Justja. Jag har en konstig/flummig teori till ang. det här med ihopkrullning av nya skott. Jag sett fenomenet i A. reineckii och L. glandulosa som sagt, men även i Ludwigia arcuata och Eusteralis stellata (numera Pogostemon stellata?). Teorin kommer från E. stellata eftersom den under vissa förutsättningar totalstuntar och bildar en knopp - och sedan sprutar den ut en jäkla massa sidoskott runt knoppen. Liknande med L. arcuata. Det får mig att tro att växten inducerar stuntningen själv för att gå in i en vegegativ-föröknings-överväxel. Resultatet av stuntningen är ju inte en döende växt utan 10-20 nya snabbväxande stängslar.
I angränsande område har jag sett växter som sprutar ut "luftrötter" och sedan går av på mycket lämpliga ställen så att de nya fragmenten kan flyta iväg och fastna på en ny plats att breda ut sig. "Fragmentation dispersal" kallar Tom Barr det. Detta har dock främst varit under tiden då jag nollade fosfatnivåerna i jakten på att göra livet surt för Cyanobakterier - dvs knappast under en tid då växten hade det gott ställt. Det var snarare ett sätt att "rymma" från en näringsmässigt fattig plats..
Om inte off-topic så kanske ytterligare lite förutsägelser när du fått cyanoodlingen och börjat sniffa på KNO3:n och bara nollar fosfatnivåerna
I angränsande område har jag sett växter som sprutar ut "luftrötter" och sedan går av på mycket lämpliga ställen så att de nya fragmenten kan flyta iväg och fastna på en ny plats att breda ut sig. "Fragmentation dispersal" kallar Tom Barr det. Detta har dock främst varit under tiden då jag nollade fosfatnivåerna i jakten på att göra livet surt för Cyanobakterier - dvs knappast under en tid då växten hade det gott ställt. Det var snarare ett sätt att "rymma" från en näringsmässigt fattig plats..
Om inte off-topic så kanske ytterligare lite förutsägelser när du fått cyanoodlingen och börjat sniffa på KNO3:n och bara nollar fosfatnivåerna
Kommentar