Barnrädd Snauser

[Stew]

Hello,

Har en 4 år gammal reisensnauser tillsammans med min sambo. Vi flyttade ihop ganska nyss, så jag är nybliven "pappa" för den.
Den är snäll och rar på alla vis. Lojal, och stabil. Förutom när det kommer till två saker:
1. Saker som rör sig på små hjul. Typ skateboards och sparkcyklar.
2. Barn. Upp till 8-10 års ålder.

Saker som rör sig på små hjul är ju ganska lätta att undvika. Det är värre med barn. Nyss blivit farbror själv, och märker att det är fler och fler i min omgivning som skaffar barn.
Hunden gillar dem inte alls. Jag försöker verkligen att sätta mig in i hennes situation = Rädd för detta lilla konstiga som alla skyddar, nyfiken men förstår att det är något speciellt. Det lilla konstiga rör sig lurigt och luktar skumt.
Senast var bror + fru + barn hemma. Vi satte oss alla på golvet. Bror höll barnet i händerna så att det kunde stå själv. Hunden går fram mot barnet. Svansen mellan bena. Full attention på barnet. Först är hon nyfiken och luktar på barnet. Sedan hör man ett morr. Dovt men dock ett morr. Jag blir arg, drar ner henne på golvet och visar "vem som bestämmer" genom att vara över henne, när hon ligger i en underlägsen ställning. FUngerar ofta effektivt. Men inte i detta fallet.
Samma scenario upprepade sig 3 gånger under kvällen... Till slut låste jag in henne i sovrummet.

Som det ser ut nu kommer vi aldrig låta henne vara framme då det är barn på besök. Hon får vara inlåst.
Men vad händer den dagen vi vill skaffa barn? Biter vi oss själva i foten nu om vi tar bort barn helt ur hennes värld?

45 kilo snauser (som har hundvärldens starkaste bett) mot 10 kilo barn... Jag vågar inte chansa. Hade det varit en liten terrier eller så, så hade det varit en annan femma. Det hinner inte bli så stor skada på barnet om en typ cernterrier får för sig att gå till att attack. Hinner rycka undan den. Men i detta fallet få snausern in hela barnets huvud i munnen, om den skulle så vilja. Man hinner inte reagera innan det är för sent.

Som sagt. Hon är en lugn och stabil hund. Jag tror inte hon skulle få för sig att gå till attack mot ett barn... Men vågar jag chansa?
Tycker ni att vi har gjort rätt som tagit bort barn ur hennes värld?
Vad hade ni gjort?

Mvh

Stefan

[Dysnomia]

För det första; sluta tänk att det hade varit mindre illa med en liten hund. Visst har en riesenschnauzer större mun, men de är lika mycket hund.
Er hund har dålig (eller rättare sagt ingen) erfarenhet av barn. Låt henne få erfara att barn är trevliga och något som faktiskt står henne högre i "rang".
Eftersom det är en riesen så förmodar jag att hon är MH:ad. Vad säger MH om henne? Hur är hon i nerver, aggression, social kamp?
Att göra som du gjort får henne stärkt i tanken; barn är något läskigt. Vänd på det; låt barn vara något som utgör något positivt. Utan att vara tillkonstlat. Om vi sätter oss allihop ner i en ring, så förväntas något. Vi skapar en situation. Ett litet barn är lätt att tränga ner i rang och en hund som inte har en flockledare som tydligt talar om gränserna tar snabbt situationen för att stiga över denna lilla människa och därmed "kontrollera" sitationen, flocken.
Lägg hunden ner. Låt barnen leka framför, men utan att det tar kontakt med hunden (skapa utrymme). Morrar hunden, säg ifrån, utan att ta fysiskt i hunden. Låt barnet leka framför tills hunden är avslappnad, fortfarande genom att ge hunden utrymme. När hunden är bekväm med detta så blanda in föda. Låt barnet "ge" mat till hunden (här är det viktigt att se till barnets ålder, men spela som om det är barnet som verkligen ger). Fortfarande ska hunden ligga ner. Är hunden bakväm med detta så är det ett stort steg taget. Fortsätt att "skapa miljö", att barnet äter på ett kex tex utan att bjuda på hunden. Barnet ska alltid vara styrande.
Låt aldrig barnet ta kontakt utan att det är inbjudet att göra det (genom att läsa hunden). Läs hela tiden hunden. Ett morrande är en varning; ingenting annat. Utan stt läsa kroppspråket i övrigt så säger det ingenting egentligen. Hur håller hunden öonen, svansen, kroppen? Se till att hunden hela tiden har sitt utrymme, att du som flockledare ser till att hunden hålls trygg; den ska kunna lita på att du inte släpper fram något farligt. Träna med små steg och visa att barn inte är något farligt utan ett trevligt litet "väsen".

