Fall 1
Jag vet inte om ett hundratal mätningar och tillfällen räcker till för att du skall tro på det men det är ditt problem, inte mitt. Och jag vet hur man skall göra mätningar. Och i samtliga fall jag mätt har nivån gått tillbaka till ursprunglig nivå efter några timmar.
Fall 2
Ammonium börjar normalt att utsöndras direkt när fisk börjar äta. Även här har jag ett antal mätserier från högbelastade fiskanläggningar där, trots fungerande nitrifikation - ammoniumet stiger mätmässigt ca en halv timme efter matstart på morgonen och börjar minska direkt efter matstopp på kvällen. det är inte bara rekomenderbart med att dra ner på matningen vid nitritbildning utan den skall stoppas direkt.
Fall 3
En serie mätningar igen som visar att en fisk under en transportstress kan utsöndra så mycket ammonium som 1-3 ppm i en liter vatten trots matstopp 2 dagar innan transport (tidsförlopp under transporten ca 36 timmar). Det blir en del på ett akvarium också om fisken stressas för mycket
Fall 4
Fortfarande om du står fast vid det du sagt så skall man råda personer som råkar ut för en nitrittopp vid nystart att byta 100 % av vattnet (det var min poäng inte sandsugningen) och då är ju all ammonium och nitrit borta. Stoppar man sedan matningen och genomför en nystart på det försiktiga sätt som man skall göra och tillsätter bakterier så är ju problemet löst eller hur?
Jag vidhåller att det aldrig går att späda bort problemet. Varför kan jag inte 100 % säga men det finns ett par möjliga förklarningar varvid stressen är en.
Fall 5
Det finns en liten poäng med att få ner ammoniumet snabbt eftersom senare års forskning har indikerat att orsaken till nitrittoppen uppkommer inte är det som vi förr har trott - att andra stegets bakterier växer till saktare än första stegets utan att deb verkliga orsaken är att bara förekomsten av fritt ammonium i vattnet gör att andra steget blir inhibiterat även om bakteriepopulationen är stor nog. Detta stöds lite av det faktum att det verkar finnas en tröskelnivå där det först inte händer något - nitriten ökar eller är jämn för att plötsligen under ett dygn sjunka ner till noll. Har självt mätt upp detta några gånger. Min erfarenhet är dock att det inte hjälper med vattenbyte - jag har provat - utan det finns någon annan mekanism som vidmakthåller ammoniumhalten och där är (än en gång - i ett nystartat akvarium) ammoniumutsöndring pga av stress en möjlig anledning. Däremot - i hög pH-kar om man luftar ordentligt (i salt kör skummaren för fullt och eventuellt luftar extra) kan man få en betydligt mjukare gång i uppstarten.
Fall 6: Att jämföra ett naturligt saltvatten som innehåller allt detta som jag pratar om med ett framställt kranvatten är nog lite felaktigt. Det här beror ju lite på vad det är för vatten som framställs men exempelvis både Göteborg och Stockholm använder ytvatten där allt organiskt fälls ut och vattnet som kommer ut från kranen är mer kemiskt än biologiskt. Det finns en effektiv vattenrening redan på kranvattnet som tar bort alla organiska ämnen och bakterier. Vi är många som rekommenderar täta vattenbyte i normala kar men ingen vad jag vet som rekommenderar 100% vattenbyten i ett normalt kar. Att sedan odlare som vräker ner mat och har en bakteriepopulation som snabbt förser vattnet med nedbrytningsprodukter sedan kan köra dagliga 100 % vattenbyten är en helt annan sak. Stressmässigt är det också så att en sak som upprepas regelbundet vänjer sig fisk vid och blir inte stressade (det finns det också undersökningar och mätningar som visar). I ett nystartat har du ingen som helst rutin vad gäller skötseln och varje insatts är stresskapande. Om man får ner giftighetsnivån med salt så mår fisken varken dåligt eller dör och man kan metodiskt arbeta vidare.
Fall 7
Vid det tillfälle jag referade till var det fråga om ett vatten med 0 i koppar och klor. Orsaken var en kraftig phytoplanktonblomning som gjorde att besökare inte såg in i karen (sammanlagt 300 kubik). Iaktagelserna jag gjorde var efter några veckor utan algblomning men mer än 75 % vattenbyten per dag. Hade en jämförelse med ett 90 kubiks kar som startades samtidigt men där inga vattenbyten behövdes göras och ungefär samma fiskbesättning (svenska kallvattensarter) så jag tror nog att jag har lite kött på benen.
Slutligen så är det bara att konstatera att vi har olika synsätt i denna fråga och jag tror att vi båda klargjort vår ståndpunkt ganska bra.
