En egen tåt för oss sjuklingar....

[Lenita]

Jag höll på att säga "kul att se så många sjuka" men det var ju inte så jag menade
Vad jag menade var kul att se så många starka och glada människor, som trots sina sjukdommar (eller kanske på grund av) kan se livet ur andra perspektiv. Det kan vara svårt ibland att vara glad när man har ont eller mår dåligt. Sjukvården hjälper ju knappast till när man har det som värst. Det finns en hel del konstiga läkare, som man undrar varför de valde att jobba med människor över huvud taget. Sen finns det som andra redan sagt en del guldkorn - tyvärr brukar de vara väldigt populära även bland andra så man får slåss med näbbar och klor för en tid
Värsta läkarminnena... När min astmaläkare fick nytt, bättre jobb fick jag en "vikarie". Första undersökningen lyssnade han på mina lungor, klämde mig sen på magen *hårt* och frågade om det gjorde ont. -Ja, svarade jag, varvid han käckt sa: Det här blir en gynekologisk undersökning. Har du gjort klamydiatest? Gissa min reaktion på den...

Det här med att inte bli trodd är också ett litet helvete. Jag har irriterade slemhinnor och får ofta vad jag kallar nysattacker. Kan nysa 30 gånger på raken och givetvis börjar man blöda då. Fick en nässpray mot det av min astmaläkare. Sen flyttade han som sagt och jag fick ytterligare en "vikarie". Jag förklarade för vikarien att jag tappade luktsinnet av sprayen och undrade om jag kunde få någon annan spray istället. Hans svar på den frågan var att det inte stod i journalen att jag hade någon spray. När jag insisterade kallade han mig simulant och lögnare. Kul! *not* Jag kokade av vrede när jag gick därifrån. Tyvärr hade jag inte med mig sprayen, den hade jag annars stoppat upp i ... på honom.

Det finns många andra exempel på läkare som inte finns till för patienten. Det är inte alltid lätt att vara sjuk, så alla som orkar vara sjuka är verkligen värda en eloge.
Hej och hå kämpa på

[qenzo]

Edit...

[qenzo]

Och jag tillägger också att jag inte heter Genzo utan Qenzo....

[Raven]

den som påstår att det finns sjukvård i de här landet vet inte va den talar om.

blev själv dålig hösten 01 och av dom 5 läkarna jag träffa då kan ingen förklara varför jag blev dålig mer än att ja hade lunginflammation eller varför nästan alla blodprov dom tog va dåliga.
1 läkare började tillåmed anklaga mej för att va alkoholist pga att levervärdena va dåliga, jag som KANSKE dricker 1liter jägermeister per år typ.
under 6 månader käkade jag i praktiken ingenting, 2 smörgåsar på en dag va mycke men alla läkarna påstod att de va normalt och skulle bli bättre.
hamna på sjukhus igen våren 02 för blodbrist.
hade 79 i hb och ingen av dom 10-12 läkarna jag träffat sen dess har varken kunnat förklara varför ja fick blodbrist eller motivera varför ja ska käka mediciner.
undrar fortfarande när ja ska träffa en läkare som ska göra ett försök att ens ta reda på varför ja haft huvudvärk nu i snart 5år.
det närmaste jag kommit va en läkare som sa "det är säkert ingenting farligt"
kan ju tillägga att nästan alla läkare ja träffat anser att jag är fullt frisk trots huvudvärk ledvärk muskelvärk problem med balansen extremt trött extrem orkeslöshet och en hel drös med andra problem så jag blev hänvisad till soc för att få pengar till mat :/
för runt 1.5 år sen kom ja till arbetsrehabilitering och efter en halvtimmes samtal med dom bestämde dom att ja skulle bli sjukpensionär och en annan är bara 26år gammel.
så sjukvården ger jag ingenting för.

nä så akvarier är passande husdjur genom sin ringa skötsel men även katt går ju bra.

[Birgitta W]

Den sämsta läkare jag någonsin träffat stötte jag på för 1 1/2 år sedan!

Jag går (gick) i princip aldrig till läkare men nu mådde jag inte bra. Hade skrivit upp allt jag ville prata om på en lapp, hade hört man skulle göra det...

