fasiken jag är ju inte med i zopetklubbväst... =P
Akvariestugan
Kollaps
X
-
Akvaristiska hälsningar
Kjell
Signatur 1. Frustra laborat qui omnibus placere studet
Signatur 2. Jag är inte tillräckligt ung för att kunna allt och inte heller tillräckligt gammal för att ha glömt allt.Kommentar
-
Har nu suttit en stund och tittat på bilderna av både det oförglömliga prinsesskaret och ditt senast alster. Måste säga att du lyckas forma inredning i dina kar på ett harmonisk sett där den naturliga processen får möjlighet att just göra det naturligt. Hur bara ett blad som bryts ner kan bli något för ögat i vila på eller när alger får allt att flyta ihop till harmonisk fulländning.Kommentar
-
Har nu suttit en stund och tittat på bilderna av både det oförglömliga prinsesskaret och ditt senast alster. Måste säga att du lyckas forma inredning i dina kar på ett harmonisk sett där den naturliga processen får möjlighet att just göra det naturligt. Hur bara ett blad som bryts ner kan bli något för ögat i vila på eller när alger får allt att flyta ihop till harmonisk fulländning.
540-baljan har nu gått in i en mycket fin fas då man egentligen inte behöver göra något annat än att upprepa gängse skötsel - och sedan... njuta.
Jag skissar på en längre text, i någon typ av artikelform, under arbetsnamnet; "När akvariet tystnar". En titel som är lite tveggead, för det är just när akvariet slutar "skrika" och ständigt kräver onödiga åtgärder (blir tyst) som man kan upptäcka de små, men fantastiskt intressanta skeenden ett harmoniskt kar har att erbjuda. Karet självt tystnar men livet i det pulserar på hög volym.
Ett litet exempel är det dorsigera-par som går i karet. Bottenmiljön i karet börjar sakta men säkert transformeras till ett gytter av löv och pinnar som bildar en "naturlig" barriär mot det rotsystem som sträcker sig längs med karets baksida.
Dorsigera-paret håller sig, i stort sett, hela tiden inne bland rötterna, och kommer endast ut för att äta. De gör inga krumsprång upp mot ytan vid matning (vilket är vanligt annars) utan väntar ett tag för att sedan böka bland alla löv. Deras färg är konstant, mer eller mindre, heltäckande svart med en enormt starkt lysande purpur-färg på haka, kinder och buk. De ser otroligt spänstiga ut, och spelar hela tiden (då jag kan se dom) för varandra.
Det här är ett beteende jag inte riktigt sett förr, bland de dorsigeror jag haft tidigare - som hållt sig mer synliga i karet.
Detta är ett exempel på "tystnad", då man bitvis nästan glömmer bort att det går ett dorsigera-par i karet, och plötsligt får syn på dom någon gång varannan, var tredje dag.
Jag har medvetet låtit karet vila och få andas lugna andetag, men snart är det dags att addera lite mer fisk. Jag skall utöka besättningen med 30-40 Kolglödstetror och även addera antalet panda-corysar. Sedan funderar jag på någon större tetra, möjligtvis briljant/diamant-tetra.Kommentar
-
Usch och fy på mig....
Jag har varit alldeles för dålig på att lägga en kommentar eller två. Här kommer en iallafall..
Tycker det är underbart när karet "andas lugna andetag" det är så skönt och härligt och helt i en Bryzellsk-anda
/PIA
Jag är medlem i NCS - föreningen för dig som tycker om ciklider!
Kommentar
-
Stort Tack, Rickard!
540-baljan har nu gått in i en mycket fin fas då man egentligen inte behöver göra något annat än att upprepa gängse skötsel - och sedan... njuta.
Jag skissar på en längre text, i någon typ av artikelform, under arbetsnamnet; "När akvariet tystnar". En titel som är lite tveggead, för det är just när akvariet slutar "skrika" och ständigt kräver onödiga åtgärder (blir tyst) som man kan upptäcka de små, men fantastiskt intressanta skeenden ett harmoniskt kar har att erbjuda. Karet självt tystnar men livet i det pulserar på hög volym.
Ett litet exempel är det dorsigera-par som går i karet. Bottenmiljön i karet börjar sakta men säkert transformeras till ett gytter av löv och pinnar som bildar en "naturlig" barriär mot det rotsystem som sträcker sig längs med karets baksida.
