Tack ICC, varmt och bra peptalk där, jag kommer allt igen. Tror bara att det blev för mycket på en gång när min hund fick somna in och så många av diskusarna gick bort.
Men jag kommer igen....
-
Kul med överraskningar när man som bäst behöver det.
Var inte för hård mot dig själv Ekenberg. Diskus är uppenbart en klurig fisk. Nu har du ju haft typ 50 diskusar. Det innebär ju att sannolikheten att tappa någon ökar. Tänk om du bara haft 5 stycken från början, tappat två och tre växt upp och blivit ståtliga. Tror inte det känts lika hårt trots att man i det fallet tappat nästan 50% av sina diskusar. Var bara ett annat sett att se det, hoppas det lyfte ditt mod lite.
Annars tycker jag att du är inne på en bra tanke när jag läser din text ovan. Corydoras och tetror ger i min mening lika mycket glädje tillbaka. Dessa i kombination av mindre ciklider och även ungfödare blir ofta ett trevligt akvarie att titta på. Sen kan man ju alltid ha en sidosyssla, till exempel en kub och ett fint par med diskus som ger yngel. Yngel att sälja, men mint lika intressanta att lägga över i sitt sällskapskar och följa dess uppväxt.Lämna en kommentar:
-
Hej på er. Ja då har halva helgen gått och i morgon är det redan tredje advent. Denna helg blir det inte heller mycket akvaristik, utan varje vaken timme går åt att hjälpa en av sönerna att flytta. Att jobba med munskydd är tufft .
Ja annars, igår när jag satt framför ett kar så kommer helt plötsligt en liten söt grupp panda Corydoras. Jättekul att jag lyckas med någon sydamerikansk fiskart. Corrydoras och tetror är kanske det jag skall syssla med.Lämna en kommentar:
-
-
Det där med nerveositeten som du skriver... bland det första jag fick lära mig här på zoopet av mina "mentorer" Ansjo och Mats Bryzell var att "sätt dig på händerna och sitt still".. med det de ville säga med detta var att rör inte i karet och stör inte fisken i onödan bara för att rätta till en grej (inredning, växter osv) och detta tänker jag än på idag.. och en sak till som Mats lärde mig var att lukta på vattnet och se på fisken så vet du om allt är ok utan tester och ditten och datten och då känner du även när man behöver göra vb..Kul att du uppdaterar tråden Ekenberg. Gillar dina inlägg och äventyr, vare sig det är uppåt eller neråt. Du skriver verkligen om allt när det gäller dina akvarium.
Ibland känns det som om fiskarna blir sjuka bara för att vi ägare är nervösa. När man köpt fiskar som inte gör så stor åverkan på bankkontot och man lutar sig tillbaka och bara låter fisken vara den den är och göra sitt, ja då flyter det på. De gånger man tagit ut lite väl mycket pengar på kontot och köpt sin drömfisk, då verkar det som om man inte vågar lämna karet ur sikte, man är extremt noga med mat(ning), vissa riggar kameror så man kan se fisken i mobilen och man sköter karet i egen mening som strikt och utmärkt. Ändå åker fisken på stryk. Ofta gäller det diskusägare, men lika ofta de som satsar sina pengar på en fin och dyr grupp Tropheus. Ju mer nervös akvarist, ju oftare kommer buksoten som ett brev.
Som exempel, för några år sedan hade jag en population av Endlers guppi i akvariet. Nästan varje gång jag varit nere i karet och ändrat om eller varit med håven för att fånga upp någon fisk så åkte Endlers honorna på vita prick.
Vi trixar nog lite mer än vi behöver med våra akvarium. Vi sätter upp ett kar, njuter av det en tid och sen börjar det klia i fingrarna igen. Har man plats sätter man upp ett nytt kar, har man inte plats så rotar man i befintligt och en sjuk firre dyker upp två dagar senare. Texten är inte riktad mot dig Ekenberg. Enbart mina egna reflektioner och slutsatser ur hobbyn, men jag tror mig ha ganska rätt. Mitt eget handhavande är att se till att karet mår bra med minimal skötsel, rota så lite som möjligt i akvariet och köp de fiskar jag vill ha och som passar ihop, sen hoppas jag de lever så länge som möjligt. Dör någon så gör de det. Inget jag kan göra något åt. Klart att det svider när firren kostat 900:- och inte 90:-, men det är också en risk och vetskap jag tar när jag väljer den dyra.
Som sagt, kul att du uppdaterar Ekenberg, många saknar dig när du är frånvarande. Din tråd är poppis. En dag kommer du att ha ett kar med diskus som glimrar som guldklimpar
Ha en bra dag!
