En egen tåt för oss sjuklingar....

[Tant Nancy]

Eftersom jag och Stenborg börjat spåra ur den här tåten http://www.zoopet.com/forum/showthre...t=85209&page=3 så tänkte jag att det kanske var läge att se om en sån här tåt skulle vara intressant. Jag tror att många sjuka har akvarier eftersom det är lättare att klara dem än djur som behöver rastas, dessutom överlever ju akvariefiskar en och annan sjukhusvistelse.

Ofta kan det vara skönt att se att man inte är ensam om sin sjukdom, eller om saker som har med den att göra. Visst finns det forum för de flesta sjukdomar, men kanske inte med den "familjära" ton som oftast finns på Zoopet.

Jag hoppas att denna tåt kan finnas för oss som vill vräka ur oss vår galghumor, som vill ventilera frustration över dagens sjukvård och mycket annat. Kanske vi också kan hjälpas åt med tips och råd till varandra...

[Tant Nancy]

Själv har jag då börjat samla på diagnoser känns det som... Började lite lagom med högt blodtryck för ett och ett halvt år sedan, sedan blev det diabetes och Colon Irritabile... och nu klämde jag i med en Crohnsdiagnos strax före jul... Förmodar att jag nu får igen för att jag inte tagit hänsyn till min kropp tidigare i livet...

Hur det nu är så tycker jag faktiskt att det är OK i alla fall.. det hade kunnat varit värre!!! Jag har ju faktiskt en hel massa tid att sitta och studera mina firrar i akvarieställningen som jag har mitt framför näsan på toa... helt utan att behöva ha dåligt samvete för att jag borde ha gjort annat... Jag har också mera tid till att odla firrar.... synd bara att man inte kan byta in yngel till dasspapper på Coop

[Lenita]

Vet inte om min sjukdom gjort att jag började med akvarium, snarare handlade det om blödighet. Syrran ringde och sa att "tar du inte fiskarna nu kokar jag dom ikväll".

Själv går jag på utredning för femtielfte gången känns det som. Reumatiker sa dom för 20 år sen, nu börjar de ändra sig... Det är tydligen svårt för läkarvetenskapen att ge exakta svar Väntar på svar på prover och röntgen. Har en del nerver som ligger i kläm också, höfter och axlar domnar och jag "tappar" ibland benen eller armarna, d.v.s. kan inte röra dem. Förmodligen ett resultat av långa arbetstimmar inom restaurangbranschen.

Hmm, vad mer - jo jag är ju astmatiker också, men det är sällan jag behöver tänka på det. Annars är jag kärnfrisk. Har aldrig haft influensa, maginfluensa eller någon form av virussjukdom. Annat än förkylning då. Förkyld brukade jag bli en gång om året, precis efter julborden (mycket folk, sjuka människor, stress, dåligt med mat etc) men det har jag sluppit i år eftersom jag knappt jobbade alls på julborden. Det går ju inte att servera mat när nerverna slutar fungera helt plötsligt. *hoppla tappade visst den tallriken i knät på gästen, och där gick vinflaskan åt he-vete* Det blir dyrt i längden... tur att det inte dras på lönen

Jag tror att ni har helt rätt i att det är många sjuka som skaffar akvarium som hobby. Det hjälper ju om man har lite extra tid att lägga ner på att pyssla. Själv håller jag på att starta upp ett "nytt" 540 liters idag *tjolahopp*

[Tant Nancy]

Man får inte glömma att akvarierna faktiskt är friskvård, i alla fall för själen.

Hoppas att dom kan hitta felet på dig Lenita! Tyvärr är det sanslöst vilken tid utredningarna tar när man inte har en lättdiagnosticerad sjukdom. För mig tog det 14 månader att komma till de fyra undersökningar som behövdes, längst bak i kön för varje undersökning som inte gav klart svar *morr*, och då var jag så dålig att jag i bland fick springa på toa 15-20 ggr om dagen. Desstuom hade dom redan hittat B-12 brist, så dom visste att jag säkert hade en tarmsjukdom, dom 14 månaderna gick bara åt till att ta reda på vilken!

Lycka till med 540-liters pysslet förresten! Det är inte utan att man blir lite avis... Tänk att man aldrig ska vara nöjd, men det blir lixom lite trist när akvariet i stort sett är "färdigt".

[mckvinnan]

Jag är själv precis i början av att utredas och det är redan nedlagt får man känslan av. Har reumatism och de vet inte riktigt vad men då min far har psoriasis utanpå kroppen (och senaste året även i lederna) TROR de med 90% säkerhet att det är det jag har inuti lederna (har ingenting utanpå - tack så mycket! *lättad*) Får bara värktabletter och sjukgymnastik och That's it! Dessutom fick jag fel medicin i början av en överläkare på KI (Karolinska Insititutet) som gav mig Plaqenil som absolut inte får ges till personer med psoriasis då det kan förvärra tillståndet!!! Det stod det i FASS men då jag då inte fått veta att jag antagligen hade det litade jag på läkaren. Tjii fick jag och fick en del biverkningar av det som jag kände av och började ana oråd och kollade upp det och slutade då genast med dem. Blivit mycket bätttre efter det och börjar tro att när jag hade som ondast berodde det på de jäkla tabletterna! Sen kan jag inte få några svar på varför jag blev felmedicinerad för de hala ålarna håller varandra om ryggen! Men nu flyttar jag ned till Skåne och ska fixa remiss till reumatikerna vid Lunds universitetssjukhus som enligt ryktena ska vara bra - hoppas bara på det för jag är trött på läkare som tycker att jag är för frisk för att ägna sig åt! Att någon annan har det sämre innebär ju inte att jag för den skull mår bra. Håller tummen...

