Näringskulor

[Ria]

Har aldrig använt det förut,men av någon anledning har jag satt dit det i det nya karet,men kom att tänka på,är det så bra med dessa näringskulor (till växter),kom på det efter jag fyllt karet :o).
Har nån några erfarenheter av dessa "mäsk" kulor.

[mohlin]

Vad menar du med "mäsk-kulor"?

[Torstensson]

Det finns "ler-kulor" som man stoppar ner i sanden/gruset som växterna gillar, men mäsk har jag aldrig hört talas om..

Min erfarenhet därimot av ler-kulorna (JBL:s) är goda!

[Lenita]

Jag använder också JBL:s lerkulor och de funkar bra till mina växter. Kompletterar med flytande växtgödning då och då.

Varför skulle det inte vara bra?

[plizken]

Min erfarenhet av kulorna är att dom är totalt onödiga och bara bra till att grisa ner när man slammsuger botten.

Okontrolerad bottengödning är bara ett komersialistiskt knep för att kunna sälja blålera dyrt.

[Lenita]

Jag slamsuger aldrig botten, eftersom jag inte behöver det p.g.a. väldigt god filtrering m.m. Det finns inget att suga upp helt enkelt. Visst är det dyrt, men man kan ju tillverka själv om man vill. Jag är bekväm och köper mina färdiga. Man behöver ju inte så många, så varför ska man köpa ett kilo lera och tillverka flera hundra kulor för?

Däremot har jag hört att det är viktigt att kulorna stannar i bottenmaterialet för att inte riskera övergödning av vattnet... det är väl då det blir okontrollerat antar jag? Precis som om man tillför för mycket co2 och får en okontrollerbar algtillväxt? Det mesta handlar väl om att man har kunskap om hur man ska använda det?

[defdac]

Däremot har jag hört att det är viktigt att kulorna stannar i bottenmaterialet för att inte riskera övergödning av vattnet...

Det pågår hela tiden vattencirkulation genom bottnen, sk konvektion. Så det du petar ner kommer upp. Lera är ett okontrollerbart sätt att göda eftersom man inte vet hur mycket och i vilken takt det kommer läcka.

Precis som om man tillför för mycket co2 och får en okontrollerbar algtillväxt?

Alger är sällan kolbegränsade på samma sätt som växter. CO2 gynnar därför oftast växter i mycket högre grad än alger, och när växter är glada har man sällan problem med alger.

[Lenita]

Kulorna petas ju ner under växten där rötterna befinner sig, d.v.s. rötterna har direkt tillgång till näringsämnena via rötterna... det är väl det som är vitsen med bottengödning. Näringsupptag via rötterna. Punktgödning handlar ju om att man göder där det behövs och låter bli dom ställen där det inte behövs... och på så vis minskar man ju risken för övergödning också... Vet inte om det var svar nog på din fråga?

Tilläggas kan att jag har härligt mörkgröna växter, som växer så det knakar, förmodligen inte lika snabbt som med co2-tillförsel, men det har jag inget intresse av heller. Alger förekommer i rimliga mängder, har med andra ord inga problem med dem, och har aldrig haft det heller (peppar, peppar). Det är något bättre tillväxt i mitt lilla yngelkar, vilket förmodligen beror på att jag matar mer där.

Edit: hoppla, var försvann inlägget jag svarade på?

[Lenita]

[quote]Ursprungligen skickat av defdac

Däremot har jag hört att det är viktigt att kulorna stannar i bottenmaterialet för att inte riskera övergödning av vattnet...

Det pågår hela tiden vattencirkulation genom bottnen, sk konvektion. Så det du petar ner kommer upp. Lera är ett okontrollerbart sätt att göda eftersom man inte vet hur mycket och i vilken takt det kommer läcka.