Håller med och flåt om jag trampar nån på tårna men Ekenberg detta var inte riktat mot dig överhuvudtaget och dina fiskar utan men fick lite inspiration och kickade igång lite på det där men nerovistet, rota i karet osv... för det jag lärde mig då hänger fortfarande med och tänker nog på det varje dag
Lämna en kommentar:
-
Kul att du uppdaterar tråden Ekenberg. Gillar dina inlägg och äventyr, vare sig det är uppåt eller neråt. Du skriver verkligen om allt när det gäller dina akvarium.
Ibland känns det som om fiskarna blir sjuka bara för att vi ägare är nervösa. När man köpt fiskar som inte gör så stor åverkan på bankkontot och man lutar sig tillbaka och bara låter fisken vara den den är och göra sitt, ja då flyter det på. De gånger man tagit ut lite väl mycket pengar på kontot och köpt sin drömfisk, då verkar det som om man inte vågar lämna karet ur sikte, man är extremt noga med mat(ning), vissa riggar kameror så man kan se fisken i mobilen och man sköter karet i egen mening som strikt och utmärkt. Ändå åker fisken på stryk. Ofta gäller det diskusägare, men lika ofta de som satsar sina pengar på en fin och dyr grupp Tropheus. Ju mer nervös akvarist, ju oftare kommer buksoten som ett brev.
Som exempel, för några år sedan hade jag en population av Endlers guppi i akvariet. Nästan varje gång jag varit nere i karet och ändrat om eller varit med håven för att fånga upp någon fisk så åkte Endlers honorna på vita prick.
Vi trixar nog lite mer än vi behöver med våra akvarium. Vi sätter upp ett kar, njuter av det en tid och sen börjar det klia i fingrarna igen. Har man plats sätter man upp ett nytt kar, har man inte plats så rotar man i befintligt och en sjuk firre dyker upp två dagar senare. Texten är inte riktad mot dig Ekenberg. Enbart mina egna reflektioner och slutsatser ur hobbyn, men jag tror mig ha ganska rätt. Mitt eget handhavande är att se till att karet mår bra med minimal skötsel, rota så lite som möjligt i akvariet och köp de fiskar jag vill ha och som passar ihop, sen hoppas jag de lever så länge som möjligt. Dör någon så gör de det. Inget jag kan göra något åt. Klart att det svider när firren kostat 900:- och inte 90:-, men det är också en risk och vetskap jag tar när jag väljer den dyra.
Som sagt, kul att du uppdaterar Ekenberg, många saknar dig när du är frånvarande. Din tråd är poppis. En dag kommer du att ha ett kar med diskus som glimrar som guldklimpar
Ha en bra dag!Lämna en kommentar:
-
Visst ligger det något i det du säger, men problemet med min lilla grupp nyckelhål är att de är nästan indentiska så det är svårt att lära känna dem på individ nivå utan de får man mer studera som grupp, precis samma gäller scalarer och zebraciklider. Jag tror att det är det som facinerad mig mest att varje individ har ett helt eget beteende, snarlikt de andra i gruppen men ändå inte lika dant. Att sedan alla ser lite olika ut gör att det är lätt att lära känna varje individ var för sig. Det funkar nästan på mina hantlar också, men allt diskusen gör är långsammare och mer eftertänksamt.....nästan så iallafall. Så för mig är det inte flashigheten utan individualiteten som gör det.
Lämna en kommentar:
-
Varför diskus? Jo man vill ha det svåraste och bevisa att man kan. Altum scalar, Zebraciklid eller Apistograma ger nog mer upplevelse av fisklivet men det är ju inte lika flashlight. Se bara på dina Nyckelhål, mycket trevliga och inga bekymmer.Lämna en kommentar:
-
Ja, det är ju precis så det är . Jag bävar lite varje morgon innan jag tänder i karet, om allt är bra och man inte ser något fel är man lycklig långt in i själen, men hittar man någon som andas snabbare än normalt eller om någon är mörkare eller randig utan anledning, eller simmar konstigt eller inte äter eller bajsar vitt........ja då vet man att något åter är på gång och man börjar fundera på vad man nu gjort för fel..... men ännu överväger lyckan. Visst är det konstigt att det inte finns så många som håller kvar vid diskus längre än några år, ja eller att man inte hör om dessa. Jag har en diskuskompis här i Göteborg , han har haft diskus i många år men kör tomma kar med vattenbyte var fjärde dag, alltid stora byten. Han har otroligt vackra diskusar och väldigt få problem . Men ingen parbildning och ingen lek. Nå, om några år till kanske jag kan det här, men fortfarande känns det som jag är nybörjare.Lämna en kommentar:
-
Precis, det är mycket möjligt att även andra fiskar har lika spännande beteende men det är så lätt att se allt med diskusar. Jag tycker till och med man ser när de står och funderar på vad de skal göra här näst. Att det finns de som tycker de är tråkiga kommer jag aldrig att begripa.
