå dit och sitta och prata med honom om allt möjligt som problem och sånt, Och en gång när hon var där där så sa hon/han att det skulle vara skönt om det skulle vara en bänk där så nästa gång när hon/han kom dit så stod det en bänk där
Men den här personen som jag snackar om har lyckats "träna" bort den här förmågan, Och idag kan hon/han inte se eller prata med andar "vad jag vet" men hon kan känna att det finns något där med huvudet.
och ibland känna på sig saker och se saker i römmar ibland

[mazzkot]

Och för er som tycker att det här är skitsnack så tänkte jag berätta att jag är 99% säker på ett andligt liv efter detta i nmågon form

[Klinten]

Jag är knappast tvivlare eller ikläder mig rollen som en sådan, dessutom är jag inte särskilt lätt road.

Jag anser mig vara insiktsfull agnostiker med en bakgrund med barnatro, dessutom gick jag ur svenska kyrkan redan 1988.

I samband med att vi strödde min döde fars aska från Skansberget här i Göteborg så anmälde Domkapitlet och dåvarande biskop Gertner mig för brott mot griftefriden och då kände jag enna så att måttet var rågat.

- Tror i alla fall du är lite road av att kommentera inlägg i denna tråd