[COLOR=blue]Asså... Jag fattar vad du menar, men är det värt risken att det inte funkar? Jag skulle nog vilja försöka och se och om det absolut inte funkar så lämnar jag tillbaks dem till freddan... De är ju så snygga och lite liv i karet hade nog inte skadat, även om jag inte tvekar på att sessorna kommer att ge det om något år om jag lyckas få ynglen att överleva. Jag får fundera lite och se om Sess-ynglen överlever[/COLOR]
[COLOR=blue][/COLOR]
[COLOR=blue]Btw, egentligen borde de väl inte störa varandra så mkt då de inte söker samma saker. Jag menar, sessor vill ju ha grottor och håller till vid dem medan Troffar mest simmar omkring. Visst skaffar ju även de revir, men det borde vara värre strider mellar Jullar och sessor då de söker exakt samma saker... (Fick lära oss om detta på en biologi-lektion:p)[/COLOR]
[COLOR=blue][/COLOR]
[COLOR=blue]När du säger att du tycker att 6st är för lite, menar du då att jag borde ha fler i mitt kar, eller att det inte funkar så bra över huvud taget?[/COLOR]
[COLOR=blue][/COLOR]
[COLOR=blue](Ni ska veta hur mycket jag uppskattar den hjälpen ni ger när jag drar igång med mina, ibland, skumma idéer:))[/COLOR]
Okej... Vi skall bena lite i terminologin... om troffar. (läs sakta nu, för det blir långt).
Till att börja med så vill jag verkligen belysa det faktum att jag har kortvarig erfarenhet av dessa ciklider - men de beter sig inte så speciellt annorlunda än andra, mer lättskötta och kanske populärare ciklider (mer populära därför att skötseln är lättare), de har bara lite "svårare" parametrar för att tillgodose trivsel och undkommade av diverse mat- och stressrelaterade sjukdomar.
Om vi börjar med att titta på Bubbel-Freddans akvarier; dessa är inte så jättestora - och han har ganska många arter, dock inte så många individer av varje art som delar på utrymmet. Freddans aproach liknar i mångt och mycket min egen - alltså en; "funkar det så funkar det"-linje, där man låter sina egna erfarenheter råda och oavsett vad "regler" eller vad andra säger är "rätt" så löper man linan ut och kör på sin egen framgångsrika linje.
Jag skall ge ett exempel; Discus - som jag trots åratals av akvariehållning var lite tveksam till - tills jag tänkte igenom saken och sa till mig själv; vafan, du har haft en jävla massa olika både lätta och "svåra" fiskar genom åren - skall Discus verkligen vara så inihelvete krångligt att testa. Jag läste och studerade i något år (därav mitt medlemsskap här på zoopet) och kände till slut att; OK - nu har jag grundreglerna klart för mig - de är inte så krångliga - nu applicerar jag dessa på mina egna erfarenheter och köper Discus, slänger i dessa... och bara kör. År av erfarenhet och en ganska o-nervös läggning när det gäller akvariehållning, gjorde att mina Discusar (givetvis - vill jag framhävda själv...) såklart trivdes, lekte och fick yngel.
Trots att jag antagligen bröt mot varenda vedertagen Discusregel funkade det ändå. Precis som det funkar för Bubbel-Freddan och hans excellenta Tropheus Moliro... är du med Matte, så långt?
Men - och detta är ett stort MEN... Bara för att en viss art råkar leka och producerar lekar och yngel, betyder inte det att fiskarna i sig har optimala förhållanden och verkligen TRIVS - och vidare, kommer till sin rätt. (Nu talar jag alltså inte om Bubbel-Freddans akvariehållning - utan jag talar helt objektivt). Vad jag talar om är att det som funkar hos Freddan, kanske inte riktigt funkar hos alla andra - inklusive mig själv. Jag är helt "amazed" över hur lätt och "geschwint" Freddan klarar sina T-kar - jag önskar att jag hade sån lätt och okomplicerad "stämning" i mina kar, som han har. Jag fattar inte hur han bär sig åt - men han tar det antagligen jävligt coolt - och det är poängen i det hela!:)
Nu skall vi titta lite på hur troffarna faktiskt lever. Om man studerar filmer på nätet, läser böcker och artiklar om hur de här cikliderna faktiskt har det i det naturliga livet - ser vi att det är stora grupper det handlar om. Det är massiva "stim" (även om det här inte är stimbeteende i ordets rätta bemärkelse - utan mer ett gruppbeteende) - men, iallafall - stora grupper. Det handlar om en social gemenskap som fostrar yngre individer till ett beteende som utvecklar en speciell "stil" som ingår i troffarnas speciella livscykel. De här cikliderna uppehåller sig på platser där de inte bli störda av div. andra cikliders närgångna lek- och yngelvårdande parader. Med andra ord; i sin nisch är de ostörda av andra och sköter sig själva - precis som alla andra ciklider i T-sjön. Såklart finns gränser och skärmytslingar med andra invånare av stenreven i sjön - men det finns också utrymme att simma iväg till ett annat, lugnare och mer "rätt" område.
