Hej igen. Jag tycks ha rört upp känslorna hos en del här, framför allt hos växtfantasterna. Förstår faktiskt inte riktigt varför. Det finns ju så många typer av akvarister. Från växtfanatikern som kanske inte ens har några fiskar men satsar helhjärtat på att lyckas med den mest krävande växtvarianten. På andra kanten fiskfanatikern som bara SKALL lyckas odla nån ännu inte odlad firre, eller lyckas hålla nån svårhållen art. Prisjagaren som gör allt för att vinna priser med sitt kar eller att få det visat på nätet. Temaakvaristen med sitt begränsade urval mm mm. Nånstans emellan dessa ytterligheter finns dom flesta andra. Själv vill jag ha en bit av naturen i mitt hem, med ett någorlunda naturligt liv. Jag kan ha synpunkter på vissa andra varianter men undviker att såra nån eller försöka tvinga nån i en viss riktning, för jag anser att det är varje människas ensak vad man gör. Däremot skall man kunna ge råd.
Tyvärr är inte alla såna. Kommer jag med en avvikande åsikt så dundrar man på med det ena argumentet efter det andra att SÅ kan man inte göra på grund av det eller det skälet. Uppenbarligen utan att ha provat. Det är nästan så att man hör Archimedes ord i fjärran: Rubba icke mina cirklar! Jag VET att det här funkar eftersom jag själv har provat, inte bara läst vad andra tycker.
Det hade varit en hel del artiklar i Akvariet när jag gjorde om mitt kar för ca 15 år sen och jag använde en del inspiration därifrån och från andra håll. Växterna hade inte levt så väl tidigare så där tänkte jag om. Dom flesta växter har rötter, dels för fasthållning, dels för näringsupptag. Trots allt är dom flesta akvarieväxter anpassade för ett liv ovan vattnet. Att dom lever helt nedsänkta i våra kar är onaturligt för många. Tvättad sand saknar näring! Alltså blandade jag i torv och lite lera i bottensanden. Tveksam till leran men det tycks ha funkat.
Givetvis ingen "syresten", sånt driver bara ut den viktiga koldioxiden. Ingen annan gödning, CO2 hade jag provat tidigare utan framgång. Syftet var att försöka få ett så naturligt akvarium som möjligt med normala processer, framför allt på bakteriesidan. Att lyckas helt är en utopi men så nära som möjligt. Sällsynta vattenbyten, då försvinner bara en massa näringsämnen. Skapligt med växter och relativt mycket fisk. Nattavstängning av filtet infördes också lite senare. Jag var först lite tveksam eftersom dom flesta böcker varnade men det har fungerat väl i över 10 år så den tveksamheten är borta.
Resultatet blev över förväntan, fiskarna trivdes och växterna frodades, dock inte algerna. Flera tetraarter spontanlekte i karet och även Ancistrusen. Det var roligt att vara akvarist. Så fungerade det i flera år men sen kom problemen tyvärr. Jag köpte nån fisk, kongotetror tror jag, som hade med sig nån smittosam sjukdom. Utstående ögon, insjunken buk, uppsvälld buk, balansproblem mm. Fiskarna försvann i snabb takt och det var ingen idé att köpa nya. Balansen mellan fiskarna och växterna rubbades. Sen blev jag själv dålig fast av annan orsak, irriterad tjocktarm, och tappade lusten totalt. Nu håller jag på med att köra igång igen.
Det pratas här lite nedlåtande om "lowtech" kar. Förmodligen är det ett sådant jag eftersträvar men det struntar jag i. Hellre det än ett "hightech" kar som mest verkar vara en akvatisk intensivvårdspatient med ständig näringstillförsel och övervakning och täta blodtran.... förlåt vattenbyten. Om nån vill hålla på med sånt så varsågod, bara jag slipper. Att påstå att växterna måste ha sånt är en grov överdrift.