"Ja, dra igenom lappen lite snabbt", sa karln!!!

Han var inte ett dugg intresserad av mina små krämpor. Två sår i ansiktet och ett på halsen som inte velat läka på över ett år kallade han "några småplitor" i journalen. Han tittade på dom och sa: "Nää jag vet inte vad det är". "Men då vill jag komma till en hudläkare", sa jag. "Dom vet nog inte heller vad det är", sa "läkaren"!!! Vägrade skriva remiss...

Jag hade (har) värk i ena benet så jag knappt kunde gå och benet vek sig ibland. Det brydde han sig inte om.

Ja sa att jag hade jätteont i magen ibland. Då bara tittade han på mig och pratade om något annat...

Detta var bara lite av alla tokigheter!

Ett år senare sökte jag en annan läkare.
"Småplitorna" visade sig vara hudcancer som jag nu fått borttaget.

Det onda i magen visade sig vara gallsten i gallgången som täppte till så ett halvår efter att jag varit hos "snillet" åkte jag in akut med inflammerad bukspottkörtel! Sååå sjuk jag var!!! Låg 8 dgr med dropp och morfin. Sedan tog dom bort gallstenen genom munnen!

Det onda i benet är artros (förslitningar) i höft och knä som nu upptäcktes med röntgen, som jag fick remiss till av den nya läkaren...

Funderar allvarligt på att anmäla karln Vet bara inte om jag orkar. Och det brukar inte hjälpa, de får jobba kvar ändå...

Har också under förra året opererats för bröstcancer och fått strålning så jag orkar inte riktigt bråka...

För att avrunda mitt sjukdomsår har jag sedan slutet av december haft en hemsk förkylning med bl.a. lunginflammation... Men nu mår jag mindre dåligt

Men åh vad skönt det har varit att pyssla med mina akvarier, se dramat hos mina kakaduor (fast nu har det varit sorg där... ) Ja, det är verkligen avkopplande med fiskarna .
Och att vara inne här på Zoopet!!!

[Raven]

börjar förstå varför snubben som äger huset ja bor i drog ner till tyskland för ett par år sen när han fick cancer.

[mckvinnan]

Håller med många av föregående talare om att det är härligt att läsa om er andras inställning och även i vissa fall cynism. Dock inser man att det ligger en lång bearbetning bakom den inställningen men till slut orkar man bara inte vara ledsen/arg/upprörd längre. Man väljer istället att fortsätta leva så gott man kan och fokusera på det som är bra. Kanske kan denna tråd hjälpa dem som är i processen att bearbeta sin nya sjukdom och som inte ser ett babianarsle framför sig utan bara ett elefantarsle - grått och trist och stort och fullt med... (Tack Stenborg för det underbara citatet - kommer att användas flitigt )

Åh Nancy vad hade jag inte gett för att se de där sjukvårdarnas miner när de hittade en gris under filten!

Mogwai du är verkligen en ledstjärna för mig vännen! Med ditt sätt och din livsglädje smittar du oss runtomkring dig och det är jag innerligt tacksam för!

Birgitta jag hoppas verkligen att du hittar orken att anmäla den där läkaren - såna får bara inte finnas utan att de ska få en rejäl tillsägning. Ditt fall var ju allvarligt på ALLA plan! Skönt att höra att du är bättre nu trots hans dåliga behandling, eller snarare brist på behandling!

Lenita - visst är det intressant med läkare som trycker på en och för att de gör det så himlans hårt och det gör ont så är man plötsligt sjuk i lite allt möjligt?! Förstår verkligen att du blev fly förbannad över hans "diagnos"! Hatar det där då jag är så himla tryckkänslig att det gör ont för minsta lilla. Har lärt mig att låtsas som inget när de trycker nu för tiden..

Raven jag önskar jag kunde göra någonting... hoppas att någon av dina senaste läkare måste flytta eller hittar på nåt annat i livet så att det kommer en ersättare! Någon som tar dig på allvar och som lyssnar, bara det brukar göra att det är lättare att hantera sin sjukdom. Om man dessutom lyckas få en diagnos är halva slaget vunnet.

