Vår hund stjäl mat

Har precis tagit över en 8 månaders blandras-tik som är bland de lugnaste, tryggaste och mest sociala hundar jag någonsin mött...men...hon stjäl mat som om hon aldrig fått mat av oss överhuvudtaget.
Vi har testat att rigga ett tillfälle för henne att stjäla, smygit på henne och sedan Fy:at som om livet hängde på det men det hjälper inte, hon skäms för stunden men någon dag senare är det dags igen.
Har även testat med att rigga en biff med salt och citron för att hon skulle få en otrevlig överaskning men det fungerade inte heller.
Hon t.o.m göt blixtstölder bakom ryggen på dig medan du lagar mat trots att hon vet att hon inte kommer undan med det.
Hon vet att hon kommer få redigt med bannor men det är precis som om hon inte kan motstå frestelsen...vad gör man?

Har ni precis tagit över hunden skulle jag säga fortsätta att skälla på henne när hon gör fel, envishet och framför allt konsikvens är ett måste! Det kommer förhoppningsvis lösa sig med tiden, men det kan ta längre tid än man tror. Hade en Golden Retrievertik som jag fick gå ut och brotta ner på fotbolls planen en bit från huset varje dag ;) efter några veckors brottande och visa vem som bestämde accepterade hon att hon inte var Topdog i huset...

Om hon är lugn och trygg för övrigt så måste det vara något med matsituationen som triggar det här beteendet. Fya och rya och brottas tro jag inte ett dugg på och hon skäms ju bara för stunden. Frågan är om hon ens skäms för det förutsätter ett samvete. Troligen backar hon och visar ett valpbeteende för att komma undan mer skäll, vilket ni tolkar som skam.

Gillar hon sin egen mat? Får hon samma som förut? Är hon hungrig när ni börjar laga mat?
Varför inte pröva med att ge henne mat först?
Skaffa en pysselboll som ni lägger något gott i som hon kan vara upptagen med när ni lagar mat. Beröm när hon äter det som är i bollen.
Kan en sysselsätta henne när den andra lagar mat, t ex med promenad eller lek så att hon inte behöver hänga i hasorna på er i köket.

Precis som med ungar brukar man få upprepa samma sak tvåtusen gånger för att få hunden att förstå. Vänligt men bestämt.
Är matlagaren ensam så visa henne till korgen, sysselsätt henne med pysselboll eller något, stäng dörren och säg åt henne att gå och lägga sig när hon står utanför och gnäller. Med lugn och "tråkig" röst varje gång.

Har ni en stark hund kommer hon bara ta upp kampen med er och problemet förvärras. Har ni en svagare hund blir hon till slut bara rädd och frustrerad, och då får ni andra problem.

Det finns en helt suverän bok som heter "I samspråk med hunden, lugnande signaler"Av Turid Rugaas", utgiven av Hundens Förlag som jag skulle vilja rekommendera eftersom man där får lära sig vilka signaler hundar använder sinsemellan. Den är liten och lättläst men helt fantastiskt bra. Har man läst och tillgodogjort sig den behöver man absolut inte ta ut en hund för att brotta ner den eller ge den äcklig mat och fya som om livet hängde på det. Man kan använda hundarnas egna signaler och tala om för den vad man vill!!

Lycka till.

Vill nån ha adressen till förlaget kan ni pm:a mig.

Tack för tipsen!

Vi skall jobba vidare med henne, tror att det kommer bli en kanonhund bara vi får ordning på saker som denna vilket jag nog tror att vi får med tiden.

Jag "tog över" min hund när han var 10 månader.
Han var också en mattjuv till en början - men jag lät maten ligga framme och varje gång han gick fram till den (hade det under uppsikt och på chansprov) så gick jag mellan maten och hunden. Bara ställde mig som en mur emellan, sa ingenting, bara visade att det är "mitt". Behövde inget säga utan bara stod där framför "min" mat. Gick han åt sidan och försökte smita förbi så flyttade jag mig bara. Det krövde ingen större energi från min sida och då han var ny hos oss ville jag inte gorma och dra i honom utan jag chansade på att bara "visa" att det var mitt.

Detta upprepade jag över några dagar och efter det så har han aldrig rört någon mat som står framme - inte ens om jag tappar en korv på golvet tar han den - han är idag 8 år så det har hållt i alla år. :)

Många bra tips! Har beställt boken och började ikväll med att hävda vår mat...ska bli intressant att se om det fungerar, hittills har hon kikat på oss som vi vore fullständigt knäppa men vem vet, det kanske fungerar :D

Danne och Anzo skrev:

Många bra tips! Har beställt boken och började ikväll med att hävda vår mat...ska bli intressant att se om det fungerar, hittills har hon kikat på oss som vi vore fullständigt knäppa men vem vet, det kanske fungerar :D

Vad roligt - hoppas boken är bra.
Jodå - hon tittar nog bara på er för att försöka läsa av vad ni menar :) Men jag tror att kroppsspråk säger mer för en hund än ord så visa på ni :)

Blir nog bra, har haft ett flertal hundar var innan men denna är denna först hund som är vår gemensamma från start. Tror stenhårt på henne dock då hon är kanonfin i lynnet och väldigt läraktig ( i våra ögon i alla fall ). Kanske är normalt men detta är den första vovve jag vart med om som t.e.x fixar att sitta kvar i "Stanna!" även när vi är utom synhåll redan vid 8 månaders ålder och efter bara en dryg vecka med oss. I korthet är Nellan en underbar kompis som blivit supperpoppis även hos grannbarn och arbetskompisar omedelbart p.g.a sitt sätt att vara.