Kort om karet: längd 150 cm, bredd 60 cm, höjd 52 cm. Material 18 mm plywood, glasfiberarmerad båtplast på insidan, teakfaner på utsidan. Byggde det själv 1973 tillsammans med underskåp och belysningsramp i samma utförande. Belysning lysrör på 120 watt tillsammans. Ett Eheimfilter från samma tid, vet ej beteckningen nu. En del, kanske många, har nog synpunkter på både det ena eller andra men kom ihåg!!!!! Jag vet att att det fungerar på det här sättet eftersom jag har provat. Dessutom är det mitt kar och det är jag som bestämmer. En bildlänk till karet i sin krafts dagar för knappt 10 år sen. Hav tålamod vid hämtandet, Telia har schabblat ordentligt med sina websidor.
Tyvärr är inte alla såna. Kommer jag med en avvikande åsikt så dundrar man på med det ena argumentet efter det andra att SÅ kan man inte göra på grund av det eller det skälet. Uppenbarligen utan att ha provat. Det är nästan så att man hör Archimedes ord i fjärran: Rubba icke mina cirklar! Jag VET att det här funkar eftersom jag själv har provat, inte bara läst vad andra tycker.
Det hade varit en hel del artiklar i Akvariet när jag gjorde om mitt kar för ca 15 år sen och jag använde en del inspiration därifrån och från andra håll. Växterna hade inte levt så väl tidigare så där tänkte jag om. Dom flesta växter har rötter, dels för fasthållning, dels för näringsupptag. Trots allt är dom flesta akvarieväxter anpassade för ett liv ovan vattnet. Att dom lever helt nedsänkta i våra kar är onaturligt för många. Tvättad sand saknar näring! Alltså blandade jag i torv och lite lera i bottensanden. Tveksam till leran men det tycks ha funkat.
Givetvis ingen "syresten", sånt driver bara ut den viktiga koldioxiden. Ingen annan gödning, CO2 hade jag provat tidigare utan framgång. Syftet var att försöka få ett så naturligt akvarium som möjligt med normala processer, framför allt på bakteriesidan. Att lyckas helt är en utopi men så nära som möjligt. Sällsynta vattenbyten, då försvinner bara en massa näringsämnen. Skapligt med växter och relativt mycket fisk. Nattavstängning av filtet infördes också lite senare. Jag var först lite tveksam eftersom dom flesta böcker varnade men det har fungerat väl i över 10 år så den tveksamheten är borta.
Resultatet blev över förväntan, fiskarna trivdes och växterna frodades, dock inte algerna. Flera tetraarter spontanlekte i karet och även Ancistrusen. Det var roligt att vara akvarist. Så fungerade det i flera år men sen kom problemen tyvärr. Jag köpte nån fisk, kongotetror tror jag, som hade med sig nån smittosam sjukdom. Utstående ögon, insjunken buk, uppsvälld buk, balansproblem mm. Fiskarna försvann i snabb takt och det var ingen idé att köpa nya. Balansen mellan fiskarna och växterna rubbades. Sen blev jag själv dålig fast av annan orsak, irriterad tjocktarm, och tappade lusten totalt. Nu håller jag på med att köra igång igen.
Det pratas här lite nedlåtande om "lowtech" kar. Förmodligen är det ett sådant jag eftersträvar men det struntar jag i. Hellre det än ett "hightech" kar som mest verkar vara en akvatisk intensivvårdspatient med ständig näringstillförsel och övervakning och täta blodtran.... förlåt vattenbyten. Om nån vill hålla på med sånt så varsågod, bara jag slipper. Att påstå att växterna måste ha sånt är en grov överdrift.
Kort om karet: längd 150 cm, bredd 60 cm, höjd 52 cm. Material 18 mm plywood, glasfiberarmerad båtplast på insidan, teakfaner på utsidan. Byggde det själv 1973 tillsammans med underskåp och belysningsramp i samma utförande. Belysning lysrör på 120 watt tillsammans. Ett Eheimfilter från samma tid, vet ej beteckningen nu. En del, kanske många, har nog synpunkter på både det ena eller andra men kom ihåg!!!!! Jag vet att att det fungerar på det här sättet eftersom jag har provat. Dessutom är det mitt kar och det är jag som bestämmer. En bildlänk till karet i sin krafts dagar för knappt 10 år sen. Hav tålamod vid hämtandet, Telia har schabblat ordentligt med sina websidor.
Kommentar