Lämna en kommentar:
-
Känner igen tankarna du har. Jag hade diskus ett par år under senare delen av åttiotalet, men det var för mycket stress och ängslighet så till slut fick det vara. Var med en suck men kändes samtidigt som en stor befrielse. Man blev för "hypokondrisk" med dessa firrarna som man på något sätt hade en relation till på individnivå. Lärorik period dock. Skulle vara intressant att veta ifall någon kämpat på att hålla diskus i inredda kar under en längre tid som du var inne på.Lämna en kommentar:
-
Intressant analys. Jag tror en del av svaret finns i bilderna ovan. Det är helt enkelt en fantastiskt vacker fisk. Att de sedan verkar ha ett spännande beteende hjälper säkert till att förklara varför folk, trots allt, väljer discus.Lämna en kommentar:
-
Hej på er.
Varför har man diskus egentligen....har ju precis börjat med diskus, eller ja, det var ju i december 2017 jag började fundera på det på allvar och valet av diskus var i januari 2018 . Akvariumet stod klart i början av februari och fiskarna flyttade hem i slutet av februari 2018. Så jag har ju bara haft diskus i knappt tre år, att jämföra med Malawi som jag hade i över 30 år. Så kanske är det inte rättvist att göra en jämförelse. Men under de trettio år med Malawi minns jag inte att jag hade lika mycket oro som under dessa tre år med diskus.
Så varför har man diskus, känns som de ögonblick när inget är fel är helt fantastiska....... men sjutton vet om det är värt det i det långa loppet. Efter att nu haft några veckor där Snake åter är återställd och allt funkat bra, ja då blir en annan sjuk på exakt samma sätt i ett helt annat kar. En av mina finaste redspotted green har varit lite mer randig ett par dagar så visst har jag förstått att något är på gång. Igår fick alla diskuskar stora vattenbyten och idag simmar hon runt precis som Snake gjorde tidigare.....
Så varför har jag diskus? Ger det mig mer glädje än sorg? Ja trotts alla motgångar, trotts alla fel, trotts alla bakslag känns det som det är värt det. Visst är det konstigt. Jag funderar på om det är just allt det här kämpandet som gör att det jänns så fantastiskt när man lyckas. Jag hoppas ju fortfarande att jag på något sätt skall lyckas med mina Diskusar. Att verkligen få följa en grupp tio femton år skulle ju vara fantastiskt. Men hur många lyckas egentligen med detta. Det känns ju tyvärr som det är fler diskusägare som ger upp eller byter fisk än de som följer fiskarna hela dess livslängd.
Jag satt här en kväll framför akvarierna och började räkna lite på fisk jag köpt och antalet som dött. Detta var naturligtvis ingen rolig ekvation men nu med min senaste massdöd på 14 stycken ( nitrit explosionen efter behandling med cloraminT) samt de tio som dog när jag blandade två grupper, plus de sex som dog vid första tillfället..... Ja då är jag uppe i 50% av mina diskus som dött. Så med facit i han kan man ju säga att jag är en dålig diskus ägare. Men samtidigt får jag en känsla av att det är fler som har samma erfarenhet. För var är alla dessa diskusägare med väl inredda kar som har puttrat på i tio år, jag känner att det är dessa diskusägare jag skulle vilja hitta och lära mig av.
Nåväl, ni hör idag är jag lite missmodig men det är egentligen bara för att det åter är en fisk som inte mår bra. Kanske mår hon bättre imorgon, och då kommer jag också må bättre. Så till alla er som går i tankarna att köpa diskus, gör det, lyssna inte på en gnällspik som mig. Jag tror inte det finns någon annan akvariefisk som berör och väcker så starka känslor som just diskusciklider. och helt ärligt.......även om det svider att säga det, så är det till största delen mitt slarv som orsakat min höga dödlighet. De fiskar som dött av något annat än mitt direkta slarv skulle ligga på 16% vilket i och för sig kan ses som hög men kanske inte helt onormalt när man har en ciklid med rätt höga krav....
jag skall ändå avsluta med några foton, ett från alldeles i början och ett från några månader sedan, samma fisk och samma kar.
Lämna en kommentar:
Lämna en kommentar: