Barnrädd Snauser

[Freakmange]

dax att lägga ner när nollan har börjat med sina idiot fördomar igen.

[Ramnissan]

Om hunden biter har den något fel.
Går aldrig att lita på, tur det inte är en Rottweiler.

Ja en okunnig ägare...

Sedan anser jag att du kan hålla dig till din tråd om du inte kan tillföra något positivt i tråden. Det finns ingen anledning med sånt uttalande överhuvudtaget, eftersom det baseras på total okunnighet i hur en hund fungerar! Läs på, debattera sedan.. *tipsar*..

[Katharina]

Hunden gillar dem inte alls. Jag försöker verkligen att sätta mig in i hennes situation = Rädd för detta lilla konstiga som alla skyddar, nyfiken men förstår att det är något speciellt. Det lilla konstiga rör sig lurigt och luktar skumt.
Senast var bror + fru + barn hemma. Vi satte oss alla på golvet. Bror höll barnet i händerna så att det kunde stå själv. Hunden går fram mot barnet. Svansen mellan bena. Full attention på barnet. Först är hon nyfiken och luktar på barnet. Sedan hör man ett morr. Dovt men dock ett morr. Jag blir arg, drar ner henne på golvet och visar "vem som bestämmer" genom att vara över henne, när hon ligger i en underlägsen ställning. FUngerar ofta effektivt. Men inte i detta fallet.
Samma scenario upprepade sig 3 gånger under kvällen... Till slut låste jag in henne i sovrummet.

Som det ser ut nu kommer vi aldrig låta henne vara framme då det är barn på besök. Hon får vara inlåst.
Men vad händer den dagen vi vill skaffa barn? Biter vi oss själva i foten nu om vi tar bort barn helt ur hennes värld?

45 kilo snauser (som har hundvärldens starkaste bett) mot 10 kilo barn... Jag vågar inte chansa. Hade det varit en liten terrier eller så, så hade det varit en annan femma. Det hinner inte bli så stor skada på barnet om en typ cernterrier får för sig att gå till att attack. Hinner rycka undan den. Men i detta fallet få snausern in hela barnets huvud i munnen, om den skulle så vilja. Man hinner inte reagera innan det är för sent.

Du ska inte sätta dig in i hennes situation, du ska reagera på att hon gör fel och inte genom att bli arg. Redan innan hon går fram, när hon börjar foccusera på barnet så ska du gå emellan och bryta attacken. För det är vad det är, en attack!!! Jag skulle aldrig ha den hunden i närheten av något barn. Jag skulle som jag sa tidigare, jag skulle gå till en expert om jag var du!!

Jag tycker att det är vansinnigt att folk här går ut med råd till dig som bygger på att du ska försöka åtgärda detta ytterst farliga beteende själv, det skulle jag aldrig våga själv heller.
Det är också superidiotiskt att sitta här på nätet och säga att saker som "jag tror inte att hunden kommer att gå till attack" och liknande. Det är det ingen som kan uttala sig om. Dessutom har den ju redan gått till attack även om det inte hann resultera i ett bett... Ursäkta att jag blir lite hetsig nu men jag tycker att det är en mycket allvarlig diskussion..

Lycka till

[Olfi]

Du ska inte sätta dig in i hennes situation, du ska reagera på att hon gör fel och inte genom att bli arg. Redan innan hon går fram, när hon börjar foccusera på barnet så ska du gå emellan och bryta attacken. För det är vad det är, en attack!!! Jag skulle aldrig ha den hunden i närheten av något barn. Jag skulle som jag sa tidigare, jag skulle gå till en expert om jag var du!!

Jag tycker att det är vansinnigt att folk här går ut med råd till dig som bygger på att du ska försöka åtgärda detta ytterst farliga beteende själv, det skulle jag aldrig våga själv heller.
Det är också superidiotiskt att sitta här på nätet och säga att saker som "jag tror inte att hunden kommer att gå till attack" och liknande. Det är det ingen som kan uttala sig om. Dessutom har den ju redan gått till attack även om det inte hann resultera i ett bett... Ursäkta att jag blir lite hetsig nu men jag tycker att det är en mycket allvarlig diskussion..

Lycka till

Fast nu var det ju ingen attack, det där är mycket vanligt bland hundar.. Men som du säger, så kan det vara bra att kontakta någon och be om råd eller liknande

[Katharina]

Fast nu var det ju ingen attack, det där är mycket vanligt bland hundar.. Men som du säger, så kan det vara bra att kontakta någon och be om råd eller liknande

Jag anser att det är en attack även om det inte hann gå till bett. Varning kanske är ett bättre ord men det är i mina ögon ett mycket, mycket läskigt beteende och jag skulle vara skraj rent ut sagt om det vore min hund.
Det värsta är ju att hon håller svansen mellan benen, att hon är rädd alltså samtidigt som hon närmar sig, hon drar sig inte undan. Därför är det ett attackbeteende. Mot ett barn!!!