Solen - jag önskar verkligen att jag kunde hålla med dig om specialister... min väg till en diagnos och komma till specialist tog över 2 år och sen när jag väl kom dit blev det ju felmedicinering och allt. Bytte reumatolog och blev lika oseriöst bemött där så jag har gett upp här i Sthlm. Men nu precis innan jag flyttat har jag hittat en fantastisk halsläkare och även en sympatisk gynekolog (såna är det fan ont om! Har råkat på den ena värre än den andra... ) Hoppas på tur i Malmöområdet med att hitta bra läkare av alla dessa inriktningar. Om någon har någon att rekommendera så är jag tacksam.

[Mogwai]

Moggisen; var är en nekronnjure?

Som gravid får man annars se nya sidor av sjukvården... De kollar upp en intensivt för att allt skall se ok ut samtidigt som man får höra att det inte är någon sjukdom att vara gravid... Nej, tack DET vet jag men alla konstiga bieffekter som man får kan helt klar få en att gå ner för räkning. Undrar hur många som inte får sjukskrivning för foglossning och andra graviditetsbesvär som hade fått det om ursprunget till besvären var någon annan sjukdom? Har inte råkat upp för det personligen men har flera bekanta som fått ett riktigt trist bemötande...

Morellen: Då man ska bli transplanterad så finns det 2 möjligheter, dels att få från en nära anhörig, eller att få från en utomstående. Och det är då man får från en utomstående som det heter nekronnjure. Det är ju från ett olycksoffer, då det inte är tillåtet i Sverige att vare sig sälja eller skänka bort ne njure till en okänd icke besläktad människa.

Det finns mycket bra sjukvård i Sverige, men det finns också de som aldrig borde ha fått licens. Många läkare saknar det där med att kunna lyssna på sina patienter, föra en dialog, det finns vissa som behandlar män annorlunda än kvinnor.
Det finns de som håller varandra om ryggen, den så kallade "kårandan" och de finns de som bryter mot denna anda för patientens bästa.
Ingen väljer väl för tusan att bli sjuk frivilligt ??
Det finns de patienter som beter sig mer eller mindre "döende" för att de råkat ut för en vanlig förkylning, det finns de som är fullkomligt hopplösa att få till en läkare förrens de är mer eller mindre medvetslösa. Hmpft...jag tillhör visst den sistnämnda kategorin.