Likaså tränar ni med saker på hjul. Sakta men säker visar ni att ni inte för in något i hundens sfär som är någon farligt; att ni som flockledare går att lita på och att ni ser till att ingenting händer.

Det är jätteviktigt att hela tiden läsa hunden i den här träningen. Hur håller hon öronen, kroppen, svansen. Stöd henne när hon behöver och säg ifån om hon tar för mycket. Hon ska lita till att ni tyglar situationen.

Och ja, jag anser att ni gjort "fel" som tagit barnen ur hennes värld. Ni har bevisat för henne att barn är små otyg som ska hållas kort. Men det är inte försent att ändra.

[Katharina]

Oj, i detta läge skulle jag absolut gå till en hundpsykolog. Cesar "Dogwisperer" på 4+ säger att rädsla är det absolut svåraste att få ordning på.

Ett litet tips bara. Barnet kan ge henne hennes mat, alltså ställa ner matskålen.

Men absolut att du inte ska låta henne umgås med barn innan du har fått hjälp av en expert!!!! Hua hua...

[Stew]

Tack för svaren,

Särskilt stort tack till Lili76 för ett rejält genomtänkt och konkret svar!

Det går inte att sluta att tänka på att det är mindre illa med en liten hund. Det är ju konkret fakta. Liten mun + litet tryck = liten skada under kort tid. Stor mun + stort tryck = mycket skada under kort tid.
Men jag håller med om att det inte är relevant för vår situation. Problemen hade varit det samma med en liten hund, som varit barnrädd, och lösningen hade varit samma.
Vad det gäller min fråga så är "liten hund = stor hund" (spelar ingen roll).

Jag och min sambo läste igenom det du skrev och pratade lite.

Leica som hunden heter, måste vänja sig vid barn. Och jag tror du har helt rätt i det du skriver.
Jag tänkte att Leica skulle stilla sin nyfikenhet genom att få nosa på barnet. Men det blev ingen normal situation för henne. Alla sitter på golvet i en ring. All focus på barnet.
Bättre att låta leica vänja sig vid det på ett normalt sätt. Vara som normala och låta leica gå bredvid som en normal individ i flocken.

Dock är det ett problem. Vi träffar barn sällan... Och det blir svårt att vänja henne vid barn då hon bara träffar dem vid några enstaka tillfällen / år. Det var av denna anledningen vi ville vänta med barnträningen tills vi fått barn, då det blir en naturlig del av vår familj. Ett barn som hon träffar dagligen istället för 3-5 gånger / år.

Tycker det du skriver låter sunt. Och gav mig en annan syn på detta... Hon är rädd för barn, jag ska inte fortsätta straffa henne för det. (Det gör jag indirekt då jag skäller på henne för att hon skäller)

Tack igen.

Stefan

[Dysnomia]

Det är alltid svårt att träna situationer som man inte har "spontan tillgång" till. Men att vara medveten om problemet är en bra bit på väg.
Försök undvika att göra en "grej" av barnet och läs hennes kroppspråk vid tillfälle då hon träffar barn, låt henne känna att du/ni tar hand om skyddet och att hon kan slappna av i vetskap att ni inte låter något hända.

En början till träning kan vara att parkera sig vid en lekplats. Slå dig ner och läs en tidning och låt din hund studera dessa små människor på avstånd. Undvik att barn kommer fram till henne, eftersom hon ska kunna känna att hon kan studera dom på tryggt avstånd utan konfrontation. Brukar ni träna nåt med henne (lydnad, konster, trix etc) så är det en bra idé att göra det där vid lekplatsen en stund, eftersom det tar fokus från barnen och samtidigt för henne att känna sig duktig (utföra).

Skulle ni hamna i en situation igen där hon morrar på ett barn, så använd helt enkelt din kropp för att skapa utrymme mellan barnet och hunden. Ställ dig mellan och rör dig "fösande" mot hunden utan att säga något. På det sättet förklarar du för din hund att det inte är ok att bete sig som hon gör och att du nu tar över situationen, skapar ditt utrymme.

