Drömmen om ett Discusakvarium

[PiaJo]

Mina L200 var skygga och gömde sig i början sen var de framme jämt, så det kommer säkert bli så för dig med när de blir lite mer säkra på karet och övriga invånare.

[Likan]

Jag tror absolut att de kommer att må bättre där de är nu än i karantänakvariet. Hoppas att du inte tog mig fel!

[HWH]

Tycker det var helt rätt. Men mata gärna i mörkret

[PiaJo]

Hallå hallå... Hur går det för discusarna mfl..?

[Bluewing]

Är i Tandådalen och njuter. Så diskusarna vilar från husse ett tag. Diskusarna verkade ok innan men inte alla. En av dem som har svårast att läka såren har börjat få bulor på kroppen. Övriga verkar bra. Men bekymrar mig inte längre utan försöker se dem som fisk som i mina andra kar. Då blir det avspändare faktiskt. Är hemma igen från tisdag nästa vecka. Då får jag se hur det går. Trevligt med frågan

[Bluewing]

Däremot så höll en av de små L200 och kaxade sig mot en vuxen ancistrushane vilket var totalt överraskande.

[Bluewing]

Jag tror absolut att de kommer att må bättre där de är nu än i karantänakvariet. Hoppas att du inte tog mig fel!

Nejdå, inget är feltaget det korta svaret berodde på kort om tid innan ledigheten. Men gällande L200 så blev det efter ett tag lite fel vibbar från min sida. Blev överdrivet ängslig och bestämde mig för att köra på och lita på att det fixar sig. De blev dessutom helt annorlunda i ett kar med rötter och växter. En av dem är himla nyfiken. Så det kändes som rätt beslut att släppa i dem.

[Bluewing]

Drömmen om ett Discusakvarium

Är hemma efter en härlig ledighet i Tandådalen. Det var tänkt att jag skulle njuta i skidspåren, men spräckte en tå mot ett soffhörn så jag blev stationär med en god öl i handen i solen, filosoferandes i solen över hur härligt det var med en förkyld granne, så blev det en helt underbar vecka. Lyssnade på positiva böcker via Storytel såsom Munken som sålde sin Ferrari t.ex. och det kändes som en enda lång inre läkning av allt möjligt under veckan. Så mot slutet var det bara en go lycka och mysmax som satt i magen.

Tror detta var nödvändigt för mig på många plan. Jag har behövt hitta en annan ingång till det jag håller på med såsom t.ex. diskusarna men det har varit oklart vad och hur jag ska göra. Så därför har det varit alldeles tyst i tråden.

Jag är inte osäker på mina handlingar men mådde direkt dåligt av de två avlivningarna på diskusarna. Tyckte det, speciellt med den sista, var hemskt. Ungefär som när jag åkte till djursjukhuset för att avliva min förra hund. Det hela skenade ju iväg så det blev många fiskar jag med mina egna händer skickade vidare till en bättre tillvaro. Förutom diskusarna så var det kardinalerna, alla rabautimalarna m.fl. Det ledde till en känsla att jag nästan avskydde både hobbyn och mig själv. Så innan jag visste vad jag ville göra med detta så hade jag inget att skriva här.

Under denna balsam-för-själen-och-kroppen-veckan så landade detta helt och behagligt med insikten att en fisks liv är ständigt på en skör tråd. Både i naturen som i mina kar. Det bara är så. När jag kunde acceptera detta så kan jag ändå göra vad jag kan för att varje fisk och räka, från Endlers till Diskus får ett gott och värdigt liv och en god och värdig död. Jag tycker jag försöker göra/ge detta faktiskt. När jag insåg det så släppte den stressande skuldinriktade känslan och ersattes med en värme och kärlek gentemot de fiskar jag har förmånen att få ta hand om. Fattar att detta för en del av er kanske låter lite flummigt och överdrivet men det är så det är. För mig är detta reellt.

Att det blev så himla negativt beror nog inte på diskusarna och allt det utan att jag hade lite dålig mottagning på den inre GPSen dvs. mage och hjärta. Detta i sin tur beror på att jag inte vårdat mig själv med samma uppmärksamhet som på diskusarna. När nu kontakten inåt är återupprättad så får livet med dessa härliga fiskar helt andra referensramar.
Men om jag nu ska avsluta detta självutlämnande navelskåderi en stund, så mådde diskusarna alldeles utmärkt över att vara utan vattenbyten i 10 dagar som det blev. Med korrekt filtrering dvs. 3 filter och matning via fodermatare som är fylld med en mix mellan diskusgranulat, herbivora små bottentabletter etc. så verkade karet haft samma balsamvecka som jag.

Såren på en av diskusarna ser något mindre ut efter hand, men läkningen går i trippel-slowmotion och så får det vara. Alla äter inte på topp och så får det också vara. Under tiden så umgås vi och har det gott. Ha det gott du också förresten

[Mats Bryzell]

Halloj Johnny!
Vilket fint och tankeväckande inlägg du skrivit, gôtt att läsa!
Härligt att du fått kontemplera en tid, det behövs ibland. Lika skönt att höra att karet skött sig självt en kortare period (brukar gå väldigt bra) och att du och fiskarna verkar vara på banan igen.
Hobbyn har en tendens att gå lite upp och ner, det tar olika kort och lång tid att få ordning på grejerna (tell me about it...) men, efter ett tag löser det upp sig och man kan gå vidare.
Skönt att se att du är tillbaka och vid god vigör!

[Erikderek]

Jag gillar att läsa dina "navelskåderi" texter, och uppskattar din förmåga till självinsikt, men sen är du ju proffs inom ämnet, det märks på hela din retorik. Det blir betyg A+ från mig.

EK

[Inger H]

Tänkvärd läsning Johnny .

//Inger

[HWH]

Åh nej, nu fick jag klump i magen att vi sälja malawisarna. Nu känner jag mig aptastig som ska stressa dem med det.

Men skönt att du fått lugnt tunggung i magen

[Bluewing]

Då dog en diskus till. Magen rejält svullen. Såg bra ut i förrgår. Men nu så här:

En ytterligare som inte ätit bra har svartnat. Så vi får se hur det går. Fem av tidigare tio är kvar. Konstigt nog känns det ganska lugnt faktiskt.

[Inger H]

F**n, så himla tråkigt . Ungefär det som hände med mina, fast dina har hängt med längre.
Känns i hjärtetrakten ska du veta Johnny.

//Inger

[Likan]

Men usch så tråkigt.