Som sagts innan så är det ju mest ett ägarproblem, folk som inte borde ha djur alls, och förväxlar respekt med att skrämma folk, dras till stora, kraftiga, och starka hundar. Så´na människor är nog i grunden väldigt osäkra, och det får djur och andra människor lida för. Förbud är fel väg, för de ljusskygga typer som skaffar hund av fel anledning, skiter väl i det, och skaffar hunden i alla fall, och det kommer att bli oseriös och okontrollerad avel, som kommer att göra hundarna potentiellt farligare, eftersom de knappast avlar på de snällaste individerna. Se´n kan man ju undra varför pitbull måste ha ett käkparti som mest påminner om en hyenas. Om de biter så blir ju betten allvarligare då.
Test och "körkort" är väl inte heller rätt kanske, bättre då att man försöker se till att t.ex pitbull blir en "rumsren" ras, som avlas av seriösa uppfödare, som använder sitt sunda förnuft, och inte säljer till folk som verkar misstänkta.
Om man ser en stor tateuerad muskelknutte, eller en fjortistjej i ena änden av kopplet, och en pitbull eller liknande i andra änden, blir man ju lite misstänksam. "Tuffingar" som egentligen är osäkra, försöker hävda sig, och inte har minsta pli på sina hundar. Som de två fjortistjejer jag såg för några år se´n, "jättecoola" i ett gathörn, rökande, och med varsin jättemastiff, som räckte dem till midjan, om inte lite mer t.o.m. Hade de bestämt sig för att dra iväg hade de aldrig kunnat hålla emot. Och de stod så att det verkade löjligt planerat så att en hundrädd person som rundade hörnet hade fått en hjärtattack eller nå´t.
Missbrukare t.ex borde ju inte ha djur alls, eftersom de knappt kan ta hand om sig själva. Min kompis hade två rottisar, som han fick avliva för ett tag se´n, på grund av ålder och sjukdom, och de blev en gång attackerade av en långhårig schäfer som ägs av ett missbrukarpar. Hunden stod bunden, och slet sig när kompisen gick förbi. Den gav sig på hans rottisar, men hanen tog ett grepp om schäferns nacke, ruskade om och släppte, och schäfern gav sig iväg. En pitbulliknande hund gav sig på hans tik en gång när hennes mamma rastade hans rottisar och sin egen labrador. Veterinärräkningen blev rätt rejäl. Den hunden hade visst attackerat andra hundar förr.
Små hundar verkar ofta kompensera för att de är små, genom att vara kaxiga. Såg en Yorkshireterrier (om jag minns rätt), som passerade en Leonberger, och en stor spets med några meters mellanrum. Den lilla skällde som en dåre, medan de stora bara glodde på den. Råkar den skälla på en mindre fredlig hund, kan det ju gå illa.
Kompisen hade en Chihuahua tillsammans med rottisarna ett tag. Det såg rätt kul ut när de var ute, och den lilla gick först, och skällde på hundar de mötte, för att se´n gömma sig bakom de stora :p
Det var nå´n som sa, att en anledning att terriers, dit "bull"-hundar ju hör, är envisa, och så svåra att få att avbryta attacker och så, är att de är avlade för att koncentrera sig på uppgiften, och inte låta sig distraheras av att nå´n ropar på den, när de används som jakthundar. Följer de t.ex efter en grävling ner i ett gryt, och ägaren börjar ropa, så ska den fortsätta koncentrera sig på bytet, annars kan det vända på steken, och hunden kan bli skadad. Vet inte om det stämmer, men en jag pratade med sa att det kunde vara så.