[Stew]

Bra ide med lekplats! Att jag inte tänkt på det... Åka dit och läsa en tidning, och vara så normal som det bara går.
Mång barn kommer vilja hälsa på henne. det brukar vara så. Och föräldrarna har en tendens att bli lite griniga när man inte vill Fast det får de acceptera.

Vi tränar mycket lydnad och spårsök. Något hon fixar galant. Hon är lite valpig i sitt beteende, men normalt hon ser klickern eller en godsak komma fram så gör hon vad som helst!

Något som vi noterat är att hon inte blir rädd/nervös för barnet innan det rör sig... Det är tydligen rörelserna som är ologiska. Typ: Ett barn leker i gruset, raspar med vänsterfoten i gruset och springer zick-zack samt i cirklar. = Ologiskt beteende tycker Leica.

[Dysnomia]

I hennes värld beter sig inte barn som människor, nej.. Precis som du säger så har de ett annat rörelsemönster och kroppsligt beteende. Med tanke på det du observerat så tror jag att ni kan ha mycket vunnet genom att träna och befinna er kring lekplatser.
Att barn vill hälsa och har föräldrar som inte riktigt förstått det där med att lära sina barn att _inte_ gå fram till hundar är ett gissel. Du får försöka signalera och påpeka att ni är där för att träna. Kanske Du istället kan visa de nyfikna barnen någon konst som hon kan. Då får hon vara duktig framför barnen; stärker ytterligare. Och i takt med att hon styrks så kanske något av barnen kan ge henne en godbit för att hon varit duktig? Det gäller att klura till det och dra fördelar av de situationer man ställs inför.

Låter iaf som om ni fått tag i en "riktig" riesen.. Tramsiga, valpiga och glada hundar!
Funderar vidare på det där med att det är saker i rörelse som hon ogillar. Hur reagerar hon på automatiskt öppnande dörrar a´la butik? Bilar? Cyklar? Hur gammal är hon?

[Stew]

I hennes värld beter sig inte barn som människor, nej.. Precis som du säger så har de ett annat rörelsemönster och kroppsligt beteende. Med tanke på det du observerat så tror jag att ni kan ha mycket vunnet genom att träna och befinna er kring lekplatser.
Att barn vill hälsa och har föräldrar som inte riktigt förstått det där med att lära sina barn att _inte_ gå fram till hundar är ett gissel. Du får försöka signalera och påpeka att ni är där för att träna. Kanske Du istället kan visa de nyfikna barnen någon konst som hon kan. Då får hon vara duktig framför barnen; stärker ytterligare. Och i takt med att hon styrks så kanske något av barnen kan ge henne en godbit för att hon varit duktig? Det gäller att klura till det och dra fördelar av de situationer man ställs inför.

Låter iaf som om ni fått tag i en "riktig" riesen.. Tramsiga, valpiga och glada hundar!
Funderar vidare på det där med att det är saker i rörelse som hon ogillar. Hur reagerar hon på automatiskt öppnande dörrar a´la butik? Bilar? Cyklar? Hur gammal är hon?

Hon är 4 år.
Hon var tydligen (jag var inte med) en mardröm när hon var valp/unghund. Min sambo har tränat väldigt hårt med henne, och fått henne att bli hyffsat hanterbar. Vissa saker klarar hon numera galant. Såsom att åka bil/buss/spårvagn. Något som inte alls fungerade innan.
Nu känns hon som en normal hund, fast valpigare och lite mer tramsig :P Drar lite i kopplet när man är ute och går, fast när jag skärper till mig så gör hon det också.
Autodörrar i butiker är inge problem. Cyklar är lite värre...! Tysta saker som kommer väldigt snabbt. Som bilförare förstår jag henne fullt. Livsfarliga saker det där!

Har du haft mycket kontakt med riesen själv?


Mvh

Stefan

[Dysnomia]

Riesen är ju en ganska "svår" hund eftersom de har så mycket som ska balanseras upp psykiskt. Låter som om ni har lagt jobb på miljöträningen på henne, men fortsätt gärna träna en massa miljöer (framför allt rörelse-miljöer). Riesen mognar sent och hon har fortfarande tiden framför sig!

Jo, har haft mycket kontakt med riesen i mitt hundliv. Har själv varit inne på att skaffa en, men sambon gillar inte "hundar med skägg".. *S*
Trevliga, roliga hundar om man bara ser till att de får utlopp för sin arbetslusta och energi.