Dorsigera-paret håller sig, i stort sett, hela tiden inne bland rötterna, och kommer endast ut för att äta. De gör inga krumsprång upp mot ytan vid matning (vilket är vanligt annars) utan väntar ett tag för att sedan böka bland alla löv. Deras färg är konstant, mer eller mindre, heltäckande svart med en enormt starkt lysande purpur-färg på haka, kinder och buk. De ser otroligt spänstiga ut, och spelar hela tiden (då jag kan se dom) för varandra.
Det här är ett beteende jag inte riktigt sett förr, bland de dorsigeror jag haft tidigare - som hållt sig mer synliga i karet.
Detta är ett exempel på "tystnad", då man bitvis nästan glömmer bort att det går ett dorsigera-par i karet, och plötsligt får syn på dom någon gång varannan, var tredje dag.
Jag har medvetet låtit karet vila och få andas lugna andetag, men snart är det dags att addera lite mer fisk. Jag skall utöka besättningen med 30-40 Kolglödstetror och även addera antalet panda-corysar. Sedan funderar jag på någon större tetra, möjligtvis briljant/diamant-tetra.
Satt och läste denna texten på jobbet idag och jag måste bara säga wow! Jag fick en så klar bild inne i mitt huvud hur cikliderna simmade runt bland rötterna och "pickar" bland brötet
Så jäkla nice "tumme upp"MVH macke_fiskKommentar
-
Stimmar de fortfarande lika fint som på filmen?Senast redigerad av Micke L; 17 May 2016, 21:47.Kommentar
-
Halloj Pia, Macke och Micke!
Kul att höra av er och se att ni gillar grejerna, det värmer alltid till lite extra gott!
Pia! Ja, här på forumet kan man se många, inte minst dina, burkar som har den här lugna, fina lunken - kanske inte en stil som passar de flesta, men vackert och avkopplande är det sannerligen när karet inträder i denna fas.
Macke! Tack för din "tumme upp". Kanske kommer det något lite längre i textväg, vid senare tillfälle, här i tråden. Skissar på några idéer.
Micke! Den grupp med Aplocheilichthys Normani som syns i filmen har reducerats kraftigt - vet inte om det är Scalarerna som snappat åt sig merparten av dom, eller något annat, men de flesta har försvunnit.
Kolglödstetrorna är dock många fler, och även om de inte stimmar på det där "nyisläppta" sättet, så håller de väldigt fint ihop.
Kommentar
-
Stort Tack, Rickard!
540-baljan har nu gått in i en mycket fin fas då man egentligen inte behöver göra något annat än att upprepa gängse skötsel - och sedan... njuta.
Jag skissar på en längre text, i någon typ av artikelform, under arbetsnamnet; "När akvariet tystnar". En titel som är lite tveggead, för det är just när akvariet slutar "skrika" och ständigt kräver onödiga åtgärder (blir tyst) som man kan upptäcka de små, men fantastiskt intressanta skeenden ett harmoniskt kar har att erbjuda. Karet självt tystnar men livet i det pulserar på hög volym.
Ett litet exempel är det dorsigera-par som går i karet. Bottenmiljön i karet börjar sakta men säkert transformeras till ett gytter av löv och pinnar som bildar en "naturlig" barriär mot det rotsystem som sträcker sig längs med karets baksida.
Dorsigera-paret håller sig, i stort sett, hela tiden inne bland rötterna, och kommer endast ut för att äta. De gör inga krumsprång upp mot ytan vid matning (vilket är vanligt annars) utan väntar ett tag för att sedan böka bland alla löv. Deras färg är konstant, mer eller mindre, heltäckande svart med en enormt starkt lysande purpur-färg på haka, kinder och buk. De ser otroligt spänstiga ut, och spelar hela tiden (då jag kan se dom) för varandra.
Det här är ett beteende jag inte riktigt sett förr, bland de dorsigeror jag haft tidigare - som hållt sig mer synliga i karet.
Detta är ett exempel på "tystnad", då man bitvis nästan glömmer bort att det går ett dorsigera-par i karet, och plötsligt får syn på dom någon gång varannan, var tredje dag.
Jag har medvetet låtit karet vila och få andas lugna andetag, men snart är det dags att addera lite mer fisk. Jag skall utöka besättningen med 30-40 Kolglödstetror och även addera antalet panda-corysar. Sedan funderar jag på någon större tetra, möjligtvis briljant/diamant-tetra.Kommentar
-
Ett må-bra-inlägg Mats. Ett inlägg som får både fiskar, kar och läsare att må bra. Pulsen går ner i samma takt som jag läser och känner in vad du egentligen menar. Det där med brillianterna tror jag blir kanon även om ett gäng gudomliga citronterror också skulle sitta finfint. Stod och glodde på sådana förra veckan.... Riktigt fina.
