Akvariestugan

[Inger H]

Jag skall svara dig mer utförligt senare.
Autodidakt - betyder i enkla ordalag; självlärd.

Då har jag förstått innebörden ganska rätt ändå

//Inger

[Mats Bryzell]

När du skriver att du är "autodidakt" när det gäller musik, så är jag nog så när det gäller mina hundar. Jag kan "läsa" dom som en öppen bok - detsamma gäller när dom ska tränas i vissa moment.
Förstår hundarna inte vad jag vill förmedla, så är det ju mig det är det är fel på, som inte kan "tala om" för dem vad det är jag vill uppnå med träningen, då är det bara att börja om från början igen. Detsamma är det gällande mina kar som jag har haft under årens lopp - jag har inte den där fingertoppskänslan helt enkelt som när det gäller hundar.
Men nu ska jag börja om från början igen
Du Mats, vad betyder "autodidakt" egentligen?

//Inger

Jag skall svara dig mer utförligt senare.
Autodidakt - betyder i enkla ordalag; självlärd.

[Inger H]

Jag brukar ju säga; "you have to know the rules, to break them" och detta är applicerbart på så mycket, för att inte säga allt, i vår verklighet.
När det gäller musik är jag autodidakt, så också inom akvarievärlden. Jag har lärt mig traktera musikinstrument helt på egen hand - men, jag har sett hur andra gör och lärt mig genom att lyssna och ta efter, för att sedan tillföra det jag hör inom mig och utveckla ett eget ton-, och formspråk.
Detsamma gäller för hur jag arbetar med mina akvarium - jag har tittat, lyssnat och lärt, av andra mer erfarna, under lång tid.
Jag tycker det är kanonbra att man läser på, studerar och samlar på sig så mycket information som det bara är möjligt. Information är ovärderlig!
På min tid, förr i tiden - som jag så gubbjävligt säger - fanns inte det ymnighetshorn av information som bara genom några tryck på ett antal tangenter låter dig översvämmas av ett fantastiskt informationsflöde.
Då, på den tiden, fick man låna böcker på biblioteket och stilla sitta och lyssna på "gubbarna" (det var inte många kvinnor) i diverse akvarieklubbar som berättade om hur saker skulle gå till och fixas med - på gott och ont.
Vad man dock lärde sig var att "känna" sitt akvarium, att (metaforiskt) doppa ner händerna i burken och leta efter de saker som kunde vara fel.
Detta bildade ett "öga" för inredning, fiskars behov och en känsla för vad som borde vara rätt.
Min artikel om Fjärilciklider som publicerades i den där nätpublikationen (har glömt namnet nu) beskriver detta ingående.

Jag tycker absolut att man skall läsa på, och suga i sig så mycket information man bara kan.
Kanske skall man också lita på sin intuition och ta med ett visst mått av "trial and error". Jag tror att det ibland blir lite "overload" av för mycket information och det är också något man får ta med i beräkningen.

När du skriver att du är "autodidakt" när det gäller musik, så är jag nog så när det gäller mina hundar. Jag kan "läsa" dom som en öppen bok - detsamma gäller när dom ska tränas i vissa moment.
Förstår hundarna inte vad jag vill förmedla, så är det ju mig det är det är fel på, som inte kan "tala om" för dem vad det är jag vill uppnå med träningen, då är det bara att börja om från början igen. Detsamma är det gällande mina kar som jag har haft under årens lopp - jag har inte den där fingertoppskänslan helt enkelt som när det gäller hundar.
Men nu ska jag börja om från början igen
Du Mats, vad betyder "autodidakt" egentligen?

//Inger

[Mats Bryzell]

Japps, då är vi två om det kluriga med vattenkemi. Jag tror att jag läser på för mycket om både det ena och det andra
//Inger

