Sömnparalys är en helt annan sak än att ha övernaturliga upplevelser. Jag drabbas med jämna mellanrum av sömnparalys, och det är verkligen oerhört otäckt, men det likanr inte på något sätt de andra upplevelser jag har haft.
Numera vet jag ju att det släpper så småningom, så jag blir inte längre panikslagen, men obehagligt är det i alla fall.
När jag t ex gick in och såg min son sitta med elsladdarna från uttaget (har skrivit om det på någon av de första sidorna) så var det inte alls obehagligt, det vara bara en hand på min rygg som tvingade in mig i rummet där pojken var. Eller som ett gummiband som drog in mig. Inte skrämmande alls.
Eller när jag upplevde att min pappa "ringde" mig för att trösta mig när han hade dött. det var verkligen tröstande. Alla övernaturliga upplevelser är inte skrämmande. En del kan vara det, eller obehagliga, men långt ifrån alla.
Numera vet jag ju att det släpper så småningom, så jag blir inte längre panikslagen, men obehagligt är det i alla fall.
När jag t ex gick in och såg min son sitta med elsladdarna från uttaget (har skrivit om det på någon av de första sidorna) så var det inte alls obehagligt, det vara bara en hand på min rygg som tvingade in mig i rummet där pojken var. Eller som ett gummiband som drog in mig. Inte skrämmande alls.
Eller när jag upplevde att min pappa "ringde" mig för att trösta mig när han hade dött. det var verkligen tröstande. Alla övernaturliga upplevelser är inte skrämmande. En del kan vara det, eller obehagliga, men långt ifrån alla.
Kommentar