Ja detta Sverige... ibland undrar man vem man kan lita på eller om man ska behöva kunna allting själv. En sak vet jag iaf och det är att man måste vara frisk för att kunna få hjälp när man är sjuk.. eller nåt sånt...

Detta med akvairer i sammanhanget är att de var ett sätt för mig att koncentrera mig på någonting annat. Jag fördjupade mig i det när jag hade det som jobbigast med att inse att jag är sjuk för livet och måste acceptera det samtidigt som min mormor gick bort. Det var ett sätt för mig att fly och se någonting positivt. Oroade mig för dem istället för allt annat runt omkring vilket var precis vad jag behövde. Numera har jag dessutom slangsystem till akvarierna så nu är det inte ens jobbigt att byta vatten. Ett akvarium har blivit för närvarande 4 stycken igång och ett 300 som står och väntar på flytten och att startas upp...

[Tant Nancy]

Fy vad trist det verkar Mc Kvinnan!!! Jag har lärt mig hittills att man måste läsa på och ha stenkoll, annars är det risk att läkarna missar saker, eller som i ditt fall, gör helt fel... Du vet väl att varje landsting har en patientnämnd? Dit kan man vända sig när man fått felbehandling, och även i många fall få en ersättning för sveda och värk. Min svärmor fick faktiskt ersättning för att hon drabbades av biverkningar av en influensavaccinering... bara för att personalen inte upplyst henne om att det kunde hända.

[Kramfors]

Det gäller att hålla sig frisk för att klara av att vara sjuk.
Man får vara optimist, jag har planterat 120 frön till Bonsai träd.

[Morellen]

man får nog vara väldigt med för att få den vård man skall ha... Märkte hur betydelsefullt det var att min mamma faktiskt orkade "bråka" med personalen och kräva besked och att de gjorde något när hon hade fått sin cancerdiagnos (som det tog ett halvår för dem att komma fram till).
Har *peppar,peppar, ta i trä* inga större problem själv men måste gå på regelbundna kontroller för att hålla min medicinering på rätt nivå (medfödd ämnesomsättningsbrist) och man har ju träffat ett och annat dunderpucko som inte borde få komma i närheten av att inneha en läkarlegitimation.
Det effektivaste verkar vara att man är antingen mår så pass bra att man orkar bråka för att få hjälp eller att man har en "livvakt" som kan hänga med och fråga vad de menar med sina diagnoser och hur de tänker följa upp dem och vem som skall se till att man inte dör i kön till en tid för strålbehandling...
Fast sedan finns det ju en och annan underbar människa som måste ha vingar gömda under landstingets uniform. Sällsynta men man blir så glad när man väl träffar på en.
Tror nog att många tyr sig till djur för att få något annat att tänka på och fiskarna är ju lättare att lämna ett par dagar och kräver inte ständig passning varje dag...

[HazelCR]

Är ni inte rädda eller iaf åtminstone lite rädda att berätta så utlämnade om er själva och kanske nära släktingar?
Själv försöker jag åtminstone vara försiktig och iaf lite hålla på den personliga intigriteten.
Jag menar, tänk på att det är många som kan läsa vad ni skriver i ett webbforum och alla kanske inte uppvisar den förståelse för de problem som ni beskriver. Jag tror att det är lätt att få sig några ord tillslängda till sig i en hast, som kanske gör mer ont än vad man räknat med.
Jag kan väl tillägga att jag ramlade in på tråden beroende av att jag själv har "krämpor".

[mckvinnan]

HazelCR - fast det är ju just för att stödja varandra som Tant Nancy skapat den här tråden. Så länge vi som förstår varandra finns så finns det ju hopp. Annars tror man ju lätt att man är ensam om att bli felbehandlad eller inte alls behandlad. Jag skäms inte för min sjukdom - skulle jag göra det? Kommer inte ihåg hur många hundratusen av sveriges invånare har ledproblem men ett par var det minst så man är ju långt ifrån ensam. Att man haft jobbiga perioder i livet är inget jag har svårt att prata om, de har alla oavsett om man pratar om dem eller inte. Om jag börjar kanske någon annan känner att de också kan prata om det och mår bättre av det. *hoppas*
Hoppas att du känner att du kan få något stöd genom att läsa våra även om du själv känner dig obekväm att berätta om dig själv eller hur du eller någon du känner blivit behandlad. I så fall har vi ju nått fram med denna tråden. Sen var ju tanken att se om vi skaffat våra fiskar just för att vi har problem med att kanske ta hand om andra djur och dela dessa erfarenheter med varandra.