Jag brukar ju säga; "you have to know the rules, to break them" och detta är applicerbart på så mycket, för att inte säga allt, i vår verklighet.
När det gäller musik är jag autodidakt, så också inom akvarievärlden. Jag har lärt mig traktera musikinstrument helt på egen hand - men, jag har sett hur andra gör och lärt mig genom att lyssna och ta efter, för att sedan tillföra det jag hör inom mig och utveckla ett eget ton-, och formspråk.
Detsamma gäller för hur jag arbetar med mina akvarium - jag har tittat, lyssnat och lärt, av andra mer erfarna, under lång tid.
Jag tycker det är kanonbra att man läser på, studerar och samlar på sig så mycket information som det bara är möjligt. Information är ovärderlig!
På min tid, förr i tiden - som jag så gubbjävligt säger - fanns inte det ymnighetshorn av information som bara genom några tryck på ett antal tangenter låter dig översvämmas av ett fantastiskt informationsflöde.
Då, på den tiden, fick man låna böcker på biblioteket och stilla sitta och lyssna på "gubbarna" (det var inte många kvinnor) i diverse akvarieklubbar som berättade om hur saker skulle gå till och fixas med - på gott och ont.
Vad man dock lärde sig var att "känna" sitt akvarium, att (metaforiskt) doppa ner händerna i burken och leta efter de saker som kunde vara fel.
Detta bildade ett "öga" för inredning, fiskars behov och en känsla för vad som borde vara rätt.
Min artikel om Fjärilciklider som publicerades i den där nätpublikationen (har glömt namnet nu) beskriver detta ingående.

Jag tycker absolut att man skall läsa på, och suga i sig så mycket information man bara kan.
Kanske skall man också lita på sin intuition och ta med ett visst mått av "trial and error". Jag tror att det ibland blir lite "overload" av för mycket information och det är också något man får ta med i beräkningen.

[Inger H]

Välkommen i klubben, Inger!
Jag kan inte ett dyft om vattenkemi - jag bara kör!
Visst blir det depåer av lite skit och annat, men det tycks brytas ner väldigt fort i karet och istället bli ett väldigt fint "pulver" som ofta samlas i hörn och delar av karet där det är mer stillastående vatten och är mycket lätt att suga upp vid vattenbyte, tar bara några sekunder. Filtret tar också mycket av detta då det lätt virvlar upp när malarna går och bökar i sanden.
Annars är det mesta som ligger på bottnen "god mulm" (kolla inlägg: 14948), alltså smådelar av pinnar, rötter och döda blad och här bildas massor av mikroorganismer som kan bli föda.

Japps, då är vi två om det kluriga med vattenkemi. Jag tror att jag läser på för mycket om både det ena och det andra

//Inger

[Mats Bryzell]

Fasen Mats, jag har missat detta inlägg. Men, får du inte några depåer alls av fiskbajs någonsin? Minns för länge sen - jag hade fått cyano i ett av karen och Defac (våran duktiga kemi/växtexpert när det begav sig) ville se en bild på substratet. Han konstaterade snabbt att jag hade på tok för rent, han hade förmodligen rätt. Vad jag har förstått eftersom så ska jag låta bottenregionen vara - i alla fall ett bra tag.
Jag personligen tycker att detta med vattenkemi är svårt - tycker också det är klurigt att veta hur mycket jag ska mata, trots tretton år som akvartist

Välkommen i klubben, Inger!
Jag kan inte ett dyft om vattenkemi - jag bara kör!
Visst blir det depåer av lite skit och annat, men det tycks brytas ner väldigt fort i karet och istället bli ett väldigt fint "pulver" som ofta samlas i hörn och delar av karet där det är mer stillastående vatten och är mycket lätt att suga upp vid vattenbyte, tar bara några sekunder. Filtret tar också mycket av detta då det lätt virvlar upp när malarna går och bökar i sanden.
Annars är det mesta som ligger på bottnen "god mulm" (kolla inlägg: 14948), alltså smådelar av pinnar, rötter och döda blad och här bildas massor av mikroorganismer som kan bli föda.

[Inger H]

Inger, jag adresserar dig - för du vill ju veta mer.
Jag vet inte om du fick något adekvat svar av mig i de tidigare inläggen, men här är två bilder på karets vänstersida där "tången" inte har brett ut sig så våldsamt, som visar hur bottenregionen ser ut.
Som du ser finns inte tillstymmelse till fiskbajs - två Amanoräkor käkar rester av Zucchini, som jag brukar ge goldnuggetarna, uppträtt på en tesked.
Inger, jag fattar att de forumdeltagare som snabbt tittar in här i tråden (och lika snabbt lämnar den) inte är ett skvatt intresserade av detta, men jag ville ändå visa dig hur det kan se ut.