MVH Lasse
Jag vet inte om ett hundratal mätningar och tillfällen räcker till för att du skall tro på det men det är ditt problem, inte mitt. Och jag vet hur man skall göra mätningar. Och i samtliga fall jag mätt har nivån gått tillbaka till ursprunglig nivå efter några timmar.
Fall 2
Ammonium börjar normalt att utsöndras direkt när fisk börjar äta. Även här har jag ett antal mätserier från högbelastade fiskanläggningar där, trots fungerande nitrifikation - ammoniumet stiger mätmässigt ca en halv timme efter matstart på morgonen och börjar minska direkt efter matstopp på kvällen. det är inte bara rekomenderbart med att dra ner på matningen vid nitritbildning utan den skall stoppas direkt.
Fall 3
En serie mätningar igen som visar att en fisk under en transportstress kan utsöndra så mycket ammonium som 1-3 ppm i en liter vatten trots matstopp 2 dagar innan transport (tidsförlopp under transporten ca 36 timmar). Det blir en del på ett akvarium också om fisken stressas för mycket
Fall 4
Fortfarande om du står fast vid det du sagt så skall man råda personer som råkar ut för en nitrittopp vid nystart att byta 100 % av vattnet (det var min poäng inte sandsugningen) och då är ju all ammonium och nitrit borta. Stoppar man sedan matningen och genomför en nystart på det försiktiga sätt som man skall göra och tillsätter bakterier så är ju problemet löst eller hur?
Jag vidhåller att det aldrig går att späda bort problemet. Varför kan jag inte 100 % säga men det finns ett par möjliga förklarningar varvid stressen är en.
Fall 5
Det finns en liten poäng med att få ner ammoniumet snabbt eftersom senare års forskning har indikerat att orsaken till nitrittoppen uppkommer inte är det som vi förr har trott - att andra stegets bakterier växer till saktare än första stegets utan att deb verkliga orsaken är att bara förekomsten av fritt ammonium i vattnet gör att andra steget blir inhibiterat även om bakteriepopulationen är stor nog. Detta stöds lite av det faktum att det verkar finnas en tröskelnivå där det först inte händer något - nitriten ökar eller är jämn för att plötsligen under ett dygn sjunka ner till noll. Har självt mätt upp detta några gånger. Min erfarenhet är dock att det inte hjälper med vattenbyte - jag har provat - utan det finns någon annan mekanism som vidmakthåller ammoniumhalten och där är (än en gång - i ett nystartat akvarium) ammoniumutsöndring pga av stress en möjlig anledning. Däremot - i hög pH-kar om man luftar ordentligt (i salt kör skummaren för fullt och eventuellt luftar extra) kan man få en betydligt mjukare gång i uppstarten.
Fall 6: Att jämföra ett naturligt saltvatten som innehåller allt detta som jag pratar om med ett framställt kranvatten är nog lite felaktigt. Det här beror ju lite på vad det är för vatten som framställs men exempelvis både Göteborg och Stockholm använder ytvatten där allt organiskt fälls ut och vattnet som kommer ut från kranen är mer kemiskt än biologiskt. Det finns en effektiv vattenrening redan på kranvattnet som tar bort alla organiska ämnen och bakterier. Vi är många som rekommenderar täta vattenbyte i normala kar men ingen vad jag vet som rekommenderar 100% vattenbyten i ett normalt kar. Att sedan odlare som vräker ner mat och har en bakteriepopulation som snabbt förser vattnet med nedbrytningsprodukter sedan kan köra dagliga 100 % vattenbyten är en helt annan sak. Stressmässigt är det också så att en sak som upprepas regelbundet vänjer sig fisk vid och blir inte stressade (det finns det också undersökningar och mätningar som visar). I ett nystartat har du ingen som helst rutin vad gäller skötseln och varje insatts är stresskapande. Om man får ner giftighetsnivån med salt så mår fisken varken dåligt eller dör och man kan metodiskt arbeta vidare.
Fall 7
Vid det tillfälle jag referade till var det fråga om ett vatten med 0 i koppar och klor. Orsaken var en kraftig phytoplanktonblomning som gjorde att besökare inte såg in i karen (sammanlagt 300 kubik). Iaktagelserna jag gjorde var efter några veckor utan algblomning men mer än 75 % vattenbyten per dag. Hade en jämförelse med ett 90 kubiks kar som startades samtidigt men där inga vattenbyten behövdes göras och ungefär samma fiskbesättning (svenska kallvattensarter) så jag tror nog att jag har lite kött på benen.
Slutligen så är det bara att konstatera att vi har olika synsätt i denna fråga och jag tror att vi båda klargjort vår ståndpunkt ganska bra.
MVH Lasse
Jag är inte tillräckligt ung för att veta allt
Kommentar