vild katt

Har skaffat en ny kattpojke efter att min andra dog. Han är nu 5 månader och inte ett dugg lugnare än han var då vi köpte honom för ca.2,5 månader sedan. Han tog på något sätt genast herraväldet över de andra båda kattdamerna (mor och dotter), trots att de är 4 och 1 år gamla. Den älsta honan (okastrerad) är jätterädd för honom och när hon springer är han efter henne direkt. Inomhus är han rädd eftersom hon då fräser, morrar och klöser efter honom men verkar ändå inte kunna låta bli att göra små utfall. 1-års honan (kastrerad) leker med honom ibland tills han blir för uppjagad och påflugen, då flyr även hon. Vissa dagar är han alldeles hopplös och jagar omkring tills han flämtar som en hund. Han är väldigt snäll och kelen mot oss men tillåter inte 1-åringen att putsa honom, försöker hon så brottar han ner henne. De gamla ägarna har berättat att han var mycket skygg som liten, vilket inte jag sett ett spår av här. Kan jag få ett gott råd innan 4-åringen flyr fältet

Är han lekfull eller aggressiv? Dvs, är det morr & väs & rest ragg, eller är han bara hyperaktiv?

Han är nog lekfull men ibland verkar det gå överstyr. Han blir så uppjagad att se katterna fly så hans beteende att sätta full fart efter dem tycks nog inte lekfullt för dem. Jag tror särskillt den äldre honan uppfattar honom som aggresiv. Hans sätt att uppföra sig mot andra katter borde vara avaktande och inte påfluget. Dock har han upptäckt att när han springer mot en katt i full fart så flyr den och den "spännande" jakten kan börja.

Min drygt ettåriga busiga kattkille bryr sig inte ett dugg om att tjejerna tycker han är jobbig. Tjejerna är familjens skogis Kajsa, ca 12 år (bor hos mamma och pappa), och syrrans katter Sessan och Zelda, som är hos mamma och pappa och hälsar på ibland. Kajsa är lite av en toffel när det gäller att försvara sitt revir. Visst, hon morrar och fräser, men gör inte mycket motstånd när syrrans katter jagar henne. Hon blir mycket stingslig när de är på besök. Men av nå´n anledning tycks hon acceptera min bråkstake bättre, trots att han älskar att retas med henne. Ju argare hon blir, desto roligare är det tycker han. Men hon är inte på hälften så dåligt humör som hon blir av syrrans katter, kanske för att de, liksom hon, är okastrerade honkatter, medan han är kastrerad hankatt.

Han har betett sig mystiskt mot Kajsa några gånger, och liksom lagt sig på henne, och börjat bita och slicka henne i pälsen, och hon bara ligger där. Ibland lägger han sig på henne, och en gång tog han ett livtag på henne, och brottade ner henne på rygg, men hon protesterade inte, och det såg ganska odramatiskt ut. Det som förundrade oss var hennes reaktion, eller snarare brist på reaktion.

Jag tror inte att det är nå´t ovanligt med beteendet på din nya katt, om man ska gå efter hur min beter sig. Han är inte aggressiv, utan älskar bara att retas, för tjejerna svär så roligt.

låter ju både bra och mindre bra. Hade ju hoppats att han skulle lugna ner sig efter att han blir kastrerad men det kanske inte blir så heller. Jag är också rädd att han ska jaga henne ut över vägen där min andra katt mötte sitt öde vilket resulterar i mitt gapande om de sätter iväg åt det hållet. Förmodligen gör det hans jakt ännu mer spännande. Jag märker också att han blir mer osäker om jag inte är i närheten(när jag studerar dem genom fönstret). Han växte upp med 5 syskon som han inte ville leka med utan låg mest och tryckte under ett badkar har man sagt mig. De sa att han nog var lite "hackkyckling" om nu något sådant förekommer i kattvärlden. Kanske har han en del att ta igen. Jag vet att man ska undvika sådana katter men han var ju så söt och är som sagt mycket tillgiven mot oss..

Har varit aktiv i en förening som hjälper hemlösa katter och genom åren haft över 30 olika katter.
Beteendet som unge med sina syskon och påminner om en katt jag fick hand om, hon var dock mycket värre.
Jag tycker det låter som om han har en mindre hjärnskada eller är "utvecklings-störd" på någotvis. Hans beteende tyder på något sådant, det händer ju även djur som människor. Antingen får han prova att vara ensamkatt eller så tycker jag han ska avlivas, om man ska var "human". Synd att du bor så långt bort annars hade vi kunnat prova hatt ha honom här då mina katter är vana vid det mesta!

Men nu har det nog löst sig efter 16 månader.....

Undra hur det gick... Ja, det stämmer nog, som Lina skriver, med hjärnskada och att det var därför han var utstött.. :(

Det skulle vara bra om [COLOR=DarkSlateGray]gamla inlägg/trådar [/COLOR]blev [COLOR=DarkRed]markerade [/COLOR]på något sätt för det är lätt att missa att det är gammalt.. Jag har sett flera gamla trådar plockas upp.. :)