Då mina njurar började att lägga av helt, så befann jag mig i Grövelsjön på säsongsarbete. Närmsta sjukstuga låg miltals därifrån.
Kom dit för att ta ett blodvärde, de kom strax in igen för att ta ett till värde, jag hörde hur de frågade han kollegan som hade skjutsat dit mig, "Sa du att hon hade gått in själv och du bar henne inte ??"
"Hon gick själv...hurså ??"
"Hon ska inte kunna ha gjort det, hon ska vara medvetslös, det är man då man har 58 i blodvärde. Vi får skicka henne till Mora."
Då bad jag han slå en pling till mina föräldrar, de kanske var intresserade av att veta vad det var som hände, fast jag visst inte riktigt själv egentligen vad det var som hände.
Kom till Mora, det var min första ambulanstransport nånsin, och jag bara vägrade att bli medvetslös. Här gällde det att vara vaken så att man hängde med, hur "allert" man nu kan tänkas vara då man egentligen alltså skulle ha vart medvetslös istället ??
In genom akuten, där står 2 st sköterskor som tittar på mig, "Men...lever hon ??"
Jag var uppenbarligen ganska så blek om nosen.
Upp på gynakuten, där jag av alla träffade på en manlig gynekolog som hade en hel del förutfattade meningar om hur man var då man kom från Stockholm och jobbade säsong i fjällen. Visst....Grövelsjön är ju "kännt" för sina vilda gäster, hutlösa festande, och annat otyg. Det är en fjällstation, närmsta slalombacke är en 100 meter lång svagt sluttade slalombacke. Dit åker man för att gå på tur, åka hundspann, och uppleva de tema-veckor som de har.
Han var alltså vad man kan beteckna som "rnt otrevlig", och om det är något som jag har problem med så är det otrevliga människor. Speciellt som de ska utöva ett yrke. Så jag vart helt enkelt tipp topp tunnor rasande. Det finns de som påstår att jag inte är så där jättetrevlig då jag är rasande. Förstår inte vad de menar. Jag som är så snäll ??
Så jag sa helt enkelt åt han, att även om jag i grund och botten var livrädd för det som hände, och vad det tänkas kunde vara som var orsaken till det hela så fanns det ingen som helst ursäkt för han att vara otrevlig, och hur svag jag än var med 58 i blodvärde, så skulle jag nog tamejtusan kunna anamma krafter nog att lägga händerna runt hans hals och ge han akut andningsstillestånd !!!!
Då sa systern som fanns i rummet till han att det var nog bäst att han gick, för jag menade nog det jag sa. Hon sa sen att hon aldrig hade hört någon morra som jag hade gjort. Det minns jag inget av. Morrandet alltså.
Dagen efter så kom de från njuravdelningen på Mora sjukhus och sa att det var mina njurar som sagt tack och gonatt och höll på att lägga ner verksamheten totalt så att säga.
De tog alla prover som tänkas kunde, och remitterade mig till mitt vanliga sjukhus KS, för ända sen jag var liten så har de sett att jag hade som små små döda cellgrupper på njurarna. Så jag är uppväxt med diverse läkarbesök och sjukhusvistelser. Men då man inte visste så mycket om njursjukdom på den tiden, så vart det mest chansartade behandlingar såsom "Vi testar cellgifter och ser om det ger något resultat ??". Det gav de inte, men jag klämde fingrarna i en sjukhusdörr och jävlars vad ont det gjorde.
Då man är mellan 1-3 år så säger man inte så mycket, om det inte gör ont. och det hade hörts ganska mycket då jag klämde fingrarna. Yajks.
Men då de där döda cellgrupperna varken växte i storlek eller antal, eller försvann, så gick jag till slut bara på regelbunda besök. Först på St. Göran och sedan på KS efter det att man fyllt myndig.
Jag har fått reda på efteråt att de där döda cellgrupperna redan innan jag åkte till Grövelsjön hade börjat att förändras, men de sa inget till mig. För som de uttryckte det till sitt försvar "Du ville ju så gärna åka."
Sen att jag så sakta men säkert höll på att börja förgiftas innifrån, tja...detaljer eller ?? Att det kunde bli ett livshotande tillstånd.....shit happends ??
Så även då jag kom tillbaks ifrån Mora, och trodde i min enfald att att var klappat och klart för fortsatt behandling, för de hade ju skickat alla sina journaler till kS, alla provsvar....nä nä nä....då skulle KS påbörja sin egna utredning. I forskarsyfte och utbildningssyfte. Jag var ett "intressant fall".
Jag tycker inte om att bli kallad för ett "fall". Där man mer eller mindre blir reducerad från att vara en individ till att bli ett personnummer och en siffra i statistiken. Och det var under denna tid som jag stötte på sådana läkare som inte borde få ha med patienter att göra, som talar över huvudet på patienten, och inte lyssnar ett smack på vad man själv har att fråga eller säga. Sådana som man aldrig får ett enda vettigt svar av.
Min far fick hålla i mig för att jag inte skulle kasta mig över bordet en gång, då vi just träffade på ett praktexemplar till äkta skitstövel till så kallad läkare.
Han pratade endast med min far, mig struntade han blankt i, "K har det och det och vi ska...bla bla bla. Och K får bla bla bla"
Då hade jag tydligen börjat att morra så där igen, jag gör det utan att tänka på det. För själv satt jag mest och funderade på vars i hela friden det fanns ett ordlexikon som kunde översätta det som gubbstrutten satt och sa !! Transplantation ?? Dialys ?? De måste ha tatt fel på patient, det lät inge skojsigt det där så det ville jag inte alls vara med om.
Påsdialys ?? Bloddialys ?? Nä nä nä nä....lät inge skosjigt alls.
Slang i magen för påsdialys....stop och belägg nu va !! Jag vill inte ha nån slang i magen. No way !! Glöm det !! Om det nu ar så nödvändigt med sån där dialys alls så.....vad betydde bloddialys ??
Vården kan vara ett stort svart hål att titta in i.
Men, man hittar sidor hos sig själv som man inte hade en aning om att de fanns, för kommer det till ren och skär överlevnad, då plockas det fram inom en vem man verkligen är. I ¨mångt ochmycket. Och som sagt, ibland så blir man verkligen överaskad över sig själv.

