Jag vet att problemet existerar, men måste man då acceptera att det ska va så??
Acceptera, i motsats till vad?
Jag bor i lägenhet, jag släpper inte ut min treåriga dotter utan uppsikt, det skulle jag kunnat gjort om jag bodde i ett hus på landet utan landsväg om jag kände alla grannar, men nu gör jag inte det, om jag skulle tryggt kunna låta henne springa ut och in fritt som hon ville med åtgärder som är så enkla som att stänga en dörr, eller skaffa nätdörr eller fysprej så hade det inte varit någon tvekan.
Visst förstår jag att svår allergi är besvärligt, svårt eller omöjligt att bota, de som ropar högst brukar vara de som har fobi, vilket normalt sett är mycket enkelt att bota.
Det är alltid krångligt, en persons (och katts) frihet blir lätt en annan persons problem, ska det tas fram regler så blir det svårt att sätta gränser, det vore ganska svårt att få stöd för ett förbud mot stallkatter.
Att börja låsa in utekatter är knappast rimligt, och eftersom katter inte har registreringskrav är det inte rimligt att förbjuda folk att börja släppa ut katter, hur skulle man kontrollera att det rör sig om en "ny utekatt"?
Acceptera, tja, jag accepterar att det blir kallt och mörkt på vintern, även om jag hatar det, du liksom jag har en möjligheten att flytta, sällskapsdjur har bevisligen betydande positiv inverkan på sina ägare.
Jag har själv ingen katt, och jag har upplevt hur det luktar när en katt har pinkat i friskluftintaget till bilen, det kan jag stå ut med nån gång till under min livstid utan att tycka att katter ska förbjudas.
Om de lokala katterna verkligen skapar reella problem måste det gå att lösa dessa problem via hyresgästförening, bostadsrättsförening eller kommun.
Problem i klassen katt-tassavtryck på bilen och kattkiss i garaget brukar väl kallas I-landsproblem, alltså sådana problem som är en bra indikator på att om man irriterar sig på sånt bör man nog gå och kolla hjärtat, eftersom man förmodligen kommer att dra på sig en tidig hjärtinfarkt om man inte spänner av lite.