Tack för att du tog dig tid att skriva ett så uttömmande svar:)
Idag har jag 6st P. Nigripinnis, 4 multisar och 4 ung-jullar J.Marlieri
Misstaget jag gjorde var nog att släppa i prinsessorna först, och att de redan måttat in sitt revir när jag stoppade i Neonerna (som dessutom bara var 4st då) och eftersom neonerna är lite mesiga av sig så var det ju inte så konstigt att de fick stryk speciellt när de var nya i karet.
Vad som hände Multisarna som var 10st från början, vet jag faktist inte riktigt, visst var prinsessorna på dem men jag noterade aldrig särskilt brutala fighter iallafall. Prinsessorna tog då och då en liten tur i multisarnas hörna och högg lite efter dem ibland...
Angående prinsessorna har jag hört att just prinsessan av zambia (daffodil) skall vara lite aggresivare än den från burundi, kan det stämma?
Men om några månader när/om jullarna har funnit sig till rätta och jag stoppat ned lite flera neoner, kanske jag skulle kunna introdusera ett lite yngre prinsess-par eftersom de jag hade var i princip fullvuxna. Eller om jag får tillgång, ett calvus/compressiceps par :)
Det finns ju alltid vissa "förhållningsregler" oavsett inriktning; SA, Tanganyika, Malawi, Asien... o.s.v.
Man kan sia på ett ungefär hur ett kar med vissa ciklider, eller fiskar generellt, kommer att te sig - men man kan aldrig riktigt veta.
Ett scenario som jag kan tänka mig - men som inte behöver vara faktiskt - är att dina jullar kommer igång, trivs och leker en del... sedan droppar du ner ett etablerat prinsesspar, eller typ fyra stycken yngre prinsessor, som får para ut sig - och så blir det jättemycket bråk och du ledsnar...
En variant på scenariot är att de prinsessor du adderar är såpass tuffa att de genast tar ett ett revir i anspråk och börjar dra igång en koloni - givetvis med en del skärmytslingar till en början - men såpass jämna att det blir uthärdligt både för dig och fiskarna... Ja, du ser, det är inte lätt att säga hur det kommer att bli - men jag tycker du kan pröva.
Några Calvus/Compressiceps kanske kan vara bättre rent av.
En grej som jag alltid försöker tänka på när jag "bestämmer" mina kar är; Hur lever de här fiskarna jag planerar i naturen, hmmm?
När det gäller Tanganyikaciklider så vet vi ju att de flesta är extremt revirhävdande - detta ingår i deras naturliga beteende och är inte ett uttryck av elakhet eller något annat, de vill helt enkelt vara ifred när de parar ut sig och leker, de vill skydda sin avkomma så gott det går - utan inblandning, typ 20-30 cm från sin lekgrotta.
Jag vet och förstår att vi/du/jag gärna vill ha flera olika sorter i ett ganska "litet" kar - eller man skall kanske uttrycka det så att vi försöker skapa ett litet Tanganyikauniversum i våra kar. Detta kan i vissa fall lyckas, men också bli rätt tråkigt då vi ser att våra T-ciklider blir stillastående, långsamma och bara trycker utanför sin grotta. Det här är ciklider som kräver ganska stort uttrymme om de är fler sorter. Det är fiskar som gillar att kryssa omkring i vattnet, leta mat och faktiskt inte ständigt hålla på att leka och försvara sina domäner. Detta får de inte lugn och ro att göra i ett kar där de ständigt är påpassade av något annat par som just har släppt ut lite yngel - återigen på typ 20 cm avstånd...
Låt oss återvända till 960-baljan lite. Men först; Jag har ju vurmat för Tanganyikaciklider under många år - främst de vanligaste "lätta" sorterna: jullar, prinsessor och liknande. Jag har haft åtskilliga kar på styvt 250-500 liter där jag har kombinerat olika typer av T-ciklider. I de flesta fall blir det en "balans" efter ett tag - karet stannar upp lite och allt går sin gilla gång... Ynglen växer upp och blir hyfsat stora... och VILL DÄRIFRÅN, så börjar uppfångandet av yngel som inte får en chans att etablera sig och cirkeln går runt och runt... Det var de här "ciklarna" som gjorde att jag til slut övergav Tanganyikasällskapskaren och riktade in mig på artspecifika kar istället. Kar som förvisso går att hålla ganska små men som blir så mycket intressantare om de är av större modell. Det var nu jag kunde studera de olika prinsessornas otroligt häftiga yngelvård, det var nu jag kunde ha varsit kar till de olika jullevarianterna och titta på hur de betedde sig när de slapp att fajtas för varenda centimeter i karet... tills...
Jag fick en idé om ett ganska stort T-kar - ett på 960-liter, för att återigen testa om det skulle vara kul att ha lite fler olika arter i en och samma burk-
Det är och har varit kul med 960-baljan - men jag ser tendenserna nu - återigen är det ganska strikta revirförhållanden och det blir en naturlig uppdelning av de olika sorterna fiskar på sina revir, som om man hade flera små akvarium i ett större.
Detta är ju ganska skönt och vackert att titta på - men jag känner att det är lite trist när jag ser den stora Marlierihanen, då han vill sträcka på sig lite, dra iväg till "de okända" delarna av karet och kolla lite, men inte får för det finns andra revir där som är hårdbevakade... likadant är det för Transcriptusarna, Gracilisarna och även för Troffarna, fastän de skiter ganska mycket i vad de andra "tycker".
Summasummarum - det börjar med andra ord att bli lite "tråkigt" i baljan - trots att här finns ganska rejäla utrymmen. Det är av denna anledningen jag vill köra enbart Troffar ett tag - för att studera deras beteende, och kanske addera några Compressiceps till dessa.
Så, Albinfiskare - testa med de olika sorter du kan tänka dig i ditt kar - och som "passar" hyfsat bra ihop, alltså ungefärligt enhetliga miljöer o.s.v. Ingen vet på förhand hur det kommer att utveckla sig - funkar det så funkar det... men räkna med ganska långa tider av utveckling, för även om det blir bråk och jaga i karet så kan det även jämna ut sig efter ett tag.
Alternativet är ju fler kar...