Så sant så, det finns säkert någon tabell för hur fort en lerkula bryts ner i ett akvarie, på paketen står det att man ska upprepa behandlingen efter ett år. Så det kan väl vara ett riktmärke då? Lägger man en lerkula direkt på botten så bryts den ner för fort och förorenar vattnet. Stoppar man ner den i gruset/sanden tar det längre tid och dessutom får växterna del av den via rötterna.
Nedbrytningen är ju också viktig eftersom man får en del av kolet därifrån, och utan kol blir det ju inga fina växter. Skillnaden är väl egentligen bara hur man väljer att tillföra det? Vilket i sin tur beror på vilket resultat man eftersträvar. Inget ont om co2-gödning - ser fram emot att prova det när kassan tillåter, men först vill jag nog utforska de möjligheter som finns med bottengödning och gödning i flytande form...

[plizken]

Jag tog bort inlägget då det var rätt överflödigt efter Defdacs inlägg.

[petnym]

Min egen erfarenhet säger att en del växter som tex svärdsplantor och en del andra Echinodorus-arter kräver denna typ av gödning för att bli riktigt stora och välväxta, medans andra mer snabbväxande arter som tex Hygrophila polysperma och Ludwigia inclinata verticillata "Cuba" inte påverkas alls. Sen finns det mer tveksamma fall som tex Hemianthus callitrichoides som jag tyckte växte något mer och bildade små kullar där jag lagt ner gödning.

De växter jag planterar om "ofta" verkar inte bry sig om bottengödning medans de flesta växter som man i princip aldrig planterar om verkar påverkas i en högre utsträckning.

Peter

[plizken]

citat:
<hr noshade size="1">
Stoppar man ner den i gruset/sanden tar det längre tid och dessutom får växterna del av den via rötterna.
<hr noshade size="1">

Kemotaxin hos vattenväxter fungerar väl så att tillväxten är störst där näringen finns. Har jag fel?

Är det inte så att vattenväxters rötter är mera ankare än näringssamlare?

Citat:
<hr noshade size="1">
Nedbrytningen är ju också viktig eftersom man får en del av kolet därifrån, och utan kol blir det ju inga fina växter.
<hr noshade size="1">

Multnande lerkulor kan omöjigt skapa någon användbar mängd kol som växterna kan tillgodogöra sig.

[Lenita]

Ursprungligen skickat av plizken
citat:
<hr noshade size="1">
Stoppar man ner den i gruset/sanden tar det längre tid och dessutom får växterna del av den via rötterna.
<hr noshade size="1">

Kemotaxin hos vattenväxter fungerar väl så att tillväxten är störst där näringen finns. Har jag fel?

Är det inte så att vattenväxters rötter är mera ankare än näringssamlare?

Se petnyms inlägg ovan. Det är olika för oilka växter i vilken grad de kan tillgodogöra sig näring på olika sätt.

Citat:
<hr noshade size="1">
Nedbrytningen är ju också viktig eftersom man får en del av kolet därifrån, och utan kol blir det ju inga fina växter.
<hr noshade size="1">

Multnande lerkulor kan omöjigt skapa någon andvändbar mängd kol som växterna kan tillgodogöra sig.

Visst kan de det. Eller vad menar du? Det är klart att det inte blir samma mängder som om man tillför co2, men kol får man annars från nedbrytningsprocesser i akvariumet, från t.ex. överbliven fiskmat, bottensubstrat och annat "avfall". Utan kol skulle det bli svårt att klara växterna.

[plizken]

Jag är rätt övertygad om att den största mängden kol i akvarievatten kommer från syreutväxlingen vid ytan.

Man låter inte gamla döda blad sedimenteras på botten i ett akvarium så någon större föruttnelseprocess finns det väl inte.


Dom växter som petnym pratar om är växter som har förmågan att ta upp sitt kol i karbonatform och dom fungerar på lite speciellt sätt men jag tror inte kemotaxin skiljer sig så mycket från övriga växter.

[mohlin]

Jag som trodde att gammal mat o växtdelar o avfall blev till nitrit. Hur kan det bli till kol? Nu börjar den här växt-kemin bli väl komplicerad, tycker jag.