Fasen Mats, jag har missat detta inlägg. Men, får du inte några depåer alls av fiskbajs någonsin? Minns för länge sen - jag hade fått cyano i ett av karen och Defac (våran duktiga kemi/växtexpert när det begav sig) ville se en bild på substratet. Han konstaterade snabbt att jag hade på tok för rent, han hade förmodligen rätt. Vad jag har förstått eftersom så ska jag låta bottenregionen vara - i alla fall ett bra tag.
Jag personligen tycker att detta med vattenkemi är svårt - tycker också det är klurigt att veta hur mycket jag ska mata, trots tretton år som akvartist

[Mats Bryzell]

Men Mats, fiskbajset då? //Inger

Inger, jag adresserar dig - för du vill ju veta mer.
Jag vet inte om du fick något adekvat svar av mig i de tidigare inläggen, men här är två bilder på karets vänstersida där "tången" inte har brett ut sig så våldsamt, som visar hur bottenregionen ser ut.
Som du ser finns inte tillstymmelse till fiskbajs - två Amanoräkor käkar rester av Zucchini, som jag brukar ge goldnuggetarna, uppträtt på en tesked.
Inger, jag fattar att de forumdeltagare som snabbt tittar in här i tråden (och lika snabbt lämnar den) inte är ett skvatt intresserade av detta, men jag ville ändå visa dig hur det kan se ut.

[Mats Bryzell]

Happy hobby

Indeed! That’s the way to go!

[Ekenberg]

Happy hobby

[Mats Bryzell]

Men det var ett extremt inkört kar. Ökar man på fiskbelastningen efter ett par år, så kan man klara av mycket mer än man vad kan förvänta sig av ett nystartat kar (nystart mindre än ett år)

Japp, inkört kar är en förutsättning!

[Mats Bryzell]

Ja du Mats, tänk när vi började med denna happy. Då var det balans och rätt antal fisk samt rätt mängd mat för att få balansen att funka. På den tiden var vattenbyten det man ägnade sig åt när det inte funkade på annat sätt, och då skämdes man och berättade det aldrig nu får man skäll när man inte gör stora vattenbyten jämt och ständigt......

Och detta sagt med en del ironi. Naturligtvis skall man alltid se till att fiskarna får den bästa miljön och det lättaste sättet är vattenbyten.

Jodu, jag fortsätter med ”happy”...
Det lustiga är att folk tror att jag kör på någon sorts - ”byt aldrig vatten, låt allt i karet degenerera, skit i allt, bry dig inte om någonting” o.s.v. in absurdum.
Inget kan vara längre från verkligheten, den akvariehållning jag sysslar med innefattar mycket rigorösa regler och ett jävlans ”tungan-rätt-i-munnen” - förfarande. Detta inbegriper regelbundna vattenbyten och annat annat som därtill tillkommer!

[c90368]

Både nja och njä...
Det har fungerat fint de senaste 30-40 åren med betydligt stabbigare belastning - åtminstone här hos mig.
Minns du 540-baljan för ett tag sedan med en stor grupp scalarer och sajica?

Men det var ett extremt inkört kar. Ökar man på fiskbelastningen efter ett par år, så kan man klara av mycket mer än man vad kan förvänta sig av ett nystartat kar (nystart mindre än ett år)

[Ekenberg]

Det blir liksom inget fiskbajs när den biologiska processen får göra sitt.
Vattenbyten och rensning av uppenbart material som kan vara till skada; kanske någon föd fisk (även om dessa snabbt äts upp av diverse snäckor och andra mikrodjur) eller någon överbliven mat som inte äts upp på några timmar - typ så.
Detta är ett mycket enkelt förfarande.

Ja du Mats, tänk när vi började med denna happy. Då var det balans och rätt antal fisk samt rätt mängd mat för att få balansen att funka. På den tiden var vattenbyten det man ägnade sig åt när det inte funkade på annat sätt, och då skämdes man och berättade det aldrig nu får man skäll när man inte gör stora vattenbyten jämt och ständigt......

Och detta sagt med en del ironi. Naturligtvis skall man alltid se till att fiskarna får den bästa miljön och det lättaste sättet är vattenbyten.

[Mats Bryzell]

Men Mats, fiskbajset då? Det tar filtret hand om, eller vad? Vad menar du med "vattenbyten och dylikt"? Det finns inga frågor som är dumma, eller hur
//Inger

Det blir liksom inget fiskbajs när den biologiska processen får göra sitt.
Vattenbyten och rensning av uppenbart material som kan vara till skada; kanske någon föd fisk (även om dessa snabbt äts upp av diverse snäckor och andra mikrodjur) eller någon överbliven mat som inte äts upp på några timmar - typ så.
Detta är ett mycket enkelt förfarande.