Morellen - vet hur det är med "gamla" när de blir sjuka. Jag och min mamma slogs för min mormor måååånga gånger när hon hamnade på sjukhus för att hon skulle få rätt behandling. Uttröttande är det minsta man kan säga. Bara för att man är gammal innebär det ju inte att man kan göra hur som helst med dem. Blir så arg när jag tänker på det!

Tant Nancy - tack för stödet! Ska höra vad de säger i Lund så får vi se vad jag gör åt felmedicineringen efter det. Känns som att de kanske inte håller sina kollegor i sthlm så mycket om ryggen så att jag kan få ett bra svar.

[HazelCR]

mckvinnan, tolka mitt inlägg i tråden som att jag bara ville ge en vink om att ni skall vara rädda om er.

Jag tror bara, att det är väldigt lätt att glömma bort, att man når så många på webben, när man kännner att man utbyter tankar med en själsfrände och därmed skriver lite mer utlämnade om sig själv än man kanske borde. Så är det iaf för mig.
Jag föredrar att växla till MSN eller zoonen eller något liknade. Men det är jag det.

[Tant Nancy]

mckvinnan, tolka mitt inlägg i tråden som att jag bara ville ge en vink om att ni skall vara rädda om er.

Jag tror bara, att det är väldigt lätt att glömma bort, att man når så många på webben, när man kännner att man utbyter tankar med en själsfrände och därmed skriver lite mer utlämnade om sig själv än man kanske borde. Så är det iaf för mig.
Jag föredrar att växla till MSN eller zoonen eller något liknade. Men det är jag det.

Jag förstår hur du menar! Det är bra att det kommer en varning så att alla tänker på att hela världen kan ta del av det här. Jag har alltid varit öppen och har inget emot att folk får veta... Man får ju tänka på vad man skulle kunna ställa till förståss... Jag går ju på halv pension och lönebidrag, men annars kan man ju tänka sig att en person som är ute på öppna arbetsmarknaden kanske borde tänka sig för...

När det gäller min sjukdom så känns det bra om många vet, det är nämligen en nackdel med dolda handikapp... att folk kan tro att man är arbetsskygg för att man inte jobbar fullt ut t ex...

Självklart var det inte tänkt att alla som var sjuka skulle skriva här, utan de som verkligen ville... Sedan kan man ju också skriva här utan att tala om vad det är för sjukdom man har, eller att man har en... För min del är det helt OK om nån vill diskutera saker via PM eller MSN också... jag är ju "nysjuk" och tar gärna emot massor med erfarenheter....

[mckvinnan]

Håller med till fullo med föregående talare. Också "nysjuk" så alla själsfränder är välkomna och alla andra personers stöd också såklart!

Nja, visst kan öppna arbetsmarknaden kanske läsa här men det är faktiskt enligt lag förbjudet att diskriminera pga sjukdom vid anställning om denna inte påverkar arbetet. Mitt arbete påverkar inte alls av det, då är det nog värre att sitta på nätet då och då...

[Tant Nancy]

Apropå djur och sjukdomar förresten... Vi kommer att ha världens mest bortskämda gris tror jag! Först var jag jättedålig i tre veckor och låg stött i soffan hela dagarna.... å Gloria låg i mina knäveck... Sedan fick sonen lunginflammation och har legat i soffan med 40 graders feber ... å Gloria har legat PÅ honom för att han var så varm och go...

På måndag ska jag börja jobba lite och sonen ska till skolan... undrar just om Gloria kommer att riva hela lägenheten då...

En kul grej från då jag var så dålig... Mina mediciner fick mig att må rejält dåligt och jag hade, min vana trogen, försökt att göra mera än vad jag orkade under dagen. Detta resulterade i bröstsmärtor vilket gjorde att sjukvårdsupplysningen skickade en ambulans...
Ambulanskillarna kom inskramlande med bår och väskor och allt vad det var, och Gloria gömde sig under filten i mina knäveck... Men när dom började koppla mätutrustning på mig... ja, då tyckte Gloria att det var dags att kolla efter vad dom gjorde med matte egentligen ... så hon stack upp trynet ur filten och kikade på ambulanskillen..
Ni kan ju bara tänka er... *extremt passande smiley* - Det är ju för tusan en gris i soffan!!!

Smart är hon den lilla grisen också... när jag kom hem hade hon tuggat min cigarettlimpa i molekyler... precis som för att tala om att nu var det färdigrökt för matte!!! *och hon har helt rätt*

[erikthur]

Det gäller att hålla sig frisk för att klara av att vara sjuk.
Man får vara optimist, jag har planterat 120 frön till Bonsai träd.

Ja det ger ju ett annat perspektiv på att vara optimist.
Jag har i alla fall kläckt lite Triops som med lite tur kan leva ett par månader.