[Kramfors]

Jag har de senaste åren fått problem med hälsan och är nöjd med den vård jag får.
Mina besök på Vårdcentralen har blivit så många att de i kassan kan mitt personnummer utan att fråga.

De som jobbar på ambulanserna är verklige duktiga och "hållit" mig vid liv flera gånger till de kommer fram till sjukhuset.

Ofta har jag tänkt tanken på vad som kommer att hända mina fiskar när jag är borta, de är inte mer än 10 år och kommer att leva med rätt skötsel mer än 50 år till.
När jag fick livränta pga arbetsskada för några år sedan kändes det tråkigt att inte ha ett jobb att gå till varje dag, då var det bra att ha fiskarna som terapi och hundar att rasta så man inte blev "försoffad".

Vad jag ofta tänker på och oroad över det är om man blir ett vårdpaket på något boende då man ser nedrustningen inom äldrevården.

Jag talade med en kvinna från Thailand där man har en annan inställning till livet och döden som sa "jag hoppa att jag inte blir gammal".

Jag får hoppas att inte bli gammal och ett vårdpaket som ligger i blöjor på någon vårdinrättning utan att slutet kommer snabbt.

[Morellen]

Äh, det är bara nyttigt för perspektiven att bli omdöpt...
tack för länken

Och jag tillägger också att jag inte heter Genzo utan Qenzo....

[mckvinnan]

När jag fick livränta pga arbetsskada för några år sedan kändes det tråkigt att inte ha ett jobb att gå till varje dag, då var det bra att ha fiskarna som terapi och hundar att rasta så man inte blev "försoffad".

Djur är en fantastisk motor och motivation för att inte ge upp. Man måste ju finnas där för att ta hand om dem och de älskar en även om man inte är pigg och på kanonhumör varje dag.
Tror att hund är det bästa sättet att hålla sig frisk - att man måste ut och röra på sig varje dag. Lätt att låta bli annars tyvärr. Fiskar för mig var ett perfekt val av 2a husdjur, helt okänt område och sååå mycket att läsa och lära sig. Älskar nya utmaningar! Hund har man växt upp med o haft föräldrar som båda varit instruktörer mm så det har man fått i blodet (även om man alltid kan förkovra sig såklart, men grunderna har man gratis).

Kramfors vi får hoppas att vårdpersonalen håller dig vid liv (och ett bra liv) i många år till så du får tid till dina fiskar och att du får hålla på med dina 120 bonsaiträd.

[Tant Nancy]

Ojdå!!! Det fanns visst ett verkligt behov av den här tåten! Det är tråkigt att så många är sjuka, men jag tycker ändå att det är skönt att vi kunnat hitta varandra här. Jag hoppas verkligen att vi alla kan verka för att inte tåten spårar ur eller så... alltså inte börja hugga om nåt "troll" hittar hit och börjar bråka. Det känns också bra att vi faktiskt har en "yrkesman" som läser och skriver i tåten, en viss trygghet ger det.

Mogwai, jag hade gissat att du var sjuk, men inte SÅ sjuk! Man kunde väl ge sig på att forumets hurtigaste tjej var en riktig sjuklig... det är oftast så... Jag tror att man på nåt konstigt vis får en mera positiv livssyn när man är ordentligt sjuk, förmodligen för att man höjer ribban för vad som är tråkigheter värda att hänga upp sig på. På mitt jobb sa dom nu, när jag blev så sjuk att det märktes (blev inlagd på sjukhuset), att jag kunde väl inte vara sjuk, jag som var så himla pigg och glad...
Hoppas i alla fall att du får ha den hälsa du har kvar i behåll nu, och att du fortsätter att orka "ta ihop" läkare som är "dumma"!

