Det var inte längesedan idén om utföra vattenbyten i mörkret kom igång här. En så länge så är det en teori som går ut på att i kar där man inte tillsätter CO2 så är det bäst att hålla sina växter på en konstant koldioxidbegränsad nivå.
Att göra vattenbyten som tillför koldioxid på nätterna har då fördelen att de tillför koldioxid som sedan luftas ur karet över natten. Under natten går fotosyntesen baklänges och därför rubbar man inte det känsliga system som växter bygger upp när de istället för koldioxid tar upp bikarbonat. En slags mutation av fotosyntesen.. (Väldigt intressant faktiskt)
Hur som helst några frågetecken kvarstår dock.
Jag undrar:
Om man inte slår sönder sin vattenyta hela tiden lagras inte koldioxiden i vattenet då över natten, efter ett vattenbyte ?
Buffrar inte växterna upp en koldioxid halt över natten, eller är de så super avancerade organismer att om man väl har lyckats modifiera fotosyntesen framlänges, har man också lyckats få dom att istället för att producera koldioxid på natten och förbruka syre så producerar dom bikarbonat ?
Fiskar, de andas väll syre och förbrukar koldioxid dygnet runt, en riktig elefantfråga men, riskerar man inte att t.ex. rubba bikarbonatsmaskineriet av att man har en större mängd fiskar ? Jag har aldrig sett gälarna på en fisk släppa ifrån sig bubblor, men jag vet att de släpper ifrån sig koldioxid. Den måste alltså vara löst i vattnet eller ?? Pajar man då inte maskineriet återigen ?