[Stew]

Jo. Sambon säger att hon hade valt en annan hund om hon förstått hur jobbig en riesen varit innan hon köpte den.
Nu är Leica en bra kamrat, med vissa egenheter. Men det har varit mycket jobb bakom!

Här är en bild på lecia utan skägg. Eller snarare med hår överallt Ser inte ut som en riesen överhuvudtaget. (pappa är lite hundrädd, försökte lätta upp stämningen med en toffs i håret och en scarf! )
Den undre bilden har hon en normal riesen-trimning på.

http://stew.gotdns.org/Djur/slides/PC280100.jpg

http://stew.gotdns.org/Djur/slides/leica.jpg

[Dysnomia]

Hon är jättefin! JAG gillar skägg så jag föredrog den trimmade varianten av Leica. Barnen har en liten toypudelkorsning som jag klipper "schnauzerfrilla" på, till sambons stora förtret...
Hoppas träningen går bra så hon slipper känna sig så osäker.

[Katharina]

Jag vill ändå tjata om proffshjälp. När det gäller barn så kan man inte chansa tycker jag.
Om du har möjlighet att titta på "Dogwisperer" på TV4+ så kommer du att förstå att det är er hund som är flockledare hos er och med jätteenkla knep kommer ni att kunna få ordning på hennes olater. Sen kräver det såklart mycket jobb.
Cesar säger att han rehabiliterar hundar och tränar människor..
Jag har inte tid att skriva så mycket på jobbet, därav lite korta svar från min sida.

Själv skulle jag aldrig ha orkat att köpa mig en riesen... Phu... Alldeles för sturska och envisa!!!
Lycka till...

[Stew]

Hon är jättefin! JAG gillar skägg så jag föredrog den trimmade varianten av Leica. Barnen har en liten toypudelkorsning som jag klipper "schnauzerfrilla" på, till sambons stora förtret...
Hoppas träningen går bra så hon slipper känna sig så osäker.

Haha :P Stackars sambon! Men bra att du smyger in lite schnauzerfrilla i familjen ändå! (Svårt hundnamn det där. Tack för hjälpen med stavningen)


Föredrar nog den långhåriga versionen. Mysigt att gosa med

Härligt med en stor hund. Kan man ge en ordentlig kram!

Såg dina rottisar förresten! Jättefina! Vad var den tredje lilla för någon?

[Dysnomia]

Haha :P Stackars sambon! Men bra att du smyger in lite schnauzerfrilla i familjen ändå! (Svårt hundnamn det där. Tack för hjälpen med stavningen)


Föredrar nog den långhåriga versionen. Mysigt att gosa med

Härligt med en stor hund. Kan man ge en ordentlig kram!

Såg dina rottisar förresten! Jättefina! Vad var den tredje lilla för någon?

Den tredje lilla är den lilla toypudelkorsningen.. Toypudel/Jack Russel som ärvt de karaktäristiska hos båda raserna. Ett litet h*lvete med andra ord. 28 cm hög och 4 kilo rabiestrasa.
Här är en bättre (tydligare) bild på henne: http://lijoli.blogg.se/190806135932_ansiktet.html

[Stew]

Jag vill ändå tjata om proffshjälp. När det gäller barn så kan man inte chansa tycker jag.
Om du har möjlighet att titta på "Dogwisperer" på TV4+ så kommer du att förstå att det är er hund som är flockledare hos er och med jätteenkla knep kommer ni att kunna få ordning på hennes olater. Sen kräver det såklart mycket jobb.
Cesar säger att han rehabiliterar hundar och tränar människor..
Jag har inte tid att skriva så mycket på jobbet, därav lite korta svar från min sida.

Själv skulle jag aldrig ha orkat att köpa mig en riesen... Phu... Alldeles för sturska och envisa!!!
Lycka till...

Jo. Envisa är ordet

Förstår inte riktigt hur du tänker när du ena sidan tycker vi ska skaffa proffshjälp för att sedan säga att det räcker gott att titta på ett tv-program?

Tittar på dogwhisperer varje vecka. Och tycker man får en hel del bra tips där. Men som i så många andra liknande program (tex supernanny och du är vad du äter) så visas situationen för att så många som möjligt ska titta på programet...

Vi har en expert som vi brukar kontakta gällande sådana här saker. Expert + dogwhisperer tror jag blir bra