Citrontetran är fantastiskt fin och skulle nog bli hur bra som helst i mitt kar, inte minst med tanke på den färgskala som råder i 540-baljan.
Tack, Johnny, för att du påminde mig om Citrontetra, en mycket bra kandidat!
Med tanke på låg, eller rättare sagt, hög puls - måste jag berätta om ett litet Scalare-debacle som hände för en vecka sedan.
Vi hade lite folk (och barn) hemma, för att gona ner oss totalt i eurovision song contest-finalen... Jo, jag erkänner, jag freakar på denna tävling, underhållningshumor med skräckfaktor på hög nivå!
En annan skräckfaktor att räkna med (åtminstonde om man är av släktet Scalare) är små knubbiga barnlabbar.
Självklart är ett stort akvarium med spännande fiskar oemotståndligt för barn, och lika självklart är det att man vill locka fram fiskarna - och kanske kunna klappa dom - genom att banka lite på glaset...
Efter en stunds godis- och chipsinmundigande blev det sådär alarmerande barn-tyst, en mycket speciell tystnad bara ett lördagsgodis-stunnat barn kan alstra.
Så, jag gick ner i källaren för att kolla läget; "Halloj Champ, kollar du in fiskarna?"
-"Ja, dom stora vill inte komma fram..."
Jag drog fram en stol, satte mig på den och placerade telningen i knäet - och började berätta att man får sitta lite lugnt och stillsamt framför akvariet, så kommer de fram efter en stund.
-"Skall vi räkna dom när de kommer fram?" Frågade jag. "Det är nio stycken, titta nu kommer en fram där..."
-"En, två, tre, fyra, fem, sex..."
Sex Scalarer kunde jag se genom ett ostbågeflottigt frontglas.
Jag föreslog att vi skulle titta till fiskarna lite senare, så är nog alla framme om en stund.
Ett par timmar gick och jag tittade till karet, bara för att förvissa mig om att allt var cool med fiskarna - glaset kunde jag putsa dagen efter.
Fortfarande bara sex stycken Scalarer. Hmmm...
När jag inredde 540-karet byggde jag (helt ovetande) en alldeles formidabel scalarefälla av stående, flata Mopanirötter som en slags fond mot bakgrunden.
Scalarer kan gå tuppjucks-Yoda när de blir skrämda, och tre av mina scalarer hade bestämt sig för att med ljusets hastighet kila in sig i säkerhet bakom nämnda Mopanirötter när ett litet rovdjur med klibbiga labbar knackade på och bad om uppmärksamhet. Kila in sig så säkert att de fastnade...
Jag kunde inte lokalisera de tre saknade scalarerna, men hade en ond aning om var de befann sig.
Det var bara att lyfta av täckglasen och börja lyfta ur Mopanirötterna längst bak. Jodå, det tre scalarena satt ordentligt fast mellan rötter och slimlinebakgrund.
De var en aning medtagna och stod en stund vid ytan och såg yra ut, med skrapmärken och revor på kropparna.
De här scalarerna är tåliga djur och står pall för lite action, och efter en natts vila var de på banan igen.
Ordningen är återställd och alla nio scalarer är pigga och fräscha.
Mopanirötterna skippade jag att sätta tillbaka, så nu är det lite mer spejs i karet baktill - faktiskt riktigt bra, när allt kommer omkring.
Detta öppnar för en grupp tetror, typ Diamant/brijant-, eller kanske Citrontetra.
Kommentar
-
Vilken härlig historia, kan verkligen se det framför mig..
Tur att allt gick bra och de är tåliga ochbde har en bra levnadsmiljö i övrigt, då tål de en del men så är det väl med de flesta fiskar../PIA
Jag är medlem i NCS - föreningen för dig som tycker om ciklider!