Så här ser Nellan ut: http://i201.photobucket.com/albums/aa35/BananaPete/P9021663.jpg

Danne och Anzo skrev:

Blir nog bra, har haft ett flertal hundar var innan men denna är denna först hund som är vår gemensamma från start. Tror stenhårt på henne dock då hon är kanonfin i lynnet och väldigt läraktig ( i våra ögon i alla fall ). Kanske är normalt men detta är den första vovve jag vart med om som t.e.x fixar att sitta kvar i "Stanna!" även när vi är utom synhåll redan vid 8 månaders ålder och efter bara en dryg vecka med oss. I korthet är Nellan en underbar kompis som blivit supperpoppis även hos grannbarn och arbetskompisar omedelbart p.g.a sitt sätt att vara.



Så här ser Nellan ut: http://i201.photobucket.com/albums/aa35/BananaPete/P9021663.jpg

Vilken raring! Hon ser jättefin ut! Och det var duktigt av henne, bara 8 månader och ny hos er på det, tycker jag bådar gott :)
Säkerligen blilr ni av med matnallandet också :) Kanske det bara är något hon har med sig från de förra? Men det ger sig säkert.
Lycka till med den fina vovven :)

Jo, förra ägaren var inte särskilt intresseard längre vilket nog har gjort att hon kommit undan med det mesta. Tycker att det börjar arta sig riktigt bra nu dock, hon har lite hyss för sig men det hör ju liksom till :)

Danne och Anzo skrev:

Jo, förra ägaren var inte särskilt intresseard längre vilket nog har gjort att hon kommit undan med det mesta. Tycker att det börjar arta sig riktigt bra nu dock, hon har lite hyss för sig men det hör ju liksom till :)

:) Vilken skön inställning ni har! Men visst håller jag med er - lite charm måste det ju vara också :)

Mumin kom med flera bra tips.

Har också haft en tjuv, tog över ett år att få ordning på det. Hon stal inte heller bara mat hon stal allt möjligt o tuggade på, mobiltelefoner och fjärrkontroller och annat hon såg att man var rädd om.

Så mitt första råd är att minimera riskerna att hon lyckas. Dvs lämna inte mat framme på bänkarna/bord så hon kan stjäla(det förstärker bara beteendet). Lagar ni mat se till att hon har annat att sysselsätta sig med under tiden, kanske ge ngt ben eller aktiveringsleksak. Eller helt enkelt lär henne att inte vara i köket när ni hanterar mat.

Att brotta ner och skälla på hunden fungerar inte, det skadar bara er relation. Avleda och lär hunden nya beteenden att göra i den situationen är hållbarare på lång sikt

Vi har börjat lära henne, tar ett tag innan det fungerar fullt ut, att hon inte har i köket att göra när vi lagar mat / äter. Vi har även testat med aktiveringsboll, leksak etc för att ge henne något att göra men det verkar som att hennes intresse för vad som händer i köket är större än det hon har för sina leksaker just då.
Det har nu gått ett par dagar utan stölder dock så vi ser ljuset i slutet av tunneln. Kan eventuellt ha att göra med att vi dessutom bytt foder till en dyrare men bättre variant, när vi fick henne var hon van vid Doggy och nu ger vi henne Science Plan vilket syns att hon uppskattar.

Danne och Anzo skrev:

Vi har börjat lära henne, tar ett tag innan det fungerar fullt ut, att hon inte har i köket att göra när vi lagar mat / äter. Vi har även testat med aktiveringsboll, leksak etc för att ge henne något att göra men det verkar som att hennes intresse för vad som händer i köket är större än det hon har för sina leksaker just då.

Det har nu gått ett par dagar utan stölder dock så vi ser ljuset i slutet av tunneln. Kan eventuellt ha att göra med att vi dessutom bytt foder till en dyrare men bättre variant, när vi fick henne var hon van vid Doggy och nu ger vi henne Science Plan vilket syns att hon uppskattar.

Klart det ordnar sig :) Man ska ju fortsätta leva som vanligt, hunden anpassar sig ganska fort efter vilka regler som gäller om man bara är konsekvent. Jag ville inte att "Leo" skulle styra vad jag har framme och inte - så därför ställde jag mig framför "mitt" en kortare tid - nu kan jag tappa korv på golvet och han går inte ens fram till den :)

Då, för 8 åtta år sen - fick jag tipset att rya till, snabbt och djupt - men vad fasen, det kändes inte bra. Att gorma på en hund säkerställer ju inte att han förstår precis vad jag menar. Att det är fy fattar han väl men jag vill hellre att han förstår att allt som går att stoppa i mun är mitt - tills jag säger varsågod. Så tystnad fungerar precis lika bra - om inte bättre tycker jag :)
Klart han tittar en stund när jag lagar mat - men händer inget så somnar han - och det är ganska skönt :)

Jag hoppas ni uppdaterar hur det går - alltid kul att veta och roligt att höra :)

Lite uppdatering...

Nellan stjäl nästan inte alls längre även om det har strukit med en del smörknivar etc de senaste veckorna :) Hon har funnit sig väl tillrätta här och verkar stortrivas med att ha hamnat i en familj där man får vara med med 80% av dygnet. Det vi f.n jobbar på är att få henne att acceptera min sambo och vår son som ledare, just nu lyssnar hom blint på mig men när Ann-Sofie eller Andreas (vår son) säger något så tittar hon på mig ungefär som "måste jag?"
Blev lite full i skratt häromdagen när Ann-Sofie ringde och talade om att hon suttit på "hemlighuset" lagom långt bort från Nellan och hon lugnt klivit fram, tittat på Ann-Sofie och sedan tagit sig en tugga på vår brudkista ungefär som "vad ska du göra åt det då?"
Utmaning någon? hehe