Vad gäller "stolpskottsläkare" så får man väl inse att även läkare kan vara i fel yrke. Tyvärr blir det ju så trist när man i princip måste lägga sitt liv i deras händer. Jag träffade också ett sånt där stolpskott i början av min utredning, orkar inte skriva allt, men han hävdade bl a att han inte kunde sjukskriva mig för att jag hade för många krämpor som inte rymdes i en diagnos, och att lite trötthet och yrsel kanske man fick räkna med i min ålder! Efter att han hittat ett blodtryck som var högre än högt och insåg att jag verkligen var sjuk, ja.. då gjorde han en "kovändning" och försökte köra kompisstilen i stället. Efter en par besök, när han tyckte att han byggt upp ett förtroende, så började han försöka "omvända mig" till nåt som jag inte har greppat... Men han skulle börja lära mig att använda "mantran" för att bota sömnstörningar och huvudvärk, han hade långa föreläsningar om varför man borde vara vegetarian (skulle visst lösa hela världsproblematiken) och han pratade också om att han hade fått den här insikten när han insåg att hans mamma kunde prata med katter
Den läkaren är en staffett och cirkulerar alltså runt i sveriges vårdapparat. Tyvärr har jag inte orkat anmäla honom, men känner ofta att jag borde göra det för att "rädda" mindre starka personer som kanske går på allt det där. Dessutom använder han ju tid, som skattebetalarna avlönar, till att sprida sin lära...

Hur det nu är, så har jag i alla fall träffat flera riktigt bra läkare än dåliga... tyvärr är det lätt att det är de dåliga man kommer ihåg!!! Vi måste komma ihåg att även läkare är människor, och förmodligen är det så att de som verkligen gör ett bra jobb, sällan får höra det! Även läkare drabbas av indragningar och dålig ekonomi och dom jobbar "häcken av sig" för att vi ska få vara så friska som det går!

Nancy - glöm det där med colon irritabele
Uppenbarligen fel diagnos - det var Chron redan då

I det fallet måste jag nog tro mera på min gastroenterolog (eller vad det heter) som säger att jag har bägge diagnoserna, även Dag Risberg, med ovanstående titel (han skriver på nätet, adress www.crohns.se ) hävdar att det är relativt vanligt med bägge. Egentligen är det ju inte konstigt, eftersom Colon Irritabile är en rätt vanlig sjukdom, så varför skulle inte en Crohnspatient kunna få den?

Chrons är ju en inflammation och ger alltså hög sänka och vita blodkroppar, ofta smärta, feber och blodiga diarréer. När jag då får springa på toa med tarmkramper en sisådär dryga 10 ggr/dag utan att ha ovanstående symtom, ja, då hävdar min läkare att det är Irritabilen som spökar.

Att jag hade Crohn redan då, ja, det är jag säker på, jag tror att jag haft den ända sedan tonåren i lättare form. Jag har hela livet krånglat med mystiska ledinflammationer, "millioners" njurstensanfall, gallstenar och (vad läkarna hävdat) magkatarr. Det var för en par år sedan, när det gjordes en gastroskopi och läkaren hävdade att min magsäck var så himla hel och fin och helt utan spår av sjukdom, som jag började undra om det var möjligt att jag haft magkatarr hela livet.

Det var efter att min gallblåsa blev bortopererad som min Crohns blev tvärakut, vilket tydligen inte heller är helt ovanligt.

[Solen]

Mogwai, hej.... Kul att höra att du än sålänge har kvar dit transplantat. Och länge kan det bli en jag känner till har haft sin nekronjure i över 18år och har minimal medicinering........

Vad beträffar aulturistika donationer (anonym levande givare) Har 3 st gjorts i sverige det är tillåtet numera men sker mycket sällan då de etiska frågorna fortfarande är svåra att över brygga.

Min dotter väntar på njure.....

[Mogwai]

Mogwai, hej.... Kul att höra att du än sålänge har kvar dit transplantat. Och länge kan det bli en jag känner till har haft sin nekronjure i över 18år och har minimal medicinering........

Vad beträffar aulturistika donationer (anonym levande givare) Har 3 st gjorts i sverige det är tillåtet numera men sker mycket sällan då de etiska frågorna fortfarande är svåra att över brygga.

Min dotter väntar på njure.....