Det är detta som är det svåra när man har ett akvarium på si och så många liter - hur man än bär sig åt blir det någon gång i akvariets historia - lite för trångt för fiskarna, deras revir, lekar och trevnad, speciellt om man blandar fiskar som egentligen inte riktigt vill vara "hos varandra".
Skall vi titta lite på hur det är i mitt Stoooooora kar? Där man tycker att det borde finnas plats för alla och envar, där man tycker att det borde vara lätt för både Jullar, Gracilis och Troffar - utan alltför mycket bråk - att kunna samsas... låt oss ta tempen där lite.
Visst, det leks utav bara helvete, det blir yngel in absurdum och det verkar nästan som om att de inte har något annat för sig än att lägga rom och producera yngel.
Jag tror att detta beror på ett kompulsivt beteende - dom har helt enkelt inget annat att ta sig för. Grannfienderna står för dörren, reviern blir tajta och fiskarna leker i en ren vansinnes-upphetsning - därför att; leker vi inte - så går vi under...
Jag tycker inte detta är speciellt kul - därför att det helt enkelt inte är ett naturligt beteende - det följer inte naturliga cykler, utan handlar om tvång...
Speciellt trist är det när det produceras så mycket yngel under så korta perioder att man får stå med håven mestadels av tiden i baljan, för att plocka ur yngel som blivit såpass stora att det är dags för dom att dra vidare, men de kan inte...
Hur knyter vi då ihop detta till de faktiska fakta som råder i ditt kar? Jo, självklart kan du säkert ha sex stycken Moliros i ditt kar utan att det blir några tråkigheter. Tricket är bara att du redan nu har ett, senare kanske ännu fler, prinsessor som redan är etablerade i karet. Dessa uppfattar HELA karet som sitt revir, eller kanske bättre beskrivet - sitt territorium. Självklart växer troffarna till sig, efter en tid (om de inte bli ansatta av prinsessorna) och blir, så att säga, prinsessorna övermäktiga - pga. storlek och ren energi. De sex troffarna parar säkert ut sig efter ytterligare en tid och kanske leker och frodas - men detta enbart om de inte blir stressade.
Det är nu matbiten kommer in i ekvationen; om troffarna får "rätt" mat; alltså en herbivor matbas - mycket fibrer, växtfibrer - som de av naturen är vana vid - så fungerar deras matsmältning och tarmsystem på ett tillfredställande sätt - de behöver äta hela tiden - lite mat och ofta - därför att deras tarmsystem är "långsamt". Denna typ av ätande är helt beroende av stressfrihet; alltså- är troffarna stressade (på grund av jagande av andra ciklider i karet, eller av andra dominanta medlemmar i sin egen grupp), och har man dessutom gett dom en inte passande kost, kloggar maten fast i deras tarmsystem och blir till ett enda "cementblock" - de äter fortfarande men maten kommer inte ut i andra änden - för att tala klarspråk. Detta gör att de blir ännu mer stressade och i förlängningen mottagliga för diverse parasitsjukdomar - enter; troffesjukan, bukvattensot eller vad vi nu skall kalla det...
Låt oss nu återvända till Bubbel-Freddans troffar. Som vi alla har sett/läst här på forumet så har han fått en hel del kritik för att han har gett sina troffar artemia - som för dom flesta troffekännare är en styggelse (det är nämligen rent kött) - men, i Freddans fall har hans troffar klarat sig mycket bra på denna (och annan) kost. Jag tror det beror på att hans troffar inte är det minsta stressade - de har sin plats (lyckligtvis) i hans enastående akvarium och de "processar" kosten på ett naturligt vis, lugnt och säkert.
Så långt allt väl och bra! Det funkar för Freddan - och säkerligen en massa andra troffeägare - det funkar även för mig - fast jag matar med enbart "vegetariska" förtecken - och det faktum att jag har - jämförelsevis - enorm spejs i mitt kar (fastän jag upplever det som pyttelitet).
Frågan är nu, matte - om de sex troffar du planerar i ditt kar - kan få en skön start - stressfritt och med god mat (i allla de varianter)? Kan de hålla sig undan (till en början - när de är små) ett aggessivt prinsesspar? Kan de utveckla ett socialt skönt förhållande vis a vis varandra?
Jag menar inte alls att du skall avstå från att testa troffar i ditt kar, Matte - kolla på Freddan - han har verkligen lyckats - med många arter, på ganska tajt spejs - men jag vill bara att du tänker igenom vad du vill åstadkomma i ditt fina T-kar.
Matte, du är duktig akvarist - nogrann och försiktig - det tycker jag är en bra egenskap. Du kommer att ha massor av fina akvarieupplevelser framför dig!
Freddan! (för du kommer såklart att läsa detta) - Du är helt grym med dina burkar - och jag har dig att tacka för att mina stoltheter - Troffarna, som du har fött fram så exemplariskt. Du får inte ta det jag skriver ovan som något negativt - utan bara se det som mina högst pesonliga betraktelser - RESPECT MAN!
Till er båda; :)