Det är också därför det inte hjälper att lägga henne ner. Hon är ju redan i attackstämning. Det måste brytas på ett tidigare stadium. Rangordningen måste ju också på sikt åtgärdas, alltså orsaken till problemet.

[Kramfors]

Jag anser att det är en attack även om det inte hann gå till bett. Varning kanske är ett bättre ord men det är i mina ögon ett mycket, mycket läskigt beteende och jag skulle vara skraj rent ut sagt om det vore min hund.
Det värsta är ju att hon håller svansen mellan benen, att hon är rädd alltså samtidigt som hon närmar sig, hon drar sig inte undan. Därför är det ett attackbeteende.

Det är också därför det inte hjälper att lägga henne ner. Hon är ju redan i attackstämning. Det måste brytas på ett tidigare stadium. Rangordningen måste ju också på sikt åtgärdas, alltså orsaken till problemet.

Ledsen, men jag håller med dig.

[Katharina]

Ledsen, men jag håller med dig.

Ha ha ha... Jag blir såååå trött på dig..

[Stew]

Jag ska analysera så gott det går, din hund har svansen mellan benen= hon är JÄTTERÄDD. Hon tar till sitt största mod och vågar sig fram till det där som hon är så rädd för, eftersom hon är så rädd så kommer det ett litet morr, kanske för att barnet rörde sig hastigt eller hotfullt (i hennes ögon),
VAD HÄNDER?

Jo, hennes husse gör det sämsta man kan göra i en sådan situatuon. Han trycker ner henne på golvet och bestraffar henne, när hon precis har gjort det läskigaste hon kunde tänka sig.

För att du ska förstå så ska jag försöka förklara pedagogiskt;

Om du vill att din hund ska sluta vara rädd för barn, så ska du ALDRIG bestraffa hunden eller göra någonting som är obehagligt i närheten av barnet, tvärtom. Lägg en hög med godis brevid barnet, när hunden går fram och äter godiset, låt henne vara.
Nästa gång kommer hon minnas att det faktiskt inte var farligt att gå fram till barnet.
Det du gör när du "visar vem som bestämmer" är att tala om för hunden att hennes rädsla var rätt. När hon väl gick fram till barnet blev det väldigt obehagligt. Hon kan inte relatera att det var hennes morrning som framkallade bestraffningen, för hon är så uppslukad av sin rädsla.

Hundar har elefantminne. Allt obehagligt som händer i närheten av något hon är rädd för kommer förstärka rädslan. Oavsett om det var barnet eller du som gjorde det obehagliga så relaterar hon det till det hon var rädd för.

Så om du vill skaffa barn bör du antingen läsa hundpsykologi eller sälja hunden till en som kan hundpsykologi. Att ta bort hunden för något du har skapat är fel. Väldigt fel.
Jag skulle vilja tipsa dig om kurser som oftast finns gratis på Brukshundsklubben. Kontakta mentalsektorn och säg att du vill utbilda dig till Mentalfigurant, det är ca 3 kursdagar där man testar hundar i skrämda situationer för att lära sig hur hunden reagerar och varför. Det är såklart teori inlagt med.
Går du den här kursen så kommer du garanterat förstå varför hunden gör som den gör, och rätta till dina misstag= en gladare/mindre rädd hund.

Tack för ditt svar.
Är ingen liten barnunge och inte heller dum i huvudet. Så din fina pedagogik blir mest som förolämpning.

[Stew]

Världens längsta inlägg...

I vår familj har vi en femårig riesen-tik, och har haft fler riesen förut. Det är ju en "vaktig" hund, som gärna skyddar sin lilla flock, dvs familjen. De har rykte om sig att vara vassa, vilket dock inte stämmer. De låter mycket när någon främmande kommer, men det är just bara för att låta, de är inte agressiva fysiskt på något sätt. Känner igen det där med att hunden brummar lite åt barn, har hänt några gånger med våran också, men det har gått hur bra som helst, bara hon vant sig lite vid dem. Det är nog mest för att barn är småa, aktiva varelser som hunden kanske inte är van vid. Att er hund skulle gå till attack tvivlar jag starkt på, men samtidigt så känner man ju sig lite rädd i alla fall, givetvis. Att göra henne van vid barn kan vara en bra idé!