Solen, jag hoppas så att hennes väntan kommer att bli kortast möjligt. För det är just väntan som är det mest frustrerande i det hela. Har det gjorts en utredning som säger att det bästa är att få en nekronnjure istället för att någon från en nära anhörig inte skulle passa så bra, så är det en väntan som är svår att beskriva. Det är inte bara den som ska få njuren som är drabbad, det är hela familjen. Alla ens vänner osv osv.
Själv så höll jag på att ge mina föräldrar ett smärre nervsammanbrott då det väl vart dags för mig. var så trött på att den där personsökarn som man fått aldrig behagade att pipa, så jag var in till stan med ett par vänner, gick på bio och på restaurang. Personsökarn låg kvar hemma.
Så mamma och pappa satt och åt middag då den väl började att pipa, och det har var före mobiltelefonernas tid.
Då jag väl kom hemtrillandes efter ca 3 timmar så var de i någa slags upplösningstillstånd, och jag fattade nada. "Vem har pipit sa ni ?? Huddinge, jag känner ingen Huddinge. De måste slagit fel nummer."
Snacka om totalt hjärnsläpp.
Men pappa slängde bokstavligen talat in mig i bilen och raka vägen till Huddinge, fast halvvägs så var det han som fick släpp på hjärnkontoret och visste plötsligt inte vart det var som vi var på väg.
Väl där så kom jag på att jag glömt patientbrickan hemma, så jag fick för mig att då gick det la inte. Man blir lite konstig i skallen, det måste erkännas.

Har jag tur så fortsätter den att fungera många år till, det är ganska så påfrestande med en transplantation, hur mycket än den medicinska tekniken har utvecklats. Det är en ganska så rejäl medicinering man ska ta sig igenom under de första åren, sen så kan den ju trappas ner.
Vissa dagar är man innerligt trött på allt vad piller heter, men så kommer man att tänka på att det finns ju faktiskt de som stoppar i sig fler piller om dagen än vad man själv gör. så kallade hälsopiller. Vitaminer, järntillskott och gud vet vad. Piller botar väl allt ?? Nu har de ju forskat fram ett som ska göra att man inte behöver lika mycket sömn. Jag kan riktigt se framför mig hur vissa skruppelfria arbetsgivare gnuggar händerna i förtjusning.

McKvinnan.....tack vännen. Dina ord värmer gott.

Tant Nancy...det finns dagar då man kan besegra flera Mount Everest på raken, sen vissa dagar då ett gruskorn är ett evighetsprojekt att ta sig över.
Men skulle man bara se till att "om jag gör det här idag så kommer det att bli så och så imorgon." då sätter man mentala hinder för sig själv som tillslut blir omöjliga att ta sig förbi. Problem är till för att övervinnas, fast ibland så ger jag mig på på tok för stora stenbumlingar att besegra.
Då blir det lite surt efteråt...men vad tusan. Det är bara att ge sig på det igen då energin kommer tillbaka i kroppen. Nån gång ska jag la lyckas ??
Varför vara som alla andra när man kan vara fullkomligt unik och framförallt sig själv ??

[Raven]

Raven jag önskar jag kunde göra någonting... hoppas att någon av dina senaste läkare måste flytta eller hittar på nåt annat i livet så att det kommer en ersättare! Någon som tar dig på allvar och som lyssnar, bara det brukar göra att det är lättare att hantera sin sjukdom. Om man dessutom lyckas få en diagnos är halva slaget vunnet.

göra nåt....va trevlig härinne, gör ju en del
de ja undrar mest är hur FK (försäkringskassan) kunde godkänna sjukpension för mej.
det finns ingen vettig sjukdomsutredning utan bara en massa symptom och det är symptomen som arbetsrehabcentrum har stött sej på och angett som orsak för sjukpension.
så i mitt tycke har ju även FK gjort fel som godkänt utan en diagnos, finns ju inget konkret som säger att ja inte skulle kunna bli frisk egentligen.
för att va tekniskt korrekt har jag inte sjukpension då jag är för ung utan har såkallad aktivitetsersättning.
vilket dock är ett begrepp för att få statistiken att se bättre ut då aktivitetsersättning även inbegriper folk som går kurser och får utbildning.