Kommentar
-
så härligt att höra om både tålamod och list om vart de hade tagit vägen =D tänk om man bara hade lite ostbågskladd ibland. Min honkatt har fått för sig att akvariet är hennes personliga drickes fontän, så hon hoppar upp och ned och dricker där. Då jag redan har tagit bort min extra glas del på ca 15 cm i mitten så har hon tagit sig an den och skådar fiskar för glatta livet eller hoppar upp där och slickar i sig vatten specefikt när jag matat. För fiskmat är ju så nedrans gott , å så rutan då.. jo den slickar hon på så fort hon får tilfälle, den blir därefter =P
Kommentar
-
så härligt att höra om både tålamod och list om vart de hade tagit vägen =D tänk om man bara hade lite ostbågskladd ibland. Min honkatt har fått för sig att akvariet är hennes personliga drickes fontän, så hon hoppar upp och ned och dricker där. Då jag redan har tagit bort min extra glas del på ca 15 cm i mitten så har hon tagit sig an den och skådar fiskar för glatta livet eller hoppar upp där och slickar i sig vatten specefikt när jag matat. För fiskmat är ju så nedrans gott , å så rutan då.. jo den slickar hon på så fort hon får tilfälle, den blir därefter =P
[ATTACH=CONFIG]n2356217[/ATTACH]Kommentar
-
Ja, det finns så många fina tetror att välja mellan. Jag snackade lite med Christer5 i hans nya tråd, om Kongotetra - en av många tetror i lite större storlek som jag funderat på. Som med så mycket annat gäller det att planera noga, så att det inte bara blir "påfyllnad" utan ett harmoniskt resultat.
Citrontetran är fantastiskt fin och skulle nog bli hur bra som helst i mitt kar, inte minst med tanke på den färgskala som råder i 540-baljan.
Tack, Johnny, för att du påminde mig om Citrontetra, en mycket bra kandidat!
Med tanke på låg, eller rättare sagt, hög puls - måste jag berätta om ett litet Scalare-debacle som hände för en vecka sedan.
Vi hade lite folk (och barn) hemma, för att gona ner oss totalt i eurovision song contest-finalen... Jo, jag erkänner, jag freakar på denna tävling, underhållningshumor med skräckfaktor på hög nivå!
En annan skräckfaktor att räkna med (åtminstonde om man är av släktet Scalare) är små knubbiga barnlabbar.
Självklart är ett stort akvarium med spännande fiskar oemotståndligt för barn, och lika självklart är det att man vill locka fram fiskarna - och kanske kunna klappa dom - genom att banka lite på glaset...
Efter en stunds godis- och chipsinmundigande blev det sådär alarmerande barn-tyst, en mycket speciell tystnad bara ett lördagsgodis-stunnat barn kan alstra.
Så, jag gick ner i källaren för att kolla läget; "Halloj Champ, kollar du in fiskarna?"
-"Ja, dom stora vill inte komma fram..."
Jag drog fram en stol, satte mig på den och placerade telningen i knäet - och började berätta att man får sitta lite lugnt och stillsamt framför akvariet, så kommer de fram efter en stund.
-"Skall vi räkna dom när de kommer fram?" Frågade jag. "Det är nio stycken, titta nu kommer en fram där..."
-"En, två, tre, fyra, fem, sex..."
Sex Scalarer kunde jag se genom ett ostbågeflottigt frontglas.
Jag föreslog att vi skulle titta till fiskarna lite senare, så är nog alla framme om en stund.
Ett par timmar gick och jag tittade till karet, bara för att förvissa mig om att allt var cool med fiskarna - glaset kunde jag putsa dagen efter.
Fortfarande bara sex stycken Scalarer. Hmmm...
När jag inredde 540-karet byggde jag (helt ovetande) en alldeles formidabel scalarefälla av stående, flata Mopanirötter som en slags fond mot bakgrunden.
Scalarer kan gå tuppjucks-Yoda när de blir skrämda, och tre av mina scalarer hade bestämt sig för att med ljusets hastighet kila in sig i säkerhet bakom nämnda Mopanirötter när ett litet rovdjur med klibbiga labbar knackade på och bad om uppmärksamhet. Kila in sig så säkert att de fastnade...
Jag kunde inte lokalisera de tre saknade scalarerna, men hade en ond aning om var de befann sig.
Det var bara att lyfta av täckglasen och börja lyfta ur Mopanirötterna längst bak. Jodå, det tre scalarena satt ordentligt fast mellan rötter och slimlinebakgrund.
De var en aning medtagna och stod en stund vid ytan och såg yra ut, med skrapmärken och revor på kropparna.
De här scalarerna är tåliga djur och står pall för lite action, och efter en natts vila var de på banan igen.
Ordningen är återställd och alla nio scalarer är pigga och fräscha.
Mopanirötterna skippade jag att sätta tillbaka, så nu är det lite mer spejs i karet baktill - faktiskt riktigt bra, när allt kommer omkring.
Detta öppnar för en grupp tetror, typ Diamant/brijant-, eller kanske Citrontetra.
Kommentar
Kommentar