Att riesen i någon annan mening är svår kan jag inte heller hålla med om, det är ju en relativt stor och stark hundras och de har mycket energi och är oftast mycket klipska. Men sen är det enligt min mening också världens mysigaste ras! Det är som om de har en av- och påknapp. Ibland är de sååå glada och stojiga, och vilken rörelseenergi! Helt fantastiska att ha med ute i skogen! Och sen tar de det lilla lugna hemma, sover mest och vår tik ligger gärna i knät eller i sängen om hon får chansen. Hon vill alltid krypa upp i soffan och gosa in skägget i knät på oss :P Hur cool som helst!

Riesenschnauzer är en ras som gärna låter mycket, och då de är så stora så låter de farliga. Fast egentligen är de raka motsatsen, men jag förstår givetvis problemet. Träna henne så gott ni kan till att börja med!

Tack för svaret!
Kul med fler riesen ägare...!

Jag tror det är som du säger. Att hon aldrig aldrig skulle röra ett barn. Hon brummar för att hon är tveksam till vad det är hon har framför sig... Men det är så svårt att våga chansa.
Väljer att ta bort henne från situationen när hon brummar, vågar inte låta henne "göra ett försök" med barnet... För mycket att förlora.
Blir skillnad sedan när vi får egna barn. Då har vi möjlighet att jobba med problemet på ett helt annat sätt. Nu träffar vi barn var 3dje månad. För sällan för att vänja oss vid situationen.

Men visst är det en härlig hund! Vi skall upp till fjällen och vandra nu i sommar, och hunden får hänga med! Perfekt "ut och traska i skogen-hund"

Tack än en gång!

[Stew]

Du ska inte sätta dig in i hennes situation, du ska reagera på att hon gör fel och inte genom att bli arg. Redan innan hon går fram, när hon börjar foccusera på barnet så ska du gå emellan och bryta attacken. För det är vad det är, en attack!!! Jag skulle aldrig ha den hunden i närheten av något barn. Jag skulle som jag sa tidigare, jag skulle gå till en expert om jag var du!!

Jag tycker att det är vansinnigt att folk här går ut med råd till dig som bygger på att du ska försöka åtgärda detta ytterst farliga beteende själv, det skulle jag aldrig våga själv heller.
Det är också superidiotiskt att sitta här på nätet och säga att saker som "jag tror inte att hunden kommer att gå till attack" och liknande. Det är det ingen som kan uttala sig om. Dessutom har den ju redan gått till attack även om det inte hann resultera i ett bett... Ursäkta att jag blir lite hetsig nu men jag tycker att det är en mycket allvarlig diskussion..

Lycka till

Håller med dig om allvaret i situationen.
Det är därför jag och vi reagerar som vi gör. För tillfället är det: Ingen barnkontakt alls.

Vi får arbeta på en lösning när vi får barn. Först då vi kan vänja henne vid dem.

Bra att du blir hetsig

Tack för dina tankar! Mycket betydelsefulla.

[Stew]

Klickern!! Där har ni en bra lösning!
Klicka det beteende ni vill att hon ska ha. Fördelen med klickern är ju att man skalar bort allt negativt och bara belönar det positiva, det gör att hunden lär sig snabbare och sedan är ofta klickern lugnande i sig. Jag har själv tränat bort hanteringsproblem på min tervtik med klickern, från att bita ifrån mot alla i pressade situationer när vi började till att stå stilla och bli hanterad på en utställning, tog det ca. 3 veckor och det var klickerns förtjänst.
Så kör med klickern! Men se till att klicka INNAN hon blir osäker, så långt håll i början och sedan närmre och närmre barnen. Lägga gärna på ett kommando i början, det gör henne tryggare(hon känner att hon jobbar och det kan hon förmodligen hantera bättre)och säkrare i sin roll.
Bodde jag inte så långt bort skulle du fått träna med mina ungar, de är vilda som få och mycket härdade och kan ta instruktioner..

Glömde: Kontakta även en hundpsykolog eller likande. DÄr får man mycket hjälp!

Håller tummarna för att det löser sig oavsett hur ni gör!

Låter som en bra lösning! Något sådant här vi tänker göra sedan när det bli dags...

Vi har en hundpsykolog som vi brukar ta in vid behov... Hon lär få göra ett hembesök snart!

Tack för de upphållna tummarna

Mvh

Stefan

[Stew]

Kramfors,

du börjar mer och mer likna ett forumtroll... Pajjar trådar med dina korkade kommentarer.

Snälla håll dig till "rottis-tråden" där du har ett visst svängrum för dina åsikter. Är inte intressad av dem i min tråd, såtillvida de inte tillför något (vilket de inte gör